Vårväckning

Så dumt att vakna redan strax efter sju, när man varje morgon, i fem dagar, bara önskat att det snart skulle vara lördag, så man kunde sova länge, länge --- eller åtminstone tills klockan åtta.
Solskenet sipprade in genom persiennerna och jag förstod att det var våren som väckt mej.
Vårens första hibiskusblomma, den var lika yrvaken som jag, vårväckt som den var.
Hibiskus, det är nostalgi, för mig - en sådan fanns nästan alltid i barndomsfönstret.


Energin fick flöde av våren därute. Bakade dubbel sats av de fantastiskt goda - och nästan nyttiga- morotsmuffinsen.Städade ovanvåningen och klädkammaren.
Fredrikkatten hoppade, sin vana trogen, in i den öppna sopsäcken med kasserade skor och galgar. Fredrik är bara sån, han går in i öppna skåp, in i tvättmaskinen, in i allt som går att gå in i. Nyfiken är han. Annars är har vi samma handikapp, jag och Fredrik. Vi är klumpiga och tunga i baken. Medan alla hans tre syskon är goda trädklättrare, och t.o.m gamle, tunge Fritz en hyfsad sådan, så kommer Fredrik bara halvmetern upp i trädet, hur han än försöker. Jag känner med honom, jag vet hur det är att vara klumpig, feg och ovig. Och hur det är att alltid trassla in sig i saker och ting.....

C-E åkte till T-mo för att handla och våren inspirerade mig att beställa en påse blomjord. Ett antal mer eller mindre - och i några fall ordentligt - vintertrötta växter fick lite ny näring runt fötterna.

Bilen fick sedan en ordentlig rengöring -tvättnötstvätt (miljöbra), avfettningsmedel ( miljödåligt) och ytterligare en tvättnötstvätt ( miljöbra). Miljökontot slutade på plus - enligt mitt sätt att räkna. Dessutom syns det nu tydligt att vi fortfarande har en röd Peaguot - och ännu inte en grå sådan.

C-E bjöd på isterband och stuvad potatis till lunch. Åt så jag blev alldeles proppmätt - klart underskattad rätt. Suveränt god!
Tittade ut i våren och insåg att jag inte fått nog. Lika bra att ta promenad till halvblodsstallet och lämna inbjudan till "vägamötet". Tänkte göra det personligen och få en liten pratstund också, det blir så sällan man träffas nu för tiden.

Passerade fältet där K och H skrev God Jul med skidor på juldagsförmiddagen. Häftigt att se att spåren fortfarande fanns kvar, samtidigt som den plöjda jorden sticker upp sina toppar. Så i år stämmer sången precis - "Julen varar än till påska". Vår julgran ligger f.ö. grön och fin på andra sidan staketet .... än har det inte varit läge att bära den till skogen ... men snart,snart ska den väck.... liksom julbelysningen som fortfarande sitter kvar i tujan.... fast den varit otänd sedan 6 januari.....

K hade redan besök, så jag lade inbjudningslappen i postlådan och kom på att jag skulle testa att gå genom skogen hem. (Nä, hon bor inte här ... hon har ett stort,charmigt, gult hus med tinnar och torn på.)

Passerade en liten hög eldningsämnen, och upptäckte till min glädje att någon hade röjt upp längs den gamla ridvägen. Under de senaste åren, så har den varit igenvuxen av björksly. Nu var leden lika fin som när jag gick där med någon eller båda döttrarna, när de red på Ronja, Athena, Magina, Corina ... eller den riktigt unga Tindra.

Lite ojämnt var det väl att ta sig fram i skogen, bitvis lite isigt - men det var absolut ingen svårighet att ta sig fram med låga "walkingskor".

Härligt, härligt att våren vågar visa att den finns någonstans, inte allt för långt borta. Långa, ljusa dagar - bara två veckor tills dess att ljuset vinner över mörkret.
Kinderna bränner en smula av vind och sol och en liten antydan till solbränna kan skönjas i det gamla ansiktet.

Trött blir man av våren - kommer säkert att sova lika gott som lilla Tindra gjort största delen av eftermiddagen. Hon fick vara ute i koppel en stund vid lunchtid.... och leka lite med bröderna.. som även de är hemsökta av våren och tar sig en kattlur på andra platser i huset.

Än värre lär vårtröttheten bli under kommande månad.... men det är helt OK ....det finns få saker som jag välkomnar lika mycket som VÅREN!