På plus, positivt

 En hel vecka på plus. Sextio plus alltså.
Har varit positivt. Var lite nojig inför födelsedagen, jag är sån, men när den var över så kände jag mig starkare och lugnare än på väldigt länge.
Veckan har varit alldeles utmärkt.
Två träningstillfällen, då jag upptäckte att man på sextio plus klarar att avverka ett pyramidpass på spinningcykeln utan större problem.
Åsas funktionella träning är också otroligt bra. Det programmet kan jag nu, och skulle egentligen kunna köra det hemma. Gör nog det på tisdag, då det är en annan tränare, som inte alls ger samma energi som Åsa....

Det har varit tre dagar utan vare sig träning eller promenad, så idag skrek hela den stora kroppen efter frisk luft och rörelse. Blev en ordentlig promenad, 5-6 km. Upptäckte att det är skillnad om temperaturen ligger på plus eller inte. Halkade på isig asfalt och isig grusväg.  Bitvis var det helt ohalkigt, där hade temperaturen nått över den magiska (  ja, är den inte det???) nollpunkten.

Besökte Navet en eftermiddag i veckan. Är omåttligt stolt att vara katalysatorn till deras nya satsning, där man får låna undervisningsmaterial till olika områden inom naturvetenskapen. Tjatade länge om att vi skulle ansluta oss till NTA och dess undervisningsmaterial. Det var för dyrt, tyckte man... och kontentan av det hela blev en satsning på  gratis lånematerial för Navetanslutna kommuner. Hittills har man/håller man på att utveckla tre områden; Vatten, Materia och Energi. I torsdags handlade det om materia,och arbetet med diverse färdigställda försök fick min gamla hjärna att fundera i tema "Koppar".
Koppartråd är en av Nexans, Grimsås stora livsnerver. Sannolikt borde vi kunna samarbeta något med företaget, framförallt ha möjlighet att få lite kopparbitar samt att ställa ut färdigt arbete i företagets stora och centrala "läsrum".
Tema koppar skulle kunna innehålla historia, geografi, samhällskunskap, hemkunskap .... och så no-ämnena, svenska och bild förstås.
Spännande är det när hjärnan börjar jobba för egen maskin, det händer inte så ofta numera.

Skolveckan har varit bra, det tyckte även mina elever.
Efter luciaövningen i fredags före skolslut ställde jag den fråga som jag ibland brukar ställa: "Vad har varit bra i veckan?" Eleverna i min sexa började räkna upp det ena efter det andra och till slut bestämde man sig för att allt varit bra. Härligt med elever som tycker så!
Har satt de flesta betygen, skrivit en hel del omdömen.... och så fick vi sent omsider veta att vi inte behövde skriva några omdömen, bara markera  med "rätt" färg i databasen. Underlättar en hel del...och borde ju vara en naturlig följd av att man i den 19 nov, högt över våra vanliga huvuden, däruppe i riksdagen i Stockholm, fastslog att man skulle minska ner på det administrativa arbetet för oss lärare, och låta oss slippa ifrån en hel del av IUP-skrivandet.

Tog promenad på delar av Älmåsrundan och sedan mot Mods- Sannelund idag.Noterade att det fanns en del bilar parkerade lite varstans. Visste att det igår varit älgjakt.... var det detsamma idag, månne?
Kände mig lite orolig, där jag tog mig fram i den för mig annars så trygga skogen.... djur är jag inte rädd för, men tokiga jägare är inte att lita på.
Hjärtat fick racerfart en stund, då jag upptäckte en individ med skjutvapen. Denne någon kunde jag inte identifiera, han satt helt inne i sin egen värld utan att ta någon notis om mig.
Skyndade mig att skjuta snapshotet innan han vände sig om och siktade mot mig.

När jag lite senare kom ut på länsvägen, så blev även jag informerad om vad som försiggick inne  i skogarna.
Förstår ärligt talat inte hur man kan hålla på med jakt. Skulle vilja se vad som hände med djurstammarna om jägarna tog uppehåll några år. Innan det är bevisat för mig att de skulle orsaka problem i trafik och för odling, så  kan jag inte på något sätt förstå behovet av att döda friska djur.

Det jag allra minst kan förstå är hur någon människa kan njuta av/glädjas åt att skjuta ett djur. Och t.o.m bli gratulerad för det av sina kumpaner.
Nu är vi olika, inget mer med det. Många kan inte fatta hur jag kan tycka att det är roligt att gå runt/åka runt i skog och mark och leta gömda burkar.....

Igår kom damerna i byn och uppvaktade mig. 

De hade med sig vin, tårta och en härlig varukorg från Skänstadsboa.

Jag hade bakat bröd och gjort en av mina favorriträtter, paella.

Tårtan kom från Gûnters i Ulricehamn och kalldes Åsundens pärla. 

Den bestod av en laktrits/hallonbotten och där ovan på passionsfruktsmousse och hallonmousse.

Gott!

Så roligt att så många ville och hade möjlighet att komma.
Många av oss började träffas för mer än trettio år sedan, och hade då regelbundna träffar- symöten och byfester.

Under åren som gått, så har det mesta runnit ut i sanden och när man försökt få till en träff, så har det varit svårt att få till det.
Man har mycket för sig, man är upptagen med annat. Så är det i vår tid....

Ser att jag missat Ingegerd på bilden, annars fick jag med alla. Fyra av oss ligger på plussidan då det gäller sextio år, fyra har plussat på mer eller mindre från de femtio... och så har vi unga Marika, som nyss passerat tiotalsåldern nedanför alla andra.
Kul var det att få prata och skratta med alla gamla vänner.
En positiv plusnyhet meddelade en av sextioplussarna. Hon hade precis bytt jobb.... man kan söka och få nya jobb efter sextio också. Känns lite trösterikt för en annan, som inte alls känner för det där med pensionärstänket ännu....

Två helger i rad har mormors gamla koppar och farmors glasassietter kommit fram. Roligt att använda gamla, fina saker.

Bullbak blev det efter promenaden.Är inte så bra på att få till formen på lussekatterna. Goda blev de i alla fall.
I morgon åker några av bullarna med till cache-presentstället i Småland. Har koll på mina tre fina presenter i smålandsskogen utmed E4. Fick  just mail om att de varit hittade idag. Och ett grattis i efterskott dessutom. Undrar hur länge man blir grattad? Bilder på presentcacherna kommer i morgon, förhoppningsvis.

Livet på plus, ja, med en veckas erfarenhet så är det bara att rekommendera att fylla sextio!