måndag 16 november 2020

Omplanering

 Jo, jag var riktigt besviken igår. Vilket alla som läst det jag skrev då blev varse. Men det är ju så det är, det blir inte  alltid som man tänkt sig.  Tänker ofta- i duschen - på en gammal vän och kollega, som hade extraknäck i form av att sälja rengöringsprodukter. Hon och hennes man skulle ha det som en extra pensionsförsäkring,  sa hon, och var ganska besviken på mig, som inte ville bli en av hennes underlydande återförsäljare. Min vän och kollega blev aldrig pensionär, hon avled i cancer innan hon fyllt 59.

En annan vän ... och även kollega... men framförallt bloggvän och geocachinginspiratör, hade planer att jobba en bit efter sextiofem. Hennes man var tre år yngre så hon ville vänta in honom. Hon blev heller inte pensionär, hon avled också i cancer, en månad före  hon skulle fylla 65. Och innan dess var hon sjukskriven i mer än ett år.

Så mitt plan för måndagen,  att i få gå längs en bekant havsstrand och  sedan få träffa mina kära, dotter  och  dotterdotter, att den gick i stöpet. ja, det var väl inte mycket att beklaga sig över.....

Men besviken har man rätt att bli.

En överbliven dag, den är ju till för att fyllas med något. 

Men tanke på mängden av promenader på sistone, och en irriterande smärta i hälen, så fick det bli cykeltur. Maken var snäll och kollade så att det fanns tillräckligt med luft i däcken, för tung tant...

Och sen var frågan... lång runda eller kort.....? Hade egentligen bestämt mig för en långrunda.... och när vägen delade sig mellan kort eller långrunda, så tog hjärnan automatiskt och styrde cykeln till vänster- mot rundan runt Lagmanshagasjön .


Efter en dryg mils trampande, så kom jag fram till huset, som länge varit mitt drömhus.


Huset med den här utsikten, ner över sjön och vid siktigt väder en skymt av Isaberg där bortom skogskanten.   Huset såg både bebott och obebott ut... om det nu kan göra det.... en bil stod parkerad på baksidan .... jag har förstått att en del ställer en sämre bil vid sina sommarhus, och dessutom sätter timer på belysning, så att det ska se bebott ut. Till salu var det iallafall inte.....


Här är det enkelt vägval.... det är badplatsen, i närheten av Lövås som gäller....


Stannade till vid väninnans ( och gamla kollegans) sommarhus. Har jag bara lärarvänner? Nej, nej... men blir många, efter så många år i det skrået.


Från Elisabeths hus, har man en utmärkt utsikt över den stora gården med samma namn som sjön, Lahgmanshaga.
 

Stod en stund nära vattnet och njöt av vågskvalp. 
Kände mig ( i vanlig ordning) lite avundsjuk på den som har sjötomt. 


Var imponerad över hur mycket sommar som förmedlades genom pelargonian på den inglasade altanen. Försökte kolla hur den vattnades, men lyckades inte. Fick sedan ett meddelande via Instagram, där jag lagt ut några bilder, att ägarinnan varit i sin stuga i eftermiddag.... för att vittja musfällor. Just det ja, i ett sommarhus utan tillsyn, kan de små rackarna förstöra mycket.


Ett stopp vid badplatsen, förstås. Mycket vatten i sjön, liten strand. 
Badsugen.... nja.....fast så himla besvärligt att klä på sig alla lager kläder igen, när man är otorr...Nä, jag funderade inte på bad. Gillar att bada - men inte så här sent på året... måste vara åtminstone 15 grader i vattnet för att jag ska ge mig i...


Fortsatte på en liten väg utmed sjön.
Här fanns ett nästan nedrasat hus tidigare. Nu var det borta och det tycktes vara projekterat för ett nybygge. Men den gamla sjöplatsen fanns kvar, andandes en smula vemod.


Vid den privata bryggan blev jag faktiskt lite badsugen....såg så härligt och inbjudande ut.



Ekan var inte inbjudande....


Ett  nytt hus hade uppförts vid sjökanten. 


Träffade en man vid sin sommarstuga. Han hade satt upp ljusslingor i en gran på tomten och så hade han prytt den här stubben med små ljus. Måste bara ta mig dit - med bil- och kolla hur det ser ut i skymning...


Mannen berättade att det nya huset, i amerikan style, hade byggts av en dansk familj, som tidigare haft sommarstuga i närheten. 
Kommer att bli så fint när det blir klart....och snacka om att ha skaffat sig det bästa läget vid sjön.


Trampade vidare och kom fram till ett av alla fornminnen som finns kring sjön. Tänkte tillbaka på rundturen som vi gjorde med femmor och sexor i början av juni, då vi besökte fornminnen från stenålder till vikingatid, i närområdet.
"Då jag hade ett liv" tänkte jag.... men ångrade mig. Jag har väl ett liv nu  också, och det liver ska jag vara väldigt tacksam över att ha. Jag skäms över min tanke,,,


Av den gamla bron fanns bara fundamentet kvar. Här lade jag ut en geocache för ett antal år sedan. Den föll ner i sjön... och sedan har jag inte brytt mig om att återställa den. Geocachingintresset ligger på sparlåga. Hoppas att det ska bli lite bättre fart på den lågan igen..


Sista stoppet utmed sjön. Ingen sandstrand här inte, mest stenhällar....


och den hel del sten, i den annars så badvänliga sjön.


Blåbärsmarker är det här, plockade en hel del för några år sedan. Detta året fanns det blåbär överallt, även i våra skogar här hemomkring.


Hade "fasat" lite för den tråkiga sträckan från sjön och  mot Grimsås. Asfaltsväg till stor del, men backigt och nästan bara skog hela vägen. Men den sträckan gick förvånansvärt bra och snabbt. 

Grusväg igen och "gåbacke". Fördel att ha några vackra kusar att vila ögonen på.


Energi föder energi- det blev en bak-eftermiddag då jag kom hem.  Kakor, bullar och bröd. En hel del får följa med på morgondagens mormorstisdag....där tas det tacksamt emot.

Blev en bra dag, trots gårdagens besvikelsekänsla. Har pratat med dotter och dotterdotter via WhatsUp-appen. Kanske kan de komma i slutet av veckan, även om jag inte tror så mycket på det i dessa tider. Är glad och tacksam över att vi träffades ganska mycket under sommaren och tidig höst. Och är förstås glad och tacksam över att vi träffat Värnamofamiljen minst en gång per vecka under hela pandemitiden. Vilket vi kommer att fortsätta med, om alla håller sig någorlunda friska....




20 kommentarer:

  1. Förstår din besvikelse. Och allt är lite så just nu; inga träningsaktiviteter, inga sociala tillställningar, inga mysiga julmarknader, inga traditionsenliga julbord, grått/mörkt/regnigt ute - ja listan kan göras lång. Jag tycker inte heller att tillvaron är särskilt upplyftande, men man får försöka härda ut. Det kommer att ljusna, så småningom. Och tills dess - håll i, håll ut! Var rädd om dig. Kram Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma till dej Emma. Och fördelen med pensionärsliv finns...man hinner vara utomhus medan det är ljust.Kram!

      Radera
  2. Vilken fin cykelrunda. Jag blev inte alls förtjust i det stora "amerikanska" huset, men däremot tilltalade mig stuppen med småljusen mycket. Och hästarna var fina. Dessutom ser jag att du har en vanlig cykel... utan el. Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har en elcykel oxå. Gillar inte den. Känns lite fusk, även om man måste trampa på en sådan oxå. Ja stubben var jättevacker, och jag gillade inte det stora huset heller. Bara läget! Kram på dej!

      Radera
  3. Tycker att din höstpromenad med den färgglada röda cykeln speglade tiden som den är just nu väldigt väl. Lite grått, lugnt, lite melankoliskt - "höstigt" alltså. Samtidigt ändå väldigt vackert. Cyklingen speglade kanske livet också med uppförs- och nedförsbackar som du beskriver.

    Fantastiskt fina bilder förresten :-) Å huset som den danska familjen byggt är inte illa, inte illa alls. Bara lite långt ute för min smak;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger ju inte stadsnära direkt. Men extremt sjönära. Något som finns på min önskelista...
      Ja, det var en fin liknelse uppför och nerför i livet...och en del raksträckor oxå. Dom är faktiskt inte så kul i längden. Grusväg och uppförsbacke är ingen hit... Men har ofta vackra vyer..

      Radera
  4. Jag förstår mer än väl din besvikelse över att det inte blev som det var tänkt. Däremot kom du ut på en härlig cykeltur. Så många fina hus med läge vid vattnet, en utsikt som hade passat mig alldeles perfekt! Så skönt att det blev en bra dag som motvikt till gårdagens besvikelse.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast egentligen var gårdagens en fin dag till stor del. Vaknade med två killar i rummet, mornade oss tillsammans i min säng och sedan återbördade vi dem till hemmet på eftermiddagen och fick några timmar även med deras mamma. Pappa hade jour hela helgen, och då behöver mamman ofta hjälp att ta hand om två killar och tre hästar. Det var när Karin ringde, mitt under lunchen, som jag blev så besviken. Hon skulle ju hälsa på hos både oss och syster sin.
      Men vi ser hur det blir... alla mår bra och jag kom ut på en superfin cykeltur. Kram!

      Radera
  5. Livet blir inte alltid som man tänkt, det vet jag av egen erfarenhet med en make som från att ha varit brandman med flera extrajobb, skadade sig och efter lång sjukskrivning fick sjukpension. Nu, nästan 25 år senare beroende av sin rullator för att röra sig och beroende av mig för att klä sig.
    En härlig utflykt blev det och verkligen vackra bilder! Det stor huset vid sjön är nog fint, men ditt röda lilla drömhus är mer i min smak :)
    Ha en fin mormorstisdag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite mer att ömka sig över än min inställda resa, vad det gäller din man.
      Mitt lilla drömhus slår allt. Kram på dej!

      Radera
  6. Vilket drömhus! Och vilket läge! Förstår att du gillar det. Jag har inte träffat mina tre yngsta barnbarn på evigheter, och det verkar inte som det kommer att bli undre den närmaste tiden heller. Visst blir man besviken, men det är ändå tur att man kan "ses" via datorn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att datorn finns så msn kan nå varann trots denna tokiga tid. Kram på dej!

      Radera
  7. Klart man blir besviken! Men vilken fin cykeltur du kom ut på! Förstår mycket väl att det är ditt drömhus, så fint det ser ut. Mycket mer ”rätt” än det nybyggda schabraket!
    Förstår tanken på bad, nästa gång får du ta med en handduk. Det är garanterat inte så kallt som du tror. Men krångligt att byta om, det är det. Ha en bra tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kanske skulle cykla iväg med baddräkt under kläderna, som man gör på sommaren ibland. Men krångligt att torka....ändå.

      Radera
  8. Så vackra bilder från din hemmamiljö, var i landet bor du? Hade jag bara en bastu till förfogande skulle jag bada året om! Men jag fegar ur när jag måste ta mig hem från sjön även om det handlar om bara några hundra meter...
    Cykla en mil är inte fy skam, jag har inte kunnat cykla på många år, av olika kroppsliga anledningar, samma som hindrar mig från att åka skidor, man får gilla läget så länge man kan gå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drygt tre mil blev nog rundan. Tacksam för att ha en ganska bra fungerande kropp, även om den Är för tung.

      Bor längst söderut i Västergötland, nära smålandsgränsen.Grimsås. 5 mil t Borås,6 till Jönköping, 2, 5 mil till Gislaved. Och en mil till badplats... Kram!

      Radera
    2. Ganska okända marker för mig, Borås har jag nog tutat förbi någon gång för länge sen.

      Radera
  9. jo, viktigt att leva här och nu... många säger: "Ska göra det och det när jag är pensionär!"
    Väldigt vackra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! En cykeltur är ju sällan fel.... vara om det är snöväder eller motvind.

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas