Lucialåtar...

...har det blivit mest hela dagen.

Startade redan i går eftermiddag med stor föreställning i Bygdegården. Fullsatt med föräldrar, mor-farföräldrar, andra anhöriga och intresserade samhällsbor. Det var samhällsföreningens luciafirande - tradition sedan lång tid tillbaka, söndagen närmast ( före) Lucia.

Tjugotalet vitklädda tjejer och fyra rödklädda killar gjorde verkligen succé. Det sjöng så fint, så fint, starkt, tydligt, rent och klart. Även 1-2an hade ett framträdande då de gjorde en liten dramatisering av Viktor Rydbergs "Tomten". Oj, vad mycket svåra ord det är i den dikten. De små barnen framförde sin julspel med den äran, och det trots att inte ens en gammal lärare riktigt förstod alla ordvändningar. Men innebörden, den förstod alla.

I morse var det repris på båda föreställningarna, inför skolkompisar och skolpersonal. Idag lät sången ännu bättre än i går.... det var tydligt att barnen var lite spända under sitt första framträdande.

Dagen fortsatte sedan med julaktiviteter. Julsånger och sällskaplekar föll på min lott. Bara att konstatera att under fyrtio minuter, så hinner man inte så mycket till lek. Men någon lek och julens favoritsånger blev det.

En liten kille från de tidiga åren kom in i musiksalen och talade om för mig att han minsann inte tyckte om att sjunga. Nu var det inte mycket att göra åt det, jag hade inga alternativ. Till min glädje så sjöng han glatt med i julvisorna, nästan direkt.

Han var nog en så´n person som jag, en så´n som måste tala om att man inte gillar saker och ting... och bara man fått göra det, utan negativa kommentarer, så kan man vara med på det mesta.

Lite småtrött var jag allt vid halvtre .... sjungande och spelande ger inget utrymme för vila.

Löste det genom att provköra en bil med automatlåda - kul- en sådan får det bli så småningom -samt ett spinningpass på en timme. Förra veckans spinningpass var långpass på 90 minuter. Bra med ett sådant ibland, för då känns en timme som en baggis.

Så nu är jag pigg igen, ska se på Broadwalk Empire ( engelsk serie) och svenska feel good serien "Våra vänners liv." Och så sticka lite under tiden .... än finns det lite julklappsbestyr att utföra framför TVn.

I morrn blir det Lucialåtar vid fyra olika framträdanden. En go karamell att suga på.....

Överövat

Nu är det färdigövat. Bara framträdandena kvar. Kanske har vi överövat, men så länge barnen med glädje sjunger de vackra jul/luciasångerna, så ser jag det mer som att man befäster texterna mer och mer genom att öva gång efter annan.

På söndag klockan tre är det upp till bevis, och jag är inte ett dugg orolig. Luciatåget är superbra. En så´n massa skönsängare det finns i Grimsås! Både tjejer och killar.

Känns lite som när jag hade en klass i Dalstorp, där det fanns flera killar som sjöng superbra. Idag försörjer sig några av dem helt eller delvis på sin musik. Andra spelar i hobbyband. Det känns kul att få ha varit en liten kugge i deras musikutveckling.

Det är så underbart roligt när man hör sina elever sjunga julsånger på raster, på slöjdlektioner och t.o.m. i matkön. Musik och sång är glädje.


Alla har väl hört historien om musikens ängel: Det var när Gud hade visat ut Adam och Eva ur sin lustfyllda gård, och änglarna var lite bekymrade över hur det skulle gå med människorna, när de inte kunde vara med och beskydda dem. Då beslöt sig musikens ängel för att följa människorna till den jordiska tillvaron och ge dem vad den hade att dela med sig av. Och det har musikens ängel verkligen gjort, den har haft något att ge till alla människor. Vilket urtråkigt, omänskligt liv det hade varit om vi inte hade haft musikens ängel med oss.

Nymånens skära stod högt på himlen, när jag tog eftermiddagens fyrtoifemminuters promenad. Kallt var det, men vackert, vackert. Tänkte ändå på det, under det att jag flitigt använde kameran: Visst är vinterbilder vackra, men ser man dem under en annan årstid, så uppbringar de ingen längtan. Tvärtom.Ser man en vår eller sommarbild på vintern, ja, då får jag magsnörp av längtan till de årstiderna.

Svårt att få till det med skidor... ljuset är alldeles för kortvarigt...när man kommer hem är det mörkt..... Helgernas ljus är också alldeles för kort, det finns saker som man behöver göra .. och rätt som det är, så är det mörkt.

Pepparkaksdoften känns över hela huset. Bakade väl ett hundratal för en stund sedan. Tycker att det ska vara hembakade pepparkakor till jul. Lussebullar blev det förra helgen. Resten av baket får vänta tills nästa vecka. Tycker att det är bra att slippa frysa "julkakorna". Några sorters bröd får det också bli, men det är snart fixat ... lika bra att göra allt på en bakeftermiddag i julveckan.

C-E har lovat att bjuda på schnitzel och potatisgratäng i kväll. Det ska bli gott. Sen får det bli Idol... "På spåret "är ju inställt p.g.a. Nobelfesten. Det finns en del saker som jag bara inte kan förstå. En av dem är hur folk kan sitta och glo på TV och se när folk kommer till en fest och när de sitter och äter....Fullständigt obegripligt!

Intressant inspektion

På två sätt var den intressant. Dels vad det gäller mina egna förhastade slutsatser, dels vad et gäller en fråga som kom upp.
Jag förnekar mig aldrig. Jag drar alltid förhastade slutsatser om personer jag möter. Var förstås den allra första som hälsade på damerna, på vägen till klassrummet i morse. Genom utbytandet av några fraser hade jag försås fällt omdömet. Fick det förstärkt när damerna tittade in i klassrummet precis när vi skulle påbörja en senare lektion, och jag bad dem berätta lite om vilka de var och vad de gjorde.
Som ni förstår så hade jag, som så ofta, fällt ett negativt omdöme och kommenterade detta till mina kollegor.
Efter skoldagens slut så var det dags för lärarintervju. De båda damerna hade flera frågor att ta upp. I början kändes det inte bekvämt, utan lite påhoppande. Damerna lyssnade när jag påpekade detta, och då mina kollegor höll med.
Frågestunden fortsatte och tog upp olika aspekter. En fråga, som jag slitits ordentligt med i dessa bedömningstider, kom upp. Jag framförde mitt dilemma och min slutsats, samt mitt handlande.Damerna från Skolinspektionen höll med mej, hade precis samma uppfattning som jag i frågan.
Jag kände mig ordentligt upprymd efter att ha fått positiv bekräftelse på mitt ställningstagande och handlande.
Vi hade en bra diskussion med de båda damerna under nästan två timmar. Genom att det äntligen fanns någon som lyssnade på det som man ifrågasatte, känns det som man är beredd att ställa upp på vad de så småningom vill att vi ska förbättra. Dessutom kunde vi fortsätta att tycka genom att skicka dem mail.
Intressant inspektion, intressant att se utveckling från negativ inställning till positiv, när damerna fått en chans att verkligen visa vad de ville. Väntar med spänning på rapporten .... och snacka om att det känns gott i hjärtat att få en positiv bekräftelse från högre nivå.

Vintervärme

Nog är det märkligt hur snabbt man anpassar sig till temperaturer och klimatförhållanden. Kanske är det något som är mer signifikant för oss nordbor, än för människor längre söderut. Fast egentligen tror jag inte det, det är bara det att vi har olika "temperaturspann" att följa.
Som boende i västra Götalands inland, har jag varit med om temperaturer från minus 35 till plus 34. Den varmaste temperaturen var en julidag under innevarande år. Ner mot 35 grader var det flera vintrar under sextiotalet och jag vet att omkr den 20 dec 1981, så var det 32 grader kallt. Det är en sådan sak som man bara kommer ihåg.... jag vandrade med eleverna till kyrkan i Dp för att öva inför julavslutningen, jag hade en grå fårskinnspäls på och därunder fanns lilla K - som skulle se dagens ljus tre månader senare.
Under denna vinter, så har vi haft minus 17 grader som kallast en morgon. Då är det kallt, tycker man. När det sen gick ner till 8-10 grader, då var det riktigt behagligt - och idag, när kvicksilvret legat alldeles under noll, ja, då har det känts riktigt ljummet. Mössa på slapp man idag och man kunde kosta på sig att dra ner dragkedjan i jackan en bit, så vintervarmt kändes det, när man rörde sig.
Jag vet inte när det var under minus 25 grader senast, det känns som om det är länge sedan. Så trots att vintern kommit tidigt, så är det ju ingen extrem kyla...
Även om åtta-tio grader kan kännas riktigt kallt om vinden tar i.
Kom att tänka på visiten i Sevilla i februari. 15 - 20 grader varmt ... och spanjorerna gick i vinterkläder, stövlar och jackor, precis som vi gjort i Sverige hela vintern. Jag hade bara en tröja på när vi gick ut i den ljumma kvällen, medan Carla från södra Portugal hade täckjacka med pälsbrättad huva ... och hon frös. Hon har säkerligen större anpassning till hög värme, hon "klagade" lite på Facebook på sensommaren, när det varit upp emot plus 40 grader en längre period.
PUH, undrar om vi nordbor skulle kunna anpassa oss till det..... tveksamt .... i valet mellan pest och kolera så skulle jag faktiskt välja minus 30. Man kan ju klä på sig, man kan hålla sig inomhus...

Idag har det iallafall varit härligt väder. Gav mig ut i skogen för att fixa mossa till julpysslarna. Tog bort ett par dm snö från några upphöjningar och hittade både vitmossa, brännmossa, lingonris, blåbärsris och renlav. Blir säkert bra till det tänkta pysslet. Själv har jag tummen mitt i handen, så jag försöker att komma undan pysslandet ....Däremot kommer jag ofta med pysselidéerna - min hjärna och mina händer är inte ett dugg synkroniserade.
Vi ska ha den traditionella julaktivitetsdagen efter luciafirandet den 13. Det blir pyssel, det blir film och det blir julsångar/jullekar. Det sista blir då förstås min uppgift - men den åtar jag mig gärna ... jag får hålla på med det jag kan.
Drygt tjugofem elever är med i luciatåget, som kommer att ha sex olika framträdanden. Tre var planerade sedan tidigare. Idag ringde man från det stora företaget i Grimsås, Nexans, och hade lite panik. Det tilltänkta luciatåget från gymnasiet hade lämnat återbud. En vecka i förväg. Så nu ringde man och undrade om vi kunde tänka oss att ställa upp på företagets mesta tradition, luciakaffet. Alla barnen ville vara med, så nästa tisdag, så gör vi fyra olika föreställningar för Nexans - tre i företagets matsal för de anställda och ett i bygdegården för pensionärerna.
Ska bli kul att få ta med det skönsjungande luciatåget på så många framträdanden. I morrn ska vi ha repetition nummer två i Bygdegården. Två skolinspekterande damer kommer på besök i morgon och sades vara intresserade av verksamhetsbesök vid den tiden. Just då är en stor del av verksamheten förlagd till annan plats - och de är så välkomna dit. Ska bli spännande att se om de dyker upp. Ska också bli intressant att höra vad de har för frågor att ställa oss... vi är bara åtta kvinnor som jobbar på skolan, men vi ska tydligen delas upp i två grupper och bli intervjuade. Lär nog återkomma om detta.
Skolinspektion .... man kan tycka att det borde ligga kvar i den grav som det hamnade i på sextiotalet. Men vissa saker uppstår i ny skepnad .... Och det är OK om man i första hand ser vilka kvaliteter som verksamheten har och i andra hand kommer med påpekanden om några få saker som skulle kunna förbättras.
Resultatet lär komma framåt tidiga våren...... när vintervärme går över i vårvärme. Då kan det bli riktigt svittigt nå´n dag ... innan man kommit i kapp.,

Äppeldalen äger

Jag är väl inte den som har så stor erfarenhet av julmarknader. Trodde att det var en plats där man bara sålde en massa krafs, ända tills jag gav svägerskan en födelsedagsbesök på en julmarknad - för 8-9 år sedan. Det var vid Hooks herrgård. Dit har jag inte återvänt, men jag insåg hade jag haft fel uppfattning och har besökt mer närbelägna julmarknader årligen efter detta och hela tiden förundrats över hur många duktiga hantverkare och entreprenörer som finns lite överallt bland oss.

En av adventstidens höjdpunkter har julmarknaden i Apladalen blivit. Har besökt denna traditionsrika kvalitetsmarknad varje år sedan J blivit bofast Värnamobo. I år var det extra mycket julkänsla, då det var naturligt julprytt i Hembygdsparken.

Så snön är inte bara av ondo. Härligt med lite snö uppifrån också, det dämpade kylan och gav extra julkänsla. Det blev förstås en hel del handlat. Ett halsband från Amandas smycken. Det hade jag "lovat " mej själv. Denna unga tjej är helt otrolig i sin smyckeskretivitetstänk. Köpte en ny liten ängel, tråd och pärlor denna gång. J köpte ett fint, fint pärlhalsband och ett par armband. Det är så mycket man vill köpa av hennes smakfulla smycken .... men man måste inte ha allt på en gång, webbshopen är alltid öppen.

Betongidéer fick jag i ett av de små vedkaminsuppvärmda husen. Har ju ett antal skålar och rabarberblad stående i garaget. Dem kan man julpynta och ta in.... vilken bra idé.

Barkbröd ( knäckebröd) inköptes - med riktig bark som ingrediens, några bivaxljus ( ett par var gjutna figurer), Tuffetomtar ( som ska vara inspiration till vår julpysseldag nästa måndag)... ja, det finns så många annorlunda saker att köpa i Apladalen. Ett stort utbud, mycket kvalitét.

J köpte ett taggtrådhjärta att dekorera stalldörren med .... helt galen idé att göra dörrprydnader i taggtråd ... aj,aj,aj vilket sårigt hantverk... men det var häftigt, snyggt!

Lotterier fanns lite varstans. Det manuellt drivna chokladhjulet är kult, anser jag. På vanlig lottringar lyckades jag vinna ett stort dekorationspepparkakshjärta och C-E vann lunsaringar.

Det var några roliga timmar. Synd att de inte tar betalkort på marknaden i Apladalen, för då skulle man köpa mycket mer..... eller kanske är det tur..... man kan ju se det så, att det då kunde blivit alldeles för mycket med hem...

Hann med en liten promenad i Hjälshammar före marknaden. Snön föll och Tindra var mer intresserad av mat än av att socialisera.

God lunch bjöds vi på. Lasagne innehållande rökt lax och spenat. Mums! Den ska jag snart göra här hemma!

Under det att vi varit på marknaden, så hade Ms och Js hus förvandlats från ett rött hus på landet, till ett riktigt julehus.

Det hade snöat en del i V-mo, men mindre och mindre ju närmare Stockremma man kom. Ett par cm hade det blivit även här. Och jag har bestämt mig; I veckan åker jag och köper nya skidor och pjäxor. Har vi fått vinter och snö, så får jag väl använda mig av den i stället för att bara klaga på den. Är det det som kallas "gilla läget" ???

Fredagsfunderingar

Tiden går fort när man har kul. Med tanke på att det känns som om en vecka består av söndag, onsdag, fredag.... så måste jag ha alldeles förskräckligt roligt.

Fredag är den bästa dagen. Kanske inte för att det är helginledning, utan för att skoldagen är slut vid tvåtiden ( barnen går hem kl 13.20) så man hinner med en del annat - och dessutom hinner man fundera lite ... sådana där tankar som bara poppar upp, i den annars överbelastade ( :)) hjärnan.

Kom på att jag lider av tidsdyslexi. Klockan halv tio skulle jag vara med de små barnen ( åk 1-2) för att klinka på pianot,. när de skulle öva inför det traditionella framträdandet i samband med samhällsföreningens luciafirande. Såväl jag som ljudteknikern skulle vara med för första gången. När jag ( lite försenad) kom dit, så var inte ljudteknikern på plats. Han brukar alltid komma i god tid. Det var då jag kom på att jag mailat honom fel tid. "Vi börjar träna 10.30"

Detta händer mig SÅ ofta. Halv tio blir 10.30, halv tre blir 15.30. Så någon liten hjärndefekt vad det gäller tidsangivelser tror jag att jag har.... Dyslexi, kalkyli, tidstyxi.......?

Nu gick allt att lösa med ett telefonsamtal till storföretaget femhundra meter bort.

Efter det att de mindre barnen hade övat, så var det dags för luciakören. Skolans luciatåg har sedan något år tillbaka ersatt Grimsås framröstade lucia. Jättebra, tycker jag, som fått rycka in och öva samhällets luciatåg många gånger, då ingen bättre pianist funnits till hands. Äldsta dottern tog över under några år, sen flyttade hon vidare. Två andra duktiga unga pianotjejer har tagit över under ett par år, men sen så har de flyttat från samhället - och då finns det bara jag kvar.

Vi övar in ett luciaprogram i skolan och det blir oftast bättre än när några tjejer i femtonsårsåldern ska sjunga tillsammans. De har sådan prestigeångest, trots att de sjunger bra. Det har inte den stora, trygga Elevens-val -kören från årskurs tre till sex.

Funderade på vad det är som gör att det finns så många bra sångare - både tjejer och killar - i Grimsås. Kanske är det så enkelt att nästan alla människor kan sjunga bra i en kör. Och, tror jag, att det är OK att tycka om att sjunga. Jag har haft klasser där ledande elever (mest killar) hånat dem som är med i något så fånigt som ett luciatåg. Sådana elever har vi absolut inte nu. Och då är det OK att sjunga för alla som tycker om det. Jag tror också att ett progam som "Idol" är till gagn för många ungdomars sångintresse.

Åkte till Öreryd och gjorde ett beställningsköp av skidor. Det är drag i skidshopen så här års, och numera har även längdskidorna fått en renässans. Kanske, kanske jag skulle testa mina halvgamla skidor på elljusspåret i Gs i morrn. När man är gammal som jag, så kan det få räcka med ett varv, första gången. Vore kul att komma igång med längdskidorna. Förra året blev det aldrig riktigt av. Eller rättare sagt i år. Jag kom aldrig till skott förrän det var skarsnö på vår Stockremmamosse.

Insåg att jag behövde skotta lite snö är jag kom hem. Fransson gjorde mig sällskap ut. De andra båda katterna vägrade vinter. Det stod på kö för att gå på lådan inne i stället, när jag kom in med den nytömda kattlådan. Fransson väntade f.ö. också med att uträtta sina behov tills han kom in i stugvärmen igen.

Häftigt att se att helsyskon kan vara så olika som Fransson och Fredrik. Fransson är verkligen "på" medan Fredrik är synnerligen försiktig. Fransson hoppar högt, klättrar högt, är mycket intresserad av vatten och tillbringar en hel del tid i diskho, i badkar och på toalettringen. Så social är han inte. Det är däremot Fredrik. Han kommer, högljutt spinnande, så fort man vaknar, vill bli klappad och vill ligga på magen på mej eller C-E. Ett gemensamt intresse för båda kattpojkarna är mat. De äter i princip allt. Huvudfödan är torrfoder - men husse skämmer bort med det mesta - vanlig middagsmat - och favorítmaten Sheba.

Hann med tre km promenad på byvägen under det att den blå timmen övergick till den grå dito. Hämtade C-E utanför "IKO" och meddelade att vi hade jobb att göra där hemma. Två pallar pellets hade levererats utanför pannrumsfönstret och skulle genom ett öppet sådant förskaffas ner på källargolvet. Det var gjort på en knapp halvtimme - men under den tiden hann jag fundera på hur man fixar 80x16 kg när man blir gammal och sannolikt orkar mindre och har mer krämpor än vad man har nu. Många i vår ålder flyttar ju till radhus och lägenheter ... eller bygger mindre, mer genomtänkta ålderdomshus. Vi har inte funderat på något av det ... vi bor bra och billigt ... men så småningom så kommer det sannolikt en dag när man måste börja fundera på ett bekvämt äldreboende.
Det är inte så långt dit, när tiden går så här fort, att man bara har tredagarsveckor. Men jag vill absolut inte byta bort det roliga tredagarsveckolivet mot trista sjudagarsveckor.

Dagdröm

Jag går ut i den härliga försommarkvällen. Klockan är halv åtta och solen står fortfarande högt på himlen. Stannar till vid äppleträdet som just håller på att slå ut sina väldoftande blommor. Insuper doften. Tittar mig omkring och blir nästan bländad av av allt det ljusgröna som täcker marken. Hör fågelsång av alla de slag, det tycks som om fåglarna blivit tokiga denna ljumma försommarkväll.
Tar en promenad, doftar, känner, ser, lyssnar. När jag kommer tillbaka är det ännu ljust och när jag går till sängs förnimmer jag doften av blommor, gräs och försommar. Fågelsången hörs fortfarande genom det halvöppna fönstret. Det är mindre än tre veckor till skolavslutning.

Jag öppnar ögonen ... tittar ut .... snön faller återigen över det kalla, livlösa landskapet. Det är mindre än tre veckor till skolavslutning och tills vi går mot ljusare tider.