Bräddfullt

Uträttade några ärenden på förmiddagen, denna tredje dag, i min allra sista sportlovsvecka.
Passerade flera små sjöar och vattendrag, och kunde bara konstatera : Det är bräddfullt överallt.

Kollar man väderleksprognoser för resten av veckan så ser man att det förväntas komma ordentligt med nederbörd till helgen igen.
Kanske hinner vattnet sjunka undan lite innan dess, men knappast mer, än att 30 -40 mm regn gör vattendragen ännu mera bräddfulla, så mycket att det blir översvämning.

Det kan bli bräddfullt för oss människor också. Rent mentalt.
Tror att alla varit med om att det bräddfulla inre, svämmar över.
Tycker att det blivit lite bättre med åldern. Dels tar man saker lugnare när man blir äldre, dels är det inte lika mycket stress runt omkring en, som då man står mitt i livet.

Elever kan förstås också ha det mentalt bräddfullt.
I veckan som gick, så fick jag vara med om en ordentlig översvämning. Utan förvarning- det är inte alltid enkelt att se när det är på väg att rinna över.
Nu blev det en snöbollseffekt av det hela, elevens bräddfullhet gjorde så att förälders bräddfullhet också kom i dagen. Det samma gällde rektor och när han då lade ett helt orättfärdigt ansvar på mig, jag då var det tur att det inte var så mycket i "mitt glas"  sen tidigare, för att bli orättvist behandlad, det fyller på rätt så ordentligt.

Såg filmen "Two popes" på Netflix igår. En verklighetsbaserad film som handlar om mötet mellan förre påven Benediktus och nuvarande påven Franciskus. Denne förre ville avgå och hade utsett sin efterträdare. Den tänkte efterträdaren hade åkt till  påven, för att få sin uppsägelse från sitt kardinalämbete i Argentina, underskriven.
Så blev det inte.

Många tillbakablickar i Jorge Bergogilos  ( påve Franciskus) liv fanns med i filmen.
Även Benedictus hade en hel del "synder" att bekänna.
Den första påven konstaterade att även om han var "den helige fader" , så var han inte Gud, han var bara människa.
Ibland undrar jag om vi lärare har rätt att vara människor.
Känns för första gången gott att gå i pension till hösten. Jag vill inte vara kvar i en skola, som ser fel i det man inte ens är medveten om.
Eller också är det för att jag är för gammal....
Under alla mina lärarår, så har jag satt förmågan att vara människa, att inte förställa mig, som min största styrka.
Ni märker, det håller på att bli bräddfullt om jag ältar. Så det slutar jag med nu, och så gör jag bara mitt jobb under de månader som är kvar. Inget extra,  bara det jag "måste".

I övrigt, jag rekommenderar verkligen "The two popes" för alla som har Neflix.
Trodde det skulle bli en tjat och pratfilm. Så var det absolut inte. Filmen innehöll en hel del humor, det var många gånger som jag småskrattade.

Lovet tycks vara ganska så fullt med olika aktiviteter. Ingen riktig rast och vila.... fast det är ju en prioriteringsfråga från min sida. Jag träffar gärna vänner när jag är ledig, och de dagliga promenader tar sin tid. Frissatid och tid hos tandhygienist passar bra då man är ledig... och så vill man ju passa på att träffa de allra bästa....

De som fyller alla ens positiva känslor till brädden; glädje, kärlek, tacksamhet, förundran, stolthet... Ja, att "hänga" med de här båda, det gör det bräddfullt av känslor inombords. Så bräddfullt blir det, så att det händer att svämmar över i ögonen understundom.
Helgen samt måndagens tillbringades med dessa två.
På lördag tar vi med den äldste av dem och åker till  nästan jämngamla kusinen i Malmö.
Bräddfullt känslomässigt, absolut.
Bräddfullt på trötthetskontot?  Det känns väl att man inte är 40 längre. Som tur är så återhämtar man sig fortfarande snabbt, och det är så roligt att uppleva de tre små, så att tröttheten är inget man tänker på.