lördag 17 april 2010

Arbetstidsanalys




Har alltid hört till dem som säger att om det är något som jag har gott om, så är det tid och pengar. Det som folk normalt brukar klaga på att de har för lite av.... Nu är väl allt relativt, och jag jämför nog bara med vad jag egentligen behöver.
Denna snålblåsiga dag, som egentligen var en dag utan "måsten" blev till en inomhusdag. Skolan blev - som så ofta - styrande, då jag passade på att skriva in omdömen i de ämnen som jag har i femman, i den databas som kommunen bestämt sig för -Infomentor PODB.
När jag var klar och eftermiddagen långt liden, så kom jag för första gången i mitt lärarliv att fundera på den tidsåtgång som jag - och sannolikt alla andra lärare - lägger ner på vårt arbete. Vi har ju 45 timmars arbetsvecka, och det är den jag vill ha bort ...jag vill ha 40 timmars vecka, med rätt till övertid och kompledighet. Denna vecka har jag lagt ner minst 48 timmar på direkt skolarbete. Skulle man dessutom räkna ob på dagens arbete, så skulle det bli 50 timmars arbetsvecka.
Denna vecka är inte ett dugg ovanlig.... så ytterligare abetsuppgifter kan absolut inte läggas på oss lärare. En del befarar ju att det blir så, nu när arbetsgivarna vill att vi ska vara 40 timmar i skolan och bara jobba fem timmar hemma. Men det är inte så jag vill ha det, jag vill inte ha 45 timmars arbetsvecka, jag vill ha 40 timmar och semester. Det där med lov, det är ju inte bara ledighet, jag använde sannolikt 20-30 timmar av påsklovet till skoljobb, mest till att läsa ungdomsböckerna som jag köpt in till skolbiblioteket.
Insåg förresten direkt hur positivt det var att kunna berätta om de nyinköpta böckerna för femmor-sexor och några fyror. De obligatoriska 20 minuterna morgonläsning är helt knäppande tysta, nu när alla har fått möjlighet att läsa en bok som de, genom mitt berättande, fått lite förförståelse för.

Tittar ut och ser svajande trädtoppar .... nä, det blir ingen promenad idag. Har ju faktiskt rört på mig ordentligt nästan varenda dag i flera veckor ... så nu tänker jag ta ett korsord och ett glas vin ... och koppla av. Det är mig väl unt.

Mer blommor från Kew Gardens. Jag njuter av alla blombilder som jag tog i London. Den här blommande busken var vanlig även i trädgårdar. Någon som vet vad det är för växt?
Det har f.ö. slagit mig, vilken tur det var för oss att inte Eyjafjallajökull började slunga ur sig aska några dagar tidigare ... Om så varit fallet så kanske vi hade varit kvar i London fortfarande. Det hade inte varit någon höjdare ... och framförallt inte för Fritz.
Måste säga att jag tycker synd om alla som är strandsatta på olika platser i världen/Europa ... samtidigt som två andra saker slår mig:

Jag har aldrig/sällan funderat på dem som alltid har det svårt - och som lever i ständig flykt ... undan krig, totalitära styrelseskick eller hungersnöd. De har ju det otroligt mycketvärre än de västlänningar som befinner sig på ställen där det både finns mat och tak över huvudet ... och som vet att de så småningom kommer att återvända hem igen... bara inte när.

Håller med Bodil, som i gårdagens kommentar ser positiva saker med att Vulcano ryter till....vi måste "slow down" och fundera på vad vi vill med vår jord. Och dessutom bli lite ödmjuka, för hur långt all teknisk utveckling kommit, så kan vi inte tygla de krafter som finns i Moder jord ... eller övriga Universum.

2 kommentarer:

  1. Så sant det du skriver om våra västlänningar som gnäller över bagateller!!! Ja i det stora hela är det bagateller, tycker jag. De har inte omkommit utan är säkra nere på marken.
    De kommer hem till mat och trygghet, men vet som sagt inte när. man kan inte tro att staten ska ställa upp med allt i alla väder!!

    Intressant om tider...får vi bara betlalt för övertid så inte mig emot...men jag är tveksam till om vi får det...pengarna talar

    SvaraRadera
  2. Spännande med naturen som ryter. Så länge man sitter på avstånd. Så känsligt vårt samhälle är. Det är nyttigt att få veta.

    Angående arbetstiderna så är jag lite kluven. Jag tror våra arbetsgivare missbedömer både den tid vi lärare jobbar och vad det skulle kosta att införa 40-timmarsvecka. Det bli absolut inte den sparåtgärd som de tror. Men det värsta är känslan av att vara misstrodd. Litar de inte på oss, tror de att vi maskar? Varför går vi i så fall på knäna?

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas