Firat, funnit, fröat

C-E fyllde år i går.
62.
Förr tyckte man ju att den åldern var uråldrig.... Som tur är så kan man ändra sig....eller, ja, man inser att plötsligt så är man där.... 62 ... och man bör vara glad att man får vara med,  även om bäst före datum är passerad ....

Hela vår lilla familj kom till Stockremma för att fira C-E.
Presenten var den bästa.. biljetter till Swedbank Stadium i M-ö, den 13 september, då Malmö och Elfsborg möts där.
Kombinerat med Morsdagspresent, så kunde även denna tanten få komma med.

Efter sen lunch, så tyckte den yngre generationen att de skulle ut och åka i CEs "nya" bil. Ut till Moghultsskogen, för att kolla gamla jaktstugan, leta upp några, av Johanna ologgade, cacher och för att få lite äkta skogsluft.

Den gamla jaktstugan, med tillhörande liten dansbana, byggd av farfar och hans bygg-jakt-festvänner  hade blivit många flugors sista vilorum. Lite läbbigt, om man säger.

Med ordentlig städning, så skulle stugan bli ganska så fräsch.
Bord, stolar, barskåp, spegel.....

 ... och en tavla, som mycket väl visar den verklighet som farfar upplevde som barn.

Johanna tyckte att vi skulle anordna ett geocachingevent med stugan ( städad) som utgångspunkt i september. Martin tyckte inte idén var så tokig.

Den gamla modern funderar på detta .......
......det där med att fixa tjugotalet gömmor i området skulle vara ganska så enkelt. Problemet är hur man skriver ut fina kartor och cachebeskrivningar för utdelning till dem som kommer och som vill ha snabba cache.
Eventerfarna Inga kan förstås rådfrågas i dessa frågor.
Vore lite kul att våga fixa ett event. När jag framför min feghet för att fixa sådant som innebär sociala kontakter, så lovar Johanna att hon och Martin ska hjälpa till med genomförandet....

Hmmm,,, får fundera ...

Vid den gamla nostalgiframkallande P-skylten, här vid informationstavlan till naturreservatat, hittade jag min allra första gömma för snart fyra år sedan. Johanna hittade den igår.

Det slog mig plötsligt att jag ju har en gömma en bra bit bort, på andra sidan järnvägen, vid en gammal torpruin, Lövö. Föreslog en promenad dit. Gömman hör ju inte till de mest välbesökta... den ligger en bit bort från allfarvägarna... och kräver en promenad på en kilometer, enkel väg,  för att bli nådd.

Gömman var enkel ( precis som jag kunnat fixa något som inte är det)... men lådan fanns inte på sin plats i den gamla jordkällaren. Karin hittade den ett tiotal meter från källaren... rävrov, sannolikt. Lite medfaren var den allt.. får ta en cykeltur dit och byta ut den vid tillfälle.

Känns dock inte alltför brådskade,med tanke på besöksfrekvensen.

Kul att ha vuxna barn, med barnasinnet kvar! Lite svårt att tänka sig att denna sengångare innehar ett chefsjobb till vardags.

Den högutbildade hittade också en rolig väg att ta sig fram på.

Tanten, däremot, hon kröp under det hinder som Egon hade skapat ute vid Lövö mosse.

Han som innehar ett av de mest statusfyllda yrken som finns, han är med på tanken att leta bra gömmor inför ett eventuellt event.

JAAA, jag tycker att det är synnerligen uppfriskande med döttrar och svärson, som verkligen kan uppskatta och göra något häftigt av de små glädjeämnena som finns runt omkring oss.

Nej, CE, du behöver inte skämmas för att det finns minnesmärken från Gudrun, Per, Sven och Egon.... och kanske några till, ute i den avlägsna Yerskogen.
En myst skulle man kunna få ihop här, kom Johanna på.

En murkla fanns på den uråldriga skogsvägen.  Nej, sådana plockar vi inte längre. Gjorde det förr, och kokade av dem 3 gånger. Såsen som man gjorde med den svampen, blev helt smaklös. Men statusfylld. murkelsås, det är jufint det!

"Bildsköne Bengtsson"-cachen hade Johanna inte loggat. Det är den andra av mina cacher, som ligger långt ute i Moghultsskogem, och som har få besökare.
Den fanns inte på sin avsedda plats, på småtjuven Bengtssons tillhåll. Tjugo meter från den stora stenen låg den.
Den har hittats en bit från sin plats, en gång tidigare.
Innehållet var intakt, trots att lådan bar ordentliga spår av rovdjurständer.

Tanten lade tillbaka den gamla matlådan med sin patina under stenen...

... och lyckades kravla sig tillbaka därifrån också.
Tror att Bengtsson var en betydligt mindre omfångsrik person än den glada tanten på bilden.

Bildsköne Bengtssons betydligt blidare bror, Broman, besökte berget. Bilburna besökare behandlades belevat.
Bestämt blidkande broderns bildning banditbravader.

- Martin, du får lova att aldrig skaffa skägg, sa hans fru,

Firardagen avslutades med grillning av hamburgare och lite kortspel.

De glädjebringande rolighetsgörarna återvände till den fina byn vid Vidöstern.

Klämdagen var en oroligt fin dag. Strålande solsken från en klar himmel.Kunde absolut vara läge för en geocachingrunda.

Det hade kommit ut en ny promenadrunda i Holsljunga. Helt ok avstånd, och så kunde vi kombinera resan med att köpa plantor till växthus och urnor på Blomsterlandet i Lockryd.

Holsljunga är tämligen cachetätt...där finns ett antal gömmor som vi inte letat upp, trots att vi varit där ett flera gånger tidigare. Det finns också några som vi aldrig kommer att leta upp, för de är ouppnåeliga för stela, fega, höjdrädda 60-plusare.

Att lägga en gömma vid ett gammalt bilvrak, det kan man också göra.

Julkalendercache, med batterikraft kvar, var riktigt häftig. Vilket jobb att koppla alla sladdar!

För att inte tala om den färdigklädda granen. Föredrar julkänsla i maj, framför den i mörka december!

Börselid hade en egen cache, nära starten på den runda vi skulle gå. Gården har anor från 1300-talet och hade tillhört Vadstena kloster en gång i tiden. 

Gårdens kreatur var av årgång 2014. 

Gillar verkligen att se kreatur i natur.... på andra sidan stängslet.

Den mest blyga lilla damen, den kunde CE nästan få närkontakt med.

Uttrycksrundan  hette den runda som bly52 lagt ut.
- Skepp ohoj! - Alle man på däck! - Oh boy!  var några av uttrycken som skulle vara ledtrådar.

Fikan var egenmedtagen, och all plast naturligtvis hemforslad.

Funderade en del på det där med att lägga ut en massa saker i skogarna, vilket vi geocachare gör... hur smart är det egentligen? Nog för att ambitionen är att ta hand om allt igen, när det roliga är slut, men hur blir det EGENTLIGEN?

Kände en viss ambivalensens till företeelsen under  det att rundan företogs....

Fyra myrstackar så nära varann det har jag aldrig sett tidigare.
Även skogsrundor har en hel del att visa upp, om man har ögonen med sig.

Vilket uttryck/ordspråk som avses här, det kan ni fundera på.

Ytterligare några cacher, varav en med julmotiv, kunde med enkelhet letas upp i trakten av Holsljunga.

15 cacher blev signerade, den 15/5 - 15. Kändes väldigt lagom.... efter femton blir jag oftast lite cachetrött.

Blomsterlandet i Lockryd stod på agendan.
Införskaffade tomater, gurka, paprika till växthuset och diverse blommande växter att plantera i krukor och lådor.  Väntar dock med planterandet tills i morgon. Litar inte riktigt på att Farbror Frost ska hålla sig lugn under natten som kommer. Han har härjat omkring här under de senaste nätterna, nämligen. Dock tycks det som om han inte gjort så stor skada.

En bra timme i solen avnjöts, innan jag tog med min goda vän Casio på en liten trädgårdsrunda.

Plommonträdet lockar bin av olika slag...

 ... nektar finns det gott om....bara att hoppas att inte fruktämnet blivit för frostskadat under de två nätter som Frost besökt trädgården.

Ibland gör ens vänner en glad... som här, där kameran tog en sådan fin bild, trots att solen var för stark för att jag skulle kunna kolla motivet ordentligt på displayen.

Magnolian planterade vi för två år sedan.  Den tycks tycka att det är ok att leva i frostlänta odlingsområde nummer 5.

I växthuset har sallad och  frösådda blommor kommit en bit på väg.

Tyckte att det kunde vara läge att så i det lilla grönsakslandet också.

Konstaterar att det kommer att bli trångt för rödbetor och morötter att växa i år också. Det är ju så många frön i varje påse.... och jag kan ju bara inte slänga några ... eller... kanske hade det varit bättre än att odla a la sardinburk. För gallra, det vill jag inte göra för mycket... synd att riva bort fina plantor.
Vi brukar få gräva upp små söta morötter och rödbetor långt fram på hösten... de blir inte stora i sådan trängsel...men väldigt goda!

Coole katten Fransson hade hittat en viloplats i den 30-gradiga lilla växthuset.
I morgon ska det planteras tomatplantor i den här pallkragen var det tänkt.
De första veckorna kan nog katt och planta samsas... men de brukar växa fort de där plantrackarna... och det är ju det som är meningen.
Lite sol och värme mottages tacksamt för att växandet ska ta fart på bästa sätt.

I morgon blir det förhoppningsvis en tur till Småland.... får ju passa på att träffa "lilla" dottern när hon fortfarande befinner sig på någorlunda nära avstånd.
Söndagen får nog delvis användas i skoljobbsplanerings/omdömessyfte.

Goa gubbar, glada gipor

 Ibland kan man inte undgå att se sin spegelbild.
Slås då ofta av de ständigt, naturligt tycks det, nedåtriktade mungiporna.
Kommer ihåg att min mamma hade samma tydliga markering i sitt ansikte.
Kanske beror gip-hållningen på gravitationen.... eller på att de sitter på en surtant....eller blir det så med åldern... eller kanske är det genetiskt betingat....

Under några timmar i går kväll, kändes det som om giporna satt uppe vid öronen. En härlig känsla.
Den visuella sanningen var sannolikt en annan, det märker jag då jag försöker frammana samma gipkänsla och ta en bild med datorns kamera. Det  blir mer ett rakt streck av den ständigt surutseende munnen... här behövs sannerligen träning för att man ska få upp giporna i högre höjd...det handlar om årtal/decennietal av försummad uppåtriktad rörelse av nedre ansiktsmuskler.

Men känslan var go iallafall, den att känna sig munter och glad från klockan åtta till klockan kvart i elva. Men positiv känsla såväl före som efter!

 Tror att det var någon gång vid juletid, som Johanna hade sett ett erbjudande i Värnamo Nyheter.
Något reducerat prenumerant-pris på Galenskaparnas 30-årsshow, i Jönköping den 9 maj. Om vi ville åka med? Absolut, självklart.
Har sett de flesta föreställningar som dessa herrar (+ tidigare Kerstin Granlund) framfört på Liseberg eller Lorensbergsteatern. Även 30-år-jubileumsföreställningen såg vi, C-E och jag, för några år sedan. Men det gjorde absolut inget... för jag är Galenskap-fan av första graden.... anser att Claes Erikssons texter är de mest roliga, underfundiga, meningsfyllda som skrivits i syfte att underhålla ... i paritet med det som Tage Danielsson producerade.

Mycket av dagens s.k. humor fattar jag inte ett dugg av...även om det då och då framförs någon i Tv som man få lite mindre gip-häng av.

Nu var det väldigt stor skillnad på den trettio-årsföreställning som vi såg för två-tre år sedan, och gårdagens turnéföreställning.
Innehållet var i stort sett det samma, men en del var lite omändrat i manus.
I den förställning som vi såg i Göteborg, så fanns det 30 nummer med, ett från varje år.
I turnéförställningen, lät man i första akten slumpen bestämma, vilket nummer som skulle framföras. Man hade  ett  "lyckohjul" numrerat från 1-28 + en stjärnvinst och en joker. Under en timmes tid fick hjulet bestämma vad som skulle framföras.
Eftersom Knut var sjuk, så var Claes med i föreställningen.... och när ett Knut-nummer kom upp, så fick Claes dra ett nummer från sina egna paradnummer ur en hatt.... Invecklat? Inte ett dugg... men jag tror att Claes-lapparna var lite fejkade.

Det blev en bra blandning av sketcher och bra musik med innehållsrika texter.
En av de goa gubbarnas styrka är ju att de sjunger bra allihop, att man hör vad de sjunger... och att de sjunger något med riktigt innehåll.
Musikerna är förstås också duktiga, även om de blir en naturlig bakgrund oftast, och inte visar sina egna styrkor genom att briljera på sina instrument.

Andra akten var en traditionell nummerrevy, med kända nummer från många av revyerna.

Tror att Pers hembygdsgubbe ( igår från Vaggeryd) var med i "Stinsen brinner". Macken-figurerna gjorde ett längre medley som final... och som extranummer så tjatade Roy och Roger på sedvanligt sätt, innan man som final-final framförde "Gott å leva".

Tanten, som nästan har träningsvärk i mungiporna idag, log och log och blev nostalgisk och kom att tänka på att hon använt Mackenlåtarna och gjort "minimusikal" med elever en gång på den gamla goda tiden,  då man hann med ( och tyckte att det var viktigt)  att stärka elevers självkänsla i stället för att, som nu, sänka den, genom de orimliga kraven att alla ska vara lika.

Ja, det var en rolig kväll... och tänk vad länge gipornas läge gjorde att hela tanten kände sig glad. Har spillt över en hel del del till denna dagen också!

Före gipornas glada tid, så fick smaklökarna sitt. Johanna hade beställt bord hos "Hasse på Sjökanten".  Restauarangen vid Rocksjöns strand serverade buffé... och det var en buffe av det föredömliga slaget... förrättsbuffe ... åtta-tio rätter att smaka på och njuta av... tre huvudrätter ( lax, kyckligben, fläskfilé)  samt ostbricka och pannakotta som efterrätt. Kaffe och måltidsdryck ingick. Riktigt vällagat och gott. Lax, som smälte i munnen,. en räkröra med mängder av goda räkor... kycklingsallad i smakfull curry... fröigt hembakt knäckebröd... melonsallad med ost...och jag som aldrig tidigare fattat vad som är speciellt med pannacotta, fick nu smaka på en blandning av vaniljkräm och jordgubb som var supergod. Är det så pannacotta ska smaka? Varför har jag då tidigare bara fått smaka på "misslyckaden".?

En rolig kväll att länge bevara i sitt minne. Tack Johanna och Martin för den!

(Bilderna från Galenskaparnas turnéföreställning är stulna från Google... hoppas att igen misstycker)

Blir brokigt blandat

Tänk den som kunde blogga om ett ämne. Som alla duktiga pedagogbloggare  gör... eller modebloggare... eller  matbloggare... eller bokbloggare... ja, det finns massor av människor som kan hålla sig till en sak, Det kan inte jag.... med påföljd att bloggen innehåller ALLT...både tillbörligt och otillbörligt... och att såväl vardag som skoldag innehåller många olika göromål.... vilket i sin tur resulterar att jag är halvbra på en massa saker... men inte riktigt bra på något.

Vi är olika.... så min blogg visar väl tydligt vad som finns innanför mitt robusta skal.

För trettiofem år sedan spöregnade det natten till dagens datum.
Det var en jobbig natt som resulterade i ett akut kejsarsnitt kl 8 på morgonen.
Den blåslagna babyn var hungrig redan från första dagen.
Idag fyller hon 35. Hu, vad tiden gått fort. Och tänk hur mycket man minns av det som betytt något för en. Barnen födelse och situationer i deras uppväxt..... och även i den del av deras vuxna liv som man tagit del av.

Trettiofem år tidigare slutade ett världskrig. Ligger helt utanför något jag kan relatera till... trots att jag inte föddes mer än drygt åtta år efter krigsslutet. Tror att dagens elever är mer intresserade av det andra världskriget och dess fasor än vad jag någonsin varit.

Har flera elever i min fyra som läst "Pojken i randig pyjamas" och kan återge det mesta av innehållet. Det är inte kris med alla elever och deras läsning, även om medier och PISA-undersökningar gärna vill ha det så.

Högläsning är viktigt.
Det påstås att betydligt färre än hälften av de barn som är barn idag har fått vara med om att deras föräldrar läst regelbundet för dem. Skam till dessa föräldrar!
Tänker på henne som fyller år idag.
Ett av de första ord/uttryck hon kunde säga, det var "Läsa boka". Det var redan i ettårsåldern. Hon kom tultande med en kanttuggad Pixibok i handen och ville höra de korta berättelserna gång på gång.

När hennes syster ville höra samma böcker, ja, d e som inte var uppätna, så ändrade jag ibland på innehållet. Då blev hon riktigt upprörd och rättade mig, så att jag var tvungen att läsa rätt.

Det var kul med barnaåldern... synd att den gick över så fort.

Idag får jag läsa högt i klassen. Efter att ha jobbat med läsfixarna och tänket med de olika figurerna som angriper texten från olika vinklar, så har högläsningen fått en annan inriktning än tidigare.
Förr så var det ok för eleverna att sitta och rita i en ritbok när jag läste högt.
Idag så så sitter alla koncentrerat lyssnande. Vi stannar till och diskuterar ord, innehåll och gör kopplingar. Tänk, så gjorde man sällan förr.
Just nu läser vi Alex Dogboy. Ingen bok som man tänker sig för en 4-5a. Men eleverna älskar dess dramatiska och autenstiska innehåll.  Otroligt vad man diskutera moget med barn, redan i tidiga år.

Jag har världens bästa jobb och världens bästa klass.

När vi var på Navet senast så sa jag till våra guide Riita: - Den här klassen är jättebra, så ni kan göra näsatn vad som helst med dem.
- Du brukar alltid ha bra och trevliga klasser, svarade Riita.

Har ofta tänkt på hur glad den enda meningen gjorde mig.
Jag tror ju att det är så att det är jätteviktigt vilka föräldrar ens elever har och vad de har för inställning till skolan, men jag tror också att läraren har en viktig roll för hur en klass fungerar.

Var på föreläsning i Borås i går.
Det var Inläsningstjänst som hade två föreläsningar med inriktning mot dyslexi.
Fick nya tankar om hur man kan jobba med engelskan, vilket ju är extra jobbigt för barn med läs och skrivsvårigheter. Vi tror inte att eleverna klarar det främmande språket och eleverna själva får ju ännu sämre självkänsla, än vad de har från början, då vi signalerar detta.

Den andra föreläsningen handlade om bra hjälpmedel ( appar) för dyslektiker.
Jag fick en Ipad till elev i höstas. Använd den! Jag kan inget om Ipads, jag är datamänniska... och har inte fattat surfplattans fördelar... mer än att den tar mindre plats. Men den är svår att skriva på, för den som skriver så mycket som jag gör.
Jag laddade ner språkappar i plattan, men det var mest stavning. Det var inte det som behövdes.
Igår fick jag information om det jag  efterlyste. Ett program där man kan tala in text, ett program där man kan ta en bild på en text och sedan få den uppläst med talsyntes. När jag berättade om detta på skolan idag, så visste inte ens de vana Ipadsanvändarna att plattan gav dessa möjligheter.

Blir riktigt sur då jag tänker på hur "man" gör... vem jag ska skylla på det vet jag inte... men att man bara köper in och delar ut verktyg som man inte ger någon som helst information om tillhandahållandet av. Tror att det inte är helt ovanligt i skolans värld.

Till hösten börjar vår kommuns datasatsning. Hoppas ( men är inte säker på ) att man ser till att alla vi som ska jobba med allt det som kommer oss till del, får utbildning i vilka möjligheter som finns. Annars är mycket av pengarna som det kostar verkligen slängda i sjön!

Vår egna dator ville inte vara med när jag öppnade den idag. Tror att den är fem år, och välanvänd, så det är ok att tacka för sig och lägga ner sin verksamhet.
I höstas fick vi var sin personaldator. Det är det bästa hjälpmedel jag fått från arbetsgivaren. Skolarbete ( och just nu privata ärenden) görs med datorn i knät, i bästa fåtöljen i favoritrummet på andra våning här hemma. Datorn tas med till skolan och kopplas upp mor projektor eller skrivare,,, suveränt!
Hörde någon som sa så här: -Jag använder bara min Ipad . Kommunala datorn har jag bara haft på en gång sedan jag fick den. HJÄLP, tänkte jag! Om du inte har den hemma, så kan du väl låta eleverna använda den i skolan! Men fega jag sa förstås inget!

Tog en ny kamp mot kirskålen i eftermiddags. Blev riktigt bra, även om jag förstår att det bara ser så ut på ytan.  I Trädgårdstisdag visade man på en plantering där man planterat perenner för några år sedan till en jättefin rabatt, men att sedan kirskålen tog över alltihop. Tänkte på det där jag gick framåtböjd i kanten av grönsakslandet, att TV-trädgården måste ha varit övergiven och utan skötsel under flera sommarmånader. Det går inte att vinna kirskålskriget, men det går att hålla kampen jämn, om man ger sig in i striden var eller var annan vecka. Så lite borde de allt skämmas, de som inte sköter sin visningsträdgård bättre!

Böcker, barn och blommor kunde rubriken också varit. Varför måste jag hålla på med fånig allitteration? För att jag är den knäppa jag som jag är. Ha en bra helg!

Grattis geocaching!

15 år fyllde geocachingen denna helg.

Det var i maj 2000 som Clintons försvarsstab slutade störa de satelliter som angav  våra jordiska positioner. Någon smart kille använde denna möjlighet till att skapa en ny sysselsättning för oss jordvarelser, att med hjälp av satellitsignalmottagare och fyra samverkande satelliter leta upp gömda grejer på de mest konstiga ställen.

För egen del  så firar jag fyraårsjubileum som geocachare i mitten av juni. Bara att konstatera, det har varit en sysselsättning som givit tanten en massa positiviteter; nya upplevelser, fått se fantastiska platser, motion, nya vänner, "alltid något att göra om man inte har något att ta sig för", något man kan göra tillsammans med döttrarna...

Johanna blev faktiskt geocachare före mig.... hon och Martin letade upp sin första burk i Halmstad flera veckor före det att jag blev inspirerad att också börja, genom att läsa om Ingas/forjois begynnande intresse. Och genom att inse att det faktiskt redan 2009 fanns gömmor som jag kunde promenera till. Vilket jag gjorde till de första två.

 

Inga är van eventfixare, och denna gång hade hon inbjudit alla hugade geocachare att fíra födelsedag i Lundsbo, söder om Värnamo.

 

Grilla korv hör event till och en grillad Vaggerydare med späda boklöv som vitaminförstärkare var inte helt fel.

Visste inte att det gick att äta boklöv, men det gjorde det... för jag testade. Smakade i och för inte så mycket.... lite smak åt harsyrahållet. Förhoppningsvis rena vitamininjektionen.

 



Till Lundsbo hade det sökt sig både geocachare och icke geocachare. Många ville uppleva den nyutsprungna bokskogen skira skönhet.
Ja, det var vackert där.

På husets ovanvåning hade 1000 sjöar tidigare gömt en blålocksburk. Naturligtvis letade vi upp denna, alldeles vid eventsplatsen belägna, gömma.... Medger att vi letade onödigt mycket, eftersom vi letade i fel rum. Ibland är det enkla det rätta.
 

Äntligen fick vi ge oss i väg på den bokskogsrunda som vi sett fram emot att gå.
Första målet var en myst. Den hjälptes vi åt med att lösa,,, med lite scaffolding ( stöttning) av cachekreatören, herself.
Geocachare rör sig snabbt... åtminstone i början på sin burkjakt. Det gäller att ta det långa benet före ...

 

Cache nummer två genererade ett ordentligt sökuppbåd. Man fann den ganska snabbt.

 

Wiebeck var vetenskapsman och hade anknytning till denna plats. Naturen var hans stora intresse och rekreationsplats. Här har han en cache och ett träsnitt av sig själv.

Visst har vissa "näsa" för var de ska leta. En del går direkt till rätt plats, medan en sådan jag velar omkring en bra bit från den rätta platsen. Inte undra på att jag inte hinner hitta så många burkar!

 
Inga har fattat det här variationsteorin. En myst, traditionella cacher, en letterbox och en multi fanns på den knappa två km långa rundan.
Kul!
Letterboxen handlade om Hälge, älgen från orten Avliden.

Jag hade inte riktigt fattat vad det är för speciellt med en letterbox, hur den skiljer sig från en vanlig cache. Fick veta att det handlar om att man ska använda en stämpel för att logga en letterbox. Man kan ha en egen stämpel eller använda den som hör till cachen. Man kan också ha en egen bok, där man stämplar alla letterboxcacher som man hittar,

Så idag lärde jag mig minst två nya saker; att man kan äta boklöv och vad som avses med den letterbox.

 

 Dagens - och rundans - sista gömma, var en multicache. Det gällde att räkna bultar i rastplatsbordet och sedan använda dess antal till att utföra några enkla beräkningar.
Gömman låg 80 m från bordet. Klart överkomligt avstånd. ; )

Från bokskogskullen var det bara en liten bit genom det skira gröna, tillbaka till eventplatsen vid stugan.

Inga hade utlovat en födelsedagstårta då vi kom tillbaka.
Snacka om passande motiv på den vackra tårtan. Nästan synd att äta av den.
Fast det gjorde vi förstås. Jättegod morotstårtetyp med limesmak.

Kul event... och kul att ha med sig hela näraboende familjen. Insåg att jag inte hade haft burkkontakt med en enda cache, bortsett från den inne i huset. Ändå var jag medloggad på alla. Så är det när man jobbar i team. Jag är nog lite för dålig vad det gäller teamwork generellt, tror jag...

Hemma i Johannas och Martins nyöppnade stall var det full aktivitet,
En alldeles ny pojkhäst hade anlänt under förmiddagen och den unga ägaren kunde med stolthet göra sin stora, fina ponny klar för en hästvårpromenad i grannskapet.

Solen sken över folk och fä denna tredje dag i maj.
Hästarna blänkte fint i solskenet.
Efter en härlig uteeftermiddag, så gick bilen hem mot Grimsås igen.
En bra långhelg blev det faktiskt.... tack alla som medverkat till det.

Facebookfrustration och Fyllefärd

Frustrationen över hur jag mådde, den lät jag klicka ut på FB.
Det är så lätt att göra ett klick där.... och kanske skapa oro hos andra.
Tokigt... eller kanske är det så att jag vill ha lite "medömkan", då jag tycker att livet är pest.

Undrar hur många människor som är "lagda" åt samma håll som jag? Tror att det är en hel del.

När jag var ung så undrade jag om jag inte kunde ges den "diagnos", som man då kallade mano-depressiv. Vissa dagar var jag högt uppe i det blå, andra långt under isen.
På gamla dagar så är jag aldrig uppe i det blå, bara uppe i "normalgladhet"... men vänder  fortfarande då och då ner i "träsket". Igår var det flera saker som samspelade..... jobbig skoldag.... skolvecka... inte med elever... utan med ämnen och att jobba utan pauser och att jobba mer än vad jag egentligen ska. Spänningshuvudvärken har kommit och gått ett tag....igår kom den tidigt.... jag var trött och låg redan på tidig eftermiddag. Väl hemma hittade en delning på FB som gjorde mig ännu mer nedstämd, sen ville inte dator och gps samarbeta... och huvudvärken blev inte ett dugg bättre av ett glas rödvin..... ja, det var då jag satt med telefonen i handen och tryckte på hur jag kände mig.... och fick ett antal oroliga kommentarer... Kanske precis vad jag behövde, känna att det fanns några som brydde sig....
Lägger jag ut min låghet, frustration, nedstämdhet, trötthet, huvudvärk genom att trycka på Facebookgubben som talar om att jag känner mig nedstämd, så  ska ni veta att det inte är så mycket värre än många andra dagar... det är jag som har problem med mig själv... och saknar någon att prata med om det... som gör att det kan bli lite galet ibland.

Rödvin hjälper absolut till att  göra ogenomtänkta saker på nätet.

Kommer ihåg att jag satt på balkongen på hotellet på Teneriffa på februarilovet och skrev något onödigt i en Geocachinggrupp. Någon  i gruppen ville diskutera huruvida det var ok att någon hade loggat på ett visst sätt, jag kommer inte ihåg vad det var som hade loggats "fel".. Jag tyckte ( och tycker) att det är att göra hönor av minifjädrar, det där med att sätta sig till doms över hur någon loggar geocacher. Men det hade jag ju inte behövt skriva som kommentar till inlägget. Jag kollade inte den kommentar jag fick på kommentaren... för jag skämdes faktiskt att jag lagt mig i det jag inte alls behöver lägga mig i.
Utan rödvin hade jag inte tryckt på frustrationsknappen heller.... även om jag verkligen kände mig som jag beskrev det.

Så nästa gång som jag beklagar mig utan att förklara mig, fråga då om rödvinet smakade gott.....

Har varit i Halmstad denna första maj.
Det var inte läge att stanna över natt, det är alldeles för kallt för det ännu. Hade varit annorlunda om man haft ett "riktigt" litet vinterbonat hus.... men nu har vi det som vi har det.... oisolerat och litet... och det är jag inte alls ledsen över.... det är helt ok för mig att ha det så.

Klippa gräset och olja trallen var dagens göromålsmål. Det gick ganska så snabbt.

Det hade kommit en ny cache vid Ö stranden i samband att duktiga geocachare städat densamma.
Vi tog promenaden mot handikappsbadet istället för att som vanligt, gå på sandstranden.

Kom på att jag inte hade penna med, då vi kommit en bit på väg.  Hade tänkt "fuska" ... för har man hittat så har man ju.... det handlar ju det rena samvetet ... och ett sådant har jag.
Väl framme vid den enkla gömman, så fann jag dock på råd. De går utmärkt ( eller iallafall- det går) att skriva alcel53 med maskrossaft och en liten pinne.

Gick också en bit utmed den vanliga strandpromenaden. Landgångarna är lagade ... och något omändrade i sin utformning. Nu hoppas vi att de inte utsätts för fler stormattentat.

Inga var en av de beundransvärda städarna på "min" strand, förra helgen.
Hon hade loggat lite burkar på vägen hem, och berättade på sin blogg om den otroligt vackra vårnaturen utmed Fylleån.

Så efter utförda göromåslmål, strandpromenad med geocachingmål och MAX-mål så gick vår färd till Snöstorp och till Fylleån.
Tänk att vitsippor kan växa så tätt! Och dessutom ha "sjöutsikt".

Nu hade ju inte gpsen och datorn velat samarbeta, men då finns det en plan B. Man tar upp c:geo på mobilen och lägger sedan in koordinaterna för varje cache, efter hand, i gpsen.
Mina tidigare telefoner har haft bättre gpser än vad  den senaste har. Den har svårt att bestämma vart den vill gå, då man kommer nära målet.

Tre cacher av fyra möjliga hittade vi.
Lite glädje över den vackra naturen fyllde den lågstämda tanten. Det kändes bra.
Ett "problem" för mig är att jag inte mår bra, de dagar som jag inte hinner röra mig.
Fast naturligtvis "hinner" man alltid en snabb promenad på ett par kilometer... bara det att regn och kyla inte alltid inbjuder till den nödvändiga rörelsen. Igår var enda dagen på hela veckan som jag varken fick till gympa, cykeltur eller promenad.
Det straffade sig direkt!

C-E tror att shortssäsongen börjar första maj och håller i till i mitten av september. Håller inte riktigt med om det. Jag hade shorts förra gången vi var i Hd... eller iaf "knälånga" byxor. Det var tre veckor sedan och nästan tio grader varmare än idag. Kläder efter väder... så tänker jag... och tycker att devisen om att man ska svettas in våren är riktigt fånig. C-E tycks hålla med.

Ja, det var en sinnenas promenad.  Doften av alla vitsippor... och även av blommande lönnar på den stig vi först gick på... utmed den breda vägen, den som var markerad Fylleleden.

Den smala vägen var betydligt svårare att ta sig fram på... det var riktigt surt på sina ställen... men den visade på ännu vackrare natur än vad den den breda vägen gjorde.

Vattnet forsade ljudligt vid den gamla kvarnen.
Kabbelekorna stod i full blom. Om en månad kommer det att blomma svärdsliljor på denna platsen.
Vore kanske läge att göra ett nytt eftersök då, av den cache som dolt sig för så många, just på denna plats. Man kan ju maila cacheägaren och be om en extra hint... geocachare är ganska snälla människor i gemen, och vill faktiskt oftast att deras gömmor ska bli hittade....

Det kom en ordentlig skur av både regn och hagel, då vi nästan var tillbaka vid bilen. Blötan gjorde att vi inte fortsatte promenaden längs Fylleån, vilket man kunde gjort på andra sidan landsvägen... eller rättare sagt på andra sidan regionsvägen.

Hoppas att det kan bli ytterligare en Fyllefärd i sommar. Att gå längs ett rinnade vatten och uppleva dess natur, det är lite speciellt. Botemedel mot normal tantfrustration är det också.