söndag 13 oktober 2024

Ännu mer höstbilder

 Det tycks som många av oss blivit "besatta" av att fånga hösten på bild.  

Hösten har varit ovanligt lång i år, känner jag. Tiden med de vackra färgerna brukar passera snabbt.  Detta år känns det som om man kunnat njuta av höstens vackerhet under en längre tid. Och än är den vackra tiden inte över. Även om det glesnat i trädens lövverk, så sitter många löv ännu kvar. Och de förgyller veekligen tillvaron. Rent bokstavligt.

Tog en fin runda på förmiddagen. När jag kom hit, mindre än 500 m från vårt hus, slog det mej; Här ska jag ta en bild varje söndag under de närmaste tre-fyra veckorna. Undrar hur länge det dröjer innan det är kala grenar och bruna löv på marken? Kanske bara ett par veckor. Beror sannolikt på när det blir ordentlig nattfrost...

För visst är höstens "matta" vacker? Fast.. En del löv är redan rätt bruna. Utan frostangrepp.


Rönnbär har det funnits gott om i höst. Tillsammans med gula lönnlöv... En vacker hösttavla. 


Det finns en del växter som håller ut långt in på hösten.Baldersbrå är en av dem. Rödklöver fanns det också rätt gott om.


Naturens installation. Vackert. Rost är ju dessutom trendigt.


Är för dålig på svamp. Gissar att dessa inte är ätbara. Undrar om kanalen "Fråga Anki" är öppen?


Det var rätt bra fart på vattnet i bäcken. Till min glädje var en av mina favoritrundor tillgängliga. Inte ett nötkreatur i sikte, inte ett enda staket i vägen.


Färgsprakande blåbärsris.


Det var nog på försommaren som jag passerade den gamla ladugården från detta hållet. Kreatur och hästar har varit i vägen. Men nu är rundan bara "min"... och alla andras som vill gå där. Men nu är jag väl "byfånen" i byn, den som nästan dagligen är ute och nöter vägar och stigar.


Skägglav. Ett tecken på bra och ren luft. Traktens "Buenos Aires".




Den nyanlagda dammen har fyllts på rätt ordentligt under sommaren. Fick en liten pratstund med frun i huset.


Och en bild på några av de nöjda hästarna..


Röllekan ger det sista för denna sommaren.


En hel del blåklockor utmed vägen.


Och ett nytt litet rönnskott.


Tog en liten extra runda och slapp gå på landsvägen. Det fanns massor av fallfrukt hos grannen. Kunde jag plocka upp den? Det gick bra.
Så goda äpplen.  De flesta blir dock "godis" till Johannas hästar. Har redan tillräckligt med äppelmos. Många äppelkakor har det blivit också. 


Passerade ytterligare en trädgård med fallfrukt. Ägaren till trädgården gick bort i somras, 97 år gammal.

Tänker ju rätt ofta på min ålder. Att jag är gammal. Gunnar blev 26 år äldre än vad jag är nu. För 26 år sedan var jag 45.  En konstig reflektion. Så ibland är 70 inte så gammalt... beror på vad man jämför med.

En fin promenad. Njutbar. Undrade om C-E ville följa med. Det ville han inte. Jag går lite för långa rundor. Bra att gå ensam. Det blir så många bra fotostopp då 

När jag kom hem hade C-E tagit en ( kortare) promenad och plockat ett par liter kantareller. Svamparna har återkommit i en andra omgång, efter septembervärme och några ordentliga regndagar.Så det blir varm macka med svampstuvning i kväll. Gott!


6 kommentarer:

  1. Hösten gör sig bra på bild. Vilken härlig promenad du fick.
    Jag ska göra några äppelpajer och lägga i frysen också någon dag. Så har jag tänkt koka gelé på äpplen, men det är en grej i receptet som jag aldrig hört talas om. Det glömmer jag att titta efter i affären.
    Fin spegling i dammen där!
    Så bra C-E hade hittat svamp. Hoppas Anki kan ge svar på vad det är du hittade för svamp. Hon kan verkligen allt om svamp!
    God söndag kväll nu! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu hopps vi att Anki kollar. Tycker att svampböcker är lite för luddiga.

      Radera
  2. Fina höstbilder. Det kan vara rätt avkopplande att gå ensam och i sin egen takt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det. Ta en bild när man ser något man vill fota. Stanna och kolla och njuta.

      Radera
  3. Hösten är vacker när färgerna sprakar men här ser vi inte så mycket av det. Dessutom så är det snart ett minne blott. November är bara så tråkig om man frågar mig.
    Jag uppskattar sällskap när jag promenerar men jag klarar mig lika bra utan. Går man med en hund så är man ändå två. Jag kan tycka att det är befriande att kunna tänka på allt eller inget när jag är ute.

    Åldern ja, den är mer än en siffra men ibland ändå inte. Lite knepigt när man är ung i själen men kroppen säger något annat. Nu ska jag inte klaga men man kan absolut inte ta hälsan för given. Allt är relativt. Min pappa blev 63 och hans pappa 44 år. Ledsamt när människor inte hinner bli gamla...

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får vara glad för varje dag man får vara med och må bra.
      Jag gillar att gå själv, men försöker ändå få med C-E ut ibland. Han tar ju sig sällanbut på egen hand.
      Ha det fint!

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas