Skolsnack

Idag  har det varit skolans dag. Hört lite snack i lokalradion. I går var det lärardemonstration i centralorten.
Snacket handlar om löner.
Löner är viktigt, man ska ha betalt för det man uträttar, och lärare i gemen har alldeles för låg lön.
Själv är jag gammal, och har kommit till lärarlönestegens högre steg, och behöver inte högre inkomst än vad jag har. Visst är det konstigt, när man är ung och behöver pengar - då är lönen minimal, när den börjar bli någorlunda OK, då är man gammal och har inte alls amma pengabehov. Min slutsats är att man ingångslönerna ska vara betydligt högre och lönestegen ska vara kortare. Jag gör sannolikt inte bättre jobb än den som varit ute 8-10 år.... jag tycker att vi ska ha likvärdig lön.
Nu var jag inte på demonstration, eftersom jag inte varit med i facket på tre- fyra år, så hade jag inte fått någon information. Och anledningen till att jag inte är med i facket, det är att jag efter flera möten med en gammal kollega och vän, som jobbar fackligt på heltid, kom fram till att jag har inget att hämta i facket. Så jag lägger de pengarna på olika hjälporganisationer istället, där gör de mycket bättre nytta.

Den viktigaste frågan för mig, denna skolans dag, det är vår arbetssituationen. För första gången i mitt lärarliv så hinner jag inte vad jag ska, jag ligger efter med ett antal olika saker, därför en stor del av den arbetstid som vi har, då vi inte undervisar elever, den går åt till olika möten. Möten där man hela tiden får höra att man är otillräcklig, att man alltid kan göra bättre. Och att man ska fylla i ännu mer dokument. Att man är skyldig att se till att alla elever når alla kunskapskrav, trots att man inte får några extra resurser. Mentalt går jag just nu "på knä". Samtidigt är jag så förbaskad på mig själv att jag inte vågar tycka, när höga digniteter är på plats. Då blir jag så tyst, så tyst. Men Ok, jag är rädd för att de ska behandla mig negativt om jag tycker, jag har ju varit med om det tidigare. Men jag beundrar verkligen de som vågar göra sina röster hörda när det "är skarpt läge" i stället för som jag,  gnälla på lärarrummet......

För tio-femton år sedan - sannolikt med Läroplan 94 - så blev det fler och mer möten, fler och mer administrativa saker som blev ålagda oss lärare. När vi då klagade, så sa ledningen att vi fick fundera på vad vi skulle ta bort i stället, för arbetsbördan skulle inte bli större. Idag är det ingen som bryr sig om vår arbetsbörda, det känns som om vi kan åläggas hur mycket extra (spel för gallerierna) som helst ... och ändå får vi bara kritik för att vi inte gör tillräckligt.
Har alltid tyckt att uttrycket "Gå på knäna" har varit ett fånigt uttryck... speciellt som jag kan se bilderna framför mig. Idag vet jag precis vad som menas.... och det har bara gått tre veckor av terminen.

Det är ju inte konstigt att det är så få som vill bli lärare. Dålig lön, ingen uppmuntran, massor av tid läggs på pappersarbete- man frågar till vilken nytta. Den roliga tiden med eleverna, den känns som om den är den minst primära. Ifyllda dokument har högre prioritet.

Sju år har jag kvar, om hälsan står bi. Som det nu känns så vill jag jobba längre - med undervisning- med elever. Som det också känns, så vill jag lägga av i morgon, med allt pappersifyllande - planer, bedömningar, rapporter som ska skrivas på speciella sätt.

Jag är glad att jag är gammal och inte har några små eller halvstora barn. Det skulle inte fungera så bra med det yrke man har. Jag skulle aldrig råda någon att utbilda sig till lärare, trots att jag känner flera duktiga ungdomar, som verkligen skulle passa i yrket. Men innan jag råder dem att välja ett superkul jobb, så måste det arbetet back to basic, bli ett yrke där undervisningen, lärandets glädje, nyfikenheten, kreativiteten och elevkontakten står i centrum.

Gjorde klart arbetsområdet om Växter idag.  Temat avslutades med att elevgrupperna gjorde var sin film, där de berättade om var sin växt, hur den tillverkar näring, om pollinering, om hur den användes förr mm.
Alla blev glada, för filmerna var superbra, och jag kunde tala om att alla hade gjort en jobb som jag ansåg vara betydligt bättre än godkänt.

Zumba i kväll. Massor av kvinnor i olika åldrar. En modig man. En gammal elev till mig. Han skulle inte mått bra om han gått i dagens bedömande och fördömande skola. Nu gjorde han inte det, han fick utvecklas som han ville, och jag tror att han har ett bra liv och ett jobb som han gillar.

Fredrik har suttit i granen igen. Fast bara halvvägs denna gången. Inte i samma gran som tidigare. Men C-E hade fullt jobb under det att jag zumbade, att locka ner honom. Tycker att katten borde lära sig av erfarenhet.... men det kanske inte funkar så med djur.

Upptäckte hösten på väg, då jag körde till zumban i Dalstorp. Eller rättare sagt, utmed vägen.... :) Oj, vad björkarna blivit gula och glesbladiga. Lönnarna skiftar också. Tycker att det är tidigt. Eller också beror det på att man helt enkelt inte haft tid att kolla naturförändringarna under de senaste veckorna.