söndag 10 januari 2021

Minnet

 

Såg  faktiskt solen bakom molnen igår. Idag har den hållit sig undan.

Har blivit en liten tur på sparkstötting varje dag, sedan den kom ut i fredags. Inga långa turer, ett par kilometer bara, ryggen gillar inte riktigt att stå böjd över sparken. Den protesterar, och då får jag väl kompromissa. kort tur och ha lite ont.... Har förresten fått träningsvärk i ljumskarna av sparkandet. Nyttigt för overksamma muskler att få jobba lite.

Inte riktigt läge för sparkåkning på skogsvägen. Men rätt halt i spåren. Tant höll sig i mittenfåran.

Alldeles utanför vårt hus, så finns en liten nerförsbacke. Så pass backe att man kan ta några sparktag och sedan ställa sig på medarna och åka med. Vad händer då? Jo, höger häl åker genast ner i marken. Helt automatiskt. Jag blev jätteförvånad, för jag hade inte tänkt bromsa. Med det hade muskelminnet, för det har tydligen varit med förr. och minns hur man bär sig åt när man åker spark. Går det nerför, så behöver en feg och försiktig tant ha bromsberedskap.


En jägare befann sig utmed vanligaste rundan, på dagens promenad. Känns lite otäckt att upptäcka en man med kamouflagekläder och bärandes på ett gevär. Nu var han ute i fredliga avsikter. Ja, om man inte var älgkalv eller vildsvin, förstås.

 Har funderat på det vid tidigare tillfällen: oj, vilket bra minne som musklerna har. Jag är absolut ingen bra pianist eller gitarrist, men klarar mig i skolsammanhang. En del sånger återkommer varje år, vid jul, lucia, vår och sommar. Det har ofta slagit mig att fingrarna bara rör sig, utan jag egentligen behöver anstränga mig, då det gäller de kända melodierna. Noterna måste jag ha framför mig, men sedan går det av bara farten. Mycket märkligt, tycker jag.

Det är bara några centimeter snö, och på de områden som stod under vatten när snön föll, där är det is.

Halka eller isunderlag, det gör att jag tar pingvinsteg- långsamma sådana. Utan att först reflektera. Muskelminnet vet hur ont det kan göra att ramla....

Muskelminnet vet ganska väl, var tangenterna på datorn finns. Även om de är ännu mer säkra på pianotangenterna.

Blir alltid lite glad när jag ser den vackra dubbelgranen. Den klarade sig från avverkningen i höstas.

Smakcentra bär också på minnen. Ofta blir man lite besviken när man serveras mat som var vanlig när man var barn. Det smakar inte likadant som då. Mammas skysås till fläskkotletter, den har jag inte kunnat efterlikna. Smaken av violtabletter, den  vill jag också gärna återuppleva. Det finns ju violtabletter i gammaldags förpackning att köpa, men de smakar inte som smakminnet minns dem.

Hästar i snöfall. alltid vackert med djur på bild.

Doftminnet säga vara ännu starkare. Den doft som gett mest minnen, det är den lukt som finns i en skola som stått ovädrad över sommaren. När jag känt den, så har jag direkt återkopplat till min barndoms skola, med tre klassrum, en korridor och en lång trappa ner till matsal och ut till skolgård och toaletter.

 En väldigt bekant vy på en av de vanligaste rundorna. Soldattorpet ladugård, den står nog pall ett tag till.

Tror ändå att det är muskelminnet som är mitt bästa sinnesminnesorgan. 
Har inte åkt skridskor på många år. Det gjorde  man ju mycket som barn. Undrar om det skulle funka om man försökte. Eller skulle fegheten och muskelminnet, som varnar för att ramla och slå sig, ta över.




14 kommentarer:

  1. Det där har vi två här hemma pratat om många gånger.
    Främst i samband med mat. Det smakar inte som man minns att det gjorde.
    Det sägs väl att smaksinnet blir sämre med stigande ålder, så om det beror på det eller att saker faktiskt inte smakar likadant numera - det har vi inte riktigt kommit underfund med än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det råvarorna, tror du? Förr var de betydligt renare än idag. Både djur och växter var till stor del framodlade med naturnäring.
      Vi hade inte heller smaktillsatser. Eller också är det åldersförändringar i smaksinnet...

      Radera
  2. Just smaken har vi också diskuterat mycket! Men visst är minnet fantastiskt,oavsett vilket minne det handlar om. God söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just vad jag också kom att tänka på!

