Lärarlycka ....

 .... är att se elever från ettan till sexan spela fotboll och andra bollsporter tillsammans. (Tänker tillbaka på min egen skoltid, när jag gick i ettan var jag livrädd för de stora, hemska sexorna).
... att se förskoleeleven sitta mellan två sjätteklasstjejer och prata.... och sen "hej då.... nu måste jag leka"...
... att se eleverna som både hade svårt för ämnet och för varann, i djupa samtal, där de tillsammans löser de uppgifter som tidigare verkade olösbara. ( Här borde vi vuxna ta  lärdom....)
..... att se hur elever utvecklats från att inte kunde räkna till hundra till att kunna lösa de flesta uppgifter i olika svårighetsgrad upp till miljonen.
.... att se elever som för någon termin sedan gjorde minsta möjliga och knappast det, med glädje ta sig an nya uppgifter och utmaningar.
.... att uppleva när elever som inte brukar säga så så mycket, fäller de allra vassaste kommentarerna.
..... när elever hämtar läroplanen och försöker förstå vad som krävs för att få ett bra betyg i ämnet.
..... att se faddern i fyran ta hand om sitt gråtande fadderbarn i f-klassen.
.... att möta elever, som hela tiden vill göra sitt bästa.
Lärarlycka, det är något som jag har förmånen att uppleva dagligen.

Sex år har jag kvar tills dess att min lärargärning kan övergå i evig fritid... om hälsan står mig bi.
De åren vill jag tillbringa på den härliga landsortsskolan med de fina eleverna och  deras goda och omsorgsfulla föräldrar.

Politikernas besparingsiver hotar med att lägga ner skolan, eller att  göra den till F-2 (3) -skola. I morgon kommer de styrande männen och kvinnorna till Grimsås för att besvara frågor och förklara sig.
Hoppas att deras förnuft segrar, och att de inser att skolor som skapar lärarlycka dagligen, ska få fortleva.
Och om pengarna inte räcker, så finns det ett sätt att lösa detta .... en halv kronas skattehöjning skulle räcka långt.