Sportlov

En vecka går så fort. Speciellt när man har tredagarsvecka. Känns som den arbetsveckorutinen fortsatt in i lovveckan också.

Blev ju långhelg med barnbarnen, och sedan har veckan rullat på snabbare än någonsin.
Tänker att man ska hinna läsa någon bok under lovet, men så blev det inte.
Är väl så att jag premierar utevistelse när det är lov, eller ,... förresten...  det gör jag alltid.
Sommarens stora fördel är ju att man kan sitta utomhus och läsa. det är nog en av anledningarna till att sommaren är min läs-säsong.

Under denna årstid, så känns det mycket mera avslappnat att sätta sig ner i bästa fåtöljen med en stickning, då det lider mot skymningstid. Gärna under det att en svensk eller engelskspråkig  film eller serie, rullar på tvn.
Stickning har den fördelen att man kan göra två saker samtidigt.
Bokläsning är bara bokläsning.
Fler och fler går ju över från att läsa böcker till att lyssna på dem. På så sätt så kan man ägna sig åt bokläsning samtidigt som man sysslar med något annat.
Jag har aldrig prövat. Är rädd att jag inte skulle kunna koncentrera mig, jag tror att jag behöver de skrivna orden framför mig för att kunna förflytta mig in i bokens värld.

Tänker tillbaka på lektioner i svenska, då jag läst upp elevberättelser.
-  När du läste, så såg jag precis hur det såg ut, och jag kände samma känslor som huvudpersonen kände, kunde elever uttrycka sig.

Författaren till sådana berättelser, de fick verkligen svart på vitt att de lyckats.

Svart-vitt var det på dagens promenad. Träffade min goda vän från lärarhögskoletiden idag. Vi brukar träffas en eller par gånger per år. Denna fredag hade vi bestämt mötesplats i vackra Ulricehamn.
Ljuset kring Åsunden, var minst sagt trolskt. Motsol genom dimma gjorde att färgerna helt försvann.
Fantastiskt vackert och njutbart.
Säger den, som i allra högsta grad är färgmänniska.

Roligt att ha några vänner kvar sedan ungdom och tiden som ung vuxen. Man kan alltid fortsätta samtalet, där man avslutade det för ett halvår sedan... eller ett år sedan.

Fikade med god semla på anrika Gunnars konditori, tog sedan en ordentlig promenad längs Åsunden och avslutade med lunchbuffé på Jennie´s thai.
Det är skillnad på olika restaurangers lunchbufféer.  Jennie´s thai  måste vara en av Sveriges bästa. Otroligt vällagad mat. Sushi, varmrätter, sallad, frukt, efterrätt, kaffe och dricka. För mindre än hundra kronor. Otroligt gott! Väldigt prisvärt! Alltid fullsatt - förstås.
Se där, där fick jag till lite reklam igen! 

Likt små hyacintkroppar, stack pestskråpen upp sina nyvakna huvuden. En månad för tidigt, kan det tyckas. Men blir det ingen vinter, så tycker de att det är dags att sticka upp ur jorden redan nu.

Hörde f.ö. något riktigt dumt igår på Rapport. Det var KATASTROF i Skövde, eftersom tulpanerna redan nu hade börjat skjuta upp ur jorden. Tror att det var hundratusen tulpanlökar som planterats, och som var tänkta att blomma vid en tulpanfestival, som skulle gå av stapeln i maj.
För att de skulle stanna upp i växten, så hade man hämtat snö ( antagligen från någon ishall) för att täcka växterna med.
Nu tror jag att snön smälter ganska så snabbt, så KATASTROFEN kan vara ett faktum. Blir så irriterad av att man tar till överord. Katastrof är väl något helt annat än en tulpanfestival, som går i stöpet. Flexibilitet är ett vackert ord. Man  kanske helt enkelt för tidigarelägga blomsterfesten.

Alla hjärtans dag idag.  Har inget bra förhållande till en dagen. Jag och känslor, vi går inte riktigt ihop. Ett klart handikapp, vilket gör att jag ibland undrar om jag har lite autistiska drag. FAST.... då borde jag inte se känslo-rädslan som ett handikapp....
Funderade på  korta promenad nu i eftermiddag, om det inte har med barndomen att göra... eller också är det något medfött. Undrar hur Freud analyserat mig.....

Ett bra sista sportlov har det varit! Mycket utevistelse. Frissa och tandhygienist fixade. Lite bakat, huset städat. Aktivitetsvecka.
Hade tid hos tandhygienisten på morgonen idag. Hon röntgade, kollade, tog bort tandsten och putsade de gamla gaddarna. Dessutom fick jag en "shot" med fluor.
785 kronor fick jag betala. Nästan fynd, sa jag till kvinnan i kassan. Nu var det inte fynd, utan skattemedel som såg till att priset för en halvtimmes jobb blev rimligt. 1385 kr kostade behandlingen, 600 kr var bidrag. Dubbelt så mycket bidrag för den som kommit över 65 års-strecket, än den som är mellan 24 och 64.
Tandläkarbesök är oskäligt dyra. Personligen tycker jag att det skulle vara samma pris för tandläkarbesök, som för läkarbesök.  Tror att många drar sig för att få sina tänder omsedda, de har helt enkelt inte råd. Eller tandhälsa som prio nummer ett....

Puh!

Puh! Så tänker säkert C-E när jag åker till skolan på måndag morgon. Äntligen lite lugn och ro!
Faktum är att jag tänker det samma, då jag återvänder till den normala måndagsrutinen.

Det blev lite väl mycket under sportlovet - kul har det varit, men understundom lite tröttande för tant som egentligen borde vara pensionär. Men som inser att arbetsliv tycks vara mera vilsamt än ledighet....

Redan förra fredagen, vid lunchtid, begav vi oss till Malmö och våren där, för att träffa denna härliga unge.
Det händer så mycket i den åldern som Ava är, bara på några veckor. Hon känns "stor" nu, betydligt äldre än sina 17 månader.
Skönt att det går mot vår, då kan vi lätt åka de 50 milen fram och tillbaka till Malmö på en och samma dag.
Den här gången övernattade vi, och det går bra det också....men i bra väglag, så är det faktiskt helt ok med tur och retur-resa på en och samma dag.

Söndagen blev städdag. Puh och hu, så skitigt huset var!
Man tror ju att två gamlingar och tre katter inte ska skita ner så mycket. Men det gör vi. Sannolikt katterna mer än vi. Katthår och kattdamm, tanthår och gubbdamm.....
Gott när det blir rent iaf!

På måndagen åkte vi till Ulricehamn och införskaffade ett extra vapen i kampen mot katt och tanthår, nämligen en handdammsugare. Har visat sig vara effektivt!

Kände mig osedvanligt trött då jag (för ovanlighetens skull) tog hand om dubbel matlagning.  Lite otäckt att känna sig nästan utmattad, precis som om batterierna var helt urladdade. Denna tanten är inte van vid att känna så. Som tur var så tycktes matlagning generera energi, precis som det långa spinmix-passet gjorde. 

Tisdagen var, i vanlig ordning, mormor och morfar-dag i  Ulås. Fortfarande fanns det lite snö och is kvar på sina ställen, men det var betydligt trevligare att vistas utomhus, än vad det varit under de senaste veckorna.
Konrad gillar att baka, så på eftermiddagen så blev det inte "baka, baka liten kaka" utan "rulla, rulla liten bulla".

Onsdagen blev äntligen en vanlig hemmadag. Långpromenad i härligt väder, bloggande hanns med - fast hu och puh vad jag gnällde på mig själv. Vet inte varför jag gör så ibland. Tur att jag har förstånd nog att inte dela på FB!
Sportlovsboken ( visst måste man hinna med att läsa en bok, då man har en vecka ledigt) Silvervägen  av Stina Jackson blev utläst. Som tur var så hade jag valt en riktig bladvändare,  en fängslade och spännande- och lite annorlunda sportlovsbok. Rekommenderas!

Torsdagen bestod av besök hos frissan, promenad kort besök i Borås och därefter Ola Salo show på Rondo i Göteborg. Fullt kör alltså.
"Underhölls" hos frissan, emedan kemikalier inneslutna i aluminiumfolie förvandlade silvergrå hårstrån till mörkbruna dito, av en klipp-kund som pratade om folk och sjukdomar under hela sin "behandlingstid". Puh, vad den del kan hålla låda... om bedrövligheter!

Besöket på Rondo var en riktig höjdare. Vi hade beställt mat före föreställningen, två rätter som smakade bättre än vad jag vågat hoppas på. Man tänker ju att det kanske inte blir så bra mat, då det tillagas "festmat" till uppskattningsvis tvåhundra personer.

Showen var otroligt bra. Det enda jag kan vara lite kritisk mot, det är sångljudet. Musiken tar över och man missar texten. Nu var de flesta av Olas låtar välbekanta, och med tanke på hur den mannen radar upp ord, så är det svårt att höra och ta in allt, även om ljudet är perfekt.  Ett varierat program var det, duktiga musiker och enormt snygga och intagande visuella bakgrunder. 100 minuter utan paus, den tiden bara flög iväg!

Fredagsförmiddagen ägnades åt att provköra och kolla priset på två olika bilmärken, på två olika bilfirmor i Värnamo. Jag fick en klar favorit. Tror att en sådan kommer att hamna i Stockremma framåt försommaren. ( Leveranstiden är LÅNG på nya bilar)

Eftermiddagen tillbringades med den här superhäftige, rolige och energiske killen, hans lillebror och mamma. Härligt väder ute, snön borta! yes!

Konstaterade att LYCKA, när man är två år gammal- det är en vattenpöl. "Hoppa pölar" tyckte Konrad att vi skulle göra, när vi sa att det var dags att gå ut och njuta av det härliga solskenet en stund.

Vid hemkomst till Stockremma blev det snabb omriggning till varma kläder ( vilka inte riktigt höll värmen, trots att det bara var nollgradigt i luften) och i väg till månskensgrillningen i Gumpebo.  Vi var lite sena,  alla andra var på plats när vi kom. Månen lyste från en klar himmel, Orion, Cassiopeja, Karlavagnen kunde lätt urskiljas, trots att eld och månsken gjorde att det var långt ifrån nattsvart. Korven smakade bra, elden värmde en del och sällskapet var trevligt.  Tyvärr missade jag att ta bilder, så jag lånar Susannes bilder på FB.

Lördag har det hunnit bli. Känns av någon anledning som söndag.... när man är ledig, så blir man helt veckovill! Bullbak, halvmilspromenad, lite härlig sol på altanen, skoljobb, plantera de fyra penséerna som jag inte kunde motstå när de fanns på Blomsterlandet i går.... och slutligen fick jag till ett inlägg i den offentliga dagboken.  Ofantlig, skulle man också kunna säga. Tioårsjubileum under denna veckan f.ö  Första inlägget var detta! 
.http://femfemman.blogspot.com/2009/02/tontprogram.html 
Skrev föredömligt korta inlägg i början !  Fast nästan dagligen, då när jag var riktig femfemma.

Skönt att luta sig i fåtöljen en stund. Tantbatteri laddas, liksom datorbatteri.

Morgondagen har en plan - Ulås med förmiddagspromenad och lunch och sedan en tur till Jönköping, tillsammans med Konrad, Tuva och Johanna för att gå på MUSIKAL. Babblarna! Kul!
Tempo på tillvaron under tio dagar! PUH!  På måndag blir det förhoppningsvis lugnare - bara skola och spinmix!

Halvvägs

Tiden går fort när man jobbar och minst lika fort när man är ledig.
Över huvud taget, så gör tiden med en rasande fart, det är nog de flesta överens med mej om.
Lite för fort ibland....¨
Halvvägs in i sportlovet har vi, som har lov vecka 7, kommit. Lite drygt. Medan de som har lov vecka 8, nu räknar ner för ledighet.

Vilket fantastiskt väder det varit!  Klarblå himmel och flera plusgrader under dagen. Krispigt och vårvinterdoftande på seneftermiddagen, då solen sänkt sig i en kaskad av röd-orange färgskiftningar.
Långpromenader har det blivit varje  dag, så här  långt.  Har försökt få till olika rundor varje gång, variation, det är ju också ett nöje.
Rundor här hemma, i olika riktningar, har det blivit. Igår gick vi runt Tranemosjön och idag tog vi en häst och barnvagnspromenad i Ulås.
Gissar att det är drygt  en och en halv kilometer på bra skogsväg, från Martin och Johannas - och Konrads - hus i  Ulås till Hindsen,
En tur och retur till isbelagd sjö, det blev dagens promenad, tillsammans med två hästar som behövde motioneras.

En liten bit ut i sjön finns ön med denna lilla stuga. Skulle ju funkat att ta sig över dit idag, men övervägde inte ens den tanken. Är alldeles för isfeg...... tror ju inte att isen skulle hålla tunga mej... Ska bli spännande att gå hit i sommar och se om det bor någon i stugan då.  Skulle kunna tänka mig att hyra stugan i två dygn.... och bara vara. Fast egentligen vet jag inte om jag skulle klara att bara vara i 48 timmar. Men jag skulle behöva träna på det. Då skulle nog tiden gå långsamt....

Mer än halvvägs genom vintern, har vi kommit.  Känns lika fantastiskt varje år, då ljuset kommer tillbaka, och det är ljust nästan till klockan sex. Även om det blir "bakslag" och mer snö och kyla, så är vi på väg mot den levande årstiden. Tänkte det idag, då jag gick omkring i området kring familjen Fribergs nya hem, att det ska bli väldigt intressant att se vilka vår och sommarblommor som är vanliga här och vilka träd som finns, mer än de vanliga, björk, asp och sälg.

Det blir förstås många bilder tagna på den här lille killen.  Har bestämt att jag inte ska hänga ut honom på Facebook eller Instagram, det får hans föräldrar göra, om de så tycker. Men på bloggen får han visa sig, där är han lite mindre offentlig. Kloka ögon har han, undrar vad de ser? Halvvägs till tokiga tanten med kameran?

Halvvägs in på lovet har den myckna utevistelsen i den härliga vårvintern, gjort mig ganska så sömnig.Känner mig halvvägs på väg till sängen, fast klockan bara är halvvägs till klockan 22. Att sova en stund längre på morgonen, jämfört med olovliga dagar, det gör en inte ett dugg mera kvällspigg.

Sportlov

I morgon börjar sportlovet.  Lite lugn för elever och lärare. Eller lyx?
Sportlovets historia började på 1940-talet ( källa: Min grej of the day från förra året), dels för att ransonera på bränsle i kalla februari, dels för att storstadsbarnen skulle få möjlighet att åka till fjällen  och dels för att undvika att alla de infektioner, som även under 40-talet var riktiga februarimarodörer, skulle sprida sig.
Funderar på om sportlovets historia snart är all. Skolpolitiker har ju flaggat för att barnen ska få färre lov, så att de har möjlighet att få sig mera kunskap till livs.  ( Så otroligt dumma politiker ! Fattar de inte att 1. Kunskap är inte vägen till livsframgång. Visst är det bra med lite grundkunskaper, men det är ju ändå möjligheten att få använda talanger och intressen ( + även kunskaper och förmågor) och framförallt att inneha ett jäklar anamma, som till stor del bidrar till ett rikt liv. 2. Ledighet, utevistelse, batteriuppladdning lägger en god grund till fortsatt kunskapsinhämtningmotivation.)

Det jag kommer ihåg av mina barndoms sportlov, det är  skidåkning i  backen bakom huset.  ett harvande upp och ner för backen. Lagom brant ( flack) för feg tös. Bra sportlovsmotion, var det iallafall.
Ungdomsårens sportlov kommer jag inte alls ihåg, sannolik var det bara en välbehövlig ledighet.

Under de år som jag och C-E bodde i lägenhet i Tranemo, så inbjöd elljusspåret och andra spår till skidåkning. På den tiden var det snö på vintrarna, och längdskidorna användes en hel del.

Tre år i rad, åkte vår familj med organiserad bussresa till Ottsjö på sportlovet. Vi har då kommit fram till åttiotalets sista år.  Jag hade  kommit till mogen ålder, då jag stod på slalomskidor första gången, och någon" riktig" slalomåkare blev jag aldrig. Men ner tog jag mig, om än med inslag av plogsvängar och skidor som höll sig ganska så brett isär.  Och roligt att svänga nerför blåa - blå/röda backar det tyckte jag allt att det var.

Efter det blev det Härjedalen, och senare Sälen under sportloven, i hyrda stugor och i egen bil.
Under flera år åkte vi tillsammans med goda vänner. De, som inte hade samma feghjärna som  jag, lärde sig åka slalom lika bra som om de börjat då de var barn.
Ja, det var roliga veckor. Veckor som man mådde bra av, eftersom man fick röra sig mycket och fick frisk luft.
Längdåkningsskidorna var alltid med, och de allra mysigaste utflykterna, det var då man  gick på tur, med en våffelstuga som mål.

Vi åkte till Sälen under några kortveckor, även efter det att döttrarna blivit vuxna, jag och C-E.
Det är roligt att vara i fjällen, men det är så långt att köra.

Tänker att man kunde åka tillbaka någon gång, om man är pigg pensionär om några år. Vore härligt att åka under icke lovtid. Ett aber bara, idag har alla hjälm i backarna. Vet att det är bra, en gång ramlade jag i en backe i Vemdalen och slog i huvudet rätt ordentligt.... MEN det ser ju lite fånigt ut på en tant som knappt har styrfart på skidorna.

För några år sedan kom jag på att vi gott kunde göra något "roligt" på sportlovet igen, förslagsvis åka till sol och värme.
Madeira hade länge varit en ö som jag velat besöka, och det blev verklighet för fem år sedan.

Jättefin plats, men  lite för kylig för den som ville använda sommarkläder fullt ut.

De tre följande åren gick resan femtio mil söderut, från Madeira räknat, till Teneriffa. Charmlöst, men bekvämt, att bo på samma hotell varje år. Visst är det varmare och soligare på Teneriffa, jämfört med Madeira, men vi fick uppleva alla slags väder under de sammanlagt tre veckorna. Från regn och 10-12 plusgrader och snötäckta berg i fjärran till riktigt varma sommardagar på mer än 25 grader.

Förra året blev det ett sportlov på hemmaplan, så även i år. Bidragande orsaker är absolut C-Es känslighet för alla virus och bakterier som han träffar på..... och kanske också lite olägenheten med en påse på magen, då det är fråga om att sola och bada.

För tillfället har jag varken längtan efter solsemester eller vintersemester under det annalkande lovet.
Jag är alldeles nöjd med långpromenader och resor till Göteborg ( för att se musikalen Macken), till Värnamo ( för att träffa Konrad och hans mamma/föräldrar) samt till Malmö (för att träffa Karin och Marcus) under den kommande ledigheten. En promenad på Östra stranden och fika på  Café regnbågen i Halmstad, ser jag också fram emot.  Fördelen med att ge sig av från hemmaplan det är att man släpper tankar jobbet.  Det gör man inte här hemma.

Mina sportlov börjar närma sig slutet. Många har det ju blivit, från sju års ålder och framåt. Under lärarhögskoletiden, så var det (nog) inte fråga om lov, men jag kommer inte riktigt ihåg. Men 12 skolår + dryga 40 år i skolans värld genererar en hel del skollovsledighet.
Om jag räknar rätt, så börjar sportlov nummer 53 i morgon. SMHI lovar sol!

Färdigfrossat

Nu är det slut med sportlovsfrosseriet!
Känns så här i efterhand, som om det blev lite väl mycket.
Festveckan avslutades med mer rinnande kalorier än kalorier i fastform.
Det finns massor av gott öl. Beska droppar i spetsiga glas, klarar jag mig gott utan.

Det blev en resa söderut även detta sportlov.  Inga 400 mil,som det blivit under de senaste februariloven, bara knappa 30.
Parkerade bilen i Malmö och tog sedan tåget över bron, för att kolla hur långt våren kommit i Köpenhamn. Den hade kommit en bit längre än hos oss på västsidan av sydsvenska höglandet.... men inte tillräckligt långt för var njutbar.

Kul att ha med Helena och Roger, tyckte vi.

Smörrebröden vid Nyhavn var helt otroligt delikata.
Nystekt fiskfile med räkor på, rostbiff med röror, lök och dansk majonnäs...

Promenaden från centralstation längs Ströget, till Nyhavn, och tillbaka, tog en liten stund.

 Helena, som är te-nörd, hade kollat upp en tehandel, som hon gärna ville besöka.
Det var många som hade samma tanke. Det blev nog en halvtimme i kö, innan hon kunde få sina inköp gjorda.
Härligt doft därinne i den anrika lilla butiken, nya dofter kom och gick hela tiden, under det att flinka expediter vägde upp olika slags te och fyllde på påsar.

Att resa från Malmö till Köpenhamn tog en halvtimme. Att ta sig tillbaka tog dryga timmen.
Tåget mot Sverige stannade på Kastrup. Där fick man byta tåg och byta spår. Tiotalet reflexvästklädda poliser kollade våra leg.

Gott och väl, tyckte jag, nu skulle vi väl snart komma tillbaka till Malmö.
Inte då. I Hyllie var det stopp igen, och där  kom poliser in i tågvagnarna och vi fick visa leg igen.
Vad kunde ha hänt på vår resa över vattnet? Fattade absolut inget.

En del nypåstigna kom till där vid Emporiaköpcentret, och alla hade förstås inte leg med. De hade inte varit över gränsen.
- Varför har ni inte leg med, undrade polisen, i inte alls vänlig ton.
. Vi gick ju på här!
- Jasså, ja då så... då behöver ni inte visa leg!

Hallå där! Kolla igenom tåget innan ni släpper på de  nya passagerarna. Och jag fattar absolut inte vitsen med dubbla gränskontroller!

Trötta kom vi tillbaka till hotellet. Karin mötte upp där, för hennes gamla far och mor, faster och farbror orkade inte ge sig ut på Malmös gator, efter Köpenhamnsäventyret.

Nu gick det bra att såväl äta som dricka lite gott på hotellet, och sedan var det rätt så gott att krypa ner mellan manglade lakan.

Lördagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst.
Vi hade bestämt oss för att sakta vandra genom Malmö stadskärna, till Karins fina lägenhet, alldeles vid Folkets park.Några stopp längs vägen blev det allt, det dyraste i Gudrun Sjödéns-butiken.

Karin bjöd på falafelrulle ( alternativt kebabrulle) från falafelstället på andra sidan gatan.

Klart man måste äta falafelrulle i Malmö... det hör bara till!  Och är gott.

Vintergäck och snödroppar blommade för fullt i huslängans gemensamma trädgård. Blöta om fötterna blev de denna februarilördag.

Det var redan på jullovet, då Karin besökte barndomsbyn några dagar, som vi beställde biljetter till "Sällskapsresan", numera musikal, som spelas på Nöjesteatern i  Folkets park, 2-300 meter från dotterns malmöhem.
Jättekul att se Lasse Åbergs första sällskapsresefilm, omgjord till en lättillgänglig musikal.
Jag är ju teater/musikal/filmnörd, så jag sitter med ett stort fånigt leende i ansiktet under hela föreställningen. Bra för de normalt nedåtpekande ansiktsdragen att få sig ett lyft!

Sven Melander spelade samma roll som i filmen, Berra. Stefan Ljungqvist spelade hans kompis Robban. Gillar Stefan Ljungqvist härligt djupa basröst! Stig-Helmer spelades av östgöten Anders "Ankan" Johansson. Det gjorde han bra, och sjöng faktiskt riktigt hyfsat.

Ja, det var en superbra föreställning.

Dags för nytt frosseri... ja, det blir gärna så, för mat och dryck serveras i riklig mängd och till relativt billigt pris i vår sydligaste storstad.
Efter kvällsmåltiden på restaurang Möllan, och tack och hej då till dottern, så var det gott att ta promenaden tillbaka till hotellet, bakom centralstationen.

Efter god hotellfrukost  denna söndag, så bar det hem igen, genom ett ganska så vårlikt Skåne.
5-6 grader visade termometern och solen lyste helt ogenerat efter gårdagens och nattens regnväder.

Snön mötte vi först på Hallandsåsen och sedan igen i backarna efter  Olofström.

Tog en sväng med snösvängen härhemma. Det var betydligt mindresnö än jag hadeförväntat mig, bara några centimeter.

Katterna hämtades hem från weekendvistet i Hjälshammar. Till min stora glädje insåg jag att det numera är ljust till halv sex på kvällen. Ljuset kommer tillbaka med stormsteg!

I morgon är vardagen tillbaka igen... ganska så gott.... på detta veckovisa levnadssättet kan man inte fortsätta....men det är rätt gott att göra vecka 7 till frossarvecka... det kan man ju göra även om man befinner sig någorlunda på hemmaplan.

Feriefärdigfirat/fikat

God mat, minst lika goda fikor, vandringar längs/på vatten, härliga möten med människor som betyder mycket, sol och vind och bilburenhet, ja så skulle man kunna sammanfatta lovet som nu nått sitt slut och övergått i helgvardag.

I torsdags var jag och bloggvännen Inga på besök hos vår tredje bloggkompis, Bodil. Vi båda besökare hade lov, medan Bodil har sin lediga vecka framför sig, alldeles orörd. Bodil är matorakel och trollade fram riktigt goda pajer, sallad, mintpäron - och semla till eftermiddagsfikat. I den ena pajen var det "bara" fetaost och soltorkade tomater. Otroligt att den kunde bli så väldigt smakfull. Bodils sallad är också en historia för sig, flera olika sorters sallader, färska grönsaker och majs och serverad på fat i stället för i skål, det är mycket välsmakande både för öga och gom.

Bodil hade lovat att jag skulle få gå på vatten. Med C-Es IKO-present, broddar, modell XL på fötterna ( en storlek för stora) och med båda händerna på en spark, så vågade jag mig på den frusna vattenvandringen. Tyckte ändå att det kändes lite väl glatt stundtals...

Nära land så hade naturen fixat till flera olika konstinstallationer, alla olika, alla värd att förevigas och visas offentligt.

Fick också träffa delar av Bodils familj, bl.a. yngsta dottern och svärmodern. Maken berättade att hans mamma var lärare - precis som hans fru, och så småningom två av hans döttrar. Ända från Kokkula i Norrbotten hade hans mamma kommit, för att undervisa barnen i västra Småland. Och där hade hon blivit kvar. Vilket vi är glada för, hur skulle vi annars fått till den trevliga eftermiddagen.

Gårdagens resa gick till Vättersnäs, mellan Jönköping och Huskvarna. Äntligen kunde C-E och jag hjälpa Svea (90) till ett besök hos sin sängliggande lillasyster. Systern blir ju sämre och sämre under tid, men kunde ändå visa glädje över att se sin syster.

Den medhavda fikan, bla.innehållande wienerbröd, mumsade hon med hjälp av sin syster, begärligt i sig.

Själv passade jag på att ta en promenad längs Rosenlunds bankar. Isen var alldeles spegelblank, och såg så hal ut att jag knappast vågat mig ut där ens med skridskor på fötterna.

Det var absolut ögongodis att se de vackra spegelbilderna som sol och rörelser gjorde i isen.

Inte bara skridskoåkare och våghalsiga vattenvandrare hade begett sig ut på isen. Med ett segel i den friska vinden, gick det verkligen undan.

I Järabacken tycktes det inte vara någon eftermiddagsåkning. Backen var alldeles tom. Kom att tänka på när vi hade friluftsutbildning på Lärarhögskolan, och alla vi som inte hade tillval idrott skulle i väg till backen för att lära oss lite skidsvängar, så vi var rustade att åtminstone ta med våra elever till en skidbacke på friluftsdagarna.

Vi svängde åt höger och åt vänster på våra träskidor, medan några av grabbarna som varit i fjällen, åkte ända uppifrån. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var. Idag ser Järabacken mycket beskedlig ut .... fast jag vet inte om jag skulle åka ner på gamla allroundträskidor förstås!

Vandrade bakom Elmia, på gräs och bara asfalterade vägar, ända upp till toppen och in i skuggan. Där blev det isvägar och jag ansåg att det var bättre att vända om, än att gå den "vanliga" rundan. Bra val, jag fick uppleva ögongodiset i repris.

Idag har broder, svägerska och Tess varit och hälsat på. Mellan fika och lunch tog vi en härlig solskenspromenad, t o r till "Kroka-stallet". Vägen var någorlunda sandad, men när vi kom till stallplan, ja då var det slut med säkerhetsåtgärderna och förenat med skelettskadefara att fortsätta.

Fredrik och Fransson har inte träffat Tess tidigare, men mötet dem emellan gick alldeles utmärkt. De nosade försiktigt på varann, och det var inte förrän Tess gav till ett glädjeskall för att hon skulle få gå ut, som Fransson fräste och visade de vassa tänderna. Oljud är pinligt för kattöron.

Helsyster Tindra bor hemma hos Tess, så hon är van vid katter och trodde nog att look-alike Fredrik var den katt som hon var van vid.
Näst-nästa vecka ska Tindra komma till oss under en tiodagarsperiod. Ska bli spännande att se hur hon och brorsorna funkar ihop.

Vår mor sitter nog däruppe i sin himmel och gläder sig åt att alla djur tycks älska hennes son. Den här bilden skulle hon verkligen gillat.

Dagens lunch bestod av älggryta med grönpepparsås,potatis och coleslaw. Till efterrätt blev det apelsinfromage. Det är roligt att laga mat för fler än två någongång, och ännu bättre när alla tycker att det smakar gott. För övrigt så är det inte så ofta jag lagar mat, C-E lagar den mesta vardagsmaten. En syssla som jag gärna lämnar ifrån mig. Men att laga bjudmat, det tycker jag är kul.

Ja, det har varit ett härligt och roligt lov. Få se om det kan bli lite skidåkning på mossen i morrn- så man gjort nå´t sportigt. Annars får det bli väl ändå.... ska förhoppningsvis komma igång med den vanliga träningen i morrn och på måndag....

Har planerat den första veckan i huvudet, ska skriva ner några noter(ingar) också. Lite kemi och sedan tillbaka till Sverige och Storylinen som är ganska omarbetad från den ursprungliga. Veckans ord ska jag alldeles strax skicka ut till eleverna, så kan den som vill skriva en berättelse på helgen hinna göra det.Treorna ska få börja med sina IUP-häften ( ma och sv) på måndag.

Har kommit fram till att jag nog kan bli ma - nolärare (mest) nästa år. Har känt det lite svårt att lämna ifrån mig so, men inser nu att det är bättre att man har den no/so-tid som är fastställd i timplanen- annars är det lätt att något av de gamla orienteringsämnena får för mycket tid, på det andra ämnets bekostnad. Men vi får väl se hur det bli när alla sagt sitt. Träffade ju mina gamla kollegor i onsdags, och en av dem som fortfarande är kvar i arbete, har väldigt konstiga ämneskombinationer. Detta beroende på att hon fått ta det som är kvar, då de senare utbildade ämnesspecialiserade lärarna tagit de ämnen som de är behöriga att undervisa i. Inte bra tycker jag, vi gamla mellanstadielärare måste också få möjlighet att profilera oss. För även om vi har behörighet i många ämnen, så är vi bättre och mer intresserade av vissa. Vilket innebär bättre undervisningskvalitét - förstås.