tisdag 3 april 2018

Kalorier, kläder, kändisar


Aktivitetsklockan/armbandet ger verkligen svar på tal.  Den talar lugnt och sakligt om att det är mycket lättare att ta in kalorier än att göra av med dem. Att röra på sig, det är jättebra, men det är absolut ingen garanti för viktnedgång. Om det datoriserade armbandet anger rätt data, så är det bättre att ge sig ut på promenad än att gå på ett gympapass. Fast det räcker inte med en  halvtimmes snabb gång, man behöver allt vara igång minst dubbelt så länge.
Man får sätta olika mål i appen som tillhör armbandet. 10000 steg om dagen, det funkar oftast. Men man får lägga lite manke till, för att få ihop det. Målet 8 km, det betyder lite mer än 11000 steg. 2500 kalorier, det lyckas jag för det mesta uppnå.  För att lyckas med det, så räcker inte alltid de 10 000 stegen, iallafall inte om man är soffpotatis resten av dagen.


Igår, när jag under delar av dagen, umgicks med en här energifyllde lille killen, då visade det sig att dygnets kaloriförbrukning stannat på 2996.  Tänk, att det ska vara så svårt att komma över 3000-gränsen!  Skulle jag sitta i fåtöljen hela dagen, så skulle resultat bli omkring 1700 kalorier.  Skillnaden mellan att inte göra  något och se till att få de 10 000 stegen, det behöver inte vara mer än 700- 800 kalorier.


Idag har jag gett mig sjutton på att  komma upp till 3000 åtgjorda k.  Valde bort kvällsgympan, gick på långpromenad ( ca 8,5 km) + gjorde lite styrketräning här hemma.  När det är fyra timmar kvar på dygnet, så har jag 180 k kvar till målet. Så det ska funka! Intressant att  snabb promenad är bättre vad det gäller kaloriförbrukning än vad medelhård gympa är.

Vad jag satt i mig vad det gäller kalorier, det har jag inte noterat. Borde förstås göra, men ids inte. Idag tycker jag att jag ätit bra. Ja, utom en helt underbart god bondkaka, som jag åt på Glasets hus, då vi fikade där på förmiddagen.....

Nä, det där med kalorier är inte lätt. Jag inser att det är viktigare att äta lite än att röra sig mycket.   Om man ska gå ner i vikt, alltså. Synd att det inte är tvärtom, för den som gillar att röra sig mycket... och att äta lite av varje, av det som är gott.

Kommunanställda har haft gräddfil till Viktväktarna under de senaste åren. Vilket betyder att man från kommunens sida får halva avgiften betald. Ett tillfälle man borde utnyttja, kan tyckas. Men det passar inte mig alls. För det första så vill jag inte bli så där pinnsmal som de som är med där blir, Jag är en storvuxen person och står för d et. Men tio kg bort, det skulle vara ok. Tror att viktväktarna bara skulle fnysa åt ett sådant mål. Sen är det inte många som blir "snygga" efter att gått ner en massa i vikt. Magerheten gör att olika, ej så smickrande,  kroppsegenheter ofta träder fram. Dessutom så är många av de som bantat tillbaka i gamla matvanor och tidigare vikt, efter några år. Kanske börjar man om med bantning igen, och det där med jojo-bantning, det tror jag inte alls på. Tror att det är rent skadligt...


Jaja, var och en gör som den vill. Huvudsaken är att man mår väl. Det gör jag genom att ta långa promenader, gå på favoritträningen spinmix, en eller två gånger i veckan... och äta en kaka till förmiddagskaffet.

Över till rubriksämnet kläder:
Ska åka till storstan i morrn. Till Malmö. Det är väldigt lockande att gå in i de olika affärerna, som för storlek XL, och prova kläder. Det blir alltid mer än provat, det brukar bli något som kommer med hem också. När jag öppnade garderoben idag, för att kolla på de kläder som inte är vintervintriga utan  mer åt vårhållet, så försökte jag intala mig att jag inte behöver några med kläder just nu. Sannolikt inte på hela sommaren, jag har så det räcker, och jag har massor av kläder som jag verkligen gillar. Det är klart jag ska använda dem tills de är utslitna ( ja, ännu längre enligt gällande mode : ) ) -heltokigt att köpa på sig ännu mer. Hoppas att jag kan hålla min föresats, när skyltfönstren i Malmö lockar med vårkläder. 


Slutligen till det riktigt sorgliga, kändisarna, som en efter annan lämnar det jordiska. För ett par veckor sedan läste jag om glaskonstnären Ulrica Hydman Vallien, om att hon var i full gång med planer inför kommande produktioner, nu när hon skulle fylla 80 år... och ha stor fest. Veckan efter, så kom meddelande om att hon avlidit. Idag kom samma besked, vad det gäller Lill-babs.Även hon hade planerat för ett 80-årskalas, som fick ställas in då hon blev sjuk. Jerry Williams blev bara 75.
80  år känns inte gammalt idag. Kanske beroende på att många är ungdomligt klädda, är i gång och försöker leva ett gott liv, så länge som de bara orkar. När livet då tar slut, så har man levt sitt liv på allra bästa sätt. Förhoppningsvis.
Det känns lite i hjärtat, då man hör att ens barndoms kändisar, de som funnits med hela livet, inte längre finns.
Det är väl det som är livet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas