måndag 14 april 2014

Oupptäckta områden

Väg 151 mellan Hestra och Värnamo, den har vi kört ganska så ofta under de år som gått sedan dottern beslöt sig för att bli Värnamobo.
Väg 27 mellan Gislaved och Värnamo har vi också lärt känna. Där ligger forjois Forsheda och där ligger tusensjöarlandet med sin asiatiska restaurang.
Mellan dessa vägar har det funnits ett tämligen outforskat område, ett rent vilda västern Småland.
Beslöt mig för att göra bekanta mig lite med detta område, genom att försöka hitta tiotalet geocacher, så här på allra första påsklovsdagen.


Stekta äggmackor och kaffe  fick följa med i ryggsäcken, längs den välbekanta vägen mot Värnamo. Vid Hillerstorp tog det slut på gamla bekantskaper, då jag i stället för att som vanligt köra rakt fram i rondellen, vek av åt höger.
Kom ut på en bred välbelagd väg, väg 152.  Trafiken var, ja, inte tät, men inte heller otät. Tunga lastbilar med släp var de dominerande fordonen på vägen.
Tog in på en mindre väg, där den vägvisande skylten visade att man styrde färden mot  High Chaparral och mot Forsheda.
Dagens första gömma var vid en plats vid namn  Trälleborg .... Min hjärna tolkade cachenamnet till att det hade något med däck att göra, men se det hade det inte. Det handlade snarare om ett Trolleberg än ett Trälleborg. Ett häftigt block som flyttats av inlandsisen var det... och gömman var också fin och innovativ.


"Spårlöst" hette nästa gömma. Något som var försvunnet, tänkte min hjärna. Den hade inte helt fel, för spåret var ju borta.
Loket stod kvar, gömman hittades, men det gick inte helt smärtfritt till. Slog huvudet i något utskjutande järn och det gjorde rejält ont. Tänkte att om det gör så ont att bli påkörd av ett stillastående lok, hur ska det då kännas att få ett lok i rörelse i huvudet. Inte gott!


Letade upp en mordplats och begav mig sedan in på en väg som skulle leda till kyrkan.
Hade förväntat mig en riktig kyrka, och det kanske det var också... men jag förstod under det att jag tog mig fram mellan campingplats, Big Bengt i kolossalformat och upphängda flygplan, att jag nog var på en gyckarplats, in the middle of nowhere. Något som inte var på riktigt, men som ändå fanns.


Körde mot den plats som kyrkcachens koordinater ville. Drygt 100 meter från målområdet, så var det stopp. Det fanns massor av bilar parkerade här i spökstadens centrala del ... och porten in till spökstaden var öppen. Tvekade länge, men bestämde mig för att parkera och ta mig mot gömman.
Visst fanns det en kyrkobyggnad i spökstaden.... men var den på riktigt?


Med bultande hjärta, torr hals och ångest i magen gick jag förbi de öde rucklen mot bron, där gömman skulle finnas. Koordinaterna snurrade, jag letade lite halvhjärtat under bron i några spetsiga vinklar, så som hinten föreskrev. Utan att ha vadat i Storåns vatten, så fick jag synnerligen kalla fötter.... och när hjärta, mage och fötter var laddade av ångest, ja, då var det läge att lämna området.
Drog en DJUP suck av lättnad, då jag kommit in i bilen igen och var på väg från denna otäcka plats.

 
Fortsatte vägen mot Forsheda en bit och kröp in under en bro. Kändes som en lagom svår brocache.
Även denna plats hade en morbid historia, då cachedesigner kilo-större -vattenansamlingar berättade att mjölnaren som ägde kvarnen, vilken syns till höger på bilden, hängde sig, då vattnet sinade helt, en torr sommar.



 Vände tillbaka mot väg 152 och Kulltorp.
Här har jag varit en gång, 1979, då vi köpte handtag till dörrarna i det hus vi då höll på att bygga.
Undrar om handtagsfabriken finns kvar, som en av alla de olika industrier som kantade väg 152.


Parkerade bilen vid kyrkan i Kulltorp och promenerade till den fina lilla hembygdsparken.
Det här huset från 1600-talet, i bra skick, skulle jag allt kunna tänka mig att  byta 1979-års hus med dörrhandtag från Kulltorp mot. Tycker att de här gamla husen är så fina.


Dessa var inget man önskade att ha om halsen. Fast å andra sidan, vem får in huvudet i de små hålen?
Cachen hittades med hjälp av en lurig hint.....


Hade inte lagt in gömman vid Alabosjön i gpsen. Den hade svårighet 4, och sådant klarar inte jag normalt.
Såg sjön från kyrkan, såg den gröna burken på c:geokartan... och tänkte... jag kan väl göra ett försök.
Det försöket slog väl ut.... det finns en typ av gömma som jag numera avslöjar ganska lätt, trots att burken är väl kamouflerad..
Äggsmörgåsarna smakade bra här vid sjön. Kaffet var fortfarande varmt, trots att jag hade det i en liten termos inköpt i Ullared.


Det tycktes som om det en gång varit en riktig fotbollsplan, här vid Alabosjön. Lite ledset i magen kändes det att se den övergivna planen.


 Kom så in i Lanna samhälle. Här har jag aldrig tidigare varit. De var ett mycket större samhälle än vad man kunde tro. Lanna, det låter som en liten plats med välkomstskylt, två hus och hejdåskylt. Så var det inte,Lanna var en industriort med många små och halvstora industrier, med gamla och nya villor och med en fin gammal träskola, tror att det stod Lindens förskola och skola.... Funderade på om det kunde var en friskola....
Klokare, vännen Katrin, hade lagt ut både snälla och mindre snälla gömmor i området.
Det fick mig att köra runt både i själva samhället och ut på "landet" i sydostlig  riktning.
De här gamla relikerna, utställda av tidigare agrarer, gav mig en rejäl nostalgikänsla.
Min far använde en sådan räfsa - och en sådan slåttermaskin som syns lite otydligt i bakgrunden - då jag var barn. När jag var riktigt liten, så var det Frej och Lorry som var dragare.
En motordriven "Grålle" tog sedan över deras arbetsuppgifter, och de fina ardennerhästarna förpassades till de eviga betesmarkerna....


Vid Bobacka travade jag uppför en backe, för där borde det vara fin utsikt. Det var det.


Vände hemåt, för nu började jag bli lite cachemätt. Jag brukar bli det, efter att ha funnit åtta -tio gömmor.
Tänkte iallafall kolla någon plats till.
Körde upp på en grusväg, som visade sig leda till en välskött fotbollsplan. Undrar vad Lanna spelar i för division? Googlar och ser att de kom sist i sin div VI- serie förra året. Forsheda vann den samma.
Funderade på varför inte fotbollsplanen hade någon cache. Nu förstår jag.....

Hittade iallafall ett par gömmor i skogsområdet bakom fotbollsplanen.
Vid denna minnessten avled åkeriägare ( ?)  Svensson då hans häst skenade i maj 1880.
Hästar är inga leksaker, där har tiden inte kunnat förändra någonting. Men idag så har man skydd på sig då man handhar dylika kraftpaket.


En fin utsikt fick jag, då jag klättrat uppför branten till cachen "Gök".
Göken hade lagt ett stort påskägg, men det hade skett en tidigare vår, så ungen var ivägflugen.
Loggboken var borta, men den geocachare som var där tidigare i år, hade lagt dit ett kvitto att sätta sin logg på.
De gjorde jag.
Sen gick jag helt galet, var vilsen däruppe på berget en stund. C-geo räddade mig, ledde mig fram dagens enda inte hittargömma (nu hade f.ö. all koncentration försvunnit) och visade sedan en väg som ledde tillbaka till fotbollsplanen.Tack och lov för min kära mobilapp!

Åkte hemåt på ytterligare oupptäckt väg, mellan Kulltorp och Anderstorp. Loggade en bamsecache nära vindkraftverken.
Körde genom ett lite samhälle vid namn Målskog, mot Gnosjö. I Målskog fanns det två stora industrier... fast inte så många hus.
En fin campingplats fanns utmed vägen.

Blodpuddingen väntade påsklovsfiraren vid hemkomsten. Blodpudding är min "ensammat". Gott, tycker jag. Det tycker inte C-E.

Nu är området mellan Hillerstorp och Bredaryd inte helt oupptäckt längre. Det är heller inte helt upptäckt. Återkommer kanske vid senare tillfälle. Tar med C-E och visar på de fina områden, som sannolikt en gång låg oupptäckta under den forntida StorBolmen.

2 kommentarer:

  1. Trevlig läsning! Kände igen alla platserna och gömmorna. tror jag vet vilken den ohittade är också. Där letade jag nog tre gånger inan den kröp fram. Du kunde ju fortsatt en bit och hälsat på här. Fast då var jag kanske inte hemma. Jag åkte också åt det hållet fast lite längre bort från mitt håll sett. Plockade två gömmor i Gnosjö och en superhäftig på hemvägen. Körde förbi High Chaparall när jag vände hemåt. Kommer väl något på bloggen när jag hinner. Hör av dig om du kommer häråt igen. Annars ses vi ju snart.

    SvaraRadera
  2. Vilka äventyr. Tack för spännande läsning och samtidigt en intressant historielektion. Blodpuddingen får du allt behålla för dig själv. Det är nog bäst att du inte åker iväg ensam. Man vet aldrig när ett skenande tåg kommer nästa gång. Ha ett fortsatt trevligt påsklov.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas