Fri fredag

Känns som en sådan, verkligen. Fin fredag, alltså... Har inte ett enda "måste" eller ens " behöva" denna dag.... möjligen att plocka ur diskmaskinen.... Och det är snart gjort.

Vad gör gravt medelålders tant på fria dagen? Jo, hon tar kameran med och går ut på långpromenad. Grundade med en värktablett, för säkerhets skull. Vet att ryggen inte gillar flertimmars promenader ( inkl. fotostopp).... och fick värktabletter utskrivna när jag träffade läkaren för en dryg månad sedan. För att jag skulle kunna röra på mig så bra som möjligt. Skönt att dessutom ha en dottersambo som är läkare, och som försäkrat mig om att det inte alls är farligt att ta en medicintablett ibland.

Gick mot Moghult och såg att världen var lite förändrad, den blida stjärnan lyste upp dagen. I motsats till igår, då det regnade och blåste hela dagen. 

Passade på att åka en sväng till skolan i går. Kände att jag inte hade mycket koll på vårterminen. Behövde iallafall kolla grovplaneringen  för att känna  mig till freds. Satt i en varm skola, lyssnade på Spotify och tyckte att det var ganska skönt att vara där alldeles ensam. Två timmars lovarbete gav mig tillräcklig koll, för att kunna koppla av, resten av ledigheten.

Mannen som sålde kameran tyckte att den hade tillräcklig zoom för att fota småfåglar. Jag håller inte helt med, men jag får ge den en chans till, för jag såg senare att jag hade makroinställning på.....  Kan  kanske påverka. Vore f.ö. konstigt om kompaktkameran skulle ge bättre fotomöjligheter än systemkameran med extraobjektiv....

Känner mig märkligt utvilad halvvägs in på ledigheten .... Brukar alltid vara trött innan jul, och sur och tvär. Så var det även i år.... värre än någonsin. Mycket beroende på allt det nya vad det gäller läroplan, det som vi ska sätta oss i fortare än kvickt, tycks det. Det har varit en massa extra konferenser, vilket går ut över den egna tid som man behöver för att sätta sig in i och utföra så mycket av det nya som man orkar med och kan ta till sig. Lite moment 22... och vad det ser ut på vårens kalendendariet, så tycks detta fortsätta även till våren.
Helt OK med studiedagar för läroplanen -även om det skulle vara kul med något annat - det har vi inte fått på fem år. Först skulle vi ( efter nästan 15 år) stöta och blöta den gamla läroplanen, sedan skulle den nya förhandsgranskas och nu implementeras.... Jag vill ha en ämnesföreläsning.... vad som helst .... bara det blir lite avbrott i läroplanstugget...
Konferenstid för läroplanstugg, det har jag väldigt svårt för. Jag är en ensamvarg, jag vill lära mig på egen hand, för mig blir det inte bättre med att sitta i grupper och diskutera. Vi är olika, det borde vi få vara ... precis som eleverna måste få vara det.
Tröttheten  som hängt som en tjock filt över en,  sedan omdömesskrivningen började, den får i första hand inte gå ut över eleverna. Bättre i så fall att låta den gå ut över kollegor och ledare. Våra ledare måste finnas där för att ta emot vår trötthet och vår frustration. Det är deras jobb......

I Moghult paketerade man ved i det härliga solskenet. Värmande sol, trots att det bara blivit 4 minuter längre dag sedan den vintersolståndet. Det kollade jag på gpsen idag .... har hittat flera olika funktioner. Hoppas att grönvintern består, så att jag kan lägga ut några lådor på några waypoints, och låta eleverna lösa de enkla uppgifter som finns där i. Skulle kunna passa att fadder och fadderbarn gör detta tillsammans.....

Chalmersstudenten var hemma och hjälpte till. Under en period fanns det många ungdomar i vår by. Idag är de allra flesta utflyttade.... och nu finns det en massa 50+ föräldrar kvar. Ungefär som när vi - och alla de som idag är 50+are - flyttade hit för trettio år sedan. De som då var 50+, de är borta, de allra flesta. Nästan bara Svea kvar....och hon bor på servicehus.... Det är tidens gång ...... gäller att ta tillvara på den tid man har.... Jag gör det genom att röra på mig och att fota ... det är min livskvalitétgrej....

Gick förbi Hallåsen , tog som vanligt en bild på nordsvenskarna ....

... och ner för backen, där jag körde fast i  snön  för tre veckor sedan. Idag dansade en vårbäck fram mellan träden.  Känns lite konstigt att det var en dm snö och världen var alldeles vit när jag passerade här senast.

Vek av från grusvägen och gick den tunga backen upp mot Toråsen. Där finns en av alla de jaktstugor som står utmed körvägarna. Kommer ihåg att backen upp till huset var den galoppbacke, på den tiden som döttrarna red på någon av Karlas hästar, och ville att jag skulle gå med och vara behjälplig om det kom någon bil på den smala grusvägen.

Ytterligare en bit fram och några avtagsvägar senare, så kommer man fram till Görans damm.  Testade motljusfunktionen på kameran,,,,

.... men tycker nog att zoombild utan någon specialfunktion blev bättre.  Eller kanske inte.....

Så började så sakteliga klättringen uppåt. I denna jaktstuga, belägen på en plats där det legat ett torp, satt jag en lång kväll för många år sedan och redde ut saker. Utredandet funkade och blev till en bra relation. Så hände en massa saker och kommunikationen upphörde. Läste på någon klok människas bloggsida hur viktig kommunikation är, för att relationer ska fungera.  Kan vara, skulle jag säga. Vissa människor kan man göra uppehåll i  kommunikationen med i flera år, och sedan fortsätta där man slutade. Andra behöver man ständigt kommunicera med.
Idag har jag accepterat sakers tillstånd, och är ganska nöjd med dem t.o.m.  Det finns människor som inte passar ihop.

Allmänningen kallas detta gamla hus. Området där omkring var sannolikt byarnas allmänning. Idag finns det bara en heltidsbonde kvar i de byar som skulle kunna vara betjänta av denna allmänning.

Det är en ordentlig stigning mellan Ryda och Moghult, speciellt på denna gamla körväg, som förr i tiden var den normala kommunikationsleden byarna emellan.
Funderade på hur tacksam man kan vara som orkar med en tämligen snabb långpromenad när man blivit gammal. Jaja, 58 är väl ingen ålder, men det är heller ingen ungdom. Så det där med krämpor, det får man nästan räkna med när man kommit upp i den åldern. Inte konstigt att det blir lite vajsing i maskineriet när den varit med så länge.
Jag kände mig ytterligt tacksam för att få vara så frisk som jag känner mig, trots lite krämpor. Det är inte självklart att man får vara det.

Jaktstugor och älgtorn, det finns det många utav. Gillar inte älgjakt eller jakt överhuvudtaget. Har säkert med arv och miljö att göra.... min far jagade inte alls, ej heller C-E. Det är något som jag beundrar hos den man jag är gift med, det att han vågat gå sin egen väg och inte bli jaktmänniska, med tanke på den bakgrund han har, där fadern var  traktens jaktledare under många år.
Jägare säger att de idkar viltvård. Jag håller inte med,,,, naturen har sin egen gång. De ser till att det inte blir så många viltolyckor, säger de då. Vem har mest rätt att finnas, djuren eller bilarna undrar jag......?

Tror att man blir som andra människor gör en till, till stor del. Är man i jägarkretsar, så ser man ju bara den sidan.... medan det ju alltid finns två sidor. Det handlar om tyckanden och tro..... och både jag och jägarna har ju våra åsikter och rätt/fel. Beroende på hur man ser på saken.

Vissa människor tycks stå i centrum under olika perioder.... beroende av andra människors uppmärksamhet. Jag hade en tid i rampljuset för två år sedan, då det hände massor kring Europasamarbete och e-twinning. Det bara kom över mig, trots att jag inte var förtjänt av det. Tänker att det samma händer med den som inspirerat mig att börjat blogga.... fast på högre nivå....hon får den ena utmärkelsen efter den andra, och jag tycker inte det är speciellt märkvärdigt det hon gör. Men ibland blir man oförtjänt upplyft, medan andra, som verkligen är värda lyftet, aldrig får det.
Kan vara tvärtom också, människor i omgivningen- med rätt kontakter - kan tillintetgöra en också. Har varit med om det också... och känner nu med en vän som är utsatt för något liknande.....

Valde att ta vägen förbi Älmås. Minnet på kameran tyckte att det var fullt helt plötsligt.... Fattar inte vad som hände ... Kanske är kameran så intelligent, så den tyckte att det fick vara nogfotat för idag.

En härlig långpromenad blev det.... Njöt verkligen av vädret.
En bra halvtimme tills dess solen går ner för idag. Ser ut att ha blivit lite frostigt i gräset utanför fönstret.
Tycks bli som vanligt vid nyår ... minusgrader. Fast om det bara blir några, så är det helt OK. Rimfrost är fint....
Nu sak jag gå och kolla om katterna vill komma in.... de gillar också den fina fredagen i det fria.