Kattkryptik och kakkatastrof

För några veckor sedan var hallen full med fågelfjädrar och fågeldun när jag öppnade dörren på eftermiddagen. Två små katter kom sömnigt emot mej - Nej, de hade inget gjort.
- Men Fritz var ju inte inne, sa jag och tog fram dammsugaren.Den sög fjädrar och dun i hela nedervåningen. De små katterna tittade nyfiket på, men kunde inte ge någon förklaring till förödelsen. Jag funderade och funderade, diskuterade med C-E - och den enda förklaring vi kunde komma på var att Fritz hade haft med sig en fågel in, som legat och torkat - kanske under sängen. Men några fågelrester hittade vi inte .... och mysteriet har kvarstått.

När jag kom hem i den mörka seneftermiddagen i går så fanns det återigen fågelfjädrar och fågeldun på hallmattorna. Inte alls lika mycket som förra gången, bara ett par fjädrar, resten dun. Två betydligt större katter kom emot mej, och försökte smita ut i det stora svarta därute - men blev stoppade. Inte heller denna gång kunde de ge svar på vad de sysslat med, och historien med dammsugaren upprepades.

Jag städade i söndags, ganska så noggrant och såg inte tillstymmelse av fågelrest. Eller fjädrar.Eller dun. Alltså begriper jag ingenting. Det enda jag, med min lite för goda fantasiförmåga kan komma fram till, är att våra små ( ja, halvstora då) kattungar, har en egen fågel Fenix som de plockar fjädrar och dun av och som återuppstår med jämna mellanrum ... har det något med himlakroppar eller jordiska element att göra, månne.

Kryptiskt är det i allafall.

Det händer mycket kring katpojkarna. Ett antal fönsterlampor har åkt i golvet, liksom ett antal, lite mera lättviktiga skålar. De känns som om katterna växer på samma snabba sätt som barn i förpuberteten. De blir långa, både i kropp och i lemmar och har lite svårt att hålla reda på hela sin kattlekamen.

Idag, vid lunchtid, hördes en jätteskräll. Katterna förstås, suckade jag inombords, och ställde i från mig koppen med lunchkaffe, som jag var i färd med att dricka. Kunde inte inte riktigt definiera var skrällen kommit i från, det kändes som om det var från ett diffust ställe i huset.Kollade alla rum i nedervåningen - nej, inget nedslaget och inga katter. Gick till ovanvåningen och fann samma resultat. Källaren kvar, de hade kanske varit med mig där nere tidigare och dröjt sig kvar. Ingen förödelse, inga katter.

Började bli riktigt orolig, det var ju bara en dryg halvtimme innan jag skulle stoppa in dem i buren och åka i väg till veterinären. Fantasin skenade iväg, var det kanske Fågel Fenix som attackerat och fångat dem .... eller något annat oindentifierbart objekt som kommit ut ur väggarna .... eller gått in när jag var i duschen....

Ett ynkligt jamande hördes..... Klädkammaren! Dörren kunde bara öppnas en lite bit, trappstegen som normalt står lutad mot väggen, låg på golvet och bildade en effektiv barrikad mot intrång i klädkammaren. Men katterna är smala, och de kunde ta sig ut ur sin egen gjorda fälla, och fick pusta ut i mjuka sängen en stund.

Flera indikationer har gjort att vi misstänkt att våra små husdjur har öronskabb. Lämpligt att kolla med veterinären, så här i ledighetstider. Kul att åka bil, kul att träffa på katter och hundar, tyckte både Frasse och Freddie. Men det där med att rensad i öronen, det var väl ingen höjdare.

Örongångarna var fulla av små kvalster, levande och döda och deras avföring. Riktigt skitäckligt, det vår trevliga, glada, djurälskande smådjursveterinär fick ut ur öronen på kattpojkarna. Ett under att de har hört något alls.... men de har aldrig vetat att de kunnat ha bättre hörsel- de har med säkerhet fått kvalstren från mamman.

