Koltrastkonsert, klackkonsekvens

Intressant stavning det där.... klackkonsekvens.....

Har känt av det i eftermiddag...

När jag var i Malmö senast, så kunde jag inte låta bli att köpa ett par sköna snygga skor, med minst fem centimeters klack. Har inte varit läge att använda dem förrän nu, med tanke på att sulan är alldeles slät och inget för vinterväglag.

Så denna skärtorsdag, dagen för tiodagarsfrifrånskolan, så i klädde jag mig kjol, färgglad top, snygg tröja och mina nya skor. Kände mig jättefin!

När hade jag skor med ordentlig klack på senast?Tror inte att det var på detta seklet, möjligen precis i sekelskiftet. Kommer ihåg att jag köpte ett par korta stövlar med klack. När jag skulle gå över en gata i Dalstorp trampade jag fel, föll som en fura i asfalten, stukade foten och slog mig lite här och var. Plus att jag tyckte det var väldigt pinsamt - folk såg ju min blamage. Efter det har jag aktat mig noga för att bli högre än mina en och sjuttifem - det är svårt nog att hålla balansen med den längden....

Men Malmöskorna kunde jag inte motstå... de var ju dessutom så BILLIGA ... och sköna på foten. Gjorde att jag kände mig lite fin....

Balansen funkade bra, klackarna är ju breda ... det var bara vid ett tillfälle som jag vinglade till.

Men det fanns något som inte gillade skorna som jag stod i eller gick omkring i under 7-8 timmar. Det var rumpan och ryggen. Dom har talat om att där finns små fina muskeldelar som inte är vana att användas... de protesterar livligt att bli nyttjade på här på ålderns sensommar....

Det gör ont i rumpa, rygg och vad......

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig.... fortsätta att tjura, så att de små muskelcellerna vänjer sig ...även om det kan ta sin tid .... eller låta de små muskelfibrarna ta kommandot..... Får fundera på det ... jag ska iallafall inte ta med klackskorna till London.

Njuter varje tidig morgon när jag öppnar dörren och ska gå till tidningslådan. Jag lider av att vakna i denna sommartidsomställningsvecka - men tröttheten får sin lisa, när jag tidigt varje morgon möts av LJUVLIG koltrastsång. Finns det något vackrare läte ? Tror inte ens Ola Salos fantastiska stämband kan mäta sig med den öronfröjd som koltrasten frambringar. När jag kom hem vid halv fyra satt han också och sjöng. Ja, inte Ola Salo, utan herr Koltrast. Är glad att ha haft två koltrastsherrar och en tjej här under hela vintern. Dem har man verkligen matat med glädje .... när man får dubbel glädje tillbaka.

Mina elever frågade mig om jag skulle åka till Blåkulla. Jag svarade att han den där fule inte vill dansa med sådana gamlingar som jag. De unga tonåringarna nickade och förstod.

Här kommer en glad påskkäring..... Glad påsk..... och tänk på att det finns ett skäl till varför vi firar denna helgen! Och det är inte bara för att få äta godis och toddy!