En av mina gamla elever, som jag hade i en av mina allra första klasser, jobbar som "mattant" i skolan. Tänkte att hon inte skulle känna igen mej, då jag träffade på henne första gången på dryga 35 år. Det var för några år sedan.
- Du ser ju ut som du alltid har gjort, sa hon då.
Vilket man kan fundera en del över! Jag var drygt 30 då hon gick ut åk sex. När vi sågs igen var jag i sextiofemårsåldern.
Såg jag ovanligt gammal ut vid 30? För inte ser jag ut som en ungdom idag...
( Märker ni hur fixerad jag är vid ålder ller och ålderstecken??? Säkert!)
Antagligen är det så att en del av oss behåller många drag livet igen, eller iaf genom vuxen ålder. Min gamla elev, och även hennes mamma, som jag träffade för ett tag sedan, är sig lika. Systern, som jag ockdå haft i min klass, skulle jag aldrig känt igen.
Var på biblioteket i Tranemo idag!
-Hej Anna-Lena, sa en ung kille glatt, då vi möttes.
-Hej, sa jag. Men har inte en susning om vem det var.
Så är det ofta. Folk känner igen mej och kommer och pratar. Eller hejar glatt. Jag har inte en aning om vem jag pratar med. Oftast har jag vett att fråga. Trots att det är lite pinsamt. När jag får höra namnet, så visst.. nog känner man igen personen. Trots en del förändringar i utseendet.
För ett tag sedan stötte jag ihop med en kvinna som jag trodde var en barndomsvän. Eller rättare sagt dotter till min mammas väninna. Så vi umgicks en del.
Jo, det var hon? Men vem var jag, undrade hon.
-Jag var med på ert bröllop, sa jag.
- Som flickvän till någon då?
-Nej, som dotter till din mammas väninna.
( Heldumt att bjuda mig på bröllop för att jag var dotter till mammans väninna. Och en som dessutom aldrig gillat fester )
Kvinnan kom aldrig på vem jag var.
Jag kände mig nästan förorättad. Tänkte att den där kvinnan är nog lite dement!😀
Fin promenad idag. Fick lite ont i ryggen dock. Trots att jag hade stavar. Så nu får det bli en halvtimmes ryggympa.
Jag tänker som så att har man varit lärare i väldigt många år så är det ett stort antal elever som passerat revy under resans gång. Som elev har man förmodligen inte haft så många lärare och då är det enklare. Även om vuxna åldras så är grunddragen samma medan förändringen från att vara tio till att vara trettiofem är större. Vissa känner jag igen direkt men dessvärre inte alla. Ibland har det känts pinsamt när personen ifråga blivit överlycklig av att träffas och så visste inte jag vem det var. Ibland har jag frågat men ibland har jag spelat med. Ibland har polletten trillat ner under samtalets gång och då har jag känt en stor lättnad!
SvaraRaderaÖnskar en fin fredagskväll!
Kram
Så är det! Men SÅ förargligt att ha låtsats känna igen och sen inte komma sig gör att fråga. Kram
RaderaDet är säkert mycket lättare för eleverna att känna igen gamla lärare än tvärtom. Läraren är ju vuxen från början liksom. Men visst finns det människor man aldrig skulle känna igen om man inte fick veta vem det var!
SvaraRaderaTrevlig helg! Eval8
Är ju en del vuxna dom också förändras då mycket på 15-20 år att det är svårt att känna igen. Och några förändras inte det minsta! Go kväll!
RaderaMycket märkligt. Vi körde för att hämta pizza. När vi satt där kom en kvinna in. Jag tänkte direkt att det var mattanten på skolan i gamla byn. Tittade på Maken och mimade hennes namn. Han trodde också det. Men vi var osäkra, hon var för smal. U var en bastant kvinna. Men det var hon. Det var konstigt vi båda reagerade likadant. Hon skänkte oss inte ens en blick…
RaderaEn del vill inte se...
RaderaVissa har ansiktsminne även om åren går känner man ingen dragen, leendet eller något annat. Jag vill tro att jag har bra ansiktsminne. Sedan kan det ju vara så att jag missar en fasligt massa gamla arbetskamrater, bekanta eller skolkamrater men det vet jag ju inte. :-)
SvaraRaderaOm dom inte hejar, så har fom ju missat dej oxå!
RaderaDet har väldigt mycket med att göra om man varit en offentlig person i arbetslivet eller inte. Jag var väldigt välkänd i Ed, där jag bodde i 19 år. Jobbade på Försäkringskassan.
SvaraRaderaNär jag kom till Lidköping blev jag mer anonym. Men vi är olika hur vi bevaras och olika vilken ansiktsigenkänning man besitter. Tror inte det har med ålder att göra alltid.
Kram!
Visst är man lite halvoffentlig i mitt jobb oxå...
RaderaÄr inte många lärare väldigt välbehållna (om man får säga så)?
SvaraRaderaDe lärare som våra söner hade i lågstadiet och mellanstadiet såg ut som att de inte hade åldrats alls, trots att de var pensionärer (vi bodde i samma område, så vi såg dem då och då).
Trevlig helg Anna-Lena!
Vi har ett för enkelt liv..😀😀😀
RaderaDet gäller att åldras i tid brukar man säga på Åland, vilket betyder att man ser ung ut hela livet...igenkännandet handlar inte om ålder.
SvaraRaderaOj, så många jag har sagt hej åt och stått och pratat med utan att veta vem det är jag har pratat med. Som lärare är du säkert välkänd och bekant för många, vi som hade café med många gäster, var också ansikten som många kände igen.
Trevlig helg!
Kram
Är nog så . Man är lite halvt offentlig!
Radera