söndag 13 mars 2011

Bloggbredd- bloggbegränsning?

Personligen tror jag absolut på det förstnämnda. Därför att det passar mej. Majoriteten av vuxna bloggare tycks vara mer inriktade på det senare - de bloggar om olika ämnen och låter sällan läsaren få ta del av något annat än åsikter och fakta om den blogginriktning man valt.
Tråkigt, tycker jag ... jag vill veta mer om människan bakom bloggen, även om jag också är intresserad av tankar, forskning och fakta inom de områden var bloggar jag valt att följa.
Bredbloggandet kommer att fortsätta för min del, det är mitt sätt att vara och så jag vill ha det. Mest kommer bloggbredden att begränsa möjligheten att bli en "erkänd" bloggare, med plats på lärarnas blogginnelista. Men det kan jag leva med.



Dagens första bloggtanke är en hangover sedan i fredags kväll, då till min stora förtjusning Ken Robinson visade sig vara gäst hos Skavlan. http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html har jag sett ett antal gånger och jag anser att den brittiske "siren" bara öser ur sin skolklokhetssynsbrunn. Han ser att kreativiteten dödas av kunskapsskolan, samtidigt som man förstås måste ha kunskaper. Kunskap och kreativitet står inte i motsättning till varann, de bär varann, MEN det får inte bli så att kunskapsundervisandet kväver kreativiteten.


Varvid tankarna går till något som just nu diskuteras flitigt på Twitter - ja, jag har äntligen hittat ett stort användingsområde för det mediet - nämligen skolkaptenens senaste utspel om att man ska skriva in i skolförordningen att man ska ha mer katederundervisning.


Med påföljd att kreativiteten dödas ytterligare. det är klart att vi ska ha kunskaper och genomgångar i skolan. Vi ska diskutera problem av olika art och vi ska informera varann om vad som händer och sker och varför - men eleverna måste också ha möjligheter att själva hitta nya vägar och arbeta med det som passar dem bäst.



En lärare som undervisar utifrån sin egen kunskapsbas ifrån sin egen slitna kateder, den läraren får eleverna att bli slöa mottagare ( och ibland helt frånvarande bortfrånskolandrömmare) i stället för att låta de egna vingarna bära framåt .... med hjälp av lärare och kamrater.

Har vid flera tillfällen haft möjlighet att lyssna på Fredrik Hären. Denne man, som sett en stor del av världen och framförallt den folkrika del som ligger öster om oss, raljerar över de som vi anser vara kunskap. Han viktigaste budskap är dock att vi måste främja och jobba för att bibehålla de unga barnens och utveckla de redan halvkvävda halvstora barnens kreativitet, för att vi ska kunna hålla någorlunda jämna steg vad det gäller teknisk/naturvetenskaplig/ekonomisk utveckling, med de så motiverade och "marknadsledande hungriga" kreativa människorna i de befolkningsrika länderna i öster.

Något som är ännu mera konstigt är att Läroplanen 2011 betonar kreativitet och entreprenörskap, medan skolkaptenen försöker stryka över det som redan är skrivet, i stället för att stryka under .

För att återgå till Ken Robinson, så diskuterades de kontrollerande proven som ges i olika årskurser- s.k. nationella prov. Kommer inte ihåg ordalydelsen helt men det han sa var bara så bra : "Prov är helt OK och till och med bra, bara de ses som ett verktyg i undervisningen och inte är syftet med det samma". Vilket jag tycker att de mer och mer tenderar att bli.



Förskräckligt när man hör pedagoger säga att man ska fälla elever genom provbedömningar.

Vi är inte till för att fälla någon, inte ens sätta blåslampa i ändan på någon elev genom att ge dem varningstrianglar i bedömningsintrumentet. Nej, vi är till för att möta varje elev där de är och lotsa dem så långt fram i färdigheter, sociala nät och kunskaper som vi bara kan. Undersöka vad det är som gör att inhämtadet av ovannämnda går trögt ... det är inte så ofta det beror på eleven själv. Sannolikt aldrig.
Tyvärr så ger inte politikerna alla kommuners barn möjlighet till detta. Läraren behöver också tid för fortbildning och att hänga med i olika färdighetsutvecklande områden. Det är ju bra om man som pedagog ligger steget före inom de flesta områden .....


