tisdag 8 februari 2011

Presspåhopp

Tror aldrig jag har skivit på min blogg i skolan tidigare ..... men idag känner jag att jag måste lämna över min tankar till cyberspacen, för att kunna fokusera på annat.
Och alla kan vara lugna, eleverna mina börjar med slöjd, så tiden jag tar är faktiskt min egen arbetsplatsförlagda tid.

Genom nätverket "förändra Skol-Sverige" på FB, så kom jag igår att läsa en artikel som skrivits av en journalist på tidningen FOCUS. Jag vet inte om det är TV-serien om skolan ( jag har inte sett något av avsnitten, men har dem inspelade) som aktualiserat de i massmedia påstådda missförhållandena igen. Hela artikeln kan ni läsa här:http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/ ´
Artikeln har gjort att jag varit vaken flera timmar i natt och framförallt känt mig rejält arg. Visst är det bra att man kan få publicera allt i Sverige, men jag tycker att publicisten i fråga måste ha lite på fötterna, samt att jag vet att enbart negativ kritik inte leder till positiv utveckling.

Tar mig nu friheten att klippa lite ur artikeln och bifoga mina nattliga tankar.

"Det handlar om att lärarna måste ta sin del av ansvaret för den ständigt sjunkande kunskapsnivån hos eleverna.......Det är lärarna själva som sänkt kraven. Ingen annan...... Praktiska tips.
1. Erkänn ert ansvar."

I stort har vi inte alls sänkt kraven. MEN det har ibland blivit så att vi har varit tvungna att inse att vi inte kunnat nå dit vi vill ( och läroplanen föreskriver) med alla elever. Mycket för att vi inte kunnat ge det stöd som vi skulle behövt, t.ex mindre elevgrupper, hjälp av speciallärare, extra resurs.
Så att lasta lärarna för den sjunkande kunskapsnivån, det är att slå på den som står och tittar på utan att kunna göra något.... det är politikerna som bär detta ansvar.

2. Se till att lärarutbildningen blir bra. När lärarstudenterna kommer ut på skolorna för praktik och arbetsplatsförlagd utbildning eller vad det för tillfället heter – ställ höga krav. Skicka tillbaka den som inte håller måttet, säg att studenten är välkommen tillbaka när lärarutbildarna lyckats bibringa nödig kunskap.

Ligger något i detta.... men har inte så stor kunskap inom området. Det var längesedan jag var betrodd att ta emot lärarstuderande. MEN jag tror att lärarstudenterna får alldeles för lite praktik idag och, eftersom lärarutbildningen har blivit en utbildning med ganska låg status, att det finns en del studenter som har för låga allmänkunskaper för att kunna stå upp för de krav som finns i vårt yrke.



3. Gå in för individuell lönesättning. På allvar. Med stora löneskillnader. Tala med sjuksköterskorna, de har lyckats förflytta hela kårens position med den taktiken. Metta Fjelkner hävdar på Newsmill att arbetsgivarna måste höja lönerna med 10 000 kronor i månaden. Glöm det. Genast. En yrkeskår som stadigt och kraftigt försämrat sina prestationer kan aldrig få en löneökning på 37,5 procent som tack. Men på nästan varje skola finns ett eller ett par ess. Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden.

Vi har redan en tämligen individuell lönesättning. Jag har redan nu svårt att se att de senare utbildade lärana har lägre lön än t.ex en sopkörare. Många av de nya lärarna är superambitiösa och sliter verkligen häcken av sig, för att både se till elever och uppfylla alla de propåer som kommer uppifrån.
Vi gamlingar har väl ingen hög lön heller, men erfarenheten gör att vi tar det lite lugnare plus att vi har en hel del med oss som gör att vi ser undervisandet på ett annat sätt, vilket också gör det lite enklare. Så jag tycker redan att löneskillnaderna är för stora som de är. Dessutom - vem ska få de höga lönerna - den som är bäst på "rövslickeri". Inte säkert att den lärare som ger eleverna bäst utvecklingsmöjligheter får högsta lönen. Sen kan man se det här med löner ur två synvinklar:
1. Vi har alldeles för låg lön för att överhuvudtaget kunna ta vårt pålagda ansvar fullt ut.
2. Pengar är ju ändå bara pengar.... det har väldigt lite att göra med det ansvar som vi absolut har. De allra flesta av oss tar ett jätteansvar, oavsett lön.
Men skulle löneskilladerna bli ännu större, ja, då skulle en del lågavlönade kunna ge upp.

4. Diskutera föräldrarnas ansvar. I stället för att i debattartiklar och intervjuer för tusentolfte gången mala om kommunalisering och nedskärningar, skriv och prata till föräldrarna. Ni får garanterat sitta i tv-soffor och lokalradiostudior och prata om att föräldrar måste bli bättre på fostran för att ni ska få tid att lära ut. Föräldrar ska lära barn att inte hojta rätt ut och kräva reaktion.

De flesta tar ansvar. Jag anser dock att skollag/skolverksföreskrifter har gett föräldrarna för stor möjlighet att lägga över för mycket ansvar på skolan. Sannolikt för att inga barn ska hamna utanför. Det är "ovanifrån" man måste ge tillbaka föräldraansvaret för både fostran och möjlighet för oss i skolan att på ett större sätt kunna begära föräldrars medverkan i hemarbeten/läxor/ansvarstaganden.

5. Följ forskningen. Sprid rönen. Ett entydigt resultat är att svaga elever lyckas bättre om undervisningen och skoldagen är tydligt strukturerad och andelen individuellt arbete liten. Den som är svagbegåvad eller lever i kaos hemma, i värsta fall både och, behöver få komma till ordning och känna att det finns gemensamt fokus.

Två saker i samma punkt. Även om jag inte tycker att man ska stirra sig blind på enstaka forskningsresultat, så bör man ha lite koll. Och forskning, där flera resultat är entydiga, den forskningen bör man ta fasta på. Själv anser jag att dagens skolsystem bygger alldeles för lite på forskning, den ( i mina tankar) förödande kontroll- och likinriktade skolan - bygger för mycket på några politikers tyckanden, och influens från andra västliga - icke så bra fungerande skolsystem.
I punkt 5 b kan jag bara hålla med.

6. Tänk kritiskt och självkritiskt. Det är ett av målen för eleverna. Gäller även lärare.

Även här är jag beredd att hålla med, kanske är många för dåliga på självkritik. Man lägger över för mycket av misslyckandena på eleverna.
Sen är det ju så att ju äldre barnen blir, desto mer påverkar kompisar och rådande ungdomskultur. Det vore fantastiskt positivt om media kunde ta lite ansvar för att visa goda föredömen i sina tablåer, inte bara förnedringar eller ouppnåelighet. Dessutom skulle alla vinna på om skolan fick lite positiva presentationer i press och media. För positivism skapar positivislm, negativism det motsattta. Det är min övertygelse och jag är ganska säker på att jag står på en god forskningsgrund, för det tänket.

3 kommentarer:

  1. Bra inlägg. Måste helt klart läsa hela artikeln. Det du förmedlar här gör att jag förstod att det snurrat i huvudet under natten. Författaren borde kanske varit mer up to date vad det gäller vårt arbete i skolan. Jag håller med på de flesta punkter. kan väl dock säga att vi på högstadiet märker inte av föräldrars intresse så ofta. De har inget eller nästan inget intresse mer än att vi ska se till att deras barn får bra betyg. De ser inte sin del i det stora hela. Individuell lönesättning som det skrivs i artikeln skulle fungera precis som det du skriver, kunskapsmässigt skulle det inte synas och då kan man inte mäta vilken som är "bäst" av flera lärare.
    Ska läsa artikeln och återkommer kanske efter det i frågan.

    Sitter nu och vaktar mina Sva-elever när de skriver NP...det är svårt för dem...

    SvaraRadera
  2. Tack för kloka ord! Det är svårt att inte låta energitjuvarna komma åt en, som någon skrev på FB. Och sjuksköterskornas löner... Undrar vad de siffrorna kommer ifrån! Eftersom Maken är (avhoppad) syrra läser jag ibland Vårdförbundets tidning: En sjuksyrra som läser sjuksköterske-programmet i 3,5 år tjänar ca 22k i bästa fall. Om den läser till specialistutbildning (1-3 år) FINNS INGEN garanti att den får högre lön! Några få specialister får det, men "vanliga sketna syrror", som sliter med barn och gamla, eller på urologer och gyn får inget.

    Kanske ska tala om att efter 3,5 år studier, och ett halvårs springvickande, så tog Maken ett jobb som administratör på sin gamla arbetsplats - där han före sin sjuksyrreutbildning jobbade som gymnasielärare i sk allmänna ämnen. Månadslönen gick upp från 19k till 32k. Själv har jag 26,5 som lärare i allmänna ämnen, med 5 år som obehörig i bagaget och 8 år som färdigutbildad "adjunkt".

    Sänka kraven... Ja, när vissa chefer säger saker som "om du sätter IG på en halv klass liknar det tjänstefel" kan man ju undra. Just nu har jag en klass, på ett studieförberedande pogram, med i princip bara "helsvenska" medelklassungar där jag måste sätta 6 IG i SvB. Inte på grund av att eleverna är dumma i huvudet, eller att jag inte ha lagt ner all energi och all medkänsla - De är helt enkelt inte intresserade av att plugga, inte göra några uppgifter, eller ens vara på lektionerna - bara av att få bra betyg. Och föräldrarna stöttar dem i att att vara borta flera veckor i terminstid på semesterresor, sätta extrajobbet på Ica framför skolan och tycker att vi ställer sååååå höga krav när vi vill ha in ett bedömningsunderlag för att kunna sätta betyg!

    Ibland blir jag så trött! Det är tur att 90% av ungdomarna man jobbar med är så fantastiskt kreativa och tålmodiga (synd bara att man måste lägga 90% av sin energi på de som inte lägger mer än 10% av sin på skolan) och att man har så underbara kollegor, som med humor och omtanke lägger så oerhört mycket tid på andras ungar i skolan.

    SvaraRadera
  3. Kanske också ska säga att det inte är min chef som är så kortsynt, och att det är andrahandsuppgifter - men jag vet att mina chefer är under hård press att vi ska få alla godkända med samma eller mindre resurser...

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas