En onsdag...

 

Slog upp ögonen tio i åtta. Tio minuter efter beräknad ögonuppslåendetid, på en dag som inte har någon morgonagenda. Visst är det tokigt... jag brukar nästan alltid vakna tjugo i åtta, de dagar som jag inte ställt klockan... 

Jag slogs av ljuset därute. Det var gult. Guldfärgat. Tänkte att jag måste ta en bild. Men jag måste också gå på toa. En minut på toa... och det mesta av guldet var borta. Lite osis!

Strax före  halv tio behövde jag ge mig ut på förmiddagens "begivenheter".  Fem ställen skulle jag besöka. Alla i centralorten. Tranemo. Tandhygienisten, MACC-bussen, biblioteket, ICA ( inklusive paketutlämningen där) samt apoteket, 

Hade kommit en bit på väg, då jag kom på att biblioteksböckerna låg kvar på hallbordet. Speciellt utlagda, så att jag skulle se dem och inte glömma dem. Demensvarning? Eller helt mänskligt? 

I Tandvärkstans väntrum fick jag vänta ett tag. Hade tid tio i tio. Klockan tio kände jag mig lite förbaskad... jag hade ju hunnit vända och hämta böckerna, om jag bara vetat. Eller sätter man alltid ut en tid tio minuter före beräknad behandlingstid, för att alla ska komma i tid?

Tandhygienisten bad om ursäkt då hon hämtade in mej, en kvart för sent. Gott så! Lite småprat, öppna munnen, röntgen. 

-Det ser bra ut, men där är lite tandsten att ta bort, 

Härligt! Fram med instrumenten, först var det den långa "pillagrejen" med en krok i änden, som gällde. 

Men vad hände där?  Ojoj! En halv tand for ut, då hon satte kroken under den! Där gick en fyllning!

Tandhygienisten blev nog rätt snopen. Jag blev både snopen och förvånad. Och lite ledsen..... Tandläkartider är svåra att få... och så kostar det.... 

Hon hävdade att det var ju bra att fyllningen lossnade nu, det skulle den ändå snart göra. Och då skulle det bli ett stort hål där... Varvid jag tänkte ( eller har tänkt efteråt) att det hade väl inte blivit större än vad det är nu. 

Behandlingen fortsatte med tre olika, snabba, putsningar av garnityret. Hon började prata om olika möjligheter att åtgärda den förstörda tanden. Och priser. Fy, så dyrt. Dagens behandling gjorde att jag kom upp i högkostnadskydd. En rabatt på hela 190 kronor!  Däremot skulle jag inte få bidraget på 650 kronor från försäkringkassan, för hade jag kommit upp i högkostnadsskydd, så skulle det bara betalas ut halva beloppet. Jag fattade inget. När jag lagade en tand för några månader sedan efterfrågade jag de 650 kr från försäkringskassan, och fick till svar att "det brukar vi betala ut vid den årliga undersökningen"! Snacka om dubbla budskap.

Kostnaden för tio minuters skrapande och putsande ( + röntgenbilder) samt en  avlägsnad fyllning gick på 1391 kronor. Om jag känner mig förbannad? Gissa.

Fick en tandläkartid i morgon kl 16. 

Då ska jag passa på att att med mig biblioteksböckerna.....

Funderar på att byta tandläkare... till folktandvården....

Tio minuter före nästa bokade tid var jag på plats. Jag hade bokat tid i MACC-bussen.  En kollega berättade i torsdags om att hon fått sina vaccinationsdoser i en liten buss, vid kyrkans parkering. Hade aldrig hört talas om MACC tidigare, men se det gick lätt att boka på nätet.

Ett par personer gick in ... och kom ut... ur den lilla bussen medan jag väntade på min tid, sittande i bilen. Två minuter före utsatt tid gick jag mot den vita folkvagnsbussen. Dörren öppnade sig när jag  kom nära. Två män väntade inne i den förvånansvärt varma bussen.

- Är du i riskgrupp? undrade den yngre av männen.

- Nej, sa jag. Jag är bara gammal.

Mannen tittade förvånat på mig. 

- Ditt födelsenummer?

- Oj, nu förstår jag att du är berättigad att få vaccinet gratis. Det trodde jag inte!

YES! YES! YES!

Den passningen behövde jag!! 

En spruta i varje arm. Inget femtonminuters-eftersittande här inte,

Mot apoteket. Det var bara en person före i kön, och när jag kom fram till den unga farmaceuten så bad jag att få min sista omgång mediciner ( blodtrycks- och blodfetts-nedsättande) på innevarande recept,

- Du har inga recept inlagda. Det är precis tomt. 

-Men... jag kollade senast jag tog ut medicinerna, ( vet att det var i Halmstad i augusti) att jag hade en omgång kvar.

Farmaceuten  kollade igen.

- Receptet gick ut igår!

En snopen tant tänkte att blodtrycksmedicin, det har jag kvar för några veckor... och den milda medicinen mot blodfetter den klarar jag mig några utan ett tag. Får ringa Tranehälsan när jag kommer hem... 

- Men jag kan nog återskapa receptet, sa den vänliga tjejen. Det har ju bara gått en dag, sen det gick ut.

Jodå, det gick bra. Och jag fick med mig tre olika piller för tre månaders förbrukning till samma pris som rabatten från tandhygienisten. 190 kr. Blir alltid lika förvånad över den låga kostnaden. Trots att jag borde vara van efter ett antal års användande.

Trevligt att gå på ICA i lugn och ro. Maken brukar oftast handla. Någon gång handlar vi båda, men då är det alltid lite "bråttom". Träffade ett par bekanta, Den ena förhörde sig om det blir luciafirande i Grimsås i år. När jag kunde bekräfta att så var fallet, så var hon så tacksam, och öste beröm över mej som såg till att traditionen bibehålls.... Tack, säger jag...

Hämtade ett par paket. Det ena innehöll årets familjekalendrar. Tyvärr var de mindre i formatet än vad jag trott. Nåja, de får bli julklappar ändå. Så får den, som behöver större rader att skriva på, köpa ytterligare en...

Fick meddelande i bilen på väg hem.

- Meddelande från postnord. Vill du ha meddelande uppläst. 

- Ja, sa jag.

- Paket från Yarnmania finns att hämta på ICA i Tranemo. 

- Det hämtar jag i morgon, svarade jag. 

AI-rösten där i bilens högtalare förstod inte vad jag sade. Jag stängde av henne. Eller hen....

Eftermiddagen har gått utan konstigheter. Tog en halvtimmes promenad medan maken värmde kalops från i söndags, och stekte potatis till det. Helt ok lunchmat. Därefter har jag suttit vid datorn och fixat det mesta av den fotobok, som behöver komma iväg till tryckeriet senast söndag. Då är den svarta veckan över, och 25 % rabatt lika så. 

Har bara sista sidan kvar nu. Har tänkt mig ett par bilder från lördagen, då vi ska fira både mig och Karl-Petter, på dagen mellan våra båda födelsedagar. 

Ute blåser det och blötsnöar. Maken är på skogsmöte. Ska koka mig lite havregrynsgröt till kvällsmat. Gott! Och passar bra för den som är lite handikappad, vad det gäller tuggandet.

Födelsedagspresent

 Födelsedagspresenten överlämnades för ganska exakt ett halvår sedan. Det var en härlig försommardag och hela vår lilla niopersonersfamilj var samlade i Halmstadsstugan. Tre barnbarn lämnade över en kylväska innehållande lite smått och gott, till sin morfar. En av presenterna visade sig vara två biljetter till "Minneluckor" på Kajskjul 8 i Göteborg. Föreställningsdatum var den 17 november. 

Kändes långt dit... men tiden gick snabbt, och igår var det dags...

Passade på att gå en stund i närbelägna Nordstan, när vi ändå var i Göteborg. Det är  lite kul att se  storstadsliv, för en stund. Blev dessutom lite shoppat... tänk att denna tanten aldrig kan motstå inköpsfrestelser.....

Klockan 18 började kvällen på Kajskjul 8, så stod det på biljetten. Redan en halvtimme i förväg så fanns det en hel del förväntansfulla  på plats utanför. Men vi fick minsann vänta tills exakt kl 18.

Tanten och farbrorn från landet var bland de första som var på plats inne  i den stora lokalen. Vi  blev väldigt trevligt välkomnade och visade till vår plats, med perfekt vy över scenen. Trerätters middag ingick i biljetten. Vid sjutiden var den fullt vid borden. Vi väntade länge på våra bordsgrannar. När de anlände, så visade det sig att det var ett ungt par, i trettioårsåldern. 

- Så tråkigt, tänkte jag. Inga som man kan prata med.... 

Men så fel jag hade. Det var otroligt lättsamma och trevliga ungdomar. Innan kvällen var slut, så hade visste vi mycket om varandra. Paret, som bodde i lägenhet i Göteborg, hade i somras köpt ett fritidshus, inte så längt från våra trakter. Man väntade sitt första barn till våren, och var lite oroliga för att ån, som gick förbi tomten skulle vara en fara för barnet. Som antagligen var en flicka. det såg ut så på det nyligen gjorda ultraljudet. 

Man blir så glad av så trevliga och öppna ungdomar!

"Minnesluckor" framfördes av halva After Shave. Jan Rippe och Per Fritzell.   Två ålderspensionärer ( f. 1955) som fortfarande hade mängder av energi och som bjöd på skönsång och  humor. 

Föreställningen bestod av tre akter; en kort "förshow" innan förrätten. ( Skaldjussoppa), en mellanshow ( bilden) innan huvudrätt ( hjortinnanlår och rotfruktskaka) och dessert. ( något sött och mäktigt i ett glas). 

Klockan var halv tio, innan den en och en halv timme långa huvudshowen började. Den bestod till stor del av gamla "godingar" från Galenskaparnas repertoar. 

Hembygdsföreningskillen.... 

"Egentligen" skulle jag blivit en showman... från Macken

Man ska ha husvagn

Roy på Macken

"Stand by your man". Han sjunger så bra, Per Fritzell.  

De bjuder verkligen på allt... och hela sej. Tror att denna dräkt från Torslanda vänort på "Hojta Hejti"  har varit med i någon av Galenskaparnas revyer. Vi har sett de allra flesta, så därför var det extra kul att C-E fick "minnesföreställningen" i present.

Nästan slut... En nyskriven avslutningslåt som jag ska försöka hitta på nätet. Den handlade om att man kan ha mycket att ge och mycket att uppleva, även om man är till åren kommen,

"Den makalösa orkestern", det är fyra mogna män, som varit med under hela Galenskaparnas tid.

Stor applåd, förstås... och så extranumret som bestod av ett medley av kända "Galenskaparlåtar".

Suveränt bra! Och trevligt! Mycket tack vare våra trevliga bordsgrannar. 

Att ta sig ut ut Göteborg, från området vid Operan/Nordstan, det är lika knepigt som det var när jag körde därifrån senast. Tror att det är två år sedan. Vägbyggena vid Göta älv har hållit på i fem-sex år. Och de tycks vara långt ifrån klara....

Känner mig pigg trots att det inte blev sovdags förrän en timme efter midnatt. Har man varit med om något kul, så blir man inte trött. 

Fick äntligen bli en långpromenad på förmiddagen. Missade tyvärr solen, som faktiskt visar sig just nu. Får ta en kort runda till, bara för att njuta av det sällsynta solskenet. 

Ute är mörkt och kallt..

 Jodå, luciaträningen är igång. Och vi har, tidigare än någonsin, satt ut några ljusslingor i trädgården. Ljusspridning på olika sätt.

Funderar på om luciafirandet i Grimsås går i graven, när jag slutar jobba... eller själv går i graven. Det känns som om den generation som kommer efter, vare sig har intresse eller lust att engagera sig. Synd tycker jag!

Denna tid på året är den absolut tristaste. Grått, grått och grått... Totalt avlövat. Ingen vackerhet att njuta av. Även vi människor ser gråbleka och trista ut. Borta är sommarens fräscha hudfärg.

 Nästan ett halvår tills det börjar knoppas igen. Dagen är så kort, och bor man som vi, utan gatljus, så ger man sig inte gärna ut efter det att skymningen fallit.

Snöstakarna är uppsatta. Det gjorde vi när barnbarnskillarna var på besök i helgen. Vill jag ha snö? Pest eller kolera...Ligger snön kvar, så är det ok...men slask och blask och ishalka, det är ju faktiskt ännu värre än det grågråa väder som råder nu.

Det är både på gott och ont som det är bra att ha fullt upp i dessa gråtider. Man missar långpromenaderna, men man får roliga upplevelser. Idag genomförde vi ett quiz på PRO. " Längs spåret". Det gällde för lagen att "spåra upp" såväl städer som artister, hav, ädelstenar, idrottslag, tv-serier mm. Mellan frågorna hade vi lite uppiggande allsång... och fika, då klart. Alltid kul när man arrangerar uppskattade aktiviteter.

Barnbarnsdag i går, jobbdag i morgon. På fredag ska det förhoppningsvis kunna bli en ledig förmiddag. Lite ljus... men knappast någon värme. 

Men man borde inte klaga. Inte när man tänker på hur folk har det runt om i världen. Vi har mat att ställa på bordet och tak över huvudet. Och inomhus har vi både ljus och värme.

Föredöme

 

Killarna hade var sin plastboll med sig till multisportplanen, vid den stora lekplatsen I Limmared. Det var full fart på dem, de lyckades att samtidigt vara både anfallare och målvakt. Med egen boll.

Efter en ( lång) stund blev de trötta på att både springa, passa bollen och slänga sig på marken och övergick till de övriga aktivitetsgrejerna. Bollarna lade vi i kanten på multisportsplanen.

Efter en stund kom en man med en liten pojke. Mannen var i femtioårsåldern  och pojken 3-4 år. De hade en egen boll med sig, men fick genast syn på de lite större plastbollarna och började sparka på dem. Mannen mest...

-Dom får låna bollarna, sa jag till killarna. Vilket de gjorde en bra stund  Men sedan lyckades mannen  skjuta den ena bollen över det höga stängslet, en bra bit ut i parken. Där tröttnade man på leken. 

Jag gick och hämtade bollen och tänkte elaka tankar om mannen. Vad är det för föredöme, för den lille pojken? En pappa eller farfar som "slänger" iväg saker och låter dem ligga, i stället för att ställa i ordning efter sig.

Inte konstigt att barn låter bli att ta ansvar!

Mormodern försökte iaf vara ett föredöme, och plocka undan efter fikat på Glasets hus. Passade bra med en bakelse till Konrad på hans namnsdag.

Mamman gjorde oss sällskap till lunch i samband med att hon hämtade hem pojkarna . Och gratulerade morfar på fars dag.

Det är så många som lägger ut bilder på sina fäder på FB/Instagram idag och berättar vilka föredömen de varit. Tyvärr lärde jag aldrig känna min far och var mest rädd för honom, trots att vi bodde under samma tsk i tjugo år. Skulle gärna velat prata med honom idag, trettiofem år efter hans bortgång, och fråga hur det kunde bli så... 

Jag tror säkert att pappa/morfar kommer att ses som ett större föredöme för döttrar och barnbarn..

Morfar, fotbollsnörden, ägnar en hel del av sin tid framför tvn, koncentrerat tittande på sin favoritsport. Idag gjorde jag honom sällskap. Sen min ungdom, då jag och min lillebror åkte till Ryavallen för att se på match, så har jag faktiskt ett lag " i mitt hjärta". Laget hade chansen att ta hem guldet i förra matchen. Hemma på Borås Arena. De misslyckades och i dag var det seriefinal. Elfsborg -Malmö.

Vad händer? "Supportrar"  från först Elfsborg och sedan Malmö tänder på pyroteknik och ställer till bråk. Så mycket att andra halvlek fördröjs med en timme!  Supportrar ska väl ändå vara föredömen och jobba för att idrott ska vara idrott och inte en plats för att få utlopp för en massa jäkelsksp?!

Blev så förbaskad på allt spektakel, så det kändes som om att det var helt oviktigt att Elfsborg blev snuvat på guldet, tack vare en tveksamt dömd straff.

Men ett stort föredöme fanns på planen, lagkaptenen i Elfsborg, som gick ut och försökte få sina "supportrar" att lugna ner sig. Vilket tyvärr misslyckades.

Funderar på vilka mina föredömen är: Tveklöst; Mormor och farmor!

Novembergrått

 

Först vill jag tacka för långa och synnerligen intressanta kommentarer till mitt förra inlägg. Det är ju så jag gärna vill att blogg-tillvaron ska vara. Fylld med olika tankar och åsikter. Tror att diskussioner och meningsutbyten kan utveckla oss alla, trots att hjärnan både har minskat i elasitet och tankesnabbhet med ålderns rätt.

Gråa november är här. En månad som oftast inte är så munter väderleksmässigt. Så det gäller att ta alla möjligheter till uppmunterhet. 

Tog en promenad till bokskogen, tillsammans med Karl-Petter igår. Ville att han skulle vara med på bild, i sin orange jacka. Tyckte att det skulle bli en riktigt fin senhöstbild. Det tyckte in han. Men det blev en färgfin bild ändå 

K-P fyller, liksom sin mormor, år i gråa november. Vi passade på att fira hans kommande födelsedag, tillsammans med kusin och moster, i lördags. Med alla "ljussiffror" som fanns i huset... men ingen femma. Det får man ha fixat tills riktiga femårsdagen, om ett par veckor.

Nej, han har inte "tyfus".  De tre barnen, pojkarna och kusinen,  hade varit ute på ett försenat, men förannonserat, " bus och godis" under eftermiddagen. Det bor så trevliga människor i deras lilla by. Alla som blivit tillfrågade om besök, välkomnade barnen.

Så här kan det se ut på landet! Hönorna trivs bra på altanen. Tyvärr lämnar de en del kletiga "avtryck" också. Men äggen blir goda, när hönorna får vara utomhus och picka gräs, en stund varje dag.

Idag har jag varit på möte. Med PROs distriktsstyrelse. Södra Älvsborg. Drygt sextio personer från styrelserna i distriktet, samlades i Limmared, för information och diskussion. Trevligt att träffa folk från andra föreningar. 

Efter lunch var det studiebesök på Agardh, f.d. Limmareds glasbruk, som stod på agendan.

Glasbruket är kommunens näst största industri, med närmare 500 anställda. 

Absolut Vodka-flaskorna är en av alla produkter som framställs.

Vi fick en presentation av tillverkningsprocessen och därefter en rundtur genom en av produktionslinjerna. 

Varmt och gott var det i "hyttan" där de glödande flaskorna "spottades" fram i rekordfart.

En timme senare var ölflaskorna klara att ställas på pall och levereras till bryggeri.

En himla massa flaskor var det. Ett bra studiebesök, det är klart uppmuntrande i  gråa november. 

I morgon, på jobbdagen, börjar vi med luciaträning. Alltid lika speciell och härlig känsla. Och fint att kunna bidra till att bevara den fina traditionen. 

Oförstått

 

Funderar... jo, det gör jag mycket. Antagligen alldeles för mycket. Tror ju att alla människor har en massa konstiga tankar i huvudet. Men efter att ha avhandlat ämnet med flera, så är jag inte lika säker.

Mycket som jag funderar över, det är  sån' t som jag inte förstår.  Ibland vad det gäller mej själv... ibland över andra människor... ibland över händelser och företeelser. 

Ex. Vad det gäller mej själv...

Varför har jag så svårt för vissa människor? 

Varför kan jag inte förställa mig och prata och vara "trevlig", trots att jag inte "gillar" någon ? 

Varför måste jag alltid ha bilder på bloggen... ?

Ex: Andra människor

Varför måste en del människor gnälla över precis allting?

Hur kommer det sig att det finns folk som är helt oflexibla?

Vad beror det på att så många bloggare följer dagliga teman?

Ex företeelser;

Hur i helsike tänker fotbollsupportrar då de förstör flowet för sina lag, genom att använda pyroteknik eller slänga in grejer..eller sig själva...på plan, mitt under pågående spel?

Varför i hela friden ska en massa helt oskyldiga människor behöva dö i krig? Är frihet värt det?

Varför kan jag bara kommentera Blogger ibland?

STORT och smått går i virrvarr genom min hjärna. Och detta var bara ett litet slumpmässigt urval!

Är det någon som kan svara på mina funderingar? Eller som är lika oförstående som jag?

Eller förstår varför jag bara måste lägga till en bild till i detta förvirrade inlägg...

 

Björken

 

Nu har den gamla björken tappat alla sina löv. Den står helt kal. Igen. Undrar för vilken gång i ordningen?

För 44 år sedan, på min 26e födelsedag, flyttade vi in i vårt hus. I huset som tog ett halvår att bygga, i lösvirke. In i huset som jag egentligen inte vill bygga här, utan i ett samhälle.  ( En känsla som jag f.ö. ännu har kvar) När vi flyttade in i huset, då var björken stor. Iögonenfallande. Omkring den var det ganska ödsligt. Mest gräs. Kreatur hade gått och betat här, så sent som året innan vi tog marken i besittning.

 Numera har björken fått sällskap med tallar, granar, stora och små björkarna, sälg, rönn, ek... och massor av ormbunkar. 

Kommer ihåg första våren med björken. När jag kom hem från BB med vår förstfödda, så höll björken på att slå ut.  Det var i mitten av maj, och jag satt bakom huset, i den ofärdiga trädgården och njöt av den skira växtligheten.

 Björken blev allt grönare och bladverket allt tätare, under det att jag mellan amningar och barnvagnspromenader, virkade den vackra dopklänningen. Tyvärr bara använd två gånger, då döttrarna valt att inte döpa dina barn. ( En liten sorg i sig..)

Under åren som gått, så har björken sett lika stor ut. Undrar om björkar slutar växa, efter ett antal år?  Antagligen inte. Bara det att jag inte varit tillräckligt uppmärksam. Bladverket är inte längre lika tätt, som det var förr. Har reagerat på att det blivit betydligt glesare i bladverket under senare år. 

Vi börjar bli gamla, både jag och björken. 

Googlar för att kolla hur gammal en björk kan bli. 

150 -200 år.  

En gång fanns ett torp bara några tiotals meter från där vi byggt vårt hus. Tror att det var på 1800-talet, som det stod här. Hägnen lär torpet ha hetat.   Funderar på om björken var en liten buske då, och skulle kunna berätta om människorna som bodde här. Synd att träd är ordlösa..

Tänker ofta på vem som kommer att bo i vårt hus då vi är borta. Är det någon som vill ha ett hus, lite avsides, med skogen som enda synliga granne? Är tveksam till det!

Björken har återigen fällt sina blad.  Det har gått i vintervila. Till våren kommer man att kunna njuta av dess skira grönska igen.

På andra sidan huset, på framsidan, står också en björk.  Den är numera jättestor. Konstigt nog, så har jag ingen "relation" till det trädet. Trots att jag sett det växa från ett litet träd till ett stort..

Betraktar de båda björkarna och känner att det är jag och gammelbjörken som hör ihop...

Och ett är säkert, båda björkarna kommer att stå kvar, när jag inte finns. 

Funderar: Kan man göra sin i låten "Jag och min far" och gräva ner sin urna under gammelbjörken?  Vore verkligen en paradox, med tanke på att jag egentligen aldrig velat bo här....