Blandat berättande och betraktande

- Jaha, du är ledig du, sa dottern lite förvånat, då hon nyss ringde från Mallorca.
Hon och hennes sambo ska tillsammans med ett antal goda vänner tillbringa veckan före påsk på den spanska ön.
-Det var trettio grader här idag, iallafall i solen. Vi badade i poolen, som hör till det stora huset vi hyrt, berättade Karin.
Jag kunde informera om att här var det minsann inget badväder. På dagens promenad, runt Mods, så  fällde jag upp munkjackans kapuschong, och drog sedan vind-regnjackans dragkedja så högt upp i halsen som jag någonsin kunde. Hittade dessutom ett par vantar i fickan på jackan, och dem var det gott att dra på sig. Det blåste kallt idag, trots att termometern visade på sju-åtta plusgrader.

Men nu är det påsklov iallafall, så jag är ledig. Kan inte påstå att jag haft en speciellt jobbig period i skolan. Har en liten klass och all tid har gått åt till nationella prov, att repetera och att genomföra..... Men det kan väl vara gott med lite ledigt ändå, framförallt så tycker eleverna det... de har haft en betydligt tuffare resa ( med alla prov)  mellan sportlov och påsk än vad läraren har haft.
Nej då, jag säger inte nej till lov heller.... förstås. Fast det känns alltid lika konstigt när det blir lov... va, är jag ledig idag.... ???

Igår var det stora ogräsrensardagen. Eller kanske snarare inledningen på årets kirskålskrig.
Funderade en del på det där med ogräs, när jag gick djupt framåtlutad och rev upp stora torvor med rotnätverk, bestående av kirskålsrötter.
Ogräs ... det kan vara vackert. Kirskålsblomman är fantastiskt vacker. Bara det att jag inte vill ha den i perennrabatten. För att jag fått för mig att denna vackra medicinalväxt är ett ogräs, så gör jag allt för att bli av med den. Tänk om jag skulle ta och sköta den väl i stället och försöka begränsa dess nätverkande rötter, så att jag kunde få några fina kirskålsplantor i rabatten.

Kan det vara så att vi även i skolans värld behandlar vissa barn som ogräs, vi ser bara dess dåliga sidor,och behandlar dem utifrån dessa.? Med bättre omvårdnad, skulle de kunna bli riktigt fina och unika plantor....funderade min hjärna....

Vidare tänkte den att vissa blommor kommer mer till sin rätt om de får stå för sig själva, inte blandas med andra. Tror att det är så för våra plantor i skolan också, en del behöver vara i en mindre grupp för att utvecklas på bästa sätt. Det där med att integrera och inkludera till varje pris, det tror jag mindre och mindre på.


Tre timmar i rabatterna tror jag det blev.
Bra blev det, det syntes att vi fått till en bra trädgårdsstädning, när tre-fyra skottkärror med diverse oönskade trädgårdsinkräktare var bortkörda.
De klorofyll-fyllda inkrälktarna lär komma tillbaka.

Underhållen blev jag under rensingssarbete, av den välljudande grönsiskekören, som för tillfället gästar vår trädgård och som gärna äter av den fågelbords-mat som de större fåglarna ratar.
Jag gillar verkligen fåglar... samtidigt som jag är livrädd för dem. Vill inte ha en enda i handen, eller ens i närheten... tycker att fågelvingar och fågelnäbb är läskiga. Men fåglar gillar jag..




Katterna i huset, de är inte rädda för fåglarna. De vill gärna ha en lite munsbit av sådant som smakar fågel.
Gamle Fritz är inget hot mot fåglarna, men det är de båda yngre kattherrarna. Igår kunde alla fåglar känna sig trygga, för då låg två katter alldeles däckade inomhus. Jättekonstigt, båda "ungkatterna" ville bara sova i ett och ett halvt dygn. Mat smakade inte heller... Undrar vad de hade drabbats av för sjuka.... Fågelinfluensa... straffet för alla fåglar de haft ihjäl.
Idag var katterna fit for fight igen... men vi höll dem inne en del av dagen, så att vi kunde njuta av diverse fågelgäster genom fönsterrutan.

Bergfinkar har vi också haft på besök under de senaste dagarna, men inte då jag stod beredd med kameran.

Ett ringduvepar besöker också fågelbordsområdet dagligen.... liksom hackspett och nötväcka.

Har  några målsättningar med lovet. Fast det där med målsättningar, det är jag ganska dålig på....är inte envis nog.
En tanke är iallafall att få till minst en halvtimmas motion varje dag. Igår blev det tre timmar i trädgården... sen orkade jag bara inte göra mer. Tog en bok ur pocketbokhögen istället, en bok av Marianne Cedervall - Stormsvala. Gillar hennes böcker om Hervor och Miriam. Lite för fantastiska för att vara sanna, men osannolikt roliga.

Ska nog bli läge för lite mer läsning under veckan...

Idag har jag iallafall motionerat, runt Mods. Tant mår bra av att röra sig, det är ett som är säkert.
Nu vill jag inte tro att det finns friska människor som inte ser till att ge kroppen lite motion då och då.... men jag vet att dom finns. Undrar bara ... Hur mår man om man inte motionerar?



En annan tanke/målsättning är att jag ska försöka geocacha så många dagar jag kan under lovet.
Igår blev det inte en enda burk, men idag fick vi till en liten runda i trakten av Sjötofta. C-E tyckte det var helt ok att köra bilen, så att jag kunde ägna mig åt karta och kompass.

Har hört en hel del om Björnhyltan. Det är känt för sin ekologiska odling av grönsaker. Har tänkt att jag skulle åka dit i sensommartid någon gång, men det har inte blivit av. Idag letade vi efter en cache som hette Järnåldersgraven... och tänk, den låg alldeles bredvid Björnhyltan. Så nu vet jag vart jag ska åka, när det bli grönsaksskördetid.

 Vid Sjötofta fritid var vi och letade efter en gömma, för - tror jag - två år sedan.
Vi hittade ingen burk den gången, men vi blev ordentligt utskällda av en ilsken man som inte alls tyckte om att vi beträdde hans fina anläggning. Så det var med lite ångestkänsla i maggropen som vi svängde upp på danspalatsets parkering idag igen. Tänk om tjurgubben gick där och väntade på oss. Men det gjorde han inte. C-E satt kvar i bilen, medan jag skyndade mig ner för backen och snabbt fann den burk som inte fanns där förra gången vi letade.
Hann tänka lite på de gånger jag besökt Sjötofta Fritid. Vad jag minns är det bara ett par gånger, jag är ju ingen dansfantast precis- även om jag har diplom i bugg och ett kursledarbevis i gammaldans....

Var där en gång med hela det gamla bygänget som gjorde så mycket tillsammans förr i tiden, men som inte alls ses längre. Vi var där och åt julbord. Dans var det säkert också.
När den bäste skolchef som någonsin funnits i kommunen gick i pension, så var det en stor fest på Sjötofta Fritid. Det var en trevlig fest. Gunnar Eriksson var en fantastisk chef för skolan. Han visste vad alla lärare hette och vilka kvalitéter de hade. Sådana ledare finns inte längre.

Vi for vidare och tankade superbillig diesel, 13.85 kr/l i Sjötofta samhälle. Otroligt att det lilla gudsförgätna samhället kunde bistå med drivmedel till bilen. Något näringsställe för människor finns inte kvar, om man undantar huvudkvarteret för tillverkning av schweizermandel. Även om mandel är både gott och ganska nyttigt, så är det väl inget man kan livnära sig på.Även om de som har firman gör det.....

Genom "Skapande skola" kom vi förra läsåret i kontakt med konstnären Alexandra Bunde. Hon berättade då att att hon, förutom att vara konstnär, driver en ekobutik där hon säljer en del matvaror. Hon berättade också att hon har en geocachande son.

Två Bunde-sonsgömmor fann vi, och vi såg också var konstatelje, butik och bi-odlingsanläggning var belägen. Inte läge att försöka komma in i butiken på sen söndagseftermiddag. Får kolla öppettider och återkomma.

På denna bild finns en geocache. Lätt för den invigde att se.... eller?

 Dagens sista gömma fann vi på samma ställe som jag loggat en för ett par år sedan. Under den gamla järnvägsbron mellan Tranemo och Ambjörnarp. Bra att man kan återanvända gömplatser, då en burk på något sätt försvinner. Gillar verkligen utsmyckningen under bron. Hör till ovanligheterna att hitta så här vacker konst i våra trakter. Passar dessutom bra i denna vecka, då det är påskfärger som gäller.

Lite blandat berättande och betraktande, med text och bild blev det. Önskar att jag vore lite flitigare med bloggandet. Kanske jag kan bli det i dessa ledighetsdagar. Nu är det sovdags för sömnig tant. Godnatt!