Selfie om politik

 

En symbolisk selfie, den här bilden. Lite vissen i kanterna, lite bruna fläckar, men rätt ok ändå. Åt lunch med mina gamla kollegor idag. Visst känns det i kroppen på oss alla, och finns syns det i huden, att man varit med ett antal decennier. Samtidigt som man känner sig rätt så pigg. Den "gamla" julrosen blir en riktigt bra symbol.

Nu var det frågan om Klimakteriehäxans roliga Selfie. Tvära kast. Förra veckan var det kosläpp, nu handlar det om politik. Undrar egentligen varför vi svenskar är så hemliga om vilket parti vi röstar på...? Ja, om vi inte är politiskt aktiva förstås. Har aldrig fattat det... men å andra sidan.... det är mycket i det samhälleliga som jag har svårt att förstå, åldern till trots. 

Nä, nu kör vi!

 1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nix. Kan ångra det lite nu. Hade kanske varit kul att vara med i lokalpolitiken. Men jag hade nog blivit utslängd från "mitt" parti. Har väldigt svårt att följa en linje, där man SKA tycka på ett speciellt sätt. 

2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? 

Skillnad mellan de som kravlar på samhällets botten och de som kan har massor av pengar, ibland förskaffade på halvkriminella sätt. Skattepolitik.  Integrationsfrågan. Skola och vård. Ja, helt enkelt det nuvarande samhällskickets ointresse att se till dem som är svaga och att ta hand om de alla människor som finns i vårt land.

 3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val?

Väljer mellan två. Valbarometern brukar säga det ena, förnuftet säger det andra.

4. Läser du tidningarnas ledarsidor? 

Borås Tidning har bra ledarskribenter. Tar upp aktuella frågor på ett enkelt sätt. Sen kanske man inte alltid tycker som ledarskribenterna. Men ... jo...jag läser alltid.

 5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt?

Olof Palme, Ingvar Carlsson.  Och, trots att jag aldrig röstat på honom, Fredrik Reinfeldt.

  6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person?

Röstar på parti. Antagligen blir det valbarometerpartiet i detta fall.

Återigen, tack Aina, för en kul selfie. 

Viktiga små ord

 

Jag blev smått irriterad på min mamma många gånger.  Av hennes evinnerliga tackande. Hon tackade för allt. För mej var det som jag gjorde för henne, under hennes sista år, självklart. Hon behövde inte säga tack för allt.  För henne  kändes det som om jag verkligen gjorde något som hon uppskattade. Hon ville tacka. 

 Idag har jag omvärderat hennes tackande. Hellre tacka några gånger "för mycket", än att inte tacka alls. 

Nog känns det som om det har blivit allt svårare att få fram ett tack, nu för tiden. Många känner sig så "viktiga" att det är självklart att folk ställer upp för dem. Och då tycks det inte behövas något tack....

Ofta återkommer vi till samtalsämnet "tack" i skolans värld. Det hände att jag bjöd barnen på något, det händer att mina kollegor gör det samma. Det är alltid intressant att kolla hur många av eleverna som säger tack. Ett fåtal, brukar det vara. Mer förekommande är att man får frågan "Hur många får vi?", "Får jag mer?"

Tänker på hur det är med mina egna barnbarn. De säger tack. Alla tre. Skulle det inte ske direkt, så påminns de av föräldrarna. Hoppas och tror att den påminnelsen följer med dem ut i livet. Minstingen glömmer absolut aldrig att tacka. Han gör som sin mormorsmor, tackar för allt. Jag uppskattar det.

Erkänner att jag känner mig besviken, då tacket uteblir. Både från barn och vuxna. Från dem som jag inte känner så väl, lika väl som från de allra närmaste. 

Det kostar så lite att säga ett tack! Men det betyder så mycket och det känns så varmt om hjärtat, då man får den lilla uppskattningen. 

Jag är en riktig klantmaja. Ord bara flyger ut ur min mun, utan att jag tänkt mig för ett dugg. Det samma gäller skrivandet. Skrev ju om den där skriftliga varningen i går. Det är inte den enda klantigheten jag gjort. Tror att det blivit bättre på gamla dagar. Man lär sig väl lite av sina misstag..

Förr hade jag svårt för att säga förlåt. Det har jag absolut inte längre. Om jag gjort fel, och kanske inte  kan ställa förflugna ord tillrätta, så kan jag i alla fall be om förlåtelse. Oftast menar man inte så illa som det låter, eller uppfattas.  Det blir bara fel. 

En bön om förlåtelse måste komma från hjärtat. Har hört och sett elever/barn tvingas att säga förlåt. Funkar ju inte. Man måste mena det. Inte tvingas. Eller ... kanske får jag ändra uppfattning... Det är bättre med ett framtvingat förlåt, än inget alls. 

Men det  förlåt som jag fick höra för ett tag sedan: Förlåt för faan... det räknas inte dit.

Ja, det kostar på att säga förlåt. Men det gör gott när man fått fram det lilla ordet. Tyvärr finns det en del som inte tar ett förlåt. De som låter ett misstag ligga till grund för ovänskap i decennier. Ledsamt! Kanske mest synd om den som inte kan vara så ödmjuk, så att den kan förlåta.

Två viktiga ord! Tack och förlåt! Ord som jag hoppas fortsätter att användas av kommande generationer...

F.ö. vill jag meddela att min fina bloggvän Primerose numera har kommit tillbaka i bloggosfären, efter att ha blivit hackad och fått avsluta och radera sin tidigare blogg. Ni som tidigare följt henne kan hitta henne här:https://litenherre.blogspot.com/ 

"Ge inte upp" Det är också en viktig fras. Det har inte Primerose/Eva gjort!

Mina tankar återkommer ofta till en avlägsen väns ( ja, en som jag inte träffat på många år) dotter. Hon ger inte upp. Den som vill kan gå in på Instagram och följa https://www.instagram.com/palmerkarin/ Önskar så att allt ska ordna up sig för den fina tjejen! 

Blombilderna är, i vanlig ordning, dagsfärska. Vårblommor!

Lördag... igen

 

Det känns som om våren är extra tidig i år. Det är bara mitten av april, och blåsipporna har snart gjort sitt. Kollade på svärmors blåsippsplanta idag, då jag gick förbi. Förr fanns det flera plantor i sluttningen mot diket. Numera är det bara en kvar. Men den tycks livskraftig. Plantan har skugga nästan hela dagen, så därför är det en "sen bloomer". En av årets sista. Och ett fint minne av svärmor Ingrid.

Gräset har blivit grönt.  Snart dags för ansning/klippning. Inte här vid fågelbordet, förstås, för där är det fortfarande full aktivitet. Idag hade vi glädjen att ha herr och fru steglits på besök ( längst ner på bilden). Hopplöst att ta bra bilder med mobilen genom köksfönstret. Men bättre så, än att hämta systemkameran ( som kanske inte ens har batteriet laddat), för då kan de sällsynta gästerna ha hunnit försvinna. 

Bofink, gulsparv, de stannar kvar. Bergfinkar har vi haft på besök, hade fortfarande ett par kvar idag. Men de drar norrut, innan de slår sig till ro för häckning. 

Sädesärlan var framme lite senare. Dock inte för att picka frön. Nej, där är det animaliska produkter som efterfrågas.  En del sådana finns att tillgå. Årets första lilla fästing-nymf kröp över min hand idag.  Den fick inte chans att bita sig fast. Vet inte om den  duger till fågelmat....

Igår regnade det hela dagen. Blev ingen längre promenad, än en liten runda i närmaste omgivningen. Idag fick det bli dubbelt upp i stället. Långpromenad alltså. 

Reagerade på hur otroligt mycket vatten det är i  bäckar och diken.  Oftast brukar våren vara torr, och  grundvattennivån låg. Så är det inte detta år. På gott och ont. Mest på gott, inbillar jag mig....

 

Var i valet och kvalet om vägvalet på ett ställe. Vände först in på en stig, som skulle ge några kilometer kortare väg. Men där var så halt och slipprigt, så att jag insåg att det var betydligt säkrare och snabbare att hålla mig på skogsvägar hela tiden. 

Det är verkligen härligt att gå i rask takt. De gånger ryggen tillåter det. Man funderar så bra då. Nu när jag är tillbaka i skolans värld i högre grad än på länge, så funderade jag ut hur jag skulle lägga upp veckans båda no-lektioner. Kom på riktigt bra lektionsupplägg. 

Det är många lektioner som jag planerat gåendes, under årens lopp.

Funderade också en del kring Znogges blogginlägg idag, om vad man skriver och inte skriver på sin blogg. Eller visar. 

Det är naturligtvis upp till var och en.   Själv har jag varit ute på hal is flera gånger. Fick ju en skriftlig varning en gång i min bloggs "barndom". Det var 2009. Har flera gånger under senaste tiden läst i lokaltidningen om lärare som fått skriftliga varningar, och varför. Om min varning stod det ingen i tidningen. Varför jag blev varnad? för att jag skrev att det märktes tydligt på skolan, att två elever var sjuka. En sanning! 

Någon som inte gillade ( gör fortfarande inte) såg detta och skickade till skolchef... 

Själv fattade jag inte att det var så allvarligt att bli varnad...

Så visst kan det finnas skäl att vara lite mer anonym än vad jag varit under min bloggtid; det finns folk som vill en illa, och tar minsta chans. 

Samtidigt så är det svårt att vara anonym idag; man kan spåra upp alla via nätet, i alla fall alla vuxna som inte har skyddad identitet.  Nä, jag bjuder på mig själv både vad det gäller bild och text. Samt på dem som är viktiga för mig, i viss mån. Men visst finns det en hel del som jag aldrig skulle skriva om, och var den gränsen går, det är ju upp till var och en att bestämma. 

Tror att jag har full koll på vad ni heter och var ni bor, alla ni 15-20 bloggvänner som jag anser mig ha. De allra flesta har jag också fått se på bild. Men de fåtal som inte visat sig, de är jag förstås extra nyfiken på. Även om jag tror att ni ser ut som folk gör mest.

Skulle egentligen åkt till Jönköping ikväll och lyssnat på Fredrik Lindström och om svenska dialekter. Men det blev inställt. Förhoppningsvis återkommer föreställningen vid ett annat tillfälle. Nästan lite gott att få en "ledig" kväll. Det har varit otroligt mycket under flera veckor. Och kalendern är rätt fulltecknad framöver också.

En fin vårdag idag. Har trilskats lite med kirskål och knölklocka i rabatterna i eftermiddag. Det gäller att påbörja det kriget tidigt på våren. Då har man en chans att hålla de oinbjudna växterna i schack under sommaren.

Njuter av det gröna gräset utanför fönstret. I morgon ska det visst bli friska vindar. Gillar egentligen busväder, bara det inte är så busigt att  det blir farligt att vara ute. 

Dags att fixa en paj till kvällsmat. God lördagskväll.

Omväxlande tillvaro

 

Igår var det ljuvligt vårväder. Jacka av. Så även fleecetröja. 

Tog en tur till Rusarebo äng, under mormorstisdagens eftermiddag.   Hade tänkt att få med båda pojkarna, men Konrad förklarade att han inte alls tänkte åka med, han skulle leka med två år äldre grannkillen, när de båda kom hem från skolan. Mamman okejade detta. Som tur var så ville K-P gärna åka med. 

Skrev i ett inlägg ganska nyss; Det gäller att ta tillvara på den tiden då barnbarnen vill dela sin tid med mormor och morfar. Oj, vad snabbt det går innan kompisarna tar över. Men tänker jag tillbaka till då jag var sju år, så var det viktigt att vara med kompisar. Också.

Så vackert på den rikt blommande Rusarebo äng.

 Är väldigt svårt att dela med sig av vackerheten på bild. Det var så mäktigt med alla blåsippor, vitsippor och den gula vårlöken.

Kan vara årets sista blåsippsbild. Nu börjar vitsipporna ta över.  Snabba växlingar, då det blir så vaart som det varit under början av veckan.

Även K-P fick vara med de lite större killarna en stund, då de för korta stunder nästan upphävde tyngdlagen där på studsmattan.

Ridlekis på det... och så blev det en stund över för Konrad att spela kort med både morfar och mormor.

