Föreläsnings-flashback

En eftermiddagspromenad i maklig takt. Ett harmoniskt sinne. Tankarna far fritt.

Plötsligt hade tankens mekanism förirrat sig år tillbaka i tiden, och gav bilder och ekon från två olika föreläsningar jag var på. Det är tre-fyra år sedan, först hörde jag Mia Törnblom och halvåret senare hennes vägledare och coach, Alice Bah.

Båda föreläsningarna handlade om självkänsla. Det, som de allra flesta av oss råder brist på. Självförtroende kan vi ha, men självkänsla, nej, -den är det så lätt att bli av med. Till stor del också en färskvara, som man med träning kan bli bättre/bra på.

En bra hjälp till att se sig själv och bejaka sig själv är, enligt både Mia och Alice, att dagligen skriva tre korta tankar under tre rubriker: Bra, Hjälp, Tack.

Under en längre tid, men med ojämna mellanrum, så skrev jag dator-dagboksanteckningar och slutade alltid med de tre rubrikerna. Flera års dagbokstankar kraschade förra sommaren och försvann. Synd att man inte tog bättre hand om sina tankar, än att låta dem ligga på en hårddisk, som man visste skulle gå en plötsligt slut tillmötes.

Föreläsningarna har legat väl bevarade, men gömda, i hjärnans vindlingar under lång tid. Kanske vore det idé att skaffa en liten bok och göra korta dagsanteckningar. Man kan upprepa sig i sina olika tack, hjälp och bra - dag efter annan. Det handlar inte om att komma på nya saker varje dag - utan att verkligen skriva ner vad man känner.

Idag skulle det bli så här:

BRA: Att jag tog en promenad, fast det kändes lite motigt - Att jag formulerade frågor inför morgondagens IUP-samtal innan jag gick hem -Att jag pratade med X och lyssnade på hur livet farit fram

HJÄLP: Att verkligen se alla elever varje dag - att bemöta alla elever positivt - att vara lika mån om en bra kontakt med alla kollegor, som jag alltid är vad det gäller mkontakten med barnen

TACK: för att alla nära och kära mår bra och lever ett innehållsrikt liv -för det positiva mötet med gamla elever - för en vacker hösttid.

Nu ska jag bespara er de här tankarna på bloggen fortsättningvis..... men som sagt, en liten fin anteckningsbok skulle vara en bra plats att samla dem i -åtminstone några gånger i veckan.

Nu är det snart avspark i Malmö! Heja Elfsborg!

Hallebergsheldag

Förra året promenerade vi på Tivedens kuperade leder. Det var första gången som söndagspromenadgänget åkte i väg på promenadhelg. Vi var i väg första helgen i september. Under lördagen vräkte regnet ner och efter fyra-fem timmars krävande vandring, så var vi lika våta utifrån som innifrån. Söndagen bjöd på inbjudande väder, och vi tog ytterligare en promenad och kunde konstatera att Tiveden verkligen bjuder på annorlunda vandring, jämfört med våra vanliga helgpromenader .

Naturligtvis ville vi upprepa vår höstvandringshelg. Möjligheten att uppleva nya naturområden och tillfälle till trevlig samvaro, gjorde att promenadresan genast blev till tradition. Detta året valde vi Halle och Hunneberg. Av olika anledningar ( jag behövde en dag hemma för att komma ifatt - C är involverad när det är val på gång) så var vi bara med under lördagen.

Det skulle bli en kort promenad i år, lovade hon som fixat karta över området.Eller kanske flera stycken.... Nu var kartan synnerligen missvisande, det tog oss ett antal timmar och ca en mils vandring att komma från vandrarhemmet, via vandringsleder, till Halleberg yttersta utsiktspunkt över Vänern, Predikostolen vid Hällesnipen. Största delen av vandringen gick i lövskog, den senare delen gick i riktigt gammal barrskog. Visst var utsikten vacker och aldrig har väl pastasallad smakat så gott, som när vi äntligen gav oss tillfälle att höja den riskabelt låga blodsockerhalten, vid vandringens utsiktsmål.

Som tur var, så hade vi möjlighet att få skjuts de 7 km tillbaka till vandrarhemmet. Annars hade det blivit en lite väl lång promenad!

C och jag hade ju bli, så vi bekantade oss också billedes med vackra Vänersnäs och Gaddessanda badplats. Innan vi åkte hem i går kväll, så fanns det redan förslag på nästa års resmål. Söderåsen eller Hökensås ..... kanske man kunde få lite ytterligare förslag......

I dagens tdining kan man läsa om att Reinfeldt med anhang tänker sänka skatten ytterligare. Så att klyftan mellan arbetstagare och arbetslösa blir ännu större. Skäms på er - och skäms även på er som sympatiserar med dessa omoraliska ledargestalter.

Vi talade om det igår, några stycken.... om skola och omsorg och om hur man märker av nedskärningarna som har gjorts ... man räcker helt enkelt inte till för alla längre - speciellt som man dessutom ska göra en massa dokumentation och annat tidstjälande "måste"arbete. Vi var ganska överens om att skatterna behöver höjas - åtminstone på kommunal nivå. Jag tror nog att väldigt många medborgare håller med - och kan inte förstå hur de som bestämmer vårt väl och ve kan ha en så omoralisk och ojämlik samhälls/människosyn. Plus att de signalerar viktigheten i att äga - att ha pengar.

Läste också om svenska fartyg som håller sjörövarana utanför Somalias kust borta från de fartyg som anlöper det krig och hungersdrabbade landet på Afrikas östkust. Bra, bra! Vi har resurser att hjälpa till ute i världen - och vi har resurser att ge alla svenskar en bra tillvaro. Det gäller bara att omfördela en del!

Pinnochios poäng

Att se på teater på en RIKTIG teater, det är alldeles underbart. Att se på teater i en kall gympahall, det kan vara rätt pestigt.

Det underbara inträffade. I slutet av vårterminen så fick vi en inbjudan från Borås Stadsteater; alla elever och lärare på skolan var välkomna att se Pinnochio på teaterns stora scen. Alldeles gratis! Vilken grej! Naturligtvis tackade vi ja!

Det fanns pengar till buss också, två bussar fram och tillbaka till Borås ( ca 12 mil) det är DYRT! Men genom att ta pengar från div konton och med bidrag från brukarrådet, så kunde vi komma iväg.

Konstmuseét ligger i samma hus som teatern. Där finns en Pinnochioutställning, med flertalet målningar och skulpturer av Pinnochiokonstnären Jim Dine. I samband med teaterbesöket tog vi tillfället i akt att låta alla våra elever upptäcka olika ingångar till att gestalta pojken med den långa näsan. För många av eleverna var detta en helt ny och fascinerande erfarenhet.

Pinnochiosagan är en vit fläck hos mig. Jag har aldrig läst sagan, aldrig sett historien på film. Min enda erfarenhet av berättelsen är en enmansföreställning av en skådespelare med en trädocka i en kall gymnastiksal. Det är inte mycket jag minns från den föreställningen, förutom att det var kallt och ödsligt.

Så satt vi där i teatersalongen, och det var varmt och ombonat. Berättelsen om träfiguren som ville bli en riktig pojke framfördes med på ett sätt som fascinerade de allra flesta av oss. Många kände igen sig i buspojken som lärde sig läxa efter läxa och så småningom förvandlades till en åsna. Åsnan blev träpojke igen, och av alla nitar han gått på, så var det en pojke som kunde skilja det goda från det dumdristiga.

Med den kunskapen så kunde träpojken äntligen få bli en riktig pojke. Men han ville inte - HAN VILLE ATT MAN SKULLE TYCKA OM HONOM SOM HAN VAR.

Det var Pinocchios poäng.

På de allra flesta skolor och arbetsplatser förekommer mobbing. Någon - några - är det OK att trakassera därför att de skiljer sig från mängden. När jag hör och ser om dessa olika former av mobbning, så blir jag förtvivlad. Alla har rätt att vara de man är! Tyvärr finns det också föräldrar som sanktionerar den mobbning som deras barn är del av - även föräldrarna tycker det är OK att stigmatisera vissa barn. Jag blir mörkrädd!

Det finns en liten positiv sida, men den är minimal; ett antal mobbade barn klarar sig bättre än de barn som smälter in och är "som andra". Det är de barnen som når långt vad det gäller skådespeleri, konstnärsskap, idrottsutövning......

Alla mobbade barn har ändå med sig känslan av att inte duga, genom hela livet, trots att de blir ansedda medborgare i samhället. Jag talar av egen erfarenhet....

Så snälla - och det är vi vuxna som formar våra barn - snälla, snälla; Ta Pinnochios ord till er:

MAN MÅSTE FÅ VARA DEN MAN ÄR OCH BLI OMTYCKT OCH ACCEPTERAD JUST FÖR DEN PERSON MAN ÄR FÖDD TILL! Alla har många positiva sidor, och de kommer alltid fram när man känner sig trygg, omtyckt,accepterad.

Faktaframställning förtar frustration

- Hur ska vi nu säga detta så att inte mottagen tar illa upp? undrade jag. Det behövs så lite för att det ska bli fel och att mottagaren blir ledsen och arg, och då är det ju ingen chans att budskapet går fram.

- Har du försökt med FKÖ? frågade X.

- Näääää, vad är det?

- Fakta, känsla, önskan.

-Genialt sa jag.

Idag har vi testat lite FKÖ i rollspel i klassen.

A. Fakta: Potatisen, som vi får till lunch, är ofta hård och torr.

Känsla: Det är inte gott med hård och torr potatis och det gör att många inte äter av potatisen.

Önskan: Att få mjukare och saftigare potatis till lunch.

B. Fakta: Elever kan inte ladda ner gratisprogram på sina användarkonton. All nedladdning måste göras av lärare och ibland även av it-avdelningen.

Känsla: Det är svårt att jobba med att göra bildspel och andra presentationer, liksom att jobba med träningsprogram, när man inte får tillgång till de program som behövs, t.ex Photo Filter, Photo Story, Seterra

Önskan: Att alla elever har möjlighet att ladda ner relevanta program, efter samråd med lärare, till sitt användarkonto.

Rollspelen föll väl ut, så väl att jag ringde till dataavdelningen och kollade om det fanns möjlighet att kunna ladda ner program. IT-avdelningen hänvisade till skolledningen. I morgon får eleverna skriva ett mail om sina funderingar.

Mina egna FKÖ?

Inom dagen funderingsram följande;

1. Fakta: Jag har biljetter till bokmässan. För att komma till Göteborg är jag hänvisad att ta kommunbil. Kommunbilarna har numera automatväxel och sådan är jag inte alls bekant med.

Dessutom måste bilen hämtas i centralorten, en extraresa på minst 4 mil.

Känsla: Det är besvärligt att hämta bilen, eftersom det måste ske inom ramen för kommunkontorets öppentider. Jag känner mig inte alls säker när jag kör en obekant bil.

Önskan: Att få använda min egen bil.

2. Fakta:Hemkunskap finns med i läroplan och timplan för åk 5. Tidigare hade vi möjlighet att använda en välutrustad hemkunskaplokal, Denna togs bort i samband med ombyggnad. Idag ska eleverna få undervisning i hk-lokal i centralorten, vid sex -åtta tillfällen under läsåret. Dessemellan ska ordinarie klasslärare ha hk, såväl teori som praktisk matlagning i det vanliga klassrummet.

Känsla: Lokaler för matlagning är numera omgärdade av stränga restriktioner och stängda för utomstående. Hur kan man då tillåta tillagning av mat i ett lindrigt rent klassrum?

Klassrummet är inte avsett för matlagning, alltså är såväl bord som diskbänk i fel höjd och storlek. Redskap finns ej i klassrummet utan måste bäras varje gång. Att ha hk blir fruktansvärt jobbigt för läraren.

Önskan: Att praktiska övningar i hemkunskap enbart ska äga rum i hk-lokalen.

Utematte med Navet var en trevlig erfarenhet. Det gav en känsla av möjlighet till utmaning, både för stora och små barn. Jag önskar mer idéer från Navet.

Ibland känns det som om det är skymning på gång inom skolvärlden. Det är det på bilden från Hydra..... men man får väl försöka göra som katten på bilden, använda de mörkerseende ögonen för att ta sig fram och hitta rätt när det mörknar.

Vilket väder...

...det har varit idag. Grekland, släng dej i väggen, det gamla hjälte och gudalandet har inte en chans att matcha det svenska septembervädret - det fick en vecka på sig att bevisa det, men är lika utspelat i vädermatchen Sverige-Hellas, som Elfsborg blev i andra halvlek i mötet med Blå-vitt.

Elfsborg är ingen munter historia just nu - jag skyller på de slitsamma utlandsmatcherna.... Men det är ju de som är målet för svenska klubblag - och det är ju någonting jag inte helt förstår.

Idag har det varit en glad idrottsdag. Alla vann. Alla härliga barn som gjorde det traditionella friidottsmästeskapet mellan rektorsområdets tre skolor till en skoldag fylld av gemenskap,skratt och glädje. Trots att inte alla fick kliva upp på prispallen - och att det alltid är några som placerar sig på de åtråvärda pallplatserna i ett antal discipliner. Kul är det alltid, och idag var vädret underbart.

Dalstorp är en av de allra vackraste platser jag vet. ( Hydra - släng dej i väggen igen) Det är väl tokigt att vi nordeuropeér drar iväg till förtorkade områden när vi är lediga, i stället för att uppleva vårt vackra land. Sol och bad drar, jag vet......jag har väl blivit för gammal för att tycka att det är så märkvärdigt att stekas på en medelhavsstrand, för att sedan svalka ner sig i svidframkallande och brännblåseinitierande supersalt vatten....

Man blir trött, trött av att vara ute hela dagen. Dessutom känns det i benen att man gjort diverse böjningar för att mäta längdhopp och ytterligare böjningar för att lägga upp nedriven höjdhoppsribba.

I morgon ska vi tillbaka till det vackra Dalstorp igen. En av många skolor som ligger i anslutning till en sjö. Under konferenstid ska vi bli inspirerade till utematte. Detta av de trevliga och kunniga tjejerna från Navet i Borås. http://www.navet.com/Hoppas vädret håller sig - och att man får uppleva samma magiska vattenspeglingar som jag lyckades fånga med min gamla kamera idag.

Miniräknarmattemöjlighet

Inte tar det många timmar förrän man är tillbaka i vardagen igen. Roligt att höra och se att eleverna jobbat bra och dessutom genomfört ledarskapet av Skoljoggen på ett positivt sätt. Dom är sexor nu, mina elever, och det är en jobbig tid. Det är så mycket som händer, så det är svårt att komma som vikarie i en sexa.

Kommer själv ihåg när jag gick på lärarhögskolan och tog springvik på lediga dagar. Ett av de allra första inhoppen var i en sexa i Borås. Jag skulle ha no och gå igenom det här med konkava och konvexa linser.

"En konkav lins har man tagit delar av" mässade jag. "Hur skulle ni säga att en konvex lins ser ut?"

"Den ser ut som du", sa en (skärpt) pojke.

Så sant, så sant --- ett utmärkt exempel..... som egentligen var mer sanning än provokation .

Visst försöker en del elever få lite extra uppmärksamhet, när det kommer en ny person i klassrummet. Kanske bara för att de känner sig otrygga, kankse mest för att hormonerna säger "testa,testa".

Vi har bara två läxor i veckan - engelska och matte. Som engelskauppgift hade jag gett eleverna att översätta en sångtext från svenska till engelska och en från engelska till svenska. De hade gjort imponerande översättningar av t.ex We are the champions, Brevet från kolonin, Sommaren är kort, Snälla, snälla och en riktigt bra översättning av Du gamla du fria. Några av eleverna tyckte att uppgiften var så rolig, att de ville ha ytterligare en likadan veckoläxa. Och det går ju bra - de andra får träna på att översätta vanliga meningar och tänka på grammatiken.

Jag brukar själv sätta ihop mattekläxor till eleverna - så att det blir lite utmaningar. Förra veckan var jag lite lat och drog ut en extrauppgift från den Lärarhandledningspärm som jag egentligen aldrig använder.... Det var en sida med rena räkneuppgifter gällande alla räknesätten. Många hade lämnat in sin läxa.

"Hur många av er har använt miniräknare" undrade jag.

Ingen räckte upp hand.

"Jag tycker att det hade varit väldigt smart att använda miniräknare" sa jag. "Det är ju det som man nästan alltid använder i verkliga livet. Man har ju dessutom alltid miniräknare med sig"

Eleverna tittade på mig...frågande ....

Tre fyra händer kom upp ....jo, de hade faktiskt räknat på minräknaren. De såg väldigt nöjda ut när jag framhöll det positiva i detta.

Ingen sa nå´t om fusk. Jag vet att en del av föräldrarna tycker att det ska räknas som på deras tid, på papper. Och detta trots att miniräknare var vanligt förkommande när föräldrarna gick i skolan.

Vi pratade en stund om att matte till stor del är att förstå hur man ska utföra olika lösningar och vi pratade om hur vikigt det är med överslagsräkning - och hur lite viktigt det egentligen är att kunna ställa upp algoritmen 1822 - 1459. Miniräknaren är ganska självklar om man vill veta exakt svar.

När jag var ute och promenerade i det vackra svenska sensommaren ( eller är det tidig höst?) kom jag på en sak. Jag ska göra ett antal uppgifter som eleverna ska få räkna ut med sina mobiltelefonskalkylatorer. Lära sig hur miniräknaren som man nästan alltid har med sig ( men inte får använda i skolan) funkar. Det är ju lite olika på olika telefoner. Jag tror att det kan bli en riktigt bra mattelektion.

Och läxan - ja, den löser man ju på det sätt som det passar en tolvåring på bästa sätt!

En vacker sensommarbild från vårt vackra land vill jag ge er.

Nyss nedkommen...

...från skyn och mottagen av C, som bjöd på stekt stömming (mmmm) till kvällsmat....

kan man bara konstatera att det var en fantastisk, kul, annorlunda erfarenhet som jag hade möjlighet att få.

Hydra var fint, men SÅ förtorkat - boendestandarden var under all kritik, och detta trots att vi hade den vackraste utsikt man kunde tänka sig och kursen var BRA, men tiden kunde använts på ett mer effektivt sätt.

Intressant och utvecklande var att möta kolleger från ett stort antal länder och intressant var också att se en grupp formas, och vilka stadier man tar sig igenom på en vecka. Det glada, vänliga stadiet, konflikter som uppstår, tillbaka till en bra relation, nya upprörande oliktänkanden - och så var kursen slut och tårar flöt.

Tack EU - det var kul! Åker gärna igen - och helst tillsammans med en god kollega. Om inte K varit med, så hade jag säkert haft hemlängtan ibland.

Lägger ut ett par fina bilder från Hydra - kommer säkert att återkomma till veckan på ön. I morgon blir det vardag igen- jag är inte det minsta förberedd! Men jag har ju alltid lite dramövningar att ta till!