Så nu blir det till att tvätta varje dag, det blir kanske inte allt för populärt. Om fyra veckor är det dags för nytt besök på veterinärstationen, och då ska man samtidigt passa på att beröva dem deras manlighet, och det innan de fått känna på hur det är att vara manskatt.... men det är nog inte mycket att stå efter. Man kan ha kul i livet ändå, fråga Fritz, han har mycket att bestyra på dagarna och har säkert ett mycket mer varierat och innehållsrikt liv än den som bara tänker på kattjejer och kattslagsmål.

Kakkatastofen då? I går kom en ledig kollega till oss och bjöd på fika på den tiorast som vi inte alls behövde ha klockan tio igår, eftersom det inte fanns några barn i skolan ... men vi tog den då ändå. Nej, det var inte kakorna ovan, det är bilder från sommaren, det var morotskakor och kolakakor. Mmmm, så gott .... ja, det var så gott, så att jag helt glömde bort att jag skulle avstå kakor och godis i november ( det hade gått så bra i september... :)

Alla ( utom vaktmästaren) var samlade - vi hade en trevlig fikastund tillsammans, och till vår glädje, så lämnade kollegan alla överblivna kakor kvar .... dem kunde vi äta på eftermiddagen.

Vi åt lunch på lokal, och vi såg verkligen fram emot eftermiddagen - det skulle bli god fika en gång till denna välsignade kakdag.

När vi kom till lärarrummet, ja, då var det bara några kakor kvar - tre ynka morotskakor ( av tio) och lika illa var det med de fantastiska kolakakorna. Tre av minst tio kvar.

Det var ett antal långansiktade pedagoger som tyst tittade på de nästan helt länsade kakfaten.

Till slut tog jag initiativet i denna katastrof och delade morotskakorna, så att vi plötsligt hade dubbelt så många men hälften så stora sådana.

Vaktmästaren tittade in i rummet. Naturligtvis blev han överfallen med frågor: - Hur många hade han ätit ? ( En av varje + en gammal veteskiva) - Hade han sett något? - Hört något?

- Kunde det vara hantverkarna som befann sig på skolan som varit och nallat?

Han kunde ju inte veta detta ... men de hade ätit sin lunchmatsäck i lärarrummet.

Nu vill jag ju inte misstänka att dessa medelålders män, med trevligt yttre, hade stulit VÅRA KAKOR. Deras mammor måste väl ha talat om för dem när det var små, att man inte tar andras saker .... och på ett lärarum aldrig någonsin andras kakor!

Nä, jag tror att det var alla gamla lärare och annat kakgalet skolfolk som sitter kvar i väggarna, som roffade åt sig lite kakor när ingen såg på. Frestelsen blev för stor.

Låter det otroligt? Inte för mig - för om våra katter kan få stekta sparvar från ingenstans - ja, då kan väl kvarsittande lärar-andedelar äta goda kakor. Speciellt när det är så sällan mellan gångerna som det serveras, som det gör just i deras gamla personalrum.

Läroplanslodning

En del, har novemberlov, andra inte..... Det jämnar ut sig till sist, sa han som..... ja, ni vet.

Läroplan 2011 stod på agendan i dag. Känner så där direkt att man inte längre kan greppa alla ämnen, som den mellanstadielärare man är och med den breda kompetens det en gång innebar. Känner att jag vill rikta in mig på ett par tre ämnen som jag kan bra och som jag är intresserad av. På det sättet kan jag skapa en betydligt större kvalitét både i undervisning och i bedömning.

Så där direkt så känner också jag att jag skulle vilja ha matte, no och musik. Jobba med dessa ämnen i två klasser, tillsammans med två kollegor - som då skulle ha ansvar för sv, so, bild, idrott, hk och så skulle vi kunna dela på arbetet med barn som behöver särskilt stöd.

Ett trehövdat team på två klasser, möjlighet till olika gruppkonstellationer, möjlighet till tematisk undervisning. Det tror jag på!

I läroplanen kan man läsa om ansvarsfördelning mellan lärare och rektor .... MEN var regleras kommunala skolpolitikers ansvar. Det är ju trots allt deras ekonomiska styrning som påverkar hur vi kan utveckla vår skola, så den blir en plats där ALLA barn kan få kunskap, färdigheter, personlig utveckling och sociala möten.

Sen finns det forskning som hävdar att de ekonomiska förutsättningarna inte har så stor betydelse. De forskningsresultaten tar ju många i maktposition till sig .... men jag, jag tror inte ett dugg på dem!

Stretchad snapshotsökande städsöndag

Jag gillar att städa. När jag har gott om tid och när huset är riktigt skitigt. En timme extra söndag ( eller i praktiken två och en halv timme) triggade städgumman inom mej. Och skitighten ska ingen klaga på, har inte städat ordentligt sedan i augusti....
Man funderar så bra när man städar, inga stora tankar - mest vardagstankar....

• Kuddarna i skinnsoffan - oj, vad de ser tråkiga ut- får önska nya i julklapp.
• Varför ska man ha kuddar i soffan? Vi varken sitter eller ligger där, mer än undantagsvis - vi har var sin mjuk tygfåtölj av öronlappstyp, C-E och jag. Och där brukar både vi och katterna tillbringa kvällarna.
• Ser lite mer ombonat ut med kuddar i den kalla skinnsoffan. Jo, det blir en bra julklapp.
• Hur ska det gå med julpynt i år? Vi har ju två riktiga bråkstakar i huset - Frasse och Freddie...Dom tror ju att allt går och leka med .... snacka om att de kommer att älska julgranskulor och glitter...
• Får ta och klä granen långt upp och lämna det nedre delarna tomma....det blir inte vackert .. men ändamålsenligt.
• Men tänk om Fransson börjar klättra i granen ... han klättrar ju i alla träd ...
• Men katter brukar väl undvika granar ... det är för snärjigt...
• Längesedan jag var i kyrkan, dit gick man ju förr på söndagarna ... i allafall då och då. Nu blir det aldrig av.
• Första advent ska jag försöka gå i allafall....
• Skulle nog varit enklare att komma iväg om man hört till en frikyrka ... eller haft vanan att besöka en sådan.... där är det inte alls så mycket ritualer .... jag är ingen ritualmänniska.
• Tvättnötter - det är bra rengöringsmedel.... synd bara att det inte doftar rent av det ... får nog köpa lite såpa.. för doftens skull
• Tvätta soffan med tvättnötter går också bra ... och kuddarna? ... nä, jag väntar och ser vad som finns under julgranen.
• Men var ska vi lägga julklapparna ..... Frasse och Freddie .... de får fira jul i källarn...
  

Huset blev rent och jag hade tänkt massor av alla de vardagstankar som går genom en människohjärna varje dag. ( Undrar om katter har möjlighet att tänka .... nå´t måste det ju vara som gör att de leker med allt som hänger, rullar eller är litet och lätt.)

Ute hade solen börjat lysa över den extra långa söndagen. Tänkte att jag kunde hinna en promenad på eftermiddagen. Zumban hade jag redan insett att jag var tvungen att sedera.

Inte för att man zumbar med rösten, men det känns lite fel att gå på gympa när man inte har någon röst. De brittiska virusen fann behag i mina stämband.... och där trivs de bra och lär väl sitta några dagar till. Och virus ska man väl inte leka med - dagens träning fick sålunda bli helhusstädning samt tre och en halvkilometers höstpromenad.

Vilket inte är fy skam! Det var inte så mycket sol kvar vid halv tre tiden... men riktigt härlig luft ... sådan luft som jag vill ha när det är höst ( helst på vintern också) tio grader varmt och vindstilla. Härligt när man fortfarande kan gå i fleecetröja och gympaskor.

Fina färger fann man fortfarande genom kameralinsen. Det var verkligen riktiga höstfärger idag. Vilken påminde mig om den tid då alla skulle gå i färganalys. Vi ordnade en sådan inom Lärarförbundet - det var kul - och vad jag kommer ihåg, så var jag inte så lätt bestämma. Jag var ingen typisk årstid ....och jag var inte vinter. ( Kankse därför jag gillar vår, sommar, höst ... men INTE vinter)

Jag "kunde" ha många färger . Och det har jag verkligen haft under årens lopp. Just nu är det mycket brunt, turkos, grått och lila. För något år sedan så gick det mesta i blått, året dessförinnan i grönt ... och så lite rött då och då. Så att utse en favoritfärg, det skulle jag inte kunna. Jag gillar allt som gillar mej.

Promenad och välbehövlig dusch. Tog sedan den ( av C-E nyrengjorda) bilen och åkte till T-mo för att handla. Det var lite tomt i kyl och sval, så det var lika bra att passa på att fylla på under denna extratimmarsdag. ( Att det blev två och halv timme berodde förstås på att jag avstod gympan + den tillbakalämnade timmen). Satt i andra tankar när jag kom in i T-mo samhälle- och fann att jag svängt höger mot Willys i stället för att åka rakt fram till ICA. Passade på att tanka, då tankarna fört mig mot tankstället.

På ICA så var julsakerna redan framplockade. Riktigt tråkigt, tycker jag, även om förmiddagens tankar gått mot juletider, så är det inte dags att införskaffa något julaktigt än på minst tre -fyra veckor. Idag är det faktiskt Halloween .... ska inte affärerna skylta extra med höstsaker då ...?Iallafall tycker jag det.

Våra elever har en lovvecka framför sig. En del kommuner har så kloka bestämmande- människor, så att de har detsamma. Vi har tre studiedagar. Två kan man kompa ut... om man har överfullt på sitt kompetensutvecklingskonto. Det har jag ... men kommer ändå att vara på studiedag även på tisdagen.

Helt OK .... tre dagars extra ledigt och inget annat planerat än ett besök hos veterinären med två kattpojkar som sannolikt har öronskabb .... det känns ganska så lyxigt.

Nya läroplanen ska vi prata om i morrn - det är också helt OK .... liksom tisdagen, då vi ska planera det nya Grön Flagg projektet.

Men en sak tycker jag är lite konstig .... nå´t som jag inte blev medveten om förrän i helgen ... den 7 jan är en klämdag, och då ska vi ha studiedag .... när nästan alla andra människor är lediga. Hur gör ni på andra skolor .....? Kanske kan vi påverka våra bestämmande människor och lägga den jobbar-dagen efter sommaravslutningen i stället. Det är ju i allafall idé att försöka.

Stretchad söndag ... jo, det gillar jag. Man hinner så mycket. Och det bästa är att man kommer att vara pigg när man vaknar i morrn..... för då var ju klockan sju bara för några dagar sedan. Att timvisaren står på sex, det bryr sig inte hjärnan om ett dugg.

Klorofyll kulör

Grönt -alltså. Och ursäkta att bilderna inte är så gröna .... de kommer från en grön park i och för sig ... men inte Green Park utan Regent´s Park.... och ska rätt vara rätt, så hör svanen hemma i Hyde Park.
Iallafall..... nu har vi fått godkänt vårt första Grön Flagg projekt, och vi väntar ivrigt på att få den gröna flaggan och under lite festliga former hissa upp den i vår flaggstångs topp.


Det är tack vare Inga, som vi nu är kommunens första Grön Flagg-skola. En förskola hann före oss i spurten, men det får vi bjuda på. Under närmare ett år så jobbade vi med tema Kretslopp. Det tog lång tid att bli klar med de olika målen, mycket p.g.a. att Tranemo kommun bytte ut sin gamla återvinninscentral mot en ny fräsch... och den hade vi som mål att göra ett studiebesök på.

