LIte snuvad....

 Kommer så väl ihåg en skolstartsdag någon gång på nittiotalet. 

- Jag känner  mig snuvad på sommaren, sa en av kollegorna. Vi andra höll med.

Jag känner likadant just nu, efter sex veckor med regn nästan varje dag. Snuvad på högsommaren....

Ja, jag vet, jag gnällde på torkan i juni. Den ständigt blå himlen.  Med all rätt. Hade redan då en känsla; att när solen försvinner bakom molnen och regnet kommer, så är sommaren slut. Det tycks vara så...samtidigt som jag har en annan känsla "långt inne". När solen ges utrymme att lysa från en klar himmel igen, så kommer den att göra så ett bra tag. 

Så visst kan sensommaren och hösten bli fin....och inget kan jag göra åt vädret....

Men man får ta till vara uppehållsvädret. 

När jag ändå hade ett ärende till såväl bibliotek som ICA Kvantum i onsdags, så passade jag på att  ta en promenad runt sjön i centralorten. Solen lyste med sin frånvaro, men så gjorde också regnet.   Gott så!

Lite annorlunda växter, finns det längs den extremt lättgångna femkilometersträckan runt sjön och våtmarkerna där omkring.

Cikoria? Eller iaf en nära släktning....

Längs vägen vid Tåstarps (grus)-ängar, blommar backtimjan.

Mötte f.ö. denne man ( tror jag) tidigare på rundan. "Ful" ( förlåt alla hundälskare) tjock hund, tänkte jag. Döm om min förvåning då jag mötte ytterligare två yngre män, med var sin likadan jycke. Jättekonstigt... eller så är det en tranemo-vägkorsning, som gjort ett flertal till hundägare... 

Fyra styck kreatur betar på strandängen. En ville vara med på bild. De vackra nyporosorna i bakgrunden, syns tyvärr inte så bra.

Mängder av lundkovall, Dag och Natt, stod fortfarande i full blom.

Den relativt ovanliga blomman tycks  föröka sig för varje år som går.

Gulsporren får ersätta solen. Den lyste intensivt på sina ställen.

Vita moln, ja, det får man vara nöjd och glad att få se. De grå har verkligen dominerat på sistone.

Eller... jo, de mörka molnen fanns också. Men visst är det vackert! 

Igår, torsdag, hade vi "barnbarn-sällskap-uppdrag" under förmiddagen.  Inget uteväder, för oj, vad det regnade. Mycket spela spel blev det. På eftermiddagen passade det bra att vi tog TBE-vaccination nummer två. En kollega till Johannas make har tillsammans med sin man en liten privat "vårdinrättning" för bl.a. vaccinationer. När Johannas familj tagit sin första vaccination och berättade om det, så insåg vi att även två gamla skogsmullar kunde behöva skydda sig för det elaka, fästingburna viruset. 

Två tjejer fanns hemma i huset där de små sprutorna väntade på oss. Två tjejer som våra barnbarn lekt med flera gånger tidigare. Så de åkte med, och under tiden som man lekte klart, så tog C-E och jag en promenad i närområdet. Regnet hade precis upphört men molnen var ännu blygråa. Liksom vattnet på Hindsen.

Det fanns många fina hus i området öster om Värnamo, såväl sommarhus som året-runt-villor.  Det gamla timmerhuset med sjötomt, var ett rent drömhus för denna tant....

Trevligt med vaccination tillsammans med lite hemma-hos-samtal. Samt en riktigt fin liten promenadrunda.

Bara ett barnbarn-foto denna gång. Är väldigt imponerad över sexåringens kreativitet och företagsamhet. Han blandade en egen såpbubble-lösning och försökte sedan bygga upp ett "bubbelhus". 

Dagens promenad är fixad. Från skogen och hem. Såg att lingonen börjar rodna. Och konstaterade att blåbären blivit "vattniga", men fortfarande helt ok att äta.

Tycks ju som om naturen inte känner sig lika snuvad på sommaren som jag. Nu hoppas vi på en fin och sommarlik höst.