Cykeltur

Skam till sägandes, så hade jag inte en aning om hur en cykel fungerar - egentligen - förrän tills för några veckor sedan.

Tema CYKEL tyckte jag passade in i det ämnet som jag -tillsammans med kollegan - varit satt att undervisa under vissa läsår, och som jag är urdålig på. Såväl kunskap som behörighet saknas. Kollegan är man, och bättre än jag på vissa tekniska saker. Eller egentligen alla- fast skriver jag det, så får jag väl på moppe av någon genustyckare - det är ju egentligen ingen skillnad på könen, enligt dem. Bara miljö och uppfostran. 

Inget att orda vidare om, för nu var det cykeln och cykelturen som det skulle handla om. Min kollega är iallafall insatt i cykelns alla delar och hur de förhåller sig till varann, så nu vet jag hur växlarna funkar, var bromsen ligger på och hur kedjans längd i förhållande till växelhjulen, påverkar hur tungt eller lätt det blir att trampa.

Varma dagar, är cykling en alldeles utmärkt sysselsättning och motionsform. Gillar att cykla i shorts och linne och verkligen känna av sol och sommar.
Kom på att jag faktiskt har cykelbyxor också, men då hade jag kommit en bit på väg, och tyckte inte att jag behövde vända för att vara mera korrekt klädd. Speciellt som jag inte träffade på en människa på vägen.

En tvåhövdad Angus, tyckte att vatten behövdes denna varma dag. För egen del så hade jag åkt i från vattenflaskan.  Något ogenomtänkt.
Fast - nej, det är tvillingarna Angus som dricker. 
Det förekommer så många vackra kreatursraser numera. När jag var barn så var det SLB ( svartvita) och SRB. ( rödvita) som gällde. Aberdeen Angus är vackra djur, jersey, charolais och limousine är också vädligt fina. Och highland cattle är riktigt häftiga.

Fast, förstås är de bara njutbara om vi håller oss på var sin sida stängslet, jag och kreaturen. Det är nämligen så att bonnatösa lider av koskräck.

Dagens cykeltur blev inte lång. Beroende på att ryggslutet ibland protesterar mot att cykla. Idag var en sådan dag.
Det blev iallafall en tur, dryga milen, runt byarna son alla slutar på -bo.

Vid Gumpebo växer det mängder av midsommarblomster.

Vägkanterna mellan Gumpebo och Amnabo är mycket artrika. Där kan man trampa långsamt och bara njuta av blommornas vackerhet och den doft som de frambringar.

Såväl Amnabo som Spolabo, bjuder på  milsvida utsikte

Härligt med alla gröna färger, så här års.

Utsikten från en västgötsk kulle och ut över de småländska skogarna är en av de bästa vyerna på rundan.

På sträckan mellan Spolabo och Remmabo, blommar lupinerna som bäst.
Tänk att så vackra blommor anses vara ett invasivt ogräs.

Så här ser mitt drömhus ut. Ja, om det varit i bra skick., förstås. Har faktiskt alltid varit så att jag drömt om ett gammaldags, litet hus..
Antagligen för att mitt barndomshem såg ut på ett liknande sätt, när jag var riktigt liten.
Detta hus tycks vara bortom räddning.
Så synd att man inte skött om det, utan låtit det förfalla !

Nässlorna blommar. Det visade min bloggvän Anki genom ett makroobjektiv. Så oväntat vackert. 

Nu har jag inte tillgång till en kamera av den kalibern, och speciellt inte när den ska färdas i cykelkorgen på en skumpig grusväg. Men kompaktkameran fick iallafall till en blombild. Inte riktigt vad man vill ha i midsommarbuketten, kanske. 

Framme i Spolabo, så kan man välja att förlänga rundan över Kvistbäck, Fiås och Grimsås samhälle. Ryggen sa nej till denna extrarunda idag. Och jag passade på att säga hej till både SRB och SLB.
Kan absolut vara blandraser, blandat med SKB.

Landsvägen, de två och en halv sista kilometerna hem, det är inget att ta några bilder på.  Den sträckan består av mossmark och skogsmark.

Men en cykeltur på slingriga, backiga grusvägar, det är en fin utflykt i finvädret. Sen får ryggen tycka vad den vill!

Många blommor fanns det utmed vägrenarna. Fotostopp blev det med täta mellanrum.

Och med nio sorters blommor önskar jag alla en GLAD MIDSOMMAR!

Kosläpp

Korna släpptes ut en vacker dag i maj, när jag var barn/ungdom.
Jag verkligen avskydde den dagen.
När korna kom ut, efter en vinter uppbundna i ladugården, så var de helt sjövilda.
De  lyfte upp sina fuktiga nosar i vädret, kände vårluft och vårdofter fylla de vidgade näsborrarna,  ruskade på huvudet och gav sig ut med vådliga frihetshopp, sparkande både med bakben och framben och med de hotfulla hornen i helt okontrollerande lägen. .

Jag var utkommenderad att mota korna som skulle släppas ut på årets första bete. Jag skulle se till att korna tog vägen ner till hagen/vallen, där de skulle få ha sin premiäsrutevistelse.Jag var livrädd. där jag stod med en stor björkkvist i handen, och försökte se hotfull ut.
Det hände ofta att någon våryster ko-madam  inte brydde sig om den livrädda, björkrisbeväpnade tjockisen, utan helt sonika tog in på den breda vägen, bort från hagen.
Varvid pappa fick ett av sina ständiga ilskeutbrott, hans odugliga dotter klarade inte ens av att mota in ett kreatur på rätt väg.
Ystra kreatur, en argsint svärande bonde och hans gråtande dotter ... och hans fru som antigen grät eller försökte blidka... eller tala om för tjocka dottern att detta kunde väl inte vara så svårt...

Nä, det där med kosläpp är en ångestfylld upplevelse för mig.

Idag fick jag en bild på Konrad, då han var på kosläpp, Även hans syssling Elvira, hade bevistat ett sådant, fast på en annan plats.

Idag är kosläpp  en upplevelse. Något som drar  till sig barnfamiljer. Något som samlar många.
Kosläppet i Backgården, för så där ett halvt sekel sedan, hade nog också varit en upplevelse att titta på. Men knappast barnvänligt, med tanke på  svordomar, ilska och ledsenhet.

Idag behövs nog inga ko-motare. Djuren har direktutgång i hagen. Och skulle någon behöva ge sig i närheten av de ystra korna, så är det  inga dödsförskräckta jäntungar. Tiderna har förändrats. Klart till det bättre.

På sextiotalet var det inga koutsläpp på första maj. Man väntade några veckor ytterligare, tills dess gräset var tillräckligt långt kommit för att ge bra bete.
När utesäsongen för kor börjat, ja, då var det ute som gällde. De skulle in och mjölkas... och jag fick mota även då. Men det var inte lika skräckinjagande, för de mjölkstinna djuren ville in och bli av med sin tunga juver-börda.
Efter några dagar så behövdes inte min hjälp, för även om kor anses dumma, så visste de vilken väg som var den rätta, både in och ut ur ladugården.

När korna skulle flyttas från ett bete till ett annat, då fick återigen den välgödda bondtösen träda i tjänst.
Det var inget jag såg fram emot, det där med att flytta korna, men det var inte samma "traumatiska" upplevelse som kosläppet var.

Från betesmarkerna kring gården och till sensommar-betena på maderna, så var det en koförflyttning på dryga kilometern. Det gick till så att ledarkon + någon annan bestämd ko tjudrades i traktorns lilla lastbrygga. Därefter gick några lösa kor eller också ledde mamma ett par. Jag fick leda de två snällaste i var sin grimma. Oftast tog det två vändor att få de 12-15 korna fram och tillbaka till maderna.
Pappa körde traktorn, och vad jag kommer ihåg, så gick det för det oftast ganska så lugnt till.
Korna hade ju varit ute i närmare två månader, då det var dags att ta dem till sensommarbetet, till återväxten efter höskörden.

Idag gick jag en sträcka längs koflyttar-vägen. Vi hade ett ärende till bror och svägerska i barndomshemmet, en plats som ser helt annorlunda ut än då jag bodde där, men som ändå finns kvar.
Jag är ytterst tacksam att kunna åka tillbaka till min barndomsby i de vackraste av blomstertider.

Blåsippor och vitsippor delade på utrymmet i hagarna. är vi var här för tio dagar sedan var markerna helt blåskimrande av blåsippor. Jag tycker att det var ännu vackrare idag.

Om en månad så kommer det att vara gult av smörbollar blandat med rödlilafärgade skogsnävor, på samma plats. Finnekumla hagar är paradisiska under vår och försommar.

Bilderna i första delen av inlägget är fotade i Hofsnäs, under en förmiddagspromenad i ytterligare en paradisisk trakt. Vi hade tänkt oss lunch där, men det var vi inte ensamma om. Med fullt hus på Hofsnäs, så åt vi en minst lika god första-maj-lunch på restaurangen vid Torpa stenhus.

Första maj blev en resa bland vårblommor och framlockande minnesbilder från barn/ungdom.
Korna är släppta på bete. Kor på sommarbete är vackra bilder. Kosläpp - nej, det hoppar jag gärna över.

Frusna fän

... passerade jag, när jag, för att njuta av ljuset och solen tog en promenad på den enda timmens planeringstid som det blev över denna vecka. Underbart att få komma ut och uppleva det vackra vädret och den i frost klädda naturen.

Har aldrig sett vanliga rödbrokiga kor/låglandsboskap gå ute och nafsa i fruset gräs tidigare, det brukar vara höglandsboskapen som visar sig ute i minusgrader. Men kände korna det lika bra som jag, när de fick se solen en stund....ja, då borde alla kreatur få ett par soltimmar per dag. Även om de blir kalla i sina magar.

Bad, bok, blommor och bondgård

Premiärbadat! Var väl inte det varmaste havsvatten jag känt, men klart uppfriskande.

Mycket folk på Östra Stranden under den vackra sommarhelgen - men fåtalet vågade bada. FEGISAR!

När jag kommer till Halmstad, så gör jag inte mycket mer än läser. Pocketböcker i synnerhet. Igår läste jag Karin Fossums "Den som älskar något annat". Denna norska deckarförfattarinna är fenomenal på att låta läsaren kliva in i förrövarens tankevärld. Och låta läsaren förstå att det förskräckliga mordet har en bakomliggande orsak - det finns nästan alltid skäl till att mördaren blivit den han/hon blivit. Vilket gör dådet dubbelt värre - den utsatta har av en slump eller på oavsiktligt sätt blivit berövad livet.


Det blommar för fullt vid kusten, precis som här inne i landet. De allra flesta växterna är de samma, men naturligtvis finns det, framförallt hallänska trädgårdväxter, som inte passar i vår växtzon - växtzon V. Liknande rosor som halmstadgrannens finns här omkring också, men inte lika rikligt blommande. Visst är de helt underbara, Ms röda rosor.

Efter lunch dag 2, så börjar vi alltid längta hem, jag och C. Idag tog jag med maken till Wapnö på hemvägen. Det kan vara bra för två bonnungar att andas lite ladugårdsluft i bland. Vi tittade med intresse på mjölkningen, där korna går och ställer sig på en karusell. De åker sedan runt ett varv, under tiden de blir färdigmjölkade. Ganska fascinerande!

I babyavdelningen fanns det tre nyfödda kalvar och ett antal högdräktiga kor, med enorma juver. I kalvstallet fanns det hundratals kalvar i olika storlekar.

Vi passade också på att titta in i mejeriavdelningen, men där var det ingen verksamhet igång. Så vi gick till den lilla gårdbutiken och inhandlade youghurt och färskost. Det lilla mejeriet har väldigt goda produkter, som jag tror kan köpas i ett område Halland, Gislaved, Värnamo....


Ett besök på Wapnö kan rekommenderas!