Så vad det det där med vemodet

 

Idag var det dags för det stora vemodet att göra sej påmint. Kände det redan på väg ner mot Halmstad.  Konstaterade att vemodet sitter i magens vänstra sida. Det känns som om det utgår från trakten av mjälten. När vemodskänslan är som störst, så känns den ända upp ifrån halsen och ner i undre delen av magen. Och där nere så går den även över i den högra sidan, iallafall delvis.

Alldeles nyligen hemkommen igen, så har den värsta vemodskänslan bedarrat. Det är mest om jag tänker på hur det kändes, då jag gick där på stranden, eller när vi låste dörren till stugan, som det kniper till igen.

Halmstadssäsongen 2024 är ett minne blott. Vattnet är avstängt och rören tömda. Elen är avslagen. Altanmöblerna är inställda i stugan. 

Konstaterar att det varit en bra sommar. Både regn och sol.  Juli var väl ingen höjdare, men det är den sällan. Augusti och början av september var den bästa tiden. Speciellt som badvattnet och stranden blev betydligt bättre än vad det varit tidigare under sommaren.

Nu är det bara att hoppas att den gamla stugan står pall för ännu en vinter. Och att vi  gör det samma. Det finns en hel del ångest kopplat till stängningen... Hur ser allt ut då vi öppnar igen?

Ett halvår till öppningsdags. Jag längtar dit. Tanken på april månad, den ger upphov till ett nytt knip av vemod. Omfattande i stort sett hela vänstra sidan av torson.

Är tacksam över den fina Halmstadssommaren som var. Hoppas på en lika fin nästa år.