Tradition... nästan i alla fall...

 Normalt brukar vi cykla. För cyklar, det gör man ju även om man får lite extra hjälp av batteridrift på elcykeln. Maken hade faktiskt hämtat upp de fulladdade batterierna från källaren, även idag. Men så tittade vi ut, och sen gick vi ut och kände på vädret. Konstaterade att det blir väldigt kallt att ta sig igenom den oroliga luften, på en cykel.  Föreslog att vi skulle göra på samma sätt, som när vi brukar besöka Erikson Cottage  de gånger de har öppet under hösten; ställa bilen vid badplatsen och sedan få en bra promenad/vandring på sex km och 60-70 höjdmeter, med fikastop på "krogen i skogen".

Visst gick det gäss på Lagmanshagasjön. Och naturligtvis blåste det friskt från sjösidan.

Passerade snart ett av tre glashus, som hyrs ut av entreprenörfamiljen Erikson. 

Brygga och bastu finns på några tiotals meter från husen. ( Sovhus, "kök" och dass)  Frukost och fika ingår i hyran.... men 5000 kronor för att tillbringa 21 timmar i huset.... ? ( De två andra husen, som ligger längre från sjön, kostar bara 3500 kr per natt... om någon skulle bli sugen på att leva friluftsliv..)

Tror att även SUP och kanot ingår i hyran, för huset vid sjön. Inte läge för det idag... iaf inte SUP... För då skulle man lätt kunna få insupa en kallsup....

Det finns ett antal sommarstugor och flera åretruntboende  på norr och östsidan av sjön.  Och strand finns det, så att det räcker till många. Man rustar upp gamla hus och man bygger nytt. Och mitt drömhus. ja det finns i anslutning till sjön. Har skrivit tidigare att jag önskar att jag kunnat göra som Zlatan; gå fram till ägarna och erbjuda 10-20 miljoner.....

Det var kallt vid sjön, men i backarna upp till Erikson  Cottage, så blev det rätt svettigt. Vi var på plats bara några minuter efter öppningsdags, kl 11, och redan då var det kö. Många hade förbokat plats... och pizza. Jag tänkte väl att jag skulle kunna köpa en bit morsdagstårta, men se det kunde jag inte... för även den skulle jag ha förbokat....

Så det fick bli rabarberkaka i stället. Den var god... men ack, så mäktig. En rabarbersyltfylld surdegsbulle på det... Onödigt, men gott. Och bara att konstatera,  där gick det in mer kalorier än det gick åt att vandra sex km i rask takt.....( Mitt omdöme om promenadfarten, dock...)

Det är vackert på landet i dessa tider.... Svårt att få med allt på bild, men om man tittar noga så ser man att det finns några kor bakom det röda huset med den vackra trägärdsgården....

Det är alltid trevligt att besöka Erikson Cottage. Även om ägare och personal har fullt upp, så känner man sig alltid välkommen och väl omhändertagen. Tror att det kan vara fjärde året i rad, som vi besökt Eriksons Cottage på Mors dag. Senast som det var öppet, det var i advent. Naturligtvis var vi där då också. Under semestertid, så Erikson Cottage öppet to-sö. Övrig tid av året så tar man emot sällskap, och oftast då i samband med att det bakas pizza i den vedeldade ugnen....Dessutom bakar man surdegsbröd, som levereras till butiker och rekoringar runt om i bygden.

Förhoppningsvis ska det bli en eller ett par cykelturer till Lindås under sommaren.  Hamburgaren, som serveras, den har hög klass. Smörrebröd, är en annan läckerhet, som man gärna beställer.

En liten pärla, definitivt!

Måste spara några bilder från vårt gamla äppelträd, i den offentliga dagboken. Härligt att gå tillbaka och minnas  vackerheten...

 

Mer än fyrtio år sedan är det som vi planterade trädet. Det enda som överlevt från första planteringen, och som nu har blommor.... och förhoppningsvis frukter.... både längs stam och grenar.

Den här bilden vill jag också ha med. Det är en av de få bilder som jag tog igår, då vi gick upp och nerför Isaberg, för att hitta Naturpasskontroller. Ett tiotal MTB-are körde förbi, i rasande fart. HU!  Och vi gick helt bort oss, i början av vårt letande.... läste kartan helt fel.... hamnade nere vid sjön... så det blev några ordentliga backpass extra. Bra träning både för tant och farbror. Tar sin lilla tid att hitta kontrollerna... nu har vi registrerat 10 av 40 i Hestra. Och 14 av 30 i Ambjörnarp. Tradition, det också... nästan. Tredje året i rad.... Värst vad denna ganska otraditionsbenägna tant fått till traditioner på gamla dar...

En sådan dag!

 

Denna fantastiska septembermånad. Så många vackra och härliga dagar!

Hade bestämt oss för lunch på restaurang idag. Höganloft var det  ett tag sedan vi besökte. 

Vi var inte ensamma på restaurangen som finns på Isaberg mountain resort., utanför grannsamhället Hestra.   Mountainbikare från hela södra Sverige tycktes ha samlas här, denna vackra dag. Vi fick plats, inga problem. På Höganloft har man traktens bästa mat, definitivt. Hade ju tänkt ta raggmunk och fläsk, men då jag insåg att det skulle ta en stund att få det tillgat, så var det lika bra att välja av buffematen. Smakade både på biff Stroganoff och köttfärs Bolognese. Supergott! Behöver ingen mer mat idag.

Blev inspirerad av alla bergs-cyklister, att ta en egen cykeltur. Har ingen MTB, tror inte att det är min grej, men kan ju välja på elcykel eller vanlig treväxlad Monark. Kände för en längre runda, alltså fick det bli cykeln med möjlighet till batterihjälp.

Blev den runda som jag oftast cyklar, då jag är ute med elcykeln.  Lagmanshagasjön runt.

 Stannade till på badplatsen och kände på vattnet. Hade gått att bada, absolut. Men nu var det inte bad jag var ute efter, utan en cykeltur i det ljuvliga höstvädret. 

Det var inte mycket folk ute, runt sjön. Därfinns ett antal åretruntare och ännu fler sommarboende. Bilar stod det utanför många av husen, men varför var man inte ute och njöt av solen?

Trodde att det skulle vara ännu mer höstfärger än vad det var. 

Björkarna här hemmavid skiftar ordentligt i gult, medan lövträden längs sjön fortfarande var ganska gröna.

Efter alla rundor jag tagit  runt sjön under åren, så har jag mina favoritställen, där jag oftast stannar till. Badplatsen är ett sådant ställe,  och här vid det lilla näset, är en annan.

Favoritmotiv! Snart får jag fota dem upp och nervända på land.  Funkar det också...

Har varit framme här många gånger, men aldrig sett till någon vid stugan.   Grillplats och eka tyder på att den används/besöks ibland...

Så var sjörundan slut för denna gång. 

När man lämnar grusvägen som går runt sjön och kommer ut på den fint asfalterade vägen genom skogen. Då är det gott att ha ett batteri, som gör att man får upp farten och snabbt kommer igenom den tråkiga delen av rundan.

Kreatur, det fanns det lite varstans längs vägen. De tycktes också njuta av höstsolen. 

Snart är det dags för installning igen.  Men den kalla och mörka tiden, den kan man ju försöka förtränga en sådan här härlig dag.

Det var livlig aktivitet i luftrummet även denna dag. Ett förfärligt skränande av och till. Försökte lokalisera transträcken, och konstaterade att de valt hög flyghöjd. De var knappt förnimbara, där högt upp i det blå. Men hördes, det gjorde dom!

Antar att de också njöt av vädret och högljutt trumpetade ut att idag var det en sådan härlig dag.

Promenadens dag

 

Måndag. Inget planerat. Inte heller någon som "behövde" göras.

Kom att tänka på min väninna som avled för snart ett år sedan. Hon hade knappast aldrig förvärvsarbetat, hon hade mest jobbat på den egna gården, och sedan hon blev änka, fött upp hästar. Hon uttryckte vid flera tillfällen: "De bästa dagarna, de är de dagar, då jag vaknar och inget är planerat. Dagar som från början är helt tomma"

Idag var en sådan dag för min del. Det var nästan så att jag kände lite panik. Jag mår bäst då jag har något planerat. Behöver absolut inte vara jobbardag eller mormorsdag, utan något att göra här hemma. trädgård, baka, städa......

Vad gör man  då det är en "tom" dag? Inte ens mat behövde lagas, det fanns rester sedan i lördags. Och inget att förbereda inför mormorstisdagen, matsedel planerad, men maten ska tillagas på plats.

Läsa!  Ja förstås. Går ju lite upp och ner med läsandet. Påbörjade iallafall Louise Boye af Gennäs "Motståndsserie" igår. Köpte de tre böckerna till extrapris på Adlibris för ett tag sedan. Läste nästan hela den första boken igår- och är f.ö. ganska övertygad om att jag har läst den en gång tidigare. Hade dock glömt det mesta, utom ett par väldigt speciella händelser, de som gjorde att jag är ganska säker på att ett exemplar av Blodloka funnits i bokhyllan för några år sedan.

De två följande delarna har jag inte läst, det är jag säker på.

 Tycker  f.ö. att Louise Boye af Gennäs är underskattad. Har läst många böcker av henne under årens lopp. De böcker som jag kommer ihåg allra mest, det är Milleniumtrilogin.  Författaren skriver på ett lättillgängligt språk och har ett bra tempo i sina böcker. Något som jag uppskattar. Dessutom så  knyter hon an till verkliga händelser i sina böcker. Något som gör det lättare att identifiera sig såväl till tid som till platser.

Började på bok nummer två "Skendöd". Radion står alltid på hemma hos oss, och där hörde jag något om "promenadens dag". Visst planerade jag en ordentlig promenad när morgonkylan släppt, men med tanke på den speciella dagen, så kunde det vara på sin plats med en lite speciell runda.

Undrade om maken ville följa med och gå rundan vid Lagmanshagasjön, en runda som vi gått ett par  gånger tidigare. 

Det ville han.

En och en halv mil med bil, delvis på krokiga grusvägar, tog oss till en av favoritbadplatserna, vid Lagmanshagasjön.

Det blåste riktigt kallt utmed sjön,  men det står man ut med då man får gå längs vatten.

Sträckan genom skog och längs öppen mark i byllerbylika Lindås, bjöd på värmande solsken.

5,4 km visade aktivitetsklockan på, då vi kom tillbaka till badplatsens parkering. En fin, lagom lång promenad. 

Har använt eftermiddagen att fortsätta att läsa i "Skendöd". Kan tänka att de som är finsmakare vad det gäller litteratur fnyser lite, men jag tycker att böckerna är otäckt spännande. Även om innehållet och budskapet inte är så starkt, så att det stannar kvar i en gammal förvirrad lärarinnehjärna, så länge.

Det är väl så att vackra promenader och vyer från dem, göt djupare spår i hjärnans slingervägar.

Omplanering

 Jo, jag var riktigt besviken igår. Vilket alla som läst det jag skrev då blev varse. Men det är ju så det är, det blir inte  alltid som man tänkt sig.  Tänker ofta- i duschen - på en gammal vän och kollega, som hade extraknäck i form av att sälja rengöringsprodukter. Hon och hennes man skulle ha det som en extra pensionsförsäkring,  sa hon, och var ganska besviken på mig, som inte ville bli en av hennes underlydande återförsäljare. Min vän och kollega blev aldrig pensionär, hon avled i cancer innan hon fyllt 59.

En annan vän ... och även kollega... men framförallt bloggvän och geocachinginspiratör, hade planer att jobba en bit efter sextiofem. Hennes man var tre år yngre så hon ville vänta in honom. Hon blev heller inte pensionär, hon avled också i cancer, en månad före  hon skulle fylla 65. Och innan dess var hon sjukskriven i mer än ett år.

Så mitt plan för måndagen,  att i få gå längs en bekant havsstrand och  sedan få träffa mina kära, dotter  och  dotterdotter, att den gick i stöpet. ja, det var väl inte mycket att beklaga sig över.....

Men besviken har man rätt att bli.

En överbliven dag, den är ju till för att fyllas med något. 

Men tanke på mängden av promenader på sistone, och en irriterande smärta i hälen, så fick det bli cykeltur. Maken var snäll och kollade så att det fanns tillräckligt med luft i däcken, för tung tant...

Och sen var frågan... lång runda eller kort.....? Hade egentligen bestämt mig för en långrunda.... och när vägen delade sig mellan kort eller långrunda, så tog hjärnan automatiskt och styrde cykeln till vänster- mot rundan runt Lagmanshagasjön .

Efter en dryg mils trampande, så kom jag fram till huset, som länge varit mitt drömhus.

Huset med den här utsikten, ner över sjön och vid siktigt väder en skymt av Isaberg där bortom skogskanten.   Huset såg både bebott och obebott ut... om det nu kan göra det.... en bil stod parkerad på baksidan .... jag har förstått att en del ställer en sämre bil vid sina sommarhus, och dessutom sätter timer på belysning, så att det ska se bebott ut. Till salu var det iallafall inte.....

Här är det enkelt vägval.... det är badplatsen, i närheten av Lövås som gäller....

Stannade till vid väninnans ( och gamla kollegans) sommarhus. Har jag bara lärarvänner? Nej, nej... men blir många, efter så många år i det skrået.

Från Elisabeths hus, har man en utmärkt utsikt över den stora gården med samma namn som sjön, Lahgmanshaga.

 

Stod en stund nära vattnet och njöt av vågskvalp. 

Kände mig ( i vanlig ordning) lite avundsjuk på den som har sjötomt. 

Var imponerad över hur mycket sommar som förmedlades genom pelargonian på den inglasade altanen. Försökte kolla hur den vattnades, men lyckades inte. Fick sedan ett meddelande via Instagram, där jag lagt ut några bilder, att ägarinnan varit i sin stuga i eftermiddag.... för att vittja musfällor. Just det ja, i ett sommarhus utan tillsyn, kan de små rackarna förstöra mycket.

Ett stopp vid badplatsen, förstås. Mycket vatten i sjön, liten strand. 

Badsugen.... nja.....fast så himla besvärligt att klä på sig alla lager kläder igen, när man är otorr...Nä, jag funderade inte på bad. Gillar att bada - men inte så här sent på året... måste vara åtminstone 15 grader i vattnet för att jag ska ge mig i...

Fortsatte på en liten väg utmed sjön.

Här fanns ett nästan nedrasat hus tidigare. Nu var det borta och det tycktes vara projekterat för ett nybygge. Men den gamla sjöplatsen fanns kvar, andandes en smula vemod.

Vid den privata bryggan blev jag faktiskt lite badsugen....såg så härligt och inbjudande ut.

Ekan var inte inbjudande....

Ett  nytt hus hade uppförts vid sjökanten. 

Träffade en man vid sin sommarstuga. Han hade satt upp ljusslingor i en gran på tomten och så hade han prytt den här stubben med små ljus. Måste bara ta mig dit - med bil- och kolla hur det ser ut i skymning...

Mannen berättade att det nya huset, i amerikan style, hade byggts av en dansk familj, som tidigare haft sommarstuga i närheten. 

Kommer att bli så fint när det blir klart....och snacka om att ha skaffat sig det bästa läget vid sjön.

Trampade vidare och kom fram till ett av alla fornminnen som finns kring sjön. Tänkte tillbaka på rundturen som vi gjorde med femmor och sexor i början av juni, då vi besökte fornminnen från stenålder till vikingatid, i närområdet.

"Då jag hade ett liv" tänkte jag.... men ångrade mig. Jag har väl ett liv nu  också, och det liver ska jag vara väldigt tacksam över att ha. Jag skäms över min tanke,,,

Av den gamla bron fanns bara fundamentet kvar. Här lade jag ut en geocache för ett antal år sedan. Den föll ner i sjön... och sedan har jag inte brytt mig om att återställa den. Geocachingintresset ligger på sparlåga. Hoppas att det ska bli lite bättre fart på den lågan igen..

Sista stoppet utmed sjön. Ingen sandstrand här inte, mest stenhällar....

och den hel del sten, i den annars så badvänliga sjön.

Blåbärsmarker är det här, plockade en hel del för några år sedan. Detta året fanns det blåbär överallt, även i våra skogar här hemomkring.

Hade "fasat" lite för den tråkiga sträckan från sjön och  mot Grimsås. Asfaltsväg till stor del, men backigt och nästan bara skog hela vägen. Men den sträckan gick förvånansvärt bra och snabbt. 

Grusväg igen och "gåbacke". Fördel att ha några vackra kusar att vila ögonen på.

Energi föder energi- det blev en bak-eftermiddag då jag kom hem.  Kakor, bullar och bröd. En hel del får följa med på morgondagens mormorstisdag....där tas det tacksamt emot.

