fredag 22 maj 2020

Knak


Knak! Eller, nej, det sa inte knak, men det kändes "knak". Det  var vid frukosten i måndags. Det har blivit "knak"-känsla vid tidigare frukostar med fil och musli. Man undrar ju vad det är för hårt som döljer sig i muslin, men vid alla tillfällen så har det inte varit något hårt i grynblandningen, utan tillkommit något hårt. Nämligen en del av en tand. 
Så även denna gång. Märkligt att det var en stor del av utsidan på tanden som försvann ner i frukostmaten. Normalt brukar det vara ett sönderknak genom tanden och inte längs med.
Inte gjorde det ont, inget skav, men... måste ju ringa tandläkaren och få en tid för åtgärdande av tand.
Tror ni det blev av? Nej.... måndagen var full med skoljobb ända till klockan fem, tisdagen var full med mormorsbestyr ända tills klockan sju och onsdagen gick i samma spår som måndagen.

Får väl ringa nästa vecka då!


Torsdagsmorgonens frukost bestod även den av fil och musli. ( Nio av tio frukostar ser f.ö. ut på det sättet för min del. Frukost nummer tio, det är den efterlängtade grötfrukosten, en frukost, som jag borde unna mig oftare)
Knak! Nä, det sa inte knak den här gången heller, men det kändes knak. Och så  var det något hårt i muslin igen!
Resten av tanden.
På Kristihimmelsfärdsdagens morgon, blev jag en tandlös gumma. Från att ha känt mig i en ålder av något mellan de 60 och 66 år som jag är, så kände jag mig plötsligt som en nittioårig tandlös  gumma.
Ja, jag vet- jag har 27 tänder kvar, jag räknade dem med tungan då jag satt i bilen på väg till Halmstad lite senare samma morgon. ( Alla visdomständer är utdragna - men dem klara man sig utan)
Men ändå, med en tand, helt borta, så känner jag mig gammal och svag...are ....


Nu får det ju bli tandläkarkontakt på måndag. Konsultation iallafall. För vad kan man göra, med en tand som är helt borta? Inte laga på vanligt sätt iallafall.

Funderade på hur det kunde gå så illa så tant blev tandlös. Kom fram till, och kan ha fel om detta..., jag har några rotfyllningar, tror att det är tre, och de tänderna är ju döda. Googlade om rotfyllda tänder och läste till min förskräckelse att det egentligen är förenat med livsfara för patienten att bli rotfylld- det var hur mycket risker med det som helst - och så kunde man också läsa att tänderna blir sköra och lätt går sönder efter tid. Så jag gissar att det var en gammal död tand som gav upp helt. Speciellt som jag inte har det minsta ont, och inne i tanden som inte finns - om man undantar en liten upphöjning av tandrest- så är det som en mjuk lagun.

Det  är en främre kindtand i överkäken som är borta. Skulle säkert klara mig utan den, men känner att jag är beredd att betala ett antal tusenlappar för att få en ny på plats. Bara för att känna mig som "människa" igen.


Det blev en fin dag i Halmstad för tant med tandavsaknad. Familjen från Värnamo mötte också upp, och pojkarna lekte glatt i vattenbrynet... och blev förstås genomblöta. Det var faktiskt rätt gott i vattnet, iallafall så långt som jag var klädd att testa vattentempen, alltså upp till knäna.
Det hade kunnat gå att bada och baddräkt fanns med uppe i stugan.... men ...ja, här är det bara men... jag är väl lite badkruka ändå.... jag som påstår att jag badar från +15 graders vattentemp.


På väg upp från stranden så hörde jag knak. Någonstans från min vänstra sida.  Det hördes, men kändes inget. Hörde knakande av och till under gårdagen och lokaliserade det så småningom till vänster knä.


Det blev mycket på en gång. Tandlöshet och knäknakande. Hur botar man det? Knäknakandet, alltså. Började med att klippa gräset idag på förmiddagen. Var i och för sig nästan gråtfärdig för att huset köpt in en stor tung gräsklippare med självgångsmöjlighet, då den gamla gav upp i höstas. Hade ju hoppats på en robot, men så tyckