onsdag 28 juli 2021

Skavanker

 

Tittar  ut över perennrabatten, den som går runt altanen, och konstaterar.... Nu är det bara höstflox som står i blom. Samt lite rester av den insektstilldragande lavendeln. Den senare har rätt stora skavanker, många av de små välluktande kronbladen är borta.

Under våren och sommaren, så har det verkligen varit full blom i rabatten. Till stor glädje för den ( mej) som gillar när det blommar. 

Men nu är det bara fröställningar kvar. Blommor och bladverken är vissna eller på väg att vissna ner. 

Gräsmattan är full av skavanker. Mest beroende på lång torka, men också beroende på att gräsmattan är gammal....


Pelargonierna har producerat blommor under hela sommaren, speciellt som de haft sol en hel del av dagen.  De senaste dagarnas regn har gjort illa.  Visst kommer det en del nya knoppar, men den rikaste blomningen är antagligen ett minne blott.

En del perenner klarar sig bättre än andra. Fänrikshjärtana har blommat sedan i slutet av maj. Och dessutom växt till sig...


För bara någon vecka sedan stod vallmon i full blom.  Den blomningen gick snabbt,  men nog är fruktämnena/fröställningarna också vackra. 

Naturen har sin blomningstid. Sen går det "utför". Vissna blommor, det är inte så vackert. Men vackra fröställningar, de kan vara nog så fina som själva blommorna.

Tänker ( ja, nu blir det riktigt djupt och allvarligt...) på att vi människor också har en blomningsperiod. Den kan vara ganska länge, inte bara vara en kort tid i ungdomen. Men så småningom kommer skavankerna. Inser om att jag inte är ensam om att ha en del sådana. Många har någon liten skavank, redan efter fyrtio. Muskler, leder, skelett börjar göra sig påminda redan då. Och när man passerat sextio-- finns det någon som inte har lite ont eller lite besvär någonstans i kroppen, vid den åldern?


Man få vara riktigt glad så länge skavankerna är sådana som man kan leva med. Utan alltför stora handikapp.

Maken tyckte att det var dags att leta upp några av de resterande kontrollerna i Ljungsarpsskogarna. Absolut! Superbra initiativ! Hade ändå tänkt försöka mig på en lite längre vandring ( 5 km), och utmana skavanken i högerknäet.

Vilken skillnad det var, sedan vi var ute på första "rundan" i Ljungsarpsskogarna. Den gången gjorde varje steg riktigt ont. Idag var det bara lite stelt.  Så visst går det att reparera en del av ålders-skvankerna. 

Men man  behöver ge det tid, och man behöver man träna.

Bloggvännen walkaboutsweden  har i flera inlägg och i flera kommentarer berättat om hur otroligt viktig träning är för att hennes kropp ska må bra. Jag är helt inne på samma linje. De kroppsliga skavankerna finns där. De försvinner inte helt. Men träning hjälper till att återuppbygga, och framförallt behöver musklerna kring de åldersslitna områdena hållas så starka som möjligt.

Inte bara kroppen behöver träning då man åldras. Hjärnan behöver också sin gymnastik. Korsord, sudoku, läsa, formulera sig.


Blev ett konstigt inlägg det här. 
Men vad jag ville säga, det var att skavanker det får vi alla under tidens gång. Det gäller bara att lära sig leva med dem, och att hjälpa sig själv genom att röra på sig och engagera sig, så mycket som man kan och orkar.
Och när man inte längre orkar....ja, hur det blir då, den tanken ger mig lite ångest.....











21 kommentarer:

  1. Ja nog har vi alla "äldre" en del skavanker att dras med. Konstigt vore väl annars. Bara att finna sig i, men visst är det trist. Hur det blir senare i livet, det vet vi inte. Och tur är väl det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur är det. Gäller att ta vara på det man har och försöka ignorera skavankerna så mycket som möjligt.

      Radera
  2. Svar
    1. Men det man känner, det känner man... eller ignorerar..

      Radera
  3. Väldigt tänkvärt inlägg och på olika sätt. Naturen får sina skavanker och vi människor också.
    Jag känner igen det här med att ignorera sina egna skavanker.Har gjort det i många år,men vad tjänar det till. Ingenting. Tror fullt och fast på tanken att kroppens alla delar mår bra av att vara i rörelse och att man har ont är ju inte i sig skadligt. Men klart irriterande.
    Just detta när kroppen inte längre orkar och hur jag då ska bete mig funderar jag på ibland och försöker hitta olika strategier. Om de håller vet jag inte. Och att jag ksulle slå mig till ro med min onda rygg och svårigheter att gå. Nej, det finns inte. Inte ännu. Däremot kanske en operation kan vara till nytta. Återstår att se.Och att lära sig leva med skavankerna som finns.
    Verkligen roligt att läsa att ditt knä fungerar bättre och smärtar mindre. Gläds med dig.
    Kram


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt träningsprogram har också hjälpt till. Liksom andra input med träning. Gäller att inte ta på sig gör mycket heller...men man lär ju känna sin kropps svagheter efter ett tag.
      Kram !

      Radera
  4. Det verkar vara stor skillnad mellan pelargoner som växer i trädgården som hos dig och pelargoner som sitter i lådor på balkongen. Min granne är superduktig på dessa blommor. Ifjol började de inte vissna förrän i början av december. Vet inte hur hon gör, men hon lyckas varje år med världens finaste pelargoner. Tyvärr gillar hon den rosa varianten;-)

    Ja, kroppsliga skavanker får man per automatik efter 50 skulle jag säga. Du är jätteduktig på att hålla igång fysiskt. Önskade jag hade din "drivkraft". Det har jag inte. Hjärnan däremot, den håller jag absolut i topptrim;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket värt att ha en hjärna i trim. Min har lite svårt att hitta namn på personer och saker ibland... Så där på stört...
      Vad jag förstår så har du ingen överflödig vikt att bära på. Underlättar vad det gäller god hälsa.

      Radera
    2. Sköter inte mina pelargoner på bästa sätt. Måste köpa hem mer gödning...

      Radera
  5. Så kul att du länkade till mig. Tack! ♥

    Imorgon blir det första vaccinsprutan för mig och för maken första besöket på gymmet efter 18 månader. Han är fullvaccinerad nu men fortfarande försiktig och just därför blir det ett mycket tidigt besök. Då brukar det inte vara någon annan där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter underbart.
      Ansökte om medlemskap i Grimsås- gymmet i går. Får väl svar på det efter semestern.

      Radera
  6. Jag håller fast vid min åsikt att sommaren är som vackrast kring midsommartid! Visst, det kommer fler blommor senare, rosor bland annat, men arterna minskar och i slutet av juli är det mest att börja skörda, bär och förhoppningsvis svamp. Inget i naturen är längre lika fräscht. tycker jag...
    Här är också många gräsmattor obönhörligt brända och gula. Lite så känner jag mig också, men nu kommer vi att kanske snart kunna andas lite lättare. Visst är träning viktig, jag vill inte träna på gym men borde ta mig i kragen och komma igång med hemmajympan igen. Så jag blir lite smidigare och får bättre balans. Knata på du, det gör du rätt i, bra att knäet mår bättre och bättre, då finns det hopp.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu regnar det. Och regnar. Bra för naturen. Men jag längtar återigen efter sol och 20 -22 grader.
      Bra att ha ett litet träningsprogram att köra igång dagligen. Behöver inte vara så märkvärdigt ! Ha det gott!
      Kram!

      Radera
  7. Min gamla klasskompis säger att hon inte har en enda krämpa.
    Jag var hos doktorn idag. När jag fick bytt cortisonet mot astman fick jag alltför låg dos. Barndos, ansåg denna doktorn. Så tre ggr så mycket plus cortison nässpray. Hoppas det gör susen. Kanske därför jag varit dålig så länge. Stämmer rätt bra i tid.
    Godnatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att inte ha en enda krämpa. Och ovanligt! Eller också känner hon inte efter.
      Hoppas att nya dosen cortison hjälper! Kram!

      Radera
    2. Det är nog så att hon inte har några. Tror hon annars hade varit ganska högljudd med det. Skönt för henne verkligen! Men hon har haft elände på annat sätt. Tror hellre jag har ont…

      Radera
    3. Låter inte roligt! Verkar som de flesta får "sitt".

      Radera
  8. Jag tycker att det var ett väldigt bra inlägg. Visst är det så att skavankerna kommer smygande efter att man fyllt 60. Ärligt talat så tror jag att det är få förunnat att förbli helt friska men några verkar ha den turen. En äldre släkting till mig cyklade på Mallorca när hon var 86 och mig veterligen hade hon inga krämpor. Att få ha hälsan betyder i alla fall mycket inser jag efter att varit sjuk en månad av ledigheten. Inget livshotande alls men ändå riktigt inskränkande.

    Kram och god torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju tur det, att det inte är livshotande. Men ändå besvärligt, då det gör att man måste göra förändringar. Man lär sig leva med sina skavanker... och visst är man glad att man fixar det mesta...Kram!

      Radera
  9. Det var ett inlägg med många nyttiga och tänkvärda ord.
    Kroppen slits, det är bara så, det gäller för oss att försöka hålla den så stark som möjligt.
    Och, ja visst, träna sig och bli bättre, det kan hjälpa men en del som får vissa sjukdomar hjälper inte träning, men däremot att träna hjärnan och sinnet så att man inte deppar ihop.
    Jag tycker att du gör det som bra som kämpar på fast knät vill krångla.

    Härliga bilder och vackra, både av alla blommor och ifrån en skogspromenad.
    Sköt om dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blommor med skavanker!
      Det är ju så, att det finns betydligt värre åkommor/sjukdomar, än de som åldern ofta för med sig.
      Man får verkligen vara glad över att man fixar det mesta, trots sina skavanker.
      Kram!

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas