Lost lärarinna i laget Lost

 Limmareds IF fyllde 100 år och ville fira det med att bjuda in till långpromenad.
Syster och svåger bjöd sin n sextioettårsfyllande bror/svåger på detta evenemang.
Minst fyra skulle det vara i laget.
Så jag blev hjul nummer fyra.
Aldrig har jag gjort mindre  nytta i ett lag, inte ens då jag spelade back i Rångedala tjejlag i början på sjuttiotalet.

En mil skulle vi gå. Runt fina Ösjön, vidare över Tyggestorpsvägen, mot Hylsåsen, över järnvägstunneln, förbi Fåle och med mål vid Glasets hus.

Bara att börja trava för lag "Lost", med Limmaredsbördige svåger Roger som lagledare.

Jag har aldrig lyckats komma med i något långpromenadlag någon gång.
Efter dagens promenad så förstår jag varför.
När vi vann Quizet som lag "Gretas vänner" i Glasets hus, så kunde jag en del frågor ( ja, några iallafall) som resten av laget inte kunde.
Här var det nästan bara praktiska saker som skulle utföras. Då är jag en katastrof för varje lag!
Fast vi var inte så fokuserade på att komma högt upp i prislistan heller. Detta kunde ses som ett motionspass.
Och så ville jag gärna kolla om det var ett sådan hög alkoholkonsumtion, som jag hört talas om att det är på sådana här promenader.
Det var det.
Tjejlaget här hade gjort paus tre-fyrahundra meter från start. De hade champangefrukost, berättade de glatt.

Nu var det absolut inget problem för mig att nästan alla gick och bar på en burk/flaska med något alkoholhaltigt i.
Bara det att jag inte kände för det, jag sparade hellre den goda ölen/vinet tills vi kommit fram och promenaden var klar.

Vi startade som lag 77 av 85 lag. De första hade startat klockan sju på morgonen. Vi startade tjugo i tio. Vi var i mål bland de tio första lagen vid halv tre -tiden.
Många sög lääääänge på mil-marsch-karamellen, det var tydligt.

Vid den första stationen så skulle man memorera ett antal helt olika saker. Utifrån dessa varierande pinaler  så skulle det komma en frågepromenad under en senare del av marschen.
Smart, här fanns det inte en chans att kolla svar på nätet.

Första stationen fanns vid fina, fina Ösjön.

Här gällde det att lägga ett pussel med fyra bitar. Det skulle bli ett M.
Vad vi hörde, så var det bara fyra lag som klarat detta på de tre minutrarna man hade på sig.
Jag hade inte klarat det om jag stått där i tio år. Min spatiala förmåga är urusel.

En av mina elever i en tidigare klass hade en otroligt utvecklad spatial förmåga.
Vi pratade om honom, då vi gjorde en kort första paus.
Vid nästa station träffade vi på honom i lag med en av mina andra elever.
Jojomenasan, de hade fixat pusslet!
Så roligt att träffa på dessa härliga killar. Alltid lika glada och trevliga, med eller utan ölglas i hand.
De var också väldigt glada när jag hade dem i min klass. Lite väl glada, tyckte den då halvgamla lärarinnan.

Idag blir jag alltid  lika glad av att träffa dem.

Att C-E var en sådan mästare på slangbella, det visste jag inte.
Elva av femton glasburkar sköt han ner.
Mitt enda försök med vapnet gjorde att kulan flög långt ut i terrängen.
Nä, jag gjorde inget för att "Lost"-laget skulle vinna.
Helt lost i laget var lärarinnan.

Elvakaffe blev det vid rastplats nummer två, utmed Ösjörundan.
Två gånger har jag gått här tidigare. En gång på egen hand för att leta reda på en enda geocache.
En gång med C-E, då vi gick den geocachingrunda som Masken lade ut förra sommaren.
Här kan man promenera flera gånger, för det är en otroligt fin runda runt sjön.

Det tråkiga på sådana här tillställningar, det är att folk inte kan ta med sitt skräp hem.
Det går bra att bära ut sina burkar/flaskor/mackpaket/ snackspåsar.
Men när de är tomma och mycket lättare att  bära, då lämnar man dem bara åt andra att ta  reda på.
Sån´t gör mig lite förbaskad. Är det mammas curlade killar som tror att mamma kommer och städar efter dem här också, tro?

En del lag hade för tillfället upptryckta tröjor och roliga huvudbonader.
Som här, Limmareds buss.... De som jobbade inom företaget hade BUSS på sina ryggar. Deras "respektive", de hade SLÄP tryckt där bak. Häftigt, tyckte jag.

En hel del pälsklädda i olika storlekar var med på promenaden.
Vi hade det gemensamt att varken jag eller de gjorde någon nytta som biståndsarbetare vid de olika stationerna.

Trötta blev många, och behövde vila sig.
För de flesta gick promenaden i sakta mak.
Men vem har bråttom denna fina försommarlördag. Jo, de som befinner sig i Göteborg och springer 2,1 mil på asfalt. Vilket en dotter och två svärsöner gör denna eftermiddag. Jag avundas dem inte.
Det kändes mycket mera tilltalande att gå fram på grusvägar och på stigar.

Den här stationen var också kul.
En person släpper pingisbollen längst upp i röret.
Det gäller att slå sönder den, då den  kommer ur röret.
Roger lyckades med detta efter ett antal försök.

På sträckan mellan Tyggestorpsvägen och tunneln över järnvägen fanns frågorna, där det gällde att komma ihåg de saker som vi sett vid första stationen.
Inte helt enkelt, trots att vi delade upp det vi skulle titta på, i fyra olika delar.
Men vi visste ju inte vad vi skulle lägga på minnet. Jag memorerade mest siffror, antal och färger. Inte en enda fråga kom på det jag, med visst besvär,  lagt in i min gamla hårddisk.

Vid Hylsåsen skulle vi göra upp eld och få en burk med såpvatten att koka.
Jag var iallafall delaktig i det att jag gjorde lite spån att starta elden med.
Kul station, även denna.

Vid Hylsåsen kunde man köpa hamburgare och dricka/vatten till det facila priset av 50 kronor. 

Var nog den dyraste hamburgare jag ätit, då det inte bjöds en enda grönsak till, bara majonäsklabb och bostongurka.

Men smakade bra, det gjorde det!

Vid Hylsåsen finns det en geocachinggömma.
Har alltid tyckt att den ligger lite långt från någon vettig väg, så jag har aldrig försökt leta upp den.
Idag blev det läge att göra det. Gömman var lätthittad.
Jag tror inte att det var en människa som funderade på vad tant och farbror gjorde vid skanten.
Och funderade de, så brydde de sig inte.... alla hade nog med sitt denna fina försommarlördag.

Det var många lag som stod på kö för att komma in till eldningsstationen, då vi lämnade Hylsåsen.
Tror ni att de flyttade på sig, då vi skulle gå åt andra hållet?
Nääää! Hur tänker folk egentligen?
Om inte annat, så borde de visa lite respekt för oss gamlingar. : -)

Vi gick på grusvägen mot järnvägstunneln där jag hittade en av mina första cacher, för snart tre år sedan.

Ovanför järnvägen fanns en station; Man skulle släppa ner mynt ( värda 50 kr) i en vattenspann och ner i en ganska stor glasburk som stod på botten.
Skitsvårt.... men här missade vi att tänka strategi.
Testade med att släppa ner mynten på högkant, men alla småpengar bara virvlade iväg.
När det fanns två ynka kronor kvar, så testade Roger med att släppa dem med krona/klave-sidan ner. Det gick bra.
Skulle förstås testat båda sätten redan från början. Tiden hade räckt till det.
Men det var en bra station. Ska föreslå mina elever en sådan, då  de ska bjuda resten av skolan på promenad runt Fiås om några veckor.



Alla i detta laget blev väldigt trötta och tog en siesta i backen... precis där jag tänkt gå in i buskarna .... men nu fick jag hålla mig.

Sista stationen var ytterligare ett fiasko.
På fem minuter skulle man hälla i så mycket vatten att man kunde ta upp tennisbollen, som från början låg på botten av röret.
Problemet var att det fanns en massa hål borrade i plasten.
Även här skulle vi gett oss tid att kolla hur hålen var borrade och funnit en strategi för hur vi skulle göra för att täppa till allal.
Men det gjorde vi inte.Roger sprang, och vattnet sprutade ur hål efter hål.
Nä, det gjorde vi inte bra.
Blöta blev vi, men det var helt  ok i den varma luften.

Efter dryga fyra och en halv timme i skogen, med tre pauser och en del väntan i kö inför stationerna, så kom vi fram till Limmared samhälle.

Vårt bortkomna lag med den oanvändbara lärarinnan var med alla sannolikhet det lag som tagit sig runt på snabbast tid.
Men här gällde det inte att vara snabb.....

..... inte heller  att ha en massa mer eller mindre onödiga kunskaper.... utan att vara praktiker.

Köpte en öl på  Glasets hus. En öl från Marbäck. Inte jättegod, den smakade lite rökt. 

Bättre med lite vin här hemma i den fina seneftermiddagen.

Kontentan av dagens äventyr: Kul - även om man är kass.

Bra motionstillfälle och en möjlighet att se sig om i lite andra skogar än i de egna.

Jag går gärna med som sällskap vid andra tillfällen också.... för till någon nytta, det var jag inte.