Novembernyttigheter

Tror att det är nyttigt för både kropp och själ att komma ut i skogen ibland.
Nu är det så att vi har skogen alldeles intill, men det blir ändå ganska sällan som man beger sig ut i ren skogsmark, det är ju ganska så bekvämt att ta sig fram där det finns vägar och stigar att gå på.

Det var en ovanlig morgon att vakna till; det var fredag och båda döttrarna fanns i sina flickrum på ovanvåningen. De hade tagit sig/ fått lite extra ledighet efter gårdagens avsked till Svea.
När Karin kommer till sitt barndomshem i höst-tid, då vill hon gärna plocka svamp.
Så ock denna dag, den mulna, fuktiga men ljumna första november.

Visst kunde vi gå ner till mosskanten och kolla trattkantarellställena, tyckte jag. Tog fram några små plastpåsar, och döttrarna skrattade åt mig. De ville ha en stor påse.
-Tro inte att det finns någon svamp, sa jag. C-E kollade för några veckor sedan och kom hem med en ynka trumpetsvamp.
- Vi kan ju tro på att det ska finnas, tyckte Karin, varvid jag plockade fram en ICA-plastpåse. ( Kanske skulle önska mig/köpa mig en riktig svampkorg, någon sådan har jag aldrig ägt, MEN mycket svamp har vi plockat under alla år... i plastkassar. Funkar jättebra om man tar hand om svampen direkt när man kommer hem.)

Hundratalet meter från huset hittade Karin den första kolonin svamp.
Trattkantarell trodde förstås den glada svamphittaren att det var. Det hade jag sagt tills bara för några år sedan, då jag äntligen lärde mig att skilja mellan trattkantarell och trumpetsvamp.
Detta är ett exemplar av den senare sorten.
Vi hittade mer trumpetsvamp än trattkantarell idag.
Båda är goda att äta.

Tranbären var mogna,  frostnupna och jättegoda.
Tillgången var inte så stor just här, men jag är säker på att det finns en hel del på andra ställen.
Tranbär lär ju vara jättenyttigt. Undrar vem som plockar de bär som man gör juice av och undrar var de bären kommer ifrån. Jag gissar på att de kommer från något östligt grannland.

Johanna hade hittat ett område med både trattkantareller och trumpetsvamp.
Hon hade verkligen de selektiva ögonen med sig.
Det är svårt att urskilja de bruna svamparna bland annan brunfärgad höstlig växtlighet.
De små påsarna som jag tänkt vi skulle ta med oss, de hade inte räckt långt.
ICA -kassen blev halvfull av mossnära novembernyttigheter.

Jag kollade mest på naturen. Senhösten är verkligen skogens tid.
När alla vår, sommar och tidiga höstfärger har försvunnit, ja, då är det verkligen läge för att gå ut i skogen och njuta av de murriga färger som senhöstsskogen har att erbjuda.

Den stockremmanära skogen är nyttig för koordination och balans.
Man måste kliva över stock och sten och parera mer eller mindre vattenfyllda hålor.
I förrgår, då jag gick Modsrundan, såg jag en koloni gula kantareller.
Vi passade på att hämta hem dem också.

Väl hemma blev det rens och torkläggning av trattkantareller och trumpetsvamp, medan Karin och Johanna tog med sig de gula kantarellerna till Hjälshammar för att steka eller stuva.

Quornfärssås tillagades snabbt, och efter att för andra dagen i följd ätit quorn, så måste jag bara propagera för detta nyttiga köttalternativ. Det finns mängder av bra recept, som gör att maträtter gjorda på den proteinrika svampprodukten blir minst lika goda som maträtter gjorda på riktigt kött. Samt att det känns mycket nyttigare.

Ser fram emot nästa besök av döttrar med sambos, om tre veckor. Då ska jag leta reda på nya quornrecept och testa nya grytor. Ska försöka få till att även jag och C-E äter quorn någon gång per vecka.... tyvärr har jag inte kommit dit än... men det är ju bara att bestämma sig.

Döttrarna åkte iväg till Småland och vidare äventyr med och på häst.
För egen del så fortsatte jag novembernyttighetsdagen med en pumpstav-promenad på 3 km.
Känner mig nöjd med mig själv och med en rolig dag med döttrarna. En bra känsla!