Har träffat på två Linneor idag. Stora Linnea, klädd i trasiga jeans, mötte mej med ett glatt hej och ett stort leende på väg till sitt arbetspass. Ett leende och en glad hälsning från henne värmer långt in i hjärteroten.
Lilla Linnea fanns i mångfald, denna välsignade blomstringssommar. Hon är liten och späd, och jättesvår att få på bild, för hon är för liten för kameran att hitta autofokus på. Men jag lyckades med manuella inställningar, till slut. Lilla Linneas hälsning var en söt, men behaglig doft av bittermandel. Den sällsynta doftupplevelsen känns också långt in i själen.
Har aldrig sett så många linneor som i år. Tyvärr kom vi ett par dagar för sent, många av de små klockorna hade börjat torka ihop. En fantastisk liten blomma, Linneus favorit, en liten skönhet långt in i storskogen.
Stora Linneas trasiga jeans kan man ha synpunkter på. Var på väg att fråga varför hon hade stora hål på byxorna ( men det blev lite svårt, jag pratade samtidigt i telefonen) - och tur var det väl också, för vem är jag att döma efter klädsel och sätt att vara. F.ö. måste det vara jätteskönt med lite lufthål i rådande värme. ... :)
Nä, vi ska nog inte döma hunden efter håren. Själv har jag ju haft en "hotfullt" svartklädd, svarthårig, piercad dotter med likadan pojkvän och övriga kompisar. Världens snällaste ungdomar var dom, fast att de såg så "hemska" ut. Idag är de "vuxna" och har hittat en egen stil, behöver inte tillhöra en grupp och visa det genom att klä sig, sminka sig, pierca sig på ett visst sätt. Som tur är, så hittar de flesta sig själva någon gång, vad det gäller klädstil. Tills kan man gott få se ut som man vill.... Precis som vi tjocka tanter får ta på oss tvådelade baddräkter på stranden, utan att det ska behöva störa någon annan.
Jag tror faktiskt inte så många har ont av oss heller, alla har nog med att tänka på hur hon ( sällan han) ser ut i sina badkläder. Och på att hålla in magen ordentligt på väg ner och upp ur badet. Men som sagt, få lägger säkert märke till det också .... liksom få har förmånen att beskåda lilla Linnea.
Linnean är helt bedårande. Har inte sett den på flera år. Tänk om man kunde odla den i trädgården. Då skulle jag ha en hel rabatt linneor.
SvaraRaderaMed tiden accepterar man väl att man ser ut som man gör. Om man trivs med sig själv blir man vacker.
Jag har inte heller sett Linneor på många år, men det är så vackra och näpna där de står. Kul att man får se dem på bild...alltid något =)
SvaraRaderaVi måste nog acceptera hur vi ser ut, man kan inte gå och tänka negatva tankar om sig själv...då blir inget bra. Vi är snygga och duktiga, så ska vi tänka....men det är inte lätt alla gånger, jag vet. Men varje gång man kan är ett spel vunnet...