I går var jag tillsammans med en kollega på FANTASTISKA Navet i Borås på en nätverksträff vad det gäller Grön Flagg. Bara fikan på Navet brukar vara en njutning.... gott bröd, olika ostar, salami, grönsaker.
Sen hittar de ansvariga alltid på en massa roliga events. Först fick vi en lapp på ryggen - något som fanns i den nya miljöutställningen var skrivet på lappen. Det gällde att lista ut vad det var... och under tiden man gjorde det så kom man i samspråk med flera av de andra deltagarna. Kul!
På min lapp stod det "Fairtradekaffe". Snacka om att det tog tid innan jag kom på det....
Efter fika och rygglappsmingel så gjorde Navetpersonalen en dramatisering. De gör de alltid i samband med de olika temana de har, och de är riktigt duktiga.
"Vem vill bli miljonär" dramatiserades inom miljötemat. Carl von Linné personifierades och vann sin miljon... fast inte utan problem. Under tiden fick publiken veta att det bara kostar 4 öre mer per kopp om man väljer att dricka KRAV-märkt kaffe, att det mest miljövänliga sättet att ta till vara norsk fjordlax är att skicka den till Kina och låta den billiga arbetskraften handfiléa fisken, att det går åt två kg fisk för att föda upp ett kg odlad lax ( sanslöst!), att köttkonsumtionen ökat med 40% under de senaste 15 åren ( också konstigt med tanke på att antalet vegetarianer ökar) samt att vi slänger ungefär 20% av den mat vi handlar till hushållen ( mest frukt och grönsaker).
Bland annat. Nyttig kunskap som vi måste sprida vidare - för att FÖRSÖKA få folk lite mer miljöansvartagande. Man har ju alltid ett val... och ibland får vi nog ta och välja det lite dyrare, det som är bra för miljön. Fast det är svårt, det är jag den första som medger.

En stor del av träffen bestod förstås i att kommunicera med representanter från andra Gröna Flagg skolor. Det var bra att få lite nya idéer och infallsvinklar och det var också bra att få bekräftelse på att vi gjort ett bra jobb i vårt första projekt.

Det är en styrka att ha skolledningen på sin sida, det fanns ( också sanslöst) skolor som kände att de inte hade något stöd hos sin rektor.

Nu är det höstlov för barnen - och vi ska jobba två dagar. Dag nummer två ska vi planera nytt grönt tema. Tror att det lutar åt "Livsstil och hälsa". Ska bli kul att komma igång med det gröna arbetet igen. Hoppas och tror att vi påverkar eleverna i rätt riktning.... att de kommer att ta miljöansvar och förstår hur viktigt det är.

Tack Inga, allt detta är din förtjänst!

Radioreflektion

Gillar radio. Den kan man ha på vad man än sysslar med och man kan välja att slölyssna eller att lyssna aktivt.

För det mesta är lokalradion på i vårt hus, dvs Radio Sju. Deras morgonpratare är förskräckligt dåliga, förstår inte att man kan få leda morgonprogrammet år efter år, med olika slags tramserier och meningslöst snack. Ledningen borde göra något åt detta, försöka få till stånd lite utveckling, men de kanske inte lyssnar på radio så tidigt på morgonen. Eller också är det jag som är en morgonsur gammal kärring som inte tillåter mig att förstå underhållningvärdet.

Idag har det varit mycket prat om äldrevården i Borås på de lokala nyheterna. De har åkt på konferensresor till Europas olika storstäder på skattebetalarnas bekostnad. Från början var det bara ett ( i övrigt prisat äldreboende) som gjorde dessa resor, men flera har tagit efter. Nu senast var man i Rom.

Cheferna har fått åka på betalt arbetstid, de anställda på sin fritid. Men alla får sina resor betalda.

Man har ägnat ca en halvdag av resan till någon form av studiebesök, resten har varit sighthseeing och fritid.

I intervjuer med personer i ledande ställning, så försvarar alla dessa resor.

- De är till för att personalen ska lära känna varann, skapa gemenskap, alla ska veta vad alla heter, sa en man i senaste nyhetssändnigen.

Nys, säger jag. Visst kan man åka på trivselkonferens, men det finns många konferensanläggningar i såväl Borås kommun som Väastra Götalands län. De fungerar säkerligen lika bra och blir hundratusentals kronor billigare.

Jag kan bara inte förstå att man inte kan erkänna att misstag har begåtts, istället för att försvara och skylla på något/någon. Kanske är det för att man inte kan se på saken från flera sidor .... det räcker att gå till sig själv för att inse att man inte ser saker på alls samma sätt som andra. Och det tycker jag är bra. Hur skulle annars utveckling ske?Men det finns ändå gränser - och en sådan är att använda skattemedel på ett ansvarsfullt sätt.

Lyssnade alladeles nyss på en intervju med Claes Eriksson, Galenskaparna. Han berättade att han inte äger en mobiltelefon. Först tänkte jag - Karln är ju helknäpp .... men när han kommenterade det hela med att han aldrig känt behovet att ringa någon när han gått på Göteborgs gator, så kan man se det hela ur en annan vinkel. Han ringer hemma .... och det är väl bara att konstatera att det är en sund själ som ser på mobiltelefonandet på det sättet.

Men jag tänker inte sälla mig till hans lilla mobilvägrande skara .... det vore ju förskräckligt att inte ha telefontillgänglighet hela tiden. Hur klarade man sig ända fram till mitten av 90-talet? :)

Fast nog var livet enklare då, mindre tillgänglighet, mindre kontrollsamhälle. ( Även om en del tyckte att det var förskräckligt att i vissa sammanhang behöva uppge personnumret, det var verkligen att kränka intrigeteten på den tiden.....)

Claes Eriksson var även han inne på den ansvarlöshet som råder bland många personer i ledande position.

- Jag gjorde så gott jag kunde, brukar man försvara sig med, sa den skicklige ordvrängaren.

Istället för att säga det som ligger närmare sanningen:

- Jag kunde inte det jag gjorde.

Bra sagt tycker jag... och det stämmer ju definitivt in på alla av oss. Erkänna att det blev fel, be om ursäkt om det behövs och sedan inte älta det hela.... det är nog något vi alla behöver träna på lite mera.

Love London

-Nästa gång vi reser på kortsemester, så får vi ta och åka någon annanstans än till London, sa jag till C-E på väg till Landvetter.
- Budapest,fortsatte jag, det har vi ( jag) ju pratat om i många år.
C-E svarade inte. Inte hörbart iallafall. Han hade väl nog med att hålla bilen på vägen, i det alltmer tilltagande snöovädret.
Fullt med folk var det på Landvetter. Förstod att alla ville lämna skitvädret i Sverige .... men måste alla i väg före klockan sju på morgonen?
Över Jylland öppnade sig molnen och över Nordsjön fick man se en härlig ovanjordisk soluppgång.
Det är en lagom flygtur från Landvetter till Heathrow, tar ungefär e ntimme och fyrtiofem minuter. Nästan så man hinner sluta ögonen en stund. Tunnelbanan in till centrum tar 45 min - en timme, beroende på hur snabbt tågen går... och det är olika från gång till annan.

Klockan hade blivit strax efter tio på förmiddagen, då man var framme vid hotellet. Efter att ha lämnat väskorna, så var det dags för en av de engelska höjdpunkterna. English breakfast - with a nice cup of tea. Underbart gott - ett måste när man kommit fram.

Dags för shoppingrunda (nr 1). Vi brukar se till att få ett hotell alldeles invid Lancester gate och Hyde Parks vackra fontäner. Nära till tunnelbana, nära till parken och med möjlighet att promenera in till Oxford Street.
Det blev en hel del handlat. Primark är extremt billigt och har en del roliga basplagg. Mark & Spencer har allt och jag brukar alltid hitta något. Och så Clarks förstås, de har minst tre butiker på största affärsgatan - Oxford Street.
C-E fick bli packåsna .... jag fick ont i ryggen av allt bärande. Och han handlade två stora kassar på Primark också....Mark & Spencer hade redan börjat med julkassar... lite häftigt tyckte jag.


Hade beställt biljett hemifrån till musikalen "Chicago". Passade jättebra att de hade matiné kl 17 ( 18 svensk tid). En helt underbart bra musikal, rolig, tänkvärd och med superbra musik- som man känner igen. Skådespelarna/musikalartisterna på teatrarna i East End är enastående bra .... det går inte att jämföra med svenska uppsättningar ..... ja, Kristina från Duvemåla skulle väl kunna konkurrera....
När musikalen var slut klockan halv åtta så sa jag till C-E att jag ville se den igen, direkt .... eller gå till någon annan musikal som började vid åttatiden.
Hade han sagt OK, så hade jag gladeligen sett en omgång musikal till, men han sa mat i stället.
Chinamat i Chinatown och promenad via Piccadilly Circus genom Soho till Oxford Circus för några kilometers resa med tunnelbanan till det trånga, varma hotellrummet. Men sova gick bra...vi hade ju varit vakna nästan tjugo timmar.


Det hade regnat under natten till lördagen, men när vi hade ätit en (för engelska förhållanden) bra hotellfrukost, så sken solen.
Tog tunnelbanan till stans vackraste park (tycker jag) - Regents park.
Det är en stor park med flera trädgårdsanläggningar och vattenanläggningar..


Queen Mary´s garden är underbart vacker på senhösten. Säkert hundra olika slags rosor - och det är många av varje sort. En ren paradiskänsla att vandra omkring i parken och möta leende och avstressade människor bland alla svagt doftande rosor.

Åkte tillbaka till Oxford Street för lite mer shopping. Där är det inte avstressat - där är det ett hektiskt tempo som råder. Allra värst är tunnelbanestationerna .... där springer de flesta, och jag undrar efter vad då?

Lunch på stampuben "The Swan" precis mittemot The Serpentine i Hyde Park. Jag gillar inte hamburgare som man köper på hamburgerkedjorna, men en pub-gjord burgare, det är något helt annat. Supergott!

Så var det dags för fotboll. Tunnelbanan till West Ham. En riktig supporterkvinna satt i samma rad som vi. Var bara tvungen att ta en bild....

West Ham mötte Newcastle och hemmalaget fick första målet. En vinst skulle ta dem från sista platsen i förstaligan. Men det blev förlust... Newcastle gjorde två mål.

Tänkte under matchen att trots att West Ham inte spelade så bra, så skulle de sannolikt slå Elfsborg och även de andra topplagen i vår svenska första serie. Svenska ligan håller väl knappast europeisk toppkvalitét.

35 000 personer tittade på matchen. Uppskattningsvis var 97-98 % män. Det yrde svordomar i luften matchen igenom ... speciellt f-ordet var vanligt förekommande. Reflekterade att svenskar har ett betydligt mer varierat förråd av eder än vad engelsk fotbollspublik har.

Jag funderade också på om UK har någon motsvarighet till SD. En sak som gör att jag tycker att London är en av jordens mest underbara platser är den enorma mångkultur som finns där. Man ser kvinnor i burka, kvinnor i sari, indiska kvinnor i sina speciella dräkter, judiska män med kipa och kaftan, övervintrade hippies, övervintrade punkare, svarta folket, stora mörka afrikaner, tjocka afrikanska damer, små små östastiatiska kvinnor, glada kineser, japaner med kameran i högsta hugg.... och man hör massor av olika språk ... inte sällan norska eller svenska.

Man kan träffa på människor från Grimsås, det gjorde vi även denna gång. I en trång tunnelbanevagn träffade vi på Marie och hennes pojkvän. Även nästa dag träffade vi dem, då de gick förbi vår stampub. Lite häftigt, tycker jag.

Jag skulle absolut kunna tillbringa en hel dag sittandes på en uteservering, studerandes alla människor som passerar. I London är allt OK ... man får se ut hur som helst .... man får vara klädd som man vill.... ingen bryr sig.. Ja, man kan verkligen vara sig själv.

Efter tidig söndagsfrukost, var det dags att ta tunnelbanan till Heathrow igen. Resväskorna, som var väldigt luftfylld på ditvägen, var fyllda med massor av kläder och äkta engelska tepåsar.

Solen sken från den klarblå himlen, det var en vacker dag i samväldets huvudstad. Som vanligt var det kö till startbanan. Det sägs att det startar ett plan i minuten från Heathrow ... som det var vid 10-tiden på söndagsmorgonen, så var det ännu kortare starttid än så emellan två plan.

Två dygn i London... ja, det är helt OK. Man hinner så mycket på en dag.

Snart flög vi in i molnen igen, hemma var det regn,regn,regn.

Lunchen åt vi i Borås bästa korvkiosk, kvällmaten åt vi i Hjälshammar då vi hämtade hem kattpojkarna.

Är ovanligt pigg idag, efter några roliga dagar på min favoritplats.

- Vi åker väl till London igen till våren, sa jag till C-E, när vi var på väg hem. Det känns mycket roligare än Budapest.

Den här gången svarade C-E. Han var enig med mig.

Vi är nog tråkiga, C-E och jag..... som åker till samma plats gång efter gång.

Kanske beror det på att vi är gamla och lite bekväma ... kanske är det så enkelt som att vi är "real Londonlovers". Vilket inte är så svårt att bli ... för i London finns allt, utom badstrand... och vem behöver det ... sjöar har vi väl så det räcker i Sverige.

Samhällssjäl/samhällsskäl

Kom in på frågan "Vad är det som utmärker ett samhälle?" på so-lektionen idag.
Fick ett antal bra förslag från eleverna.
- Det ska finnas en skola!
Checkade med kommunens alla samhällen/tätorter ( Syftet med lektionen var att se Grimsås plats i kommunen, och dess geografiska läge i förhållande till andra tätorter i kommunen)
Det fanns ett antal tätorter som inte hade någon skola.
- Att det finns gator, sa någon annan.
Ny check....en del av kommunens tätorter har mera genomfartsvägar än gator.
- Affär!
Finns flera som inte har, betydligt fler tätorter än de som saknar skola saknar affärer. Om man nu menar livsmedelsaffär ... och det var det som eleverna avsåg.
- Företag!
Bingo! Alla tätorterna har någon form av företag ... från enmansföretag ( bondgårdar t.ex) till stora Rexam i Limmared och ännu större Nexans i Grimsås.
- Fotbollslag!
Nästan bingo..... Vi kunde inte hitta något fotbollslag i Mossebo, annars var alla platser representerade.
För egen del så hade jag tänkt ut att en kyrka kunde vara en samhällets själ. Jag fick lotsa fram eleverna till att komma med just det förslaget.
Checkade och fann att Uddebo saknar kyrka ... men har haft missionskyrka.
Kom alltså fram till att för att skilja en tätort/samhälle från en by så ska två av tre F vara uppfyllda: Företag, Fotbollslag eller Församlingslokal.

Nu håller inte Wikipedia med, för de säger så här:
En tätort definieras i Sverige, Norge, Danmark och Finland som ett tättbebyggt område med minst tvåhundra invånare och där avståndet mellan husen är mindre än tvåhundra meter.

Men nu har ju inte alltid Wikipedia rätt, jag tycker att vår tätort/samhällsdefinition är mycket mer intressant. Och det ännu mer intressanta är att inget samhälle dör för att skolan stängs eller för att affären läggs ner. Finns det bara ett ställe att jobba på, en fotbollsplan eller en kyrka att mötas i/på, så finns det lösningar för resten. Vi har ett antal sådana, väldigt levande samhällen i vår kommun - och det tycks bli större och större samhörighetskänsla i den lilla tätorten, ju mer av samhällsservicen som flyttar bort.
Jag har inte på något sätt tagit ställning för eller emot nedläggelse av skolor eller livsmedelsaffärer i och med det ovan skrivna .... jag vet ju att folk kan uttolka det man vill av skrivna texter....Nej, jag ville bara visa vari samhällssjälen består ... eller kanske var det skälen till att kallas samhälle/tätort och inte by jag ville hitta kriterier för.