Svalka!

 Det var det som maken efterlyste. SVALKA!

En tur med elcykel svalkar. En sådan tur tog vi igår. Till vårt närmaste fikaställe- knappt en och en halv mil bort, i skogarna mellan Västergötland och Småland, Erikson Cottage. 

Idag fick det bli en biltur. 20 grader i bilen. Närmare 30 ute. Maken tycker att temperaturen i bilen är perfekt. För egen del, så börjar jag vänja mig vid lite högre temperaturer, och tycker att det är rätt OK, bara jag slipper vara i direkt sol.  I bilen känns det på gränsen till för kallt, sommarklädd som man är.

Maken hade bestämt målet. Jag fick i uppgift att bestämma några stopp på vägen.

Fika på förmiddagen är väldigt viktigt för maken. 

Jag klarar mig gott utan.

Men visst fikar även jag, om det bjuds på sådan.

I Dannäs, söder om Värnamo, så har man gjort den gamla skolan till ett våffelcafe, som drar folk från när och fjärran. 

Det fick bli dagens första stopp. 

Jättemysigt att sitta under ett parasoll i den stora trädgården, i det närmaste i total stillhet. 

När man befinner sig i den här delen av Småland, så är man långt från allfarvägarna. 

De vägar som leder till den gamla byn, de är smala och slingrande.

Idag blödde asfalten på sina ställen.'

Det finns hur många våfflor som helst att välja bland på  Dannäs våffelcafe. 

Våfflor med bär, sylt, grädde, glass- och matiga våfflor. lunchvåfflor.

Med tanke på att makens mål var en fiskrestaurang, som vi skulle komma till om ett par timmar, så fick det bli en helt vanlig våffla. Med hjortronsylt.

En sådan här service gillar jag. Ihop plock av olika kaffekoppar. Skulle dock sett att det fanns muggar också. I de små kopparna blev det både påtår och tretår. Och i makens fall - jag sa ju att han är tokig i sitt förmiddagskaffe- fyrtår.

En gång hade jag en riktigt god vän, Inga. Vi träffades via våra respektive bloggar, 2009.Vi träffades ett antal gånger, då hon bodde i Forsheda, bara 5-6 mil från Grimsås. 

Den första gången jag var hemma hos Inga, så hade hon en "kurs" i betongtillverkning. Ja, ni vet sådana där krukor och skålar som man kan göra av finbetong.  När vi var klara med gjutandet så tog hon med sig till ett av sina smultronställen, Slättö Sand.

Slättö Sand, det är det närmaste en öken man kan komma. Numera är det ett naturreservat.

Inga var den som lockade mig att börja geocacha.

Hon var helt såld, då hon började med den, för tio år sedan väldigt populära,  fritidsaktiviteten. Jag hängde på hennes geocachingrundor ibland, Riktigt kul att åka ut med henne, för hon hittade nästan alltid de gömda burkarna. Vilket jag inte alltid gjorde/gör.

När man är "geocachare" så lägger man också ut egna cacher. 

Det finns många olika typer av cacher, men det ska jag inte gå in på.

Här på Slättö Sand lade Inga ut en s.k. Earth Cache 2011.

Tyvärr finns inte Inga med oss längre. Hon fick blodcancer, myelom. Inga  genomgick cytostaikabehandlingar. De hjälpt inte. Stamcellsbyte gjorde heller ingen nytta. I september 2017 gick hon bort. Sista gången som jag var ute på en geocachingrunda med henne, det var i juni för fyya år sedan. Då var hon ordentligt märkt av sin sjukdom.

Jag saknar henne fortfarande Trots att vår vänskap bara blev en vänskapstid på 7-8 år.....

Idag loggade denna tanten Ingas cache, däruppe på "öknens" sanddyn.

Nostalgi! Tillbakablick! Insikt om att ett stelt knä inte är så mycket att gnälla över. ( Selfien tog jag för att man (helst)  ska bifoga en bild på sig själv då man loggar en Earth Cache. )

Maken ser ni i bakgrunden. Hade längtade efter svalka i den angränsande tallskogen- och allra mest till 20 grader i bilen. 

Makens "bestämda" mål, det var att vi skulle äta lunch på Tiraholms fiskrestaurang. 

Om vi befann oss långt från allfarvägarna då vi var vid våffelcafeet och då vi var vid Slättö Sand, så var det inget mot hur man känner sig då man fortsätter färden söderut. längs Bolmen västsida, till Tiraholm.

Några få byar,  lite sjöutsikt, krokiga vägar och skog, skog skog.

Nä, Tiraholm är inte nära. Men folk hittar dit ändå!  Färsk insjöfisk lockar. Samt läget vid Bolmen.

Vad som avses, det är att restaurangen ligger precis vid Bolmen. och i Bolmen fångas all den fisk som restaurangen bjuder på.

Vi har blivit bjudna på julbord på Tiraholm en gång. Den gången fanns all möjlig slags fisk i olika anrättningar, även "skräpfisk" som braxen och mört. 

I restaurangen erbjuds gös, gädda och regnbågslax. 

Samt en delikatesstallrik där bl.a. ål ingår.

Regnbågslaxen odlas i "bassängerna" en bit ute i sjön.

Idag valde både jag och maken stekt gös. Jättegott! Dyrt, förstås. Men god mat får man betala för.

I anslutning till restaurangen finns en liten affär. Ibland är det ganska urplockat, men idag fanns både fryst gör och fryst gädda, Och rökt regnbåge. Vi hade med oss kylväska, och faktum är att vi lyckade få med det inköpta, den knappa timslånga resan hem, utan att fisken alls börjat tina.

En rolig dag blev det! Fick ta en promenad fram till byn i den trettiogradiga värmen, för att få upp temperaturen lite efter den svalkande bilfärden. 

Nu ska jag ta mig upp till husets tv-rum, på andra våning. Där är det sannolikt allt annat än svalt.