När jag gick ut för att hämta morgontidningen vid sextiden idag, så var det ljumma vädret borta. Det blåste kallt om de bara benen, då jag gick de tio metrarna fram och tillbaka till postlådan.

Förmiddagen ägnades åt no-lektioner, i först åk fem och sedan åk fyra, i min "gamla" skola. Tänkte på det då jag gick i de trappor som finns kvar från den ursprungliga byggnaden; Inte hade jag kunnat tänka mig att jag skulle komma tillbaka och gå upp och ner för de trappsteg som fortfarande dröjer sig kvar i muskelminnet, när jag är "gammal".

Det är otroligt roligt att komma tillbaka till sin gamla skola, jag känner mig så välkomnad av både elever och kollegor.... och det är SÅ kul att undervisa. 

Konstaterar att jag valde rätt yrke redan från början!

Hann vila en halvtimme här hemma, innan det var dags att bege mig till bygdegården och vara  "mannekäng".  Numera finns det ju mannekänger av olika storlekar, så jag kände mig inte ett dugg felplacerad som var minst två storlekar större än de andra tre damerna. Två herrar var också mannekänger, då PRO och Seniorshopen i Jönköping bjöd på visning av vårens mode.

Nästan hundra personer fanns i publiken.  Kändes lite småpirrigt på första entrén ( av tre)   "Tänk om jag ramlar!!" Kläderna som jag visar här, de fick följa med hem. Dock ej hatten. Jag tror aldrig jag skulle använda den... 

Lite annat blev också inköpt.... Jag är ju lite klädgalen. 

Roliga dagar i en omväxlande tillvaro. I morgon blir det musiklektioner i "min" andra och närmaste skola.

Och som jag tidigare framhållit; Jag är så oerhört tacksam över att få ha en så omväxlande tillvaro och att orka att ha "flera bollar i luften",

Selfie om kosläpp

Ett lite annorlunda, eller iaf otippat , val av selfiefrågor blev det denna måndag. Tack Klimakteriehäxan för att du tänker, fixar och överraskar,

För egen del så har jag ett väldigt kluvet förhållande till kor. Koskräck om jag befinner mig på samma sida stängslet som djuren ( vilket jag försöker se till att inte göra). men njuter storligen att se kreaturen ( på andra sidan stängslet) i sommarhagen. 

1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha:  Brukar se till att ha en liter mellanmjök hemma. Dricker aldrig mjölk. Men det behövs ju till både matlagning och bakning. Samt till gröt, när jag "orkar" fixa mig havregrynsgröt till frukost eller lunch. 

2. Den osten vill jag ha: Är inte så noga. Men lite smak ska den ha. Borgmästarost  har vi ofta. En ostmacka hör frukosten till. 

 3. Den "mjölkmaten" är en favorit: Åt keso till kvällsmat i kväll. Gott, med en klick äpplemos eller bär. Eller.... det kanske är lagad mat som avses: Hm... brukar göra pannkakor om vi har  mjölk med utgånget datum. Men om det är gott... nä, mer "av nöden tvunget mat"

  4. Den yoghurten serveras hos oss: Maken äter naturell lättyoghurt. Jag är filmänniska. Äter knappast aldrig yoghurt. På sommaren, i Halmstad, brukar vi alla äta Vapnös jordgubbsyoghurt. Den är god. Inte så söt som de flesta andra "bäryoghurtar".

 5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Jag har med all sannolikhet fått döpa en och annan ko, eller rättare sagt kalv, då jag var barn. Maja var en snäll ko. Rölla var ilsken. Tror inte Rosa var så vanligt förkommande i vår ladugård. På den tiden så hade en bonde 10-15 kor, plus en del ungdjur. Alla hade namn. Rosetta. Saga. Britta. Disa. Kajsa,,,,, De allra flesta tvåstaviga. Men min ko skulle få heta Maja. 

 6. Har du något ko-minne? Många. men mycket handlade om att jag var rädd för de stora djuren med de vassa hornen. Värst av allt var just kosläppet på våren. Ystra djur som stått inne i mer än ett halvår, skulle motas till försommarens första bete på "vallen". Jag blev utrustad med ett ett spö, brutet från ett träd i närheten. Jag skullen mota korna så att de inte sprang åt motsatt håll. Far, som nästan alltid var ilsken, var extra stressad och argsint då djuren skulle ut. Jag fick veta att jag var oduglig, som inte alltid klarade att mota "monstren " åt rätt håll.  Usch, så hemskt det var.... 

Men Maja fick jag mjölka. Då var jag liten och inte påtänkt som ko-motare. Fick dricka den spenvarma mjölken. Kväljs nästan vid tanken idag, men som litet barn så tyckte jag att det var gott.

Kommer också ihåg hur det vara att mata kalvarna. De var söta. Några som jag inte behövde känna mig rädd för.

Fleecetröja på

 

Har varit lite dåligt med tid till bloggande under några dagar... eller rättare sagt, det har inte blivit prioriterat. För det är väl det som väldigt mycket handlar om; att prioritera. 

Gick in via datorn på bloggen och insåg att jag ju inte kan ha ett vintrig inlägg, som första... eller senaste... sida. För nu är det vår!   

Tycker att väderväxlingarna är en positiv sak med våren. Ja, om man inte ska ut och köra  långväga förstås. Det var riktig vinter i tisdags och onsdags. Snö och ner till fem minusgrader. Sedan i fredags har det känts mer och mer vårlikt. Och idag är det verkligen vår. Otroliga blommor, vårblommorna, som klarar dessa väderväxlingar utan minsta "skada".

Då jag var vaken först av alla ( ja vi var fyra som sov här i natt) så var jag den som hämtade morgontidningen strax före halv åtta. Ja, vi är så omoderna så att vi har papperstidning. Två olika f.ö., vara den ena ( Borås Tidning) är en sjudagarstidning medan UT ( Ulricehamns tidning) är en tredagars tidning,  Läser tidningen på nätet då vi inte är hemma - eller då det är någon av de helgdagar då BT inte kommer ut. Funkar, men jag föredrar papperstidningen.

Vilken vårkonsert fåglarna höll, då på morgonkvisten. Önskar att jag vore lite piggare på morgonen, och började dagen med en ordentlig promenad. Åtminstone under april-maj månad.

Har haft två  killar på besök sedan i fredags.   Tänker  att det är  roligt, så länge de vill komma till oss över en helg. Tiden går ofantligt fort, och snart är det annat som lockar.  Tiden går snart till den tid, då de tycker att det är helt ok att vara hemma ensamma under dagtid, och då behöver de inte komma till oss om föräldrarna är borta några timmar.

Så det gäller att att tillvara på möjligheterna. Konstaterar att det är mycket enklare och mindre tröttande att vara "barnvakt" när pojkarna är lite större, än det var då de var riktiga småbarn. Men visst, de är vana vid att ha vår fulla uppmärksamhet, då de är på besök, så det blir ändå rätt intensivt. Men kul

- Kan vi inte åka till Limmared, sa K-P då han klättrade över från sin säng till min ( vi brukar dela rum) i går morse. Jodå, det kunde vi. Lekplatsen där är superbra. Och så finns Glasets hus alldeles bredvid, och där kan man köpa god ( och billig) fika.

Närmaste blåsippsstället besöktes också.  -Hur långt är det dit? undrade K. -En och en halv kilometer, svarade jag. - Då är det 1500 meter, räknade han snabbt ut. De kan mycket, förskoleklass-eleverna. Eller så har han ett välutvecklad mattesinne. ( Tror mest på det senare)

Körde killarna till Mulle-samlingen hemma i Värnamo i eftermiddag. 

När vi kom tillbaka hem så kunde jag bara inte hålla mej länge. Jag bytte en ren och snygg fleecetröja mot en sliten en, och gav mig ut i rabatterna. När våren nu är här, så bara "måste" jag börja vårstäda. Blev fint på framsidan. Tar tag i baksidans rabatter i morgon. 

Hängde in tjocka täckkappan i klädkammaren när jag kom in. För nu hoppas jag att det är fleecetröja eller lättare täckjacka som gäller framöver.  Borde egentligen slängt kappan i soptunnan.  Den är välanvänd och lagad på flera ställen. Samt har en reva som jag inte ens ids åtgärda. Skulle ju ändå gå i soporna efter vintern.

Men... jag hade inte hjärta att göra mig av med den. Varför ska det vara så svårt att göra sig av med trasiga favoritkläder???? Har nog tre-fyra ganska utslitna fleccetröjor i klädkammaren. Gissar att flera av dem blir luftade även denna vår och sommar.... men sen MÅSTE de ha gjort sitt. Kanske.

April

 Det tycks som om åsikterna går isär, vad det gäller snö i april. Både när man läser blogginlägg och när man lyssnar på vad som framkommer i olika radioprogram. Engagerar, det gör snön i alla fall.

För min del, så var det väntat med några omgångar snö, innan våren kommer igång på riktigt. Det har inte snöat här under hela mars och det har varit snöfritt nästan lika länge. Fullständigt normalt med kallare väder och nederbörd i form av snö under hela april, åtminstone i våra trakter,

"Aprilsnö ger fåragö" säger Bondepraktikan.  Jag tror att man visste vad man pratade om, förr i tiden, då när väder och vind var det som bestämde skördarnas storlek och kvalitet.

Läste igår ett inlägg på FB, där man skrev att det inte var alls lika roligt med snö i april, som med den första snön. Håller inte med. När den första snön kommer är det kallt och mörkt, och kallare och mörkare ska det bli innan det vänder igen. Snön som kommer i april, den blir inte långvarig.  Det blir nästan alltid plusgrader under dagen, och är det dessutom solsken, så både smälter och avdunstar det täckande vita.

Oj, vad det forsade från stupröret vid en av grann-uthusen.  

Det lät mycket vår om det. 

Fåglarna var också glada. De höll solskenskonsert idag.

Lite snö hindrar inte vårblommorna att titta upp. De är härdiga och sluter sig kring sina viktiga inre organ, ståndare och pistill,

Inser att inte alla känner sig lika muntra över snön som jag.

För det första, så blev vi förskonade från de stora mängder snö, som vräkte ner några mil norröver. 

För det andra, så hade vi inget behov att ge oss ut på sliriga vägar under det att snöade igår.

Förstår att de som suttit insnöade i bilar och bussar under timmar, ja under hela natten, inte ser något som helst positivt med snön.

Intressant dock att höra hur alla skyller på "någon",  för att det blev kaos i trafiken.

Det är något som inte stämmer i detta land. I Sverige så kommer numera individen och det individuella valet alltid första hand. Men när det gäller att ta ansvar, så finns det ingen individualitet. Man skyller alltid på någon annan.  Ända från regering- ( och oppositions-) nivå ner till både barna och "gräsrots"nivå.

Vad det gäller snökaoset så skylls det på trafikverket, på lokala snöröjare, på lastbilstrafiken.  Tror inte att man kan skylla på SMHI denna gång, då de tidigt gick ut med orange och gula varningar.  Men vem vet, det kanske är SMHIs fel att det snöade så mycket?

Jag tycker detta är rätt enkelt: Varnar man för att det ska komma mängder av snö, så är det väl upp till var en att inse att man ska hålla sig borta från vägarna. Hur snabbt än snöröjarna ger sig ut, så  hinner de inte få bort allt.  Har man inget omedelbart ärende, så stannar man hemma. och även om lastbilstrafiken håller igång Sverige, så är det bättre att stanna till under några timmar än att bli fast på vägen och ställa till det för dem som "måste " ut.

För mej låter det superenkelt.... Och handlar om det individuella ansvaret. 

Imorgon ska det komma mer snö. Jag har en tid hos frissan på morgonen. Och vi har bara bilen med (små) allrounddäck  hemma. Känns så där. Maken har lovat åka med och passa på att att handla under det att jag är hos frissan. Men är det så att det kommit mycket snö redan på morgonen, jag då får jag faktiskt ringa återbud. Det finns ju nya tider att få. 

Till helgen kommer våren tillbaka, är det lovat. Härligt!

Och inte skulle jag bli förvånad om det kommer minst en omgång snö ytterligare, innan den riktigt grönskande våren kommer.