      Radera
  3. Nu vill jag ha muskelminne ,-)) Har spelat lite piano när jag var liten, men ingen muskel hjälper mig inte, spark, himla kul nu har vi snö men sparken är många min bort, där tror jag muskelminnet hade hjälpt till! ,-))
    Så fina bilder! Jägare är lite läskiga tycker jag, det händer att de ser vad de vill se och skjuter!
    När det är halt då sätter muskelminnet in direkt ,jag vet också hur det känns att halka, slå huvudet hårt i isen, fy det är läskigt, jag blir långt över hundra år direkt!
    Min mamma gjorde också goda såser, har aldrig ens kommit i närheten, tyvärr. Vissa dofter sitter kvar och även om det inte doftade så gott då, så doftar det gott nu.
    Fegheten tar över för mig och jag förtränger muskelminnet speciellt när det gäller skidor ,-))
    KRAM Primrose!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ju spelat de muskelmwdvetna låtarna massor av gånger. Musklerna behöver träna mycket!
      Få se om skidorna kommer på om det kommer mer snö. Man ramlar mjukt i snön. Men stel är man ju!
      Fattar inte varför det ska vara så svårt att göra riktigt goda såser!
      Kram!

      Radera
  4. Muskelminnet - bra uttryck där! Det är nog starkt hos mig med, men mest vad gäller fötterna och några rörelser som sitter sedan jag spelade fotboll. Piano har jag aldrig spelat. Överhuvudtaget var musik inte min grej, men ett undantag. Jag var himla duktig på att "tolka" musikstycken. Minns att min musiklärare blev lyrisk när jag tolkade Mussorgsky's "Tavlor på en utställning". Vi hade ju noterna framför oss, men de lyckades jag aldrig läsa/följa, vände blad när de andra gjorde det. Tack vare mina tolkningar glömde läraren att jag inte ens kunde läsa noter...
    Doft- och smakminne - där håller jag också helt med dig. Vissa dofter/smaker är helt olika nu än vad de var när man var liten. Å jag har aldrig lyckats med att bli en lika duktig kock som min mamma.

    SvaraRadera
  5. Kanske är något speciellt med maten man fick som barn. Det var den som smakade bäst.
    Skulle velat uppleva din tolkning. Antar att det knappast var fråga om videoupptagning...
    Gammal fotbollsspelare? Kan inte säga att jag varit det, bara varit med och tränat ett tag. Vår för dålig för att fortsätta och delta i lagspel. Muskelminne för boll; ej utvecklat!

    SvaraRadera
  6. Vi har många minnen och på många olika plan. Dessutom så är vissa saker automatiserade vilket jag tror gällde din bromsning på sparken. Det kom av sig själv och satt liksom i ryggmärgen. När det gäller smaksinnet så tror jag att det kan förändras och dessutom så lär det försämras när vi blir äldre fast det har jag inte märkt. Kanske är det råvarorna som är annorlunda. Något händer i alla fall. När jag gick i skolan fick vi leverstuvning med lingonsylt och det var min favoriträtt. I dag klarar jag inte av att äta minsta lilla bit lever längre.

    Kram och ha en bra start på veckan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just lever är speciellt. Jag gillade också lever. Speciellt såsen. Sen fick vi en gryta där leverbitatna var som tuggummi. Sedan dess har jag haft svårt för lever.
      Ryggmärgen...just det... Det är väl det som är muskelminnet. Bra reflektion. Här man spelat Sommaren är kort 200 gånger, så är det ryggmärgen som styr. Fast jag måste se noterna, annars går inte ryggmärgen igång. Kroppen är allt bra intressant! Kram!

      Radera
  7. Jag blir lite avundsjuk på dig som har en spark, och som också använder den. Det skulle jag också vilja ha. Nu får jag nöja mig med andra åkdon i snön. Långa snabba utförsbackar med pulka, bob eller åkmadrass.... jag bromsar på vägen! Det tror jag inte att jag gjorde tidigare. Och så blir det ju längdskidor, där jag också bromsar mera än tidigare. Inte bara muskelminnet som styr, också erfarenhet och en del vurpor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Längtar efter att åka längdskidor. Fast helst på ganska plan mark. Risk att jag förstår spåren i nedförbackarna när muskelminnet sätter igång att ploga.

      Radera
  8. Spännande det här med olika minnen ... just luktminnen tycker jag är starka, men även smakminnen - och när jag för första gången på många år satt upp på en hästrygg, då visste mitt muskelminne precis vad som skulle göra - det var en märklig känsla :)
    Vackra vinterbilder!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är nog som att cykla, det där med att rida. Här ingen erfarenhet av ridning för egen del, men ångrar oerhört mycket att jag inte tog ridlektioer under alla de år som jag körde döttrarna till sina ridträningar.
      Ja, här är det vinter, men fortfarande milt. Det ska det tydligen bli ändring på. Hoppas att kylan för med sig lite sol. Kram!

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas