Lyckat letande i Länghem

Det var C-E som ville gå en runda någon annanstans än här hemmavid.  En geocachingrunda. Nu är de närbelägna geocachingrundorna för länge sedan slut. Alternativ till rimligt långa rundor, fanns i Fristad eller i närheten av Kinna/Skene. Kändes lite onödigt långt att åka.  En ny runda fanns förstås på något närmre avstånd, i Forsheda... men den vill jag gå med dotter och svärson, en dag då det passar oss alla.

"Nöden" är en bra uppfinnare/upptäckare. Det fanns ett antal burkar nära Länghem som vi inte eftersökt och vad jag kunde påminna mig, så skulle de kunna ligga som i en runda. Kollade på geocachingkartan och fann att, om det inte skulle kunna att gå en runda, så skulle man iallafall få en bra promenad  fram och tillbaka utmed en grusväg.

C-E fixade mackor och kaffe och på tidig ( tycker sjusovartanten) förmiddag, gav vi oss av mot kommunens nordligaste och mest stadsnära samhälle.

Bilen parkerades på bra ställe och promenaden inleddes. Första stopp blev detta gamla hus som tjänstgjort som såväl linbastu som rökeri.

På andra sidan vägen fanns en lite mera tråkig gömma, en sådan där gömma mitt i skogen, som inte visar något alls mer än skog. Men oss passade den jättebra, vi skulle ju ut på promenad och då är alla sorters gömmor utom de terrängsvåra,  ok.

Vi promenerde vidare längs den bitvis lite isiga grusvägen. En antennförsedd jycke hälsade glatt nosande på oss, där vi kom traskandes.

Vid skjutbanan var jag i samband med att jag besökte Peterson Rum i adventstid 2013. Det var lite skumt, då jag halvt finklädd, kröp in i stugan den gången. Hade dålig ficklampa på mobilen och tyckte att stället var lite kymigt, så jag gav upp burkletandet nästan innan jag börjat.

C-E kände inte för att gå in genom den låsta dörren, så det blev jag som fick utföra det konststycket även denna gång. Ficklampan kom till användning inne i skummet, och den tunga tanten trampade nästan igenom golvet, samtidigt som en ovanligt ren och fräsch burk återfanns i ett av de små rummen.
Gillade platsen,  det gjorde jag inte... men att hittade det man letade efter, det var förstås en bonus.

Promenaden fortsatte och den nyfallna snön avslöjande att hund och husse-jägare återförenats och att det fanns mer än en person som var ute på jakt.

De var tre stycken, det avslöjades ganska så snabbt, då vi träffade tre orange-grönklädda män och vår tidigare bekantskap, antennhunden, vid korsningen som ledde fram till nästa cache, den vid vedupplaget.

Jägarna var ute på rådjursjakt och vi konstaterade att jaktlyckan nästan alltid är större om man jagar burk istället för rådjur.
De fanns bra gångväg även till nästa cache, den som på kartan såg ut att ligga mitt ute i skogen.  C-Es äggmackor tillsammans med kaffe i plastmugg smakade alldeles utmärkt, efter loggad svart-vit gömma.

Det gick att ta sig rundan runt, på små slingriga stigar och något större skogsvägar. Gps är inte dumt att ha, då kartan inte har riktigt koll på om det finns framkomliga vägar eller ej.

Vi kom tillbaka till "civiliserade" trakter, mindre än hundra meter från den gamla linbastun/rökeribyggnaden.
Nästgårds till hästarnas hemmagård kunde vi se vår parkerade bil.

Det blev en bra runda, en runda som utläggaren skulle kunna lägga ut ytterligare några burkar på och verkligen kalla "runda". Men för oss var det ok... alla fem burkar hittade, en promenad på 3-4 km .. och ett par ordentliga backar att få upp flåset i.

Ytterligare två gömmor i området,  hade jag lagt i gpsen. Kanske vi kunnat ta oss runt till fots, och fått en verklig långpromenad... men för säkerhets skull så tog vi oss fram med bil den största delen av vägen.

Här parkerade vi ett par hundra meter från gömman och vandrade på en skogsväg som slutade vid en riktigt fin sjö. Här hade traktens storgodsägare låtit uppföra ett ångsågverk någon gång på 1870-talet.

Sågverket blev inte så långlivat och flyttades efter tiotalet år till Ulricehamn.

Platsen var absolut värd ett besök. På sommaren skulle det att gå att bada här, enligt cachebeskrivningen.

Det blev biltur + promenad till ytterligare en gömma som hade med sågverket att göra. Vid en mindre sjö, alldeles nära den stora ( båda syns f.ö. på höger sida vägen då man åker på 27an mot Borås) fanns det en gömma som visade på ett av alla de flottningsdiken som grävts för att man skulle kunna vattentransportera timmer från olika platser till sågverket.

Det var en intressant historielektion som man fick här, i närheten av byn Haldarp.

Mossan var särdeles mjuk att gå på, här vid det gamla flottningsdiket.
Lite snö, lite suddigt, lite barrigt ... kan mossan vara husmossa?

Vi lämnade Länghem och körde hemåt.
En svårighetsetta, som är helt omöjlig att missa, var dagens roligaste och mest kreativa gömma.
Trettioen favoritmarkeringar blev trettiotvå, då jag loggat.

Dagens sista gömma, den har varit en riktig retgömma för mig. Har letat tidigare, men idag lyckades det.

Att det är helt ok att leta geocacher även på vintern, det är tydligt. Speciellt som vädergudarna är schyssta och inte låter snön sabotera letandet.

Tack Bengtsson och Limmareds mest kreative cachedesigner för ett lyckat letande i Länghem - med omnejd.

Fotofria fredagsfunderingar

Undrar om det har hänt förr... ett inlägg utan foto.
Tog inte med kameran då jag gick mig ut på fredagspromenad tur och retur till Karlas krok idag. Finns ju inget av värde att fota i detta gråa, trista. Ja, jag vet... jag har sagt att jag inte gillar snö... men detta gråväder är inte heller kul. Kollade på yr.no och konstaterade att prognosen lydde omkring 0 och moln, moln,moln under hela nästa vecka.
Snö eller gråväder? Pest eller kolera!
Vill ha barfrost och sol. Både ha kakan och äta den!

- Oj, vad tiden går fort, det är redan helg, sa jag då vi avslutade skolveckan.
- Jag tycker inte alls att tiden går så fort, svarade en av eleverna. Det känns som vi gått i skolan jättelänge.

Jag kan i och för sig hålla med. Terminen känns ha varat ett tag, men veckan bara rasslade i väg. Förklara det den som kan. Eller det faktum att det bara är tre veckor sedan det var annandag jul. Tomtetiden känns så avlägsen...
Antagligen beror känslan på att det var längesedan på, att vi nu är inne i vardagsrutinerna igen... eller ekorrhjulet som någon kollega uttrycker det.... och då känns helger och ledighet genast avlägsna.

Skolterminen rullar på och det är så roligt. Förstår inte vad jag skulle göra i ett liv utan skoljobb. Ser att ett antal av de gamla lärarna, framförallt på kommunens mest centrala skola, håller i så länge de "får" ... till 67.  - - Ingen tackar dej för att du jobbar hela livet, säger en del. Passa på och njut av pensionärstillvaron!
Vi tänker olika, tänker jag....

Träningsterminen har kommit igång. Har hunnit med tre pass i veckan.
-Hur hinner du? undrade en av de (få) spänstiga pensionärer som är med på Spinmixen,
- Jag har inte mycket förutom skola för mig, och då hinner jag, iallafall ibland. Och så är det ju en prioriteringsfråga.

Läste f.ö. i gårdagens Aftonblad att det är bättre att ha bra kondition än att vara smal. Speciellt som jag både gillar att träna/röra på mig och att äta ... både nyttigt och  ( ännu hellre) onyttigt.

Vår "avlägsne" granne begravdes idag. Jag var inte med på begravningen. C-E däremot var med vi avskedet till vår bybo. Tycker att det där med begravningar är lite "svårt", på det sättet att jag känner att jag VILL gå på en del., medan jag egentligen inte alls behöver närvara på andra. Hade inte begravningen legat på skoltid, så hade jag gått, förstås. Nu var det redan några som behövde vikarie idag, och då vill jag inte göra det ännu mer besvärligt att få till det. Inte heller hade jag någon direkt relation till den bortgågne, mest var det så att han var en del av byn, ända från sin födsel. Visst finns det begravningar man "måste" gå på... men de allra flesta kan man ju faktiskt välja att närvara vid eller inte. Tycker jag. En del är nästan begravningsfreakar, tycker jag.... andra vill inte ens närvara på vänners avskedsceremoni.

Bloggvännen Bosse  ställde idag en fråga på sin blogg: Vilket socialt media skulle du inte vilja vara utan.
Facebook, svarar jag ganska tveklöst. Där ligger hela min fortbildning ... och så har man en del koll på många vänner/bekanta.
"Grej of the day" är ju bara så bra. Det är så kul när eleverna kommer och frågar om dagens ledtråd och försöker lista ut. Diskussionerna/ elevinläggen/frågorna under den korta "mikrolektionen" kan bli så många, att mikrolektionen blir en helt vanlig lektion. Denna vecka blev det fyra "grejer". Tanken är att det ska vara tre, ja, i min värld... må, ti och fre. Men jag hittade en PP om "Tändstickor" i FB-gruppen, och den kunde jag inte motstå.
I övrigt så var det tulpaner, 20.dag Knut och terrorism som var veckans egentillverkade "Grej" -PP.
Allmänbildande och hjärnkopplingsbildande för många ( förhoppningsvis alla)
På måndag blir det Raoul Wallenberg.

Fredagsmaten klar ropar C-E. Lyx att få sätta sig vid dukat bord. Att jag får ta hand om disken sedan är helt OK.

Elake Egon

Tittade ut i en vit värld i går morse.
Måste erkänna att jag, trots att jag är anti-snö-person, tyckte att det var rätt vackert.
Det hade varit skönt att få sova lite längre på morgonen igen, det var ju redan lördag... man blir bortskämd med att få sova tills man vaknar av sig själv, när man är ledig.

I övrigt så hade skolstarten, som alltid, varit enbart positiv.
Bra uppstartsdag, den nye rektorn verkade vara lika mycket människa som ledare ... och min klass, ja, den är ju bara helt fantastisk. Förstår inte att det kan finnas en samling av hela tjugo så fina barn, där alla är så goa mot varann... och så intresserade av att göra sitt bästa i skolan.

Snötäcket var minst halvdecimetern tjockt och det var ett tungt täcke. Tog en promenad  fram och tillbaka till Moghult, och tänkte att det är lika bra att skotta rent på de ställen vid huset, där jag vill ha fri passage. Även om det var utlovat regn och blåst, så kunde det ju snabbt gå över i snö, frysa till och göra att det blev onödigt svårskottat senare. Bra styrketräning om inte annat!

Det blåste rätt bra på förmiddagen, och tog i allt mer. Kände mig lite illa till mods, hade en föraning om att   Egon skulle kunna bli betydligt mera besvärlig än beskedliga Svea.
Efter Gudrun, så har vi fått strömkablarna nedgrävda, så det där med strömavbrott har vi blivit ganska förskonade från. Men man vet ju aldrig, så vi bunkrade upp med en spann vatten, ficklampa och lätt bärbara ljusstakar.

TV-signalen från SvT bråkade en del under eftermiddagen. Alla andra kanaler kunde nås, men ingen av de publika kanalerna. Däremot gick det bra att få en bra bild på datorn, via wi-fi. Försökte förklara det för mig själv och kom fram till att datasignalerna går via kabel ända fram till modemet, och sedan går signalerna inomhus, medan mastsignalerna blåser som de vill i den tilltagande stormen.
Konstigt att alla andra kanaler gav utmärkt bildkvalitét. Har varit med om detta tidigare, i blåsigt väder. Ännu konstigare var att när Egon gick lös som värst, så funkade SvT alla program igen. Så "Stjärnorna på slottet" det kunde vi se och höra, samtidigt som det understundom lät som om Egon skulle lyfta taket av huset vårt.

Men strömmen, den kom han inte åt.

Somnade gott vid elvatiden.
När de blå-grå åter slogs upp, så var världen lite förändrad.
Växthuset tycktes Egon ha gillat att leka lite med.  Tre sektioner platsvägg + dörren var borta. Två plastskivor hämtade jag hem från angränsande skogsparti.
Sven tog de två skivorna i hörnet i december 2013. De var lätt tillbakasättbara. Ska nog gå och fixa till detta också. Plastskivorna är hela... så det går med största sannolikhet att stoppa in dem i sina spår så småningom.

Egon tycktes också, som de flesta stormande fenomen, gilla att förstöra i det som är nyavverkat.
Bakom huset avverkades det mycket i höstas, och man sparade många fröträd. Hälften av dem  har Egon lyckats fälla till marken.
Hit behöver maskinerna återkomma och ta hand om det som blivit stormfällt.
Får skicka ett mail till skogsägaren, som bor på annan ort, om detta.

Vi åkte ut till Moghultsskogarna och kollade förödelsen där. Den gamla skogen hade Egon inte lyckats rå på. Det fanns några enstaka träd som fällts till marken. Det kändes bra. Vi promenerade till en mer avlägsen del av skogen, och kunde konstatera att här fanns stormfällda träd från många olika stormar. C-E förklarade att så länge det inte finns skadeinsekter, så gör det inget att det ligger lite träd. I den gamla skogen har det aldrig blåst ner tillräckligt mycket, för att vara idé att ta dit någon som tar hand om det.  Så det kanske får bli så att de knappa tiotalet Egon-fällda träd också får ligga kvar.

Det tycks som om elake Egon var relativt schysst mot oss. Tror att han gått hårdare åt andra skogar och egendomar. Men visst är det värt att begrunda hur små och maktlösa vi är, när naturmakterna tar över.

Nu hoppas vi på en lugnare version av vinter... och det får gärna komma lite mjuk snö, bara den inte kommer i samband med vindar som bär sina egna namn.

Borås och burkar

Skulle lämna tillbaka en experimentlåda som jag lånat från Navet. Lika bra att få det gjort på lovet, för jag vet hur det blir sen, man har ingen större lust att bege sig till stan.
En liten tur genom affärer som säljer kläder till tanter blev det också. Blev ett par långbenta träningsbxor inköpta ... skönt att kunna åka till träning utan överdragskläder ... och så fick ytterligare en klänning komma med hem till Stockremma. Det är så roligt att det finns en hel del klänningar att välja bland numera. Indiska är de som levererar allra bäst. Där fanns det mycket... och jag fann en ny, skön, mjuk, ganska färgglad favorit. Lite färg på tanten piggar definitivt upp!

Nöjd och glad och med en köttbullsmacka från fiket Bakgården i magen ... men med dåligt samvete för de stackars tiggare som satt ute i kylan... var det så läge att leta lite burk i trakten av Borås.

Vädret från igår fanns inte kvar, lite mulet var det när jag hittade en ny väg, bakom Sjöbo, som gjorde att jag kom ut på vägen mot Fristad utan att passera den välbekanta stadsdelen. Förstår att det var länge sedan jag åkte här, tror att denna vägen öppnades någon gång förra året.

Gpsen hade varit välvillig, visade det sig, då jag igår lade in koordinater till gömmor utmed något som hette Knektåsvägen.
Gpsen ville att jag skulle svänga av vid Tosseryd, och det gjorde jag.

Det blev till  stor del en nostalgirunda som jag körde denna trettondagsafton.

Det är nästan så att jag har bilden kvar någonstans i hjärngömmorna, bilden på Simbas  och en lejonninnans inhägnad här i Tosseryd. Det var Sigvard Berggren som tagit Simba tíll Sverige och Tosseryd, och det var många som tog en biltur just hit för att beskåda de vackra djuren. Måste varit tidigt sextiotal, som den lilla tjocka tösen var här sist.

Samhället Tosseryd hade flera  gömmor nära vägen. Lite sådär, tyckte jag... det var många som var ute och gick. Men jag tror att de var vana vid folk som snokade omkring i hushörn och som lyfte på stenar.

Vägen till Knektås, den bar som namnet antyder, uppåt.
Gömmorna var varierande, några fixade jag inte.... de flesta hittades lätt.

Kan detta vara Knektås tro? Gillar verkligen de här gamla husen... kanske därför att jag inte bott i ett sådant här stort fint hus...och gärna skulle velat pröva. To late, känns det som....

 Favoriten var denna lätthittade gömma. De är en adventscache sedan förra advent.
Man blir glad åt lite fägring utmed vägen.... och så är det gott att slippa rota under stenar och i stubbar.

Tar med denna suddiga bild och gör den så liten som möjligt.  Högst uppe i backen hade Borås GIF sin stuga och längdskidanläggning. Här fanns det en cache av hög svårighet som skulle vara i en gran. Gps nollade mitt  på  vägen.... nä, det var inte min grej att försöka leta reda på något svårt när jag inte hade en aning i vilken gran jag skulle leta.
Pistmaskinerna gick för fullt,  och jag tänkte i mitt anti-snösinne: "Hoppas att detta är de enda snötyngda granar jag behöver se denna vinter".
Kallt och rått var det här på toppen och med inverkan av pistmaskinerna.

Sen gick det neråt - och tänk - i en lång nedförsbacke mötte mig en välkänd utsikt; den över min barndoms mader och ända bort till Backgården, till min brors hus.

Mer nostalgi blev det när Knektås-cacherna gick över i cacher benämnda "Vägen till Gretlanda " #1 - #6"
Gretlanda hör till Rångedala, och där bodde min mammas faster, hennes kusin och hennes kusin berömda son, centerriksdagsman och senare TV -känd auktionsutropare.

Vägen gick från Hjortsered mot Gretlanda, och den åkte jag några gånger med min mor och far, då jag var med hos deras vänner i just Hjortsered.

Bilden visar ett stenröse innehållande en cache. Inte min favoritplats precis, men här var stenarna stora och gömman schysst placerad.

Nästan framkommen till Gretlanda kom jag till denna fina hage/lund med en stor och tydlig treudd... anlagd någonstans under folkvandringstid, yngre järnålder. Hade inte en aning om att det fanns sådana fina fornminnen i min hembygd.

Den gamla surkartsaplen blev dagens sista cache. Hittade sammanlagt fjorton på ca två och en halv timmes sökande. Hittade inte fyra stycken... och de tog förstås längst tid att leta efter.

Stängde av gps och vände ner mot Rångedala. Tog en bild på min gamla skola, genom bilrutan. Skulle gärna vilja komma på återbesök, så här ungefär 50 år efter det begav sig.
Någon återträff av klasskompisar, nej, det tror jag inte på. Vi hade en ( eller ett par) för 25-30 år sedan. De var i och för sig kul. Men nu är vi nog för gamla och gaggiga... : )

Såg förresten den omtalade filmen "Återträffen" i går.... tyckte inte att den var så bra. Tur att man inte gjorde ett av sina sällsynta biobesök för att se den....

Kände ett stygn av dåligt samvete för att jag inte stannade till vid kyrkan och besökte föräldrarnas grav. Tror i och för sig inte att de bryr sig om vilket ... speciellt inte vid denna årstiden. Hade det varit sommar, så kunde jag ha fixat lite blommor att sätta framför deras gravsten.

De blev vägen över U-hamn hem, ett snabbstopp på Sibylla i Gällstad för att fylla på glukos. Hemma väntade katterna på att komma ut. C-E har alltid årets längsta jobbardagar så här vi trettonhelgstid, så honom hämtade jag inte hem förrän efter klockan sju.

En dag kvar på lovet. I morgon ska jag vara hemma och njuta av ledighet ... eller göra skoljobb ( iallafall en stund). Borås och burkdagen blev en bra trettondagsafton. Sänder ett extra bravo till den bara marken för det!

Tog tag i tomtetröttheten

Det brukar börja redan på annandag jul. Tomtetröttheten! Smådammiga står de där, och smått hånflinar åt en, för att man alldeles nyss väckte upp dem ur sin tomtesömn och som sista julstädningssyssla, med viss möda, placerade dem på sina (oftast) vanliga platser.
De var riktigt roliga att se de första dagarna i det julförberedda huset. Det var under det att julbrödet bakades, skinkan kokades ( som vanligt alldeles för torr), julgranens inhämtades, julgodiset bereddes och vår lilla familj församlades.
Juldagen var också helt ok, för det var ju ännu jul.
Men som sagt, på annandagen så började vi bli ganska trötta på varann, jag och tomtarna. Tröttheten förstärktes under dagarna fram till nyår... sen har jag ju varit borta från huset ett par dagar och sett att små, få och  väl utvalda tomtar inte är så störande. Så var det i det huset som jag tillbringade ett antal kvälls och morgontimmar i under "bortavistelsen".

Idag stod vi inte ut med varann längre, jag och  tomtarna. Juletidsförgyllarna fick återgå till den gamla brudkistan, som är deras förvaringsplats i ganska exakt 50 veckor per år. Där fanns det en hel del tomtevänner kvar, sådana som inte fått uppleva julen detta år ( och inga jular på länge). Kanske dags att låta dessa  få möjlighet till ett bättre liv, att lämna in dem på "Återbruk".

 Till advent brukar röda dukar, ljusstakar och adventsstjärnor komma fram.
I samband med julstädningen så byts de röda dukarna ut mot dukar med tomtemotiv. Gissa om jag var urtrött även på dessa bordsbeklädnader? Den fina stora julduken, som jag är så stolt över i julinträdestiden, den vara småsmutsig och vad det gäller tomtar, outhärdlig. Marsch ner i tvättrummet för den , liksom köksdukarna och köksgardinerna. Dags för efter-jul tvagning!

 Juletiden är inte riktigt över ännu, det kan jag gå med på. Men tomtetiden är det definitivt.
Ljusstakar och julgran får vara med ett par dagar till, som längst fram till helgen.  Då tror jag att julen blir utdansad/kastad av de allra flesta och hus och hem återställs till normaltillstånd.
Tycker att det är en av årets härligaste tidpunkter, den när julen är över och vi går mot ljus och vår igen.

Ute var det årets klart ljusaste dag. Härligt väder, med temperatur nära noll. Helt klar himmel. Ska finnas en komet att se åt söder på den klara kvälls/natthimlen. Är lite fascinerad av alla slags himlafenomen.

Klipper från DN:

 För just nu syns komet Lovejoy (C2014 Q8) lågt på himlen i sydsydost vid 18-tiden på kvällen för att sedan röra sig mot söder och synas fram till tvåsnåret. I kväll dold av en ljusstark månskiva och ännu så länge bäst synlig i en enkel fältkikare. Ljusstyrkan är strax under den som ett vanligt Svenssonöga kan uppfatta men trots det går den alltså att se genom en vanlig kikare till och med inne i en stad.

Ute på den mörka landsbygden går den redan nu att se med blotta ögat.

Var ute och kollade vid halv elva i går kväll, men såg inget. Får försöka med kikare i kväll.....

Tog en promenad under det att solen stod som högst. Härligt väder. Njuter oerhört av barfrost, av all avsaknad av snö. ( Men tänk på barnen, säger en del. Nä, jag tänker bara på mig själv. Förresten finns det barn som heller inte gillar snö och kyla! Det vet jag bestämt.)

Som jag så många gånger tidigare framhållit, det finns inget positivt alls med snö. Bara besvär. Om man nu inte tänkt sig ut på skidor, förstås.

Tog Modsrundan i tämligen bra tempo. För ovanlighetens skull, så gick jag nästan snabbare än C-E.
Skönt att känna att tanten fortfarande är i något bättre skick än Mods-ladugården.

Tänkte ge mig lite god råd, att ta åt mig om jag får förmånen att uppleva fler jular:

• Ta fram tomtarna vid lucia. Så får de iallafall lufta sig lite mer än två ynka veckor.
• Gå igenom tomtelådan i sommar och lämna in alla oönskade tomteindivider till Återbruk i Limmared. (Passa då på att ta med lite mer av det som bara står och dräller till ingen nytta!)
• Koka bara knäck som julgodis. ( De är bara det som blir bra, och som blir uppätet av någon annan än mig själv)
• Baka inte pepparkakor, fast du tycker att det är kul. ( De blir inte ens uppätna av mig själv... och nu smakar de bara gammalt)
• Köp färdigkokt skinka.
• Köp inga nötter, eller bara valnötter och paranötter. ( Bara jag som äter, och är inte så förtjust i varken hasselnötter eller krakmandel. Dessa smakar mycket bättre färdigknäckta och hela i separata påsar)

 C-E och jag promenadmotionerade i det vackra pre-Svea vädret. Andra motionerade på mer användbara sätt.  -Jobbigt, sa P-E. Men nyttigt. Ger värme två gånger.

 Kände mig som den värsta paparazzi- fotograf, då jag smygfotade våra andra grannar. Deras julröda tröjor lyste så grant bakom hallonsnåren. Även de jobbade för dubbel värme, och ännu hårdade än P-E. Här gör man gemensam sak med gammaldags handsåg. Föredömligt ur miljösynpunkt, definitivt!

Tillbaka på vår byväg  såg mitt oftast vakna kameraöga denna installation.
Gissar att det är tomten som tog sig en öl vid den lilla smyckade granen, efter väl förrättat värv för en och en halv vecka sen. Eller i ren frustration över att var slut på snälla barn i vår by......ja, i det närmaste iallafall.

 En helt ljuvlig himmel bakom den roliga skanten.
Tror att skant är ett ganska så lokalt ord för något begrepp som jag inte kommer på. Ett dö-träd, som fått stå kvar....De som lämnades kvar av de elaka skogsskördarna i höstas.

Öppnade dörren till växthuset, då jag kom hem. Termometern visade på några grader plus och det luktade faktiskt växtlighet där inne.  Kändes som om vi redan var på väg mot den sköna sommaren.... men det är klart att det blir "bakslag" .... snö och kallvinter lär komma. Men på väg mot sommarn, det är vi faktiskt.Mer mot än ifrån!

Två dagar kvar av ledigheten, det är vi många som har. Hoppas på två soliga barfrostdagar. Härligt att tomtarna är undanstoppade... nu är det bara lite fönsterljus som ska bytas ut... och ljuset i trädgårdsutsiktens nyanlagda skogspark, det ska stiga allt högre under det närmaste halvåret. Känns gott!

Sveabesök i Småland

Det skulle ju storma denna Svea-dag. Så mycket att jag inte tog kontakt med vännen Inga( forjoi) för en ev. geocachingtur på Sveas namnsdags-dag. Inte kan man ge sig ut på tur när klass två varning gäller. Eller?
Kanske skulle jag inte ens kunna ta mig från Grimsås till Hjälshammar, som det var tänkt.
Men Inga, det är en riktig pantertant.
Fick ett mail mitt i värsta stormvarningstiden: - Vill du åka med på en runda till Rydaholm/Alvesta i morgon?

  Klart jag inte kunde fega ur. Lät ju riktigt roligt, speciellt som det huvudsakliga målet skulle vara en gå-runda. Sjönära! Många favoritpoäng på gömmorna ... nja, klarar jag dem då? Fast när man bara behöver vara Ingas assistent, så brukar det mesta gå som smort!

Nu visade det sig att Svea inte var någon våldsam kvinna. Bara ett fartfullt fruntimmer. Sådana gillar jag!

Resan till H-hammar avlöpte utan minsta gungning i lilla bilen, katterna var glada över att komma hem, fåglarnas mat behövde fyllas på, växternas vattenförråd likaså. Men att utföra stallsysslorna, det var inte att tänka på... stallet var igenbommat och hästarna stod inne i halvmörkret och halvsov. Hästar är inte så förtjusta i sådana fartfyllda vidunder som Svea.... så dom fick stanna inne. Förhoppningsvis kunde jag åtgärda Tindras box framåt seneftermiddagen...

Hade besökt Stigs drive in på vägen. Inte för att jag är en sådan som kör in, mina gamla ben duger fortfarande väldigt bra att gå  på. så det blev ett walk in -besök för mig, och några frallor inköpta. Grundade med en stor sådan och väldigt starkt kaffe innan jag begav mig till Vandalorums parkering för att möta Inga.

Eftersom det är Inga som är proffs-cacharen och jag ( trots ca 1500 hitt) fortfarande är amatören, så försöker jag se till att få köra på våra gemensamma rundor... ja, om jag har tillgång till bilen. Det hade jag idag.
Inga har koll... jag har sådan nära noll. Hade inte ens upptäckt att gpsen hade vägrat ta emot överföringar av de cacher som låg på den runda som vi skulle besöka. Taskigt av gps att säga att den har gjort stor succe med att spara cachen, när det inte stämmer, tycker jag. Men som sagt, Inga hade koll... och överföringsmöjlighet mellan våra gpser  fanns ju...

Inga hade skickat info om några nya gömmor i Rydaholm, som vi kunde ta utmed vägen. Det knäppa var att dem ville min gps också ha. Undrar om min enkla Garmin ( 20 ?) helt enkelt har något emot Alvesta...?

En ganska ny gömma letade vi upp på vår väg i sydostlig riktning. Det var Rydaholmsalnen. Vad jag verkligen storgillar med geocaching, det är att det hjälper den gamla lärarinnan till att bli betydligt mer allmänbildad,  än vad snart 55 års vistelse i skolan kunnat bidra med.  Riksalnen från Rydaholm har varit måttlikare i Sverige. Häftigt!

Utdrag från Wikipedia: Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes 1621 och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Metersystemet  infördes i Sverige 1889 och alnens historia/ användbarhet var all!

Cachen skulle också vara en aln (  0,593 m) lång. Jag letade precis där gps ville att jag skulle leta, fann inget, men råkade dra fram något utan att veta om det. Inga såg förstås att det var det eftersökta ... och dagens första cache blev loggad.

 Inga hade beskrivit "Fruktrundan" i Alvesta i sitt mail.  Hon skrev inget om "Gott Nytt år"".   Cachen önskade gott nytt 2013 så jag trodde att Inga redan loggat den. Dessutom var det terräng 3,5 ... och det är för svårt för mig.
Men Inga ville testa. Eftersom jag den som är störst både på längden och bredden, så var det jag som fick vara den som skulle försöka få fram lådan ur dess lätt hittade, men svårtillgängliga, gömställe.
Tog först en pinne till hjälp, men den var för kort. Fick en tjockare och längre av Inga, den var för tjock. Fick sedan rätt redskap och måste tillstå att det var mer tur än skicklighet att jag lyckades tvinga fram lådan ur den ihåliga skanten.
Pennor, det tappar jag alltid bort, så det är Inga som får skriva loggarna- både forjoi och alcel53.
Oftast är det hon som både finner gömman och loggar den. Vad jag gör? Håller sällskap och håller i den burken medan Inga gör grovjobbet...

Såg en multi nära Värnamo, som hette triangeldrama. Låter dramatiskt värre. Lade in den i gpsen inför det kylslagna grilleventet som Inga ordnade i Bolaskogen i lördags. Insåg att det inte var någon vanlig multi, utan en multi som behövde en ordentlig runda för att gå ihop sej... Vetlanda- Värnamo- Alvesta. Då forjoi hör till geocachinghöjdarna i Småland, så hade hon via kontakter kunnat få de  koordinater som behövdes till alla tre gömmorna... och dessutom hunnit först till den i V-mo. Nu var det läge att finna Alvestaburken. Den var belägen nära en skidbacke utanför samhället. Konstsnö var gjord, och det fanns några ungdomar som åkte i den lilla backen, Sveas framfart till trots.

Inga vinkade bekant på en man utan skidor. Det var Bonkebenke. Han var ute i samma ärende som vi. Fruktrundan hade han gått tidigare och informerade om att den skulle kunna ta en bra stund, cacherna var roliga, men långt ifrån enkla...

Cachen plockades fram inför mina ögon, och vips, så fanns mitt namn på loggen, utan att jag behövt göra något alls ...

Kul att träffa en ny caching-bekantskap. Bengt ( vackrare namn än nicknamet tycker nog jag) KÄNDE IGEN MIG.  Denna kända tant-apa ! Trodde att det kunde vara från bilden på mig i födelsedagscachen
( som Inga lagt ut till min 60 årsdag för ett år sedan)  nära dotterns och svärsonens hus i Hjälshammar.  Nä, sa han, han hade läst min blogg... och gillat den... tackar och niger... och länkar detta inlägg för att tacka Bengt för att han gjorde min dag.... : )

 Strax före ett var vi framme vid vårt huvudmål, "Fruktrundan". Hade med lite frukt i den lilla ryggsäcken, och det visade sig att dessa frukter fick bli den ljusa dagens huvudmål även för de tokiga tanterna.

Första cachen var en multi. Verkligen snyggt gjort. Herrarna Ananas och Citron måste vara riktigt kreativa och fingerfärdiga personer. Blir så avundsjuk när jag ser så här fint formade gömmor... skulle också vilja kunna... men klarar inte mer än att peta in en burk i en färdig plastgrej... sådana ser mina mest arbetade gömmor ut...Så här se de gömmor ut som görs av människor som sätter lite extra guldkant på geocachinghobbyn.

Tro nu inte att det fanns någon loggbok här, den fick vi ge oss ut och leta efter...

Sjön låg kolugn och vägrade att röra upp sig för att Svea kom farande. Oj, vad jag gillar vatten och vattenspeglar. Oj, vad jag längtar till varma sommardagar, då tanten kan få blöta ner sig och simma omkring bland löst sammanlänkande molekyler bestående av en väte-syreförening.

Vad har Inga fått syn på? Kan det vara det eftersökta?
Tänker inte avslöja. Ställer bara en undran... varför är det ofta så att man måste söka på alla upptänkliga ställen för att hitta det man söker? Jo, för att cacheutläggaren vill visa de fina omgivningarna förstås.

 Skulle gärna åka tillbaka och vandra utmed denna led vid sjön Spånen, när det blir vår.
Såg flera spännande lavar på vår promenad. Tänk när det blir vår och alla blommor och blad kommer fram. Måste vara en helt hänförande plats, det här!

Lånar en bild från Ingas blogg: ( Tycker f.ö. att ni ska läsa den också)
Assistenten med mössan på sned och tummen i munnen hjälper forjoi att leta frukter. Rätt frukt ska upp ur lådan. Fanns tolv stycken. Elva var ruttna, en innehöll loggboken.
Så jag gillar denna roliga kreativa gömma!

Ytterligare en multi fanns längs vår väg. En enarmad bandit ( x2) Trots att vi drog fram alla kombinationer, så lyckades vi inte få jackpot. Geo-tanterna hade inte lyckan med sig, den vinstgivande sifferkombinationen infann sig inte... främst beroende på att frukt-fönstret hade blivit belagt med kondens.

Nu är ju inte geotanterna de som ger sig i första taget. Vi trodde att vi fått jackpot och begav oss 84 m in i oländig terräng för att hämta in vinsten. Där, mellan surdrag, stenrösen, förrädiska hålor och murkna stubbar kunde Inga konstatera att det fanns en geochecker till cachen.
- Fel, sa den.
Bara att ta sig tillbaka till spåret igen... efter att ha fått dagens koordinations och styrketräningspass.
Men någon logg blev det inte på denna cache som kallades Fruktsam, men som borde hetat Fruktlös. Eller kanske fruktansvärt frustrerande....

Efter denna nesa så blev livet lite ljusare igen. Vi hittade några gömmor som t.o.m jag skulle fixat på egen hand. Inga gav sig på en D4, som inte hörde till fruktrundan. Jag var mest iakttagare .. för jag visste inte vad jag skulle leta efter. Något annat .... nä, jag hittade inte något.
Apan kallas fruktansvärd, men det var den inte. Möjligen i negationssammansättning....fruktansvärt rolig, fruktansvärt enkel.

 Konstaterade att Inga har en klädsel som gör sig på bild mot allt de Sveadagsgråa.  Mellan apan och denna cache var det en bra bit att gå. Alla andra cacher hade legat med ca 200- 400 m mellanrum.
Gömmorna låg utmed ett motionsspår... och mellan de apa och tebehållare, så låg det ett ridhus. Vi träffade på några kusar och deras ryttare. Hästarna i Alvesta tycktes inte vara alls så Svea-känsliga som Hjälshammardjuren.

Sista gömman var en rolig en. Tre matteproblem var de gamla mellanstadielärarinnor tvungna att lösa för att öppna alla luckorna. Lagom klurigt, och skönt att hjärnan ännu fungerade,  med tanke på sjunkande blodsockervärde och sänkande skymning.

Problemet uppstod då loggboken skulle tas ner. Vi fattade inte hur vi skulle göra. Vad skulle lossas, för att rätt tåt skulle kunna dras i?

Två -fyra meter över våra huvuden fanns den inbjudande energigivande frukten.
Nu löste vi det hela och lossade på flera tåtar och knöt ihop några, så vi lyckades både sänka ner och hissa upp den svåråtkomliga frukten... men sannolikt inte på et sätt som det var tänkt.
Men tänkte gjorde vi... och rätt tänkte vi... utifrån vårt sätt att tänka.

Det var skönt att vila de gamla benen efter nästan tre timmars promenad.
Något mörkerstopp i Rydaholm blev det inte. Tror ändå att vi lyckades hitta elva, väldigt roliga, och genomarbetade cacher.

Sa hejdå, vi ses, tack för idag till Inga vid Vandalorum och vände bilen mot Hjälshammar igen. Stallet var fortfarande hästbelagt, så det var bara att ta skottkärran och röja upp det mesta i Tindras box. Hon stod väldigt stilla vid sin kant och tackade så mycket för både mat, vatten och boxuppfräschning.

Efter sju timmar med två frukter i magen, så kände jag att det var dags att fylla på med något. Tog bilen och åkte in till Värnamo för att kolla om sushistället var öppet. Det var det! Yes! Tolv bitar samt misosoppa kom med hem till Hjälshammarhuset. Energipåfyllandet gjorde den trötta tanten pigg igen, det gick bra att logga cacherna samtidigt som jag kollade  "På spåret". Hjärnan var med riktigt bra, löste både Prag och Gibraltar före de tävlande.....

Det var en rolig dag, den dagen som både jag och Svea besökte Småland och tog oss en rolig geocachingtur tillsammans med henne som har det glädjebringande nicknamnet, forjoi.

C-E kom ner med vår lånebil från gårdsfolket på lördagsförmiddagen. Idag hade hästarna fått utegångstillstånd igen, så det var lättare att utföra stalledrängsuppdragen. Går dessutom fortare när man är två. Tyckte att  C-E skulle ta lite ansvar för sin del av vårt nickname alCEl, genom att gå med på en liten cachingrunda. Vi åkte till  området vid sjukhuset och kom till detta fantastiskt fina fornlämningsområde, med domarringar, skeppssättningar och gravhögar. En plats som var väl värd en cache. Promenerade sedan upp till sjukhuset och till skogen där bakom.  Hittade inte cachen Las Amigas i söndags, försökte i mörker efter eventet. C-E gjorde sitt jobb och letade upp den. Tre cacher kunde ju passa den 3 jan. 

Katrins Pi-cache blev nummer tre. Sen kom regnet och lunchsuget. Vandalorums mat är alltid god. Idag blev det skaldjurspastan för min del. 

Veckovilsenheten fortsätter. Men... det är lördag idag. Tre dagar kvar av ledigheten.... tiden går fort när man har kul ... och alldeles speciellt så här vid tid för jul.

GOTT NYTT GEOCACHINGÅR på er alla förresten.  Året har börjat alldeles utmärkt... fjorton cacher redan. Och framförallt roliga cacher och vackra platser. Tack alla kreativa cacheutläggare för ert arbete. Tack Inga för en kul dag i går.