tisdag 22 oktober 2024

Bokskogen



Bokskogar, det finns det lite här och var i trakterna. De flesta skogarna täcker mindre områden. Den lilla Bokskogen i närheten av dotterns gård, har alltid känts så inbjudande. Skir grönska på våren, skuggande lövverk på sommaren och gyllene löv och guldtäckt väg på hösten.

Dottern och svärsonen flyttade till gården en månad innan Konrad kom till världen. En tur och retur promenad till och genom bokskogen, blev nästan alltid den naturliga barnvagnsturen, under de första åren.. 

Så kom Karl-Petter till världen och det blev promenad med dubbelkärra/tvillingkärra. Ofta fick jag sällskap på promenaden och det blev en vagn och en kärra, som pojkarna åkte i.

Ibland blev det också så att K-P tog en tupplur därhemma, medan jag tog Konrad, ständigt tjattrande, i kärran.


Konrad ville att vi skulle leka kurragömma bland de gamla bokarna. Han gillade också att leta efter insekter i de träd som fallit samman och där det bara fanns en murknande högstubbe kvar.

Hemvägen blev ofta en lugn historia. Konrad brukade somna.

Förra året lockade jag med mig K-P genom att föreslå att han skulle sitta på ett speciellt sätt i "trehjulskärran". Konrad cyklade med mig någon gång. 

I år har KP cyklat med mej en gång. Det var på försommaren. I övrigt är det bara jag som känt dragningskraften från den vackra lövskogen. Har definitivt saknat tisdagspromenaderna dit.

Så här i hösttid så är bokskogen som  vackrast.

- Kan ni inte följa med dit? frågade jag pojkarna idag. Vi tar BILEN.  Konrad var inte ett dugg intresserad. Hsn och grannpojken var ute och sköt "straffar" på varann.

-Du då K-P? 

- OK då! Men då ska jag ta med mig fotbollen.

Så fick det bli. 

Tiderna förändras. På gott och ont!

 Bokskogen vackerhet, den består.



9 kommentarer:

  1. Jag har inte sett mycket till bokskog i höst. Lite lönnar har varit orange, gula eller röda, men jag kan inte påstå att jag sett mycket höstfärger alls.
    Man får vara glad så länge man får med sig någon av barnbarnen. Fick en bild från B1 och B3’s farmor. Hon har två barnbarn till, den äldsta är en flicka på 14 år. Denna bild hon skickade var den sista bilden hon fått ta på alla fyra. Flickan kommer aldrig med mer. Vill inte hänga med dem längre. Tråkigt förstår jag.
    Nu ska jag snart sova i hotellsängen i Ullared. God natt! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att tjejen ändrar sig.
      Bara att inse att småbarnsåldern är över för våra tre. Det gick fort..
      Ja en kul dag i Shopping-Meckat.

      Radera
  2. Tycker att bokskogar är fantastiskt vackra. Ja, tiderna förändras, det är precis som du skriver på gott och ont. Gör lite ont i hjärtat ibland när saker inte är på ett visst sätt längre. Inte nödvändigtvis sämre utan bara annorlunda.

    SvaraRadera
  3. Bokskogar är vackra. I min barndom hade jag en bokskog relativt nära mitt hem. Där hände det att vi höll till och lekte. Försökte hitta den för något år sedan men skogsvägarna och åkrarna hade ändrats så jag hittade inte dit. För ta nya försök framöver.

    SvaraRadera
  4. Bokskogar är inte så vanliga här, men de finns ... och visst är de vackra.
    Du har så rätt! Åren går och tiderna förändras ...
    Kram

    SvaraRadera
  5. Bokskogar finns inte här men jag har gått i en, en gång i Skåne. Väldigt vackert.

    SvaraRadera
  6. Bokskog är verkligen vacker hela året, magiskt.

    SvaraRadera
  7. Det är fint med bokskogar, likaså då det är gallratt ibland björkarna. Kortfattat så är det underbart i naturen!
    Kram Lisa

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas