Mot Mossebo

Det var ett antal år sedan vi cyklade till Mossebo Stom och dess våffelcafé, jag och C-E.
Gissar på sju-åtta år sedan.
Sedan dess har det inte blivit av, beroende på min knäppa rygg, dålig planering av dyrbar sommartid och/eller tråkigt väder.
I år har ju kiropraktor David återställt ryggen i samma skick som den var för knappa decenniet sedan, lite knäpp är den fortfarande, men man kan göra ganska mycket med den numera. Ta lite längre cykelturer t.ex.

En cykeltur till Mossebo Stom var alltså inlagd i sommarplaneringen detta år, och idag blev den av.
Sträckan Stockremma-Moghult-Ryda-Brandsmo- Arnås-Hällhult- Mossebo-Grimsås-Stockremma  är enligt mina beräkningar knappa tre mil. Inte långt, men i detta fall så är det tre mil i backe upp-backe ner och det är inga nådiga backar inte.
Extremt backpass!
C-E tyckte att vi skulle ta motsolssträckan....och det kanske var lika bra det. Det var en massa lösgrus i de mest extrema uppförsbackarna, så om man vänt på det hela, så hade det blivit jobbigt att cykla nerför också. Annars är backarna lite snällare om man tar cyklar över Grimsås mot Mossebo.

Första fyra-fem kilometrarna är lättrampade. Det går nerför nästan hela tiden på den grusväg, som är vår "rättöversväg" till Tranemo.
Vi använder den sällan som bilväg, då den är smal, backig och krokig, men som cykelväg är den alldeles utmärkt.
Nästa delsträcka är ca tre km på länsväg 156 - på sträckan mellan Nittorp och Tranemo.
Såg att vattenståndet i Algustorpasjön ökat något sedan vi körde förbi igår. Detta trots det varma och torra vädret. Sannolikt så man släppt på vatten från Dalstorpasjön.
Två hägrar syntes på den lilla landtungan till vänster i bild.
Det finns flera par som häckar utmed Hjälmån.

Delsträcka nummer tre, det är "helvetessträckan". Direkt efter järnvägsövergången vid Brandsmo tar man vänster och sedan bär det uppför och uppför och uppför, genom skogar och förbi den gamla byn Arnås.
Därefter kommer en ganska ordentlig nedförsbacke, för dagen försedd med nytt grus, innan den riktigt branta backen upp till Hällhult tar vid.
Uppe på backkrönet är det fortfarande en bra utsiktspunkt, även om träden växer sig stora och vill förstöra den milsvida utsikten.
Karlas hus och ladugård syns ganska tydligt, det är bara en knapp halvmil från Hällhult till Kroken fågelvägen.

Det är stora områden av mossar och storskog för fåglarna att flyga över, när de tar sig från Hällhult till Kroken. 

Långt borta i fjärran, kan man skönja byggnader och öppen mark i Gölingstorp och där bakom smålänska skogar åt Unnarydshållet till.

Ja, det är en fin utsiktspunkt uppe på Kullen i Hällhult.

Aquila-sw har lagt ut en cache på utsiktsplatsen. Han fru kommer från denna högt belägna plats, och jag förstår att man gärna vill visa den för geocachare som gillar kvalitétscaching. För kvantitet, det blir det knappast fråga om när gömman ligger en bra bit bort från allfarvägarna.

Två gånger har jag varit här och letat. Både år nummer ett och år nummer två i min geocachingkarriär. ( Ja, så mycket till karriär är det väl inte... känner mig oftast som en oseende rookie.) Gömman har en svårighetsrankning på tre. De är för svårt för mig, för jag fixar inte sådana, det är tydligt. Terräng tre klarar jag oftast, men inte svårighet tre. Det är tydligt att jag inte är alls så smart som jag tidigare trott, det har geocachingen verkligen fått mig att förstå.

Idag var det fyra ögon som kollade... och C-Es falkögon lyckades lokalisera den lilla burken som låg i ett borrat hål mellan några trädstammar.De är tydligt vem som har bäst koll i den här familjen ... :)

När man nått toppen av den väldiga hällhultsbacken, då tror man ju att man nått toppen. 

Men icke. Två kilometer uppförsbacke ytterligare ( sammanlagt sju) är det innan grusvägen börjar plana ut och man befinner sig i den fina lilla Mossebobyn.

En ordentlig uppförsbacke till, och sedan, äntligen nerför!

Målet för dagen var denna vackra plats. Mosssebo Stom.

Ideella krafter driver det lilla kaféet, där man kan få våfflor och/eller hembakta kakor. Och kaffe eller saft förstås.

Kände att jag verkligen  hade gjort mig förtjänt av den goda våfflan.
Efter den och en stor mugg utsökt kaffe, så var krafterna tillbaka och vi kunde gå på upptäcktsfärd i och kring husen på gården.

Stommen, det är prästbostället, beläget alldeles mittemot kyrkan.

Man har dessutom flyttat ett antal andra hus till området, bl.a. denna gamla fattigstuga.

Den var fint renoverad och bestod av ett stort rum och ett kök.

Fattighjonen på 1700 och 1800-tal, de hade inte mycket eget utrymme.

Idag är det tvärtom. Många gamla har alldeles för stora lägenheter på sitt äldreboende.

Det finns många fina växter i trädgården.
En av de godaste människor som jag någonsin mött, den unga prästfrun Agneta Blomberg, var den som
var initiativtagare till de vackra blomsterrabatterna.

Agneta var barnbibliotekarie och så småningom bibliotekschef i Tranemo.
En av de få chefer som chefskapet inte "gick åt huvudet" på.

Tyvärr gick hon bort redan 2008, drygt 40 år gammal.

Agneta var en mästerlig fotograf och av hennes blomsterbilder har man gjort både tavlor och vykort.
Ynka fem kronor styck kostar dessa fina och användbara kort.
Köpte förstås några stycken.
I ett annat rum i det stora huset fanns det smycken till salu. De var gjorda av unga Emma Ljungdahl. www.emmabylove.blogg vars mamma är från Mossebo.
Jag kunde förstås inte motstå att köpa ännu ett halsband... jag har massor av sådana, krimskrams... men jag tycker att det är fint krimskrams  :)

Vi gick in i kyrkan, då dörren stod välkomnande öppen.
Mossebo kyrka är byggd 1773 och måste vara en av de mest intressanta kyrkorna som finns i trakten.

Taket är fyllt av målningar, och det är inga målningar som man tänker sig ska finnas i kyrklig miljö...

 ... en del är nästan obscena.Men ganska så spännande.

Det finns också flera trästatyer i den varsamt restaurerade kyrkan.
Kyrka och café är öppet varje dag under juli klockan 14 - 18.
Under augusti på helger.
Absolut värt ett besök.
Och vill man få sig en ordentlig genomkörare, ja, då tar man cykeln

Från Mossebo och hem var det asfaltväg hela tiden. Mycket uppförsbackar på hemvägen också, men mindre sådana. Och så den långa utförsbacken innan Grimsås.
Det måste ju jämna ut sig det här med uppför och nedför när man återvänder till samma plats. Idag kändes det som detta inte stämde.Det var motluten som var de dominerande. Nyttigt för gammal tant och gubbe... i natt kommer vi att sova gott!

Sikta, sparka, Svenljungastigar, spinningstil, skolan

Sommaren fortsätter i samma positiva anda.

det är en riktig sommar i år.

Lite molnigt ibland, lite blåsigt, men ljummet och gott .. och ingen nederbörd, trots att vi egentligen skulle behöva ha lite sådan.

Gårdagen var en rolig dag.
Hela kvarvarande släkten här i trakten åkte med till Hofsnäs och åt lunch.
Var ju där med Hampus och Karin för några veckor sedan, och upptäckte hur fantastiskt god mat de har.
Samt prisvärd!

Grillspett eller hamburgare passade för en del..

... fisksoppan smakade också utmärkt.

Det gjorde inget alls att vi fick vänta en stund på maten, det är så trevligt att bara sitta ner och prata en stund med nära och kära.

 Inte riktigt läge att sitta utomhus i mulet och blåsigt väder, men vi hann ändå njuta lite av den vackra naturen .. och den ljuvliga linddoften... under det att vi gick från herrgård till hantverkshus och till bilen.

Fotbollsgolf i Vegby, det var nästa begivenhet.
Förbättrade resultatet med närmare tjugo poäng, sedan jag var är med Karin och Hampus.
Fotbollsgolf är ett kul alternativ till minigolf.
Ett sätt att ha kul tillsammans.

 Kerstins och Arnes son var den lysande stjärnan även i detta spel, trots att han inte har någon direkt fotbollsbakgrund.
Hans sambo- för dagen på kryckor efter ett missöde i samband med geocaching - tog silverplasen.
Vi andra kom där bakom.

Dagen fortsatte sedan med besök på Lager 157 ( hittade inget alls att köpa... känner inget köpsug heller just nu...) och sedan lite grillmat och kortspel här hemma, tillsammans med Johanna och Martin.

Berättade lite försiktigt för C-E i morse, att det finns en fin cachingrunda i Svenljunga, vid Mogaområdet.
Och tänk, då föreslog han att vi skulle ta med tisdagens förmiddagsfika och åka dit.
Det var verkligen en fin runda. ganska så kuperad på fina stigar och med fina gömmor.

Har kommit med i en intressant grupp på FB "Geocachare i Sjuhärad".
Startade en diskussion i gruppen om behovet av hinter, då man geocachar.
Många tyckte som jag, att hinter ska det vara, några tyckte inte så.
I början av Mogarundan fanns det bra hinter - rot, under sten, hög stubbe - men när vi kommit halvvägs, då försvann den hjälpande livlinan.
Inga ledtrådar alls.
Mina fötter blev iskalla.
Med bra koordinater ... och  ganska synliga burkar, så fixade vi ändå hittandet av samtliga 8 + 1 gömma som fanns i Mogaområdet.
Grodan var ju jättehäftig...

 ... för att inte tala om den här häftiga skogsfiguren.

En rolig, omväxlande och delvis pulshöjande runda var det.

Den sydsvenska naturen är fortfarande fin.

Nio burkar hade vi hittat i närheten av Mogaområdet och jag tyckte att vi kunde försöka hitta tiotalet jämt.
För min del så är det alldeles lagom att hitta 10-12 gömmor.Sen är jag nöjd för dagen.
Gillar hembygdsparker och kyrkoruiner.
I Svenljunga finns det en hembygdspark.
C-E tyckte det var ok att ta en sväng upp på berget för ett besök.
Gick lite fel först och sprang omkring i trädgården till ett äldre privathus.
Dess byggnader kunde mycket väl hört till den fina parken.
Därefter blev det hemfärd genom ett vackert sommarlandskap.

Kände för lite mer motion denna fina dag.
Satte mig på cykeln och körde ett "backpass" i rena spinningstilen.
Backar ner och backar upp, det måste det ju till för att det ska gå ihop sig.
Inser att vi bor i en fin bygd då jag njöt av utsikter vid Amnabo, Spolabo och vid Fiås.
Backen upp till Fiås, från Spolabohållet, den är riktigt lång och seg.
Kändes som ett riktigt bra spinningpass... fast med ljuvlig sommardoft och fina vyer.

Stannade till i skolan och kollade hur alla krukväxter som fått stanna i biblioteket över sommaren mår.
De mådde utmärkt, speciellt som jag äntligen planterade om dem ( samt växterna här hemma) i slutet av förra veckan.
Kollade in i klassrummet mitt. Det står klart att ta emot min fina sexa ...
men än får det vänta på liv och rörelse.
För än har vi sommar kvar ... och denna härliga sommar är verkligen värd att ta tillvara.

Strandsatt....

... gjorde jag under två dagar, denna sköna helg.

Till och med C-E tog med sig boken om Ove och solstolen till stranden.

Härliga sommar!

Inte supervarmt, utan bara behaglighetsfullt varmt.

Tycker att det är en riktig njutning att sitta/ ligga på stranden och läsa bok.

En bok blev färdigläst; Adler -Olsens "Journal 64". Har läst fler av hans böcker, och det är riktigt bra böcker tycker jag...ja, bra tycker kanske inte finfolket vad det gäller synen på god litteratur... men jag tycker det... och det duger för mig.

Adler-Olsens böcker handlar om Cold cases, avdelning Q. Han har sannolikt skrivit andra böcker också, men det är dessa spännande böcker med överraskande upplösning som jag läst.

Fortsatte sedan med Roslund & Hellströms "Två soldater". 

En otäck bok, som i grunden är en svidande samhällskritik. Barn blir mer och mer kriminella... "samhället" vill inte se, förrän det är för sent... och helst inte då heller.

Ibland är det skönt att ta lite paus i läsandet och bara lyssna på vågskalp... eller kolla på strandlivet.

Eller ta en promenad barfota längs vattenbrynet....

Under fredagen och lördagen, så var det mycket folk på stranden.

Det var inte många som vågade sig ut i den stora badbaljan.

Skulle gissa att det var en temperatur på ca 18 grader i vattnet.

Klart badbart, tycker jag. Men man stannar ju inte i så länge, utan det blir en fem-tio simtag och sedan upp på land igen.

När C-E fyllde 60 för två månader sedan, så fick han ett presentkort på Pio pio från sina jobbarkompisar.
Vi cyklade in till stan och förbrukade denna gåva i fredags kväll.
Eller rättare sagt, presentkortet  räckte precis till C-Es mat.... så mig fick han bjuda :)

Började med en förrätt, "Tapas a la Halland", bestående av lax, hjort, gris, ost och bröd från närområdet. Lite, men naggande gott var det....som en förrätt ska vara.

Fiskplankan var helt otroligt god. I mitten ligger fin spättafilé och räkor under god hollandaise Mums!
.

Mycket folk inne på stans caféer och restauranger, var det, denna fina kväll.
Som   boende på landsbygden, så känns det väldigt lyxigt att befinna sig tre-fyra kilometer från centrala stan, då man är i stugan.
Och man kan verkligen kosta på sig lyxen att äta vällagad restaurangmat, då man har sådan alldeles nästgårds.

 Skönt att ha fått ner en "riktig" cykel också, då blir cykelturerna ännu mer njutbara, än de var när man bara haft gamla herrcyklar att tillgå.
Halmstad är "lindarnas stad". Det finns lindalléer "överallt" i stadens utkanter.
Berusande att cykla under blommande lindar och insupa den söta doften.
Förstår att den lätt kan "överberusa" insekter, så att de dör av den....

 Cyklade åt andra hållet, ut mot Hagöns naturreservat, på lördagsmorgonen.
Jag var inte den ende cyklisten där heller.
Naturreservatet som sträcker sig från campingplatsen ner till Fylleåns mynning är en populär plats för dem som gillar karg hednatur.

En hel del ljung hade blivit förstört av den torra, soliga våren med sina bistra frostnätter, även här.
Men ljungen är seg och återhämtar sig snabbt, det ser man.
Det fanns andra fina marktäckande växter som stod i full blomning. Backtimjan t.ex.

Och så alla blommande nyponrosor, vita och röda. De doftar så gott!

Det får förhoppningsvis bli ytterligare några vändor till naturreservatet under blomningstid.

Idag, när vi vaknade, så hade solen gått bakom tjocka moln och det blåste en del.
Hade sedan tidigare bestämt att vi skulle återvända hem till katter och växthus idag.
På vägen hem tänkte vi ta dagens motion i samband med en cacherunda i Haverdal.
Här, i naturreservatet, skulle det finnas många gömmor.

 Mycket folk, många med fina husdjur, passerade i olika hastighet på alla olika stigar som gick genom reservatet.
En populär plats för många.

En extremt tråkig cachingrunda, hamnade vi på.
Naturen såg ungefär likadan ut överallt... i och för sig fin och intressant med sina förvridna martallar, en gång planterade för att hålla flygsanden på plats.
Här är en av de tre gömmor vi hittade på vår vandring.... vi gick bet på de flesta.

Inga hinter ( utom på en) ... ja, jag får väl skylla mig själv, jag skulle ju inte utsätta mig för sådana gömmor något mer.
Men jag blev väldigt besviken... geocaching ska vara en möjlighet, även för den med svagbegåvade geoögon.... och då SKA det finnas en livlina att ta till för den som vill... den som vill ha en större utmaning, kan ju låta bli att använda den.
Skitcaching!

Åkte vidare norrut, C-E hade bestämt sig för att ta vägen över Falkenberg hem.
Han gillar inte att åka bil mellan olika geocacher, men när han såg hur arg och besviken jag var, så körde han fram till denna vackra plats, i Haverdal.
Här hittades gömman lätt, den bestod av ett skrivblock, enbart.
Kändes riktigt befriande.... även om det inte är att rekommendera då det är regntid.

Strandvägen upp mot Falkenberg är fin.
Stannade till och åt strömming på restaurangen som delar byggnad med den populära laxbutiken.

Vägen mellan Falkenberg och Svenljunga är dryg, riktigt dryg.
I samhället, där den gula affären ligger, var det lång bilkö.

Trots allt, inte fel att se lite nya vyer genom bilrutan.

Stannade till i Tranemo, och handlade.
Träffade gamla kollegan E-K. Hon berättade att hon ska jobba på en svensk skola i Thailand från oktober till april.
Låter hur spännande som helst! Skulle gärna vilja tillbringa några av mina sista arbetsår på en utlandsskola!

Hemma väntade tre katter på verandan. En gräsmatta behövde också klippas.
Så det blev lite mer motion för gamla tanten... bra för henne, som motvikt för tiden då hon bara strandsatt.

Så´n sommar

Vilken skillnad det är mellan olika somrar. Förra årets sommar var bara ett enda grått moln, vädermässigt sett, medan denna sommar är en enda stor leende sol. Härligt!
Tänkte uppdatera den officiella dagboken för egen del.... inget jag kommer att länka till FB eller Twitter.

Onsdag, torsdag, fredag förra veckan användes till gräsklippning ( ja, både onsdag och fredag, sanslöst vad det växer i år), till promenad och till att läsa böcker. Läste "En man som heter Ove" med största förtjusning. Den sorgroliga boken fick mig att stundtals skratta högt, stundtals gråta riktiga tårar.

Läste Louise Boije af Gennäs "Högre än alla himlar" förra sommaren. Jag läser f.ö. enbart pocketböcker, så jag ligger något halvår efter utgivningstid på det sättet.Jag gillar inte att låna på bibliotek, dels är det inte min bok, så jag kan inte hantera den som jag vill och dels är det tidsbestämning med bötesbeläggande på lånen... och jag är ju så´n att antingen sträckläser jag eller också går det veckor ( och t.o.m. månader) som jag inte läser något alls.

"Högre än alla himlar" är första delen på en trilogi som utspelar sig från år 2000 till 2010. Man möter ett antal människor i undre medelåldern och får följa dem, samtidigt som de är del av det som händer  i världen och i Sverige under denna tid.
Boken/böckerna har också en politisk underton som tilltalar mig.... den ser på tillvaron med rödgröna ögon.
Andra delen kom ut i vintras, den heter Blå Koral. Tsunamin i Thailand har en central roll i handlingen, liksom stormen Gudrun som härjade veckan efter att den stora vågen kom.
Jorden var vred under 2004-2005. Den har lugnat sig betydligt, iallafall i de delar av världen som vi västerlänningar utnyttjar.
Mycket fängslande böcker är det. Längtar efter del tre.

Läste ytterligare en bok i helgen, Carl Johan Vallgrens bok "Havsmannen". Författaren och tonsättaren från Falkenberg har skrivit en av mina absoluta favoritböcker "Den vidunderliga kärlekens historia". "Havsmannen" var långt ifrån någon romantiskt bok, den var riktigt otäck... både trovärdig och otrolig.
Men den var läsvärd!

I lördags var det dags för ett besök på Halmstadtravet.
Det har i det närmaste blivit tradition att vi ska gå till travbanan i Vallås och spela bort lite pengar ... ja, så där 500 kr.
Under de fyra år som vi bevistat hästkapplöpningen med sulky på släp, så har det alltid varit gott väder.
Så ock denna lördag! Solen sken från en alldeles blå himmel.

Vi var absolut inte ensamma åskådare, publiksiffran uppgick till närmare 15 000.
Vinstbeloppen uppgick för min del inte till denna siffra på långt när, det rörde sig om 50 -100 kronor på fyra av de sju loppen. Ungefär jämt ut gick det....
... och kul är det... lite av adrenalinkänning då man ser att hästen man satsat sin 20-25 kr på ligger i täten.

Roger, Annki och Johan gjorde oss sällskap till travbanan för andra året i rad.
Denna gång fick vi umgås lite mer med broder Roger och tre fjärdedelar familjen, då det passade att bodde i stugan några dagar och delade vårt enkla käll även under helgdagarna.Även hunden Tess var oss sällskaplig,och absolut då det vankades mat.

Under veckan som gick var det SM-vecka I Halmstad.
Johans kompis Viktor var med i styrkelyftstävlingen och övernattade tillsammans med Johan i lillstugan.
Det är så roligt att ha kvar den gamla stugan, hittills denna sommar, så har den verkligen utnyttjats.
Känns mycket enklare att ha folk på besök i stugan än att ha gäster hemma... i stugan hjälps alla åt... hemma är det mycket mera värd/värdinnetänk.

 På söndagseftermiddagen åkte Rogers familj hem till Rångedala, men bara en stund senare så dök Bella och Elvira upp.

De har lärt sig att anpassa sig till sommarstugelivet och rör sig ganska bekvämt i och omkring stugan kopplade i selar och med långa koppel.
Till och med trädklättring och lite jakt ( utan resultat i och för sig) är möjlig.

 Husse ...

..och matte var givetvis på plats också.

Efter att ha grillat goda korvar inköpta på ICA maxi i Halmstad, så var det dags att testa lite nya spel som Martin plockade upp ur den stora sällskapsspelkassen.

Flera olika roliga nyheter hann vi med att testa under söndag och måndag.

Vi hann också med strandpromenad och bad i kallt havsvatten innan vi begav oss hemåt i går kväll.

Svart och vit katt  fanns på plats här hemma. Fritz har tydligen gett sig av på egna äventyr, honom har vi inte sett till ännu.

 Idag har jag/vi hunnit med mycket.
Tvättat mattor och stolsdynor, rensat ogräs och rensat bland förvuxna perenner, klipp gräset ( igen) och tagit en långtur på cykel.
Samt beställt övernattning på "Salt och Sill" på Klädesholmen, döttrarnas födelsedagspresent till sin sex decennier gamle far. Som då även deras mor får ta del av!

Cyklade iväg en stund efter C-Es välsmakande köttfärssåslunch.
Tog vägen förbi Amnabo och Askåker.

Vägkanterna var helt underbart vackra. Nu har alla högsommarblommor kommit på en och samma gång, och de är fortfarande väldigt fräscha. Riktigt njutbart var det att sakta glida genom blomdofter, kreatursdofter och alla olika vackra färger och vyer.

Hade tre syften med cykelturen.
Ordentlig motion... och sådan blev det ju ganska så bra med.
Skulle gissa att vi cyklade ungefär tre mil, uppför, nerför och lite slätt.
Bra för sextioårsgamla tant och farbror....

Tänkte också kolla om vännen och kollegan var i sitt lilla sommarhus vid Lagmanshagasjön.
Det var hon inte.
Vilket ger anledning till fler cykelturer till den fina sjön under ledigheten.

Tredje syftet, det var att bada insjöbad.
Badplatsen vid Lagmanshaga, hör till mina absoluta favoritplatser.
Mjukt och ljummet vatten, skönt att simma i.
Kände hur sommaren intog hela mig, och det är ju inte så lite att inta, då jag blickade ut över den välkända stranden och sjön.
Här har jag varit på den allra bästa skolresa som jag gjort med någon klass.... och då har jag varit både i Stockholm, Göteborg, på Öland och på Gotland.
Skolresan gjorde jag och min kollega Inger ( numera inte bland oss på jorden) för femton år sedan.
Två övernattningar i tält vid sjön, lägerskola, bad och lekar... helt underbart.
Gjorde samma resa med min jätteklass, den sista i Dp, tre eller fyra år senare, med en övernattning. Då hade jag bara föräldrar till hjälp. En bra resa det också.

Idag är sådana utflykter /skolresor inte att tänka på.
Varken föräldrar eller skolledning ger oss tillåtelse att ta det ansvar som det innebär att ge sig ut på sådana lärorika äventyr.

Efter det uppfriskande badet/korta simturen cyklade vi vidare. Denna gång håll vi oss i sjökanten så långt vi kunde, tog inte den "vanliga" vägen över Lindås.
Det finns en hel del fritidshus och några åretrunthus alldeles invid sjön.
Känner stor avundsjuka då jag ser hur de som har sjötomt bor, jämfört med hur det är att bo mellan ett kalhygge och barrskog.

Jag får väl fortsätta att känna den sjukan....värre sjuka kunde man ha....och hade man inte en bit till sjön, så skulle man ju inte kommit ut på motionstur.

Tog en lite annorlunda väg hem än vad jag brukar.

C-E kände till en "genväg" över Askåker.

Vilket utsikt man har i denna lilla fina by. Utsikt över lilla Askåkersjön och där bakom stora Lagmanshagasjön.

C-E har sju växlar på sin cykel. 

Jag har bara tre på den nya röda cykeln.

Trivs normalt bra med bara tre växlar, men inser att jag lätt kommer på efterkälken, då utväxlingen på högsta växeln har en del att önska.

En härlig sommardag var det iallafall, en fin vecka har det varit. 

Hoppas att vi får behålla denna härliga sommar hela sommaren.