Fy, fega fröken

Ibland blir jag så trött på mig själv.
Som följande exempel: Chattade med en av de kollegor som inte riktigt orkar med skolan just nu. Det finns många sådana. Skrev lite om att vi inte kan ha det så här, med alla arbetsuppgifter och icke arbetsuppgifter som öses över oss. Vi orkar inte, vi mår dåligt.
Tillsammans chattade vi fram en idé om att få till en manifestation, där vi skulle samlas och berätta för de styrande om hur vi egentligen mår, hur vår arbetssituation är. Kollegan orkade inte ta tag i något, men naturligtvis så tyckte jag att jag kunde skicka mail till utvalda kollegor för att få till något.....

När jag sovit på saken insåg jag att jag inte vågar vara den som startar upp något. Jag är skiträdd för vad det kan medföra.....

HÄR HAR FEGA FRÖKEN TAGIT BORT EN DEL TEXT, SOM HON ÄR RÄDD ATT HON SKA PÅ PÅSKRIVET FÖR....

JAG BEUNDRAR DEM SOM VÅGAR VARA WHISTLE BLOWERS!

Så fega fröken lär inte ställa till med uppror. Det enda hon kan göra, det är att försöka hitta vägar så att hon själv står ut. Hon är dessutom mycket tacksam för att det finns Losec att ta till när stressen tar ut sin rätt genom magnerver och syraproduktion .....

Däremot har fega fröken satt ner foten en gång denna veckan. Hon var tillfrågad att gå på högskolekurs för att lära sig sätta betyg. Men då fega fröken skulle mista största delen av planeringstiden, och inte få tillbaka något av den, ja, då beslöt fega fröken att strunta i kursen. Jag är faktiskt ganska stolt för att ha kunnat säga ett bestämt nej, för en gångs skull!

I övrigt så har det varit en bra vecka, de härliga eleverna jobbar så bra, de visar ambition, arbetsglädje och kreativitet. Det är så roligt!
Funderar på hur det skulle vara att ha en jobbig klass i dessa dagar, fyllda av allt som ska göras. Jag tror inte att jag orkat med jobbet då, inte ens med hjälp av Losec.