Variation tror jag är nyckelordet för att så bra lärande som möjligt. Då har alla möjlighet att hitta sitt bästa sätt att lära.

I Storyline arbetet har jag upptäckt att en del elever faktiskt föredrar boken framför att söka fakta på nätet. Andra föredrar att söka fakta via film. Några söker lite fakta- några söker mer. Några lägger ner mer tid på ett kreativt redovisningssätt än andra. Man är helt enkelt olika och man var och en måste få utveckla det man har goda förutsättningar för. Samt att olika förutsättningsutvecklingssätt presenteras i skolan, helst under tidigare år.

Därmed avslutas skoldelen av dagens bloggande. Vill bara tala om att den som gjorde mig besviken i början av veckan har hört av sig och framfört sina tankar om att det inte blev så bra som det blev. Jag är ytterligt glad för detta.... finns inga hårda känslor kvar!

Helgen har gått mer än halvvägs. Igår besökte vi dotter med sambo, blev bjudna på goda våfflor - med ägg och utan ägg. Båda sorter var lika goda - jag kände ingen skillnad - det är ändå grädden och sylten på den genom värme behandlade smeten som gör våfflan. Mums!



Hos M och J får man sig alltid en spelstund. Denna gång hade de varit på Erikshjälpen och köpt några enklare spel. Fia med knuff på höjden var en synnerligen kreativt utvecklat spel, framställt på en borrfabrik ( var det rätt uppfattat?) Kul var både det och Wobbler - som då handlade om att inte högen med bokstäver, uppbyggd på en ostadig platta, skulle börja wobbla.



Råttspelet hade jag inte sett tidigare heller - det hann vi också med - mellan promenad och melodifestival.



... och massor av räkor ..... Fyra personer och två katter mumsade i sig ... men lyckades ändå inte länsa skålen.

Ringde ett röstningssamtal på melodifestivalen- på Monikers "Oh my God". Säkert åldersrelaterat - en blandning av Beatles och Sparks - från ungdomstiden i skiftet 60-70-tal. Låten är iallafall en gladlåt - jag gillar den. Vilket jag inte var ensam om. Nu räckte inte min röst mot ungfolkets favorit "Popular" - och inte spelar det någon roll heller.

Men man kan ju inte låta bli att ifrågasätta vilken relation som Kempe har till melodiväljarjuryn ( är det bara Björkman??) - det måste finnas fler ok låtar än hans.











4 kommentarer:

  1. Mitt i prick! jag tänkte som du när Björklund gick ut och till synes sågade sin egen nya läroplan. Vad menar karln?
    Och jag tycker som du att det är trevligast när man visar människan bakom bloggen. Saknar den tid då jag själv vågade visa mer av mig själv på min blogg. Men jag tänker mig mer för nu när mina barn blivit äldre och jag vet att folk i deras närhet läser. Så jag uppskattar det du skriver. Och glad att du lägger ut länk på Twitter - hittar lättare in då. Tack!

    SvaraRadera
  2. Kan bara hålla med i det du säger om Mr B liksom Damberg träffande beskrivning av honom: stor backspegel, liten framruta.

    Bloggbredd - jatack! Roligt att få läsa om olika delar av ditt liv. Försöker också ha bredd i min ena blogg. De andra är lite mer specialiserade.

    I år var det faktiskt flera låtar som jag gillade. Men jag röstar aldrig. Man har aldrig nån chans mot fjortisarna och innefolket.

    Ha en bra vecka! Nu ska jag gå tillbaka till jobbet efter en veckas sjukskrivning.

    SvaraRadera
  3. Önskar jag hade en gilla-knapp!

    SvaraRadera
  4. Visst ska det vara bredd i bloggandet. Det är en helhet jag vill läsa om. Och visst är twitter spännande och snabbt, man skriver en sak och får svar på studs. Det gillar jag i nuläget.
    Du skriver så sant om Sir Robinson och Herr B. kan bara hålla med.

    Ha nu en goooo arbetsvecka

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas