Mera höst

 Gillar ju verkligen denna årstid. Det är så sagolikt. Höstfärgerna har så kort beständighet, så att de dagar då man får uppleva dem, känns som om man befann sig i en sagovärld. Varje år står jag där i hösten och bara förundras. Om någon vecka, då höstens första blåsiga dagar passerat, då är jag också förundrad. Träden står alldeles kala. Inget jag känner glädje över. Men en del av året. En nödvändig vila för våra växter.

Skoldagen blev lång. Det fanns en del att avhandla, innan min vikariekollega tog helg. Hon jobbar ju må, ti, on medan jag har mina arbetsdagar må, on och to. Fredagar får de yngre, ordinarie, kollegorna ta hand om. 

Bilens termometer visade 14 grader då jag körde ju hem. Kände att jag bara måste ut i det härliga vädret. C-E hängde på. Vi mötte älgjägarnas bilar. De var klara för dagen. Träffade på svåger Roger då vi kom fram till byn. Han berättade att man skjutit fyra älgar så här långt.  Två tjurar och två kalvar. Tycks som om det finns lite fler djur i år, jämfört med de senaste åren.

Lite bilder från seneftermiddagens promenad. Man kunde förnimma skymningen på hemväg. Antagligen mest för att regnet började falla, precis när vi kom hem.

Nävans blad får fina höstfärger.

Lönnar.  Så vackra.

Mer lönn.

Snart dags att vända tillbaka.

Höstanemonerna har blommat i två månader.

En bild från gårdagens "mormorstisdag". Konrad kom bärande på en höna. Jag vet inte vad det är för fel på mej, men jag klarar inte att ta i något med fjädrar. I alla fall inte så länge det lever.  Och måste jag ta i en död fågel, så tar jag den med hjälp av hushållspapper mellan mina fingrar och fjädrarna. Funderar på om det beror på att jag blev påflugen och hackad av tuppar då jag var barn...