Decemberdebutdag

 Absolut slutmånad för 2011. Fast numera går tiden så fort att man inte längre vet vad det är för år. "Luciaprogram 2012" hade jag skrivit - det tog lång tid innan någon av eleverna reagerade på det. Jag såg det inte alls!
Ute är det mörkt och tråkigt, och tänk det har man vant sig vid också. Nästan så att t.o.m jag längtar efter LITE, enbart så det blir marktäckande, vitt  som lyser upp.

 Startade årets adventskalender idag. Otroligt att "stora" barn kan  tycka att små paket ( innehållande tomtar av olika slag) kan vara så kul! Roligt att se glädjen i deras ögon.
Lika ledsamt känns det när barn ( ja, alla människor) är ledsna, och man inte kan hjälpa dem.
Jag blir så ledsen på de människor som skapar ledsenhet och besvikelser, och ser till sina egna behov i första hand.

Ibland skapar vi ledsenhet och besvikelser omedvetet och det känns inte bra. Speciellt som man har svårt att inse att det man säger ( eller låter bli att göra) gör så stor skada.
När människor (elever) skrattar av glädje, ja då är det superhärligt. Fick uppleva den känslan idag, den sitter fortfarande i. Liksom känslan av ledsenhet gör,  den har också varit en del av veckan.

Önskar alla en fin december, där lite positiva hemligheter göms.
Önskar alla elever goda omdömen som de kan växa utav och i, och som inte gör dem nedslagna och kännande att  man inte duger något till.
För alla har bra sidor och alla har dåliga sidor ... det är fel att bara värdera en del av dem.....
Och livet består av både glädje och ledsenhet ... det är liksom det som är levandets kärna.