Det där med husdjur, det är en glädje för många. Om man skaffar husdjur, så kräver det ett stort ansvar. Ett ansvar som sträcker sig under lång tid och som skapar en djup och speciell relation till djuret. Fina stunder, där djuret kan vara både glädjegörare och tröstare.
Djur har en begränsad livslängd. Hur lpng den är beror på vilket slags djur det är. Det gör ont när man måste ta bort ett älskat husdjur.
Igår fick dotterns sto, Tindra, sluta sin tid. Så sorgligt. Speciellt för dottern, men också för alla oss som fått följa Tindra från det hon var ett litet föl.
Första gången jag träffade Tindra, så var hon helt nyfödd. Det var bestämt att dottern skulle få ett föl av hästen som hon ridit i många år, från Ronja. Det lilla stoet växte upp hos uppfödaren och dottern kom ofta hem under sin utbildningstid i Lund, för att se till sin häst.
När Tindra var unghäst, och nyss inriden, så gick jag ofta med på ridturerna.Såg mig som en ardenner, som gjorde ryttare och halvblod sällskap.
Under Tindras aktiva tid som hopphäst, så blev det en hel del resor till olika tävlingar i närområdet. Ibland blev det bra resultat, ibland var Tindra inte på humör, och då blev det både vägran och rivning. Mest vägran. Många rosetter och plaketter har hon fått, även i dressyr.
På "äldre" dar blev hon mamma. En superbra mamma. Först till Lycke, som är fem år, och sedan till Drömma. Hon är två år i juni.
När jag såg Tindra sista gången, förra tisdagen, tänkte jag han hon såg lite ihopsjunken ut. Dagen därpå uppvisade hon sjukdomssymptom och på torsdagen kördes hon ner till djursjukhuset i Helsingborg för utredning.
Matte och husse åkte till djursjukhuset igår, och fick ett besked som inte var helt oväntat. Det fanns inte något att göra för att få det snart tjugoettåriga stoet, friskt igen.
Sorgligt! Ledsamt! Så många fina minnen av den fina hästen.
Men så är livet som djurägare; det kommer en tid då man måste ta farväl av sitt djur. Tyvärr! Vi är många som saknar den fina hästen Tindra.
Tindra och Lycke, då Lycke var ettåring.
Så sorgligt. Som man säjer i Frankrike " partir c´ est mourir un peu" - Att lämna eller lämnas är att dö en smula. Och ett husdjur är också en kär familjemedlem. Fina minnen från Tindra bär ni med er.
SvaraRaderaKram
Det är en lång tid och så mycket har hänt sen dottern fick sin häst.
RaderaDet är så det är, det största minuset när man har djur. Men också viktigt att man tar sitt ansvar och verkligen ser när djuret mår dåligt. /Eval8
SvaraRaderaEtt djur ska inte behöva lida.
RaderaSå vacker och sorglig berättelse. Så vackra bilder också.
SvaraRaderaJa, ens tamdjur av alla slag blir särskilt kära...
Tror att man får allra mest speciella relationer med häst och hund.
RaderaDet är dessvärre medaljens baksida med att ha husdjur. De lever inte så länge och det är tungt att förlora dem men det är också ett yttersta och mycket viktigt ansvar som vi har. Ni är många som har fina minnen av Tindra och jag förstår att det kommer att bli tomthet och mycket saknad.
SvaraRaderaKram
Ja det är en lång tid och många minnen finns, då hästen haft speciell betydelse i dotterns liv.
RaderaDet är det sorgliga med djur. Tufft att säga adjö och att behöva ta beslutet om att sitt älskade djur ska få sluta sina dagar.
SvaraRaderaOch så måste man ta beslutet..det är tufft.
Radera21 år!!! Helt otroligt, och jag förstår helt och hållet hur du och dotterns familj sörjer. Har man "levt" ihop med någon två- eller fyrbent i så många år så gör det ont, mycket ont. Jag beklagar verkligen sorgen. Så fint Ditte uttryckte sig där...
SvaraRaderaMånga minnen där hästen på olika sätt varit del av dotterns liv. Men det finns tre hästar kvar, som tur är..
RaderaSå fint skrivet om Tindra ... och så sant detta med ansvaret man har för sitt djur. Alltid lika ledsamt när den här dagen kommer ... beklagar sorgen.
SvaraRaderaKram
Nackdelen med att ha djur...
RaderaDet var många fina år de fick tillsammans!
SvaraRaderaSå ser dottern det också. Medellivslängd för halvblod är 18 år
SvaraRaderaSå sorgligt! Tur att de fina minnena består. Beklagar sorgen <3
SvaraRaderaMånga fina minnen. Kram
RaderaFint skrivet om Tindra. Det tar på när man måste ta beslutet, det slutliga, avgörande. Hon blev ändå gammal Tindra. Så fina bilder..det är något alldeles speciellt med hästar, de är nästan som människor. Kloka djur. Jag beklagar sorgen ni alla har nu.
SvaraRaderaKram
Ovissheten är jobbigast. Blev dock bara fem dagar innan beslutet fick tas. Kram
RaderaSå trist. Våra djur är ju våra bebisar. Så jag förstår att ni alla är ledsna. Saknaden går inte att beskriva. Men nu får hon ett fint liv i "Häst-himlen" Många styrkekramar, och Glad Påsk!
SvaraRaderaKram Lisa
Tack! Detsamma
SvaraRaderaMen så ledsamt att läsa, hästar lever länge jämfört med andra djur, vilket gör att det blir ännu tuffare när de inte finns längre! Förstår att sorgen och tomheten blir stor. Det har gått över en månad sedan Daniel gick bort men jag trampar vatten, har inte kommit över sorgen utan den finns varje dag varje stund. Möjligen har gråtattackerna minskat något men hålet i h järtat....
SvaraRaderaMed tiden vet jag att jag minns alla fina stunder, så blir det också för dotterns fina häst. Kram
Kanske är det så att du haren ännu större sorg. Daniel var ju din enda vän. I dotterns stall finns det tre hästar kvar. Två av dem är avkomlingar till Tindra. Även om Tindra alltid kommer att bli hästen framför alla sndra, så finns de tre vännerna kvar att sköta om och att jobba med.
RaderaKram