Blev en bra dag, trots gårdagens besvikelsekänsla. Har pratat med dotter och dotterdotter via WhatsUp-appen. Kanske kan de komma i slutet av veckan, även om jag inte tror så mycket på det i dessa tider. Är glad och tacksam över att vi träffades ganska mycket under sommaren och tidig höst. Och är förstås glad och tacksam över att vi träffat Värnamofamiljen minst en gång per vecka under hela pandemitiden. Vilket vi kommer att fortsätta med, om alla håller sig någorlunda friska....

Drömmar

Drömmar, det har vi väl alla. Nu och då. Kanske mest i ungdomen.
Men nog har jag min dröm kvar, den att bo i en röd liten stuga vid en sjö.
Är också medveten om att det är en ganska omöjlig dröm, speciellt som man inte är ung längre.
Obekvämt skulle det också vara att bo utanför de vägar som andra sköter om åt en. Kallt och besvärligt på vintern.
Men ändå, när jag ser röda stugor vid sjöar, så finns drömmen där.

Det finns de som har drömmar som de ser till att låta gå i uppfyllelse.
Oftast genom ett mödosamt arbete.
Vi besökte en sådan plats idag, i samband med den dagliga promenaden.
Tog bilen en och en halv mil, parkerade sedan vid stället som jag snart ska återkomma till och tog den alldeles lagom långa promenaden på 5 km och dryga timmen.

En sträcka av promenaden - eller är det vandring? - gick utmed den alltid lika vackra Lagmanshagasjön. ( Funderar på vad som är skillnaden på promenad och vandring - är det vandring när man går utmed vandringsleder och promenad då man håller sig till vägar av olika standard? Eller är det längden på sträckan man går som avgör om det är vandring eller promenad? Någon som kan ge mig ett klargörande?))

Längs sjön, en bit bort från dagens runda,  ligger för övrigt mitt absoluta drömställe, det som jag skrivit om flera gånger tidigare, och som jag skulle erbjuda tio miljoner för, om jag haft gott om pengar.  Men... skulle jag vara ägare till det stället, så skulle jag ju inte sälja det för tio miljoner....

Det sägs att sjöarna ska vara ordentligt uppvärmda, upp till 20 grader, efter förra veckans värmebölja.  Det var inget drömväder för bad idag, även om bryggan ser något inbjudande ut.

Är vi i Bohuslän? Nej, vi är en bit in på sydsvenska höglandet. Lite kustkänsla ger det karga stenlandskapet här i Lindås, Ljungsarp.

Det var Lindås som var start och mål för dagens promenad.
Eriksons Cottage, det är en dröm som har blivit sann.
Elizabeth hade tidigare en chefspost på det stora företaget i Grimsås.
Att vara chef i ett multinationellt företag kan låta som en drömtillvaro, men det var nog inte det.
Hennes dröm var att visa den vackra plats där hon och hennes förfäder bott sedan länge. Hon ville öppna en plats dit människor kunde komma och äta gott, övernatta om man så ville,  delta i någon slags event om man ville det. Hon ville baka och laga god mat.
Så hon lämnade sitt välavlönade jobb och genomförde sin dröm. Hur det blev det kan du läsa om här.

Under sommaren är restaurangen/cafeet öppet varje fredag - söndag.
Det passade väldigt bra att dricka förmiddagskaffet där, efter promenaden.
Kardemummabullen , övertäckt med mängder av god vaniljkräm och alldeles nybakad, var suveränt god. Den sega kolakakan varade länge.
Vi köpte med oss smörrebröd hem, som vi tänkte avnjuta i kväll. Och så en surdegslimpa, även den bakad i morse.
Elizabeth berättade att drömmar är inte helt bekväma att förverkliga. Att driva ett bageri och cafe. det betyder att hon måste börja sitt arbete kl 3 på natten, de dagar som cafe-verksamheten är igång.

Jag beundrar denna kvinna, och hennes familj som står bakom hennes uppfyllda dröm. '
Och har ni vägarna förbi närheten av Lindås under någon av helgerna i sommar, så passa på att ta en fika där. Det är en exotisk upplevelse, nybakat bröd av bästa sort, i finaste miljön, långt ifrån all trängsel och alla coronarelaterade tankar. Fast avstånd, det är klart att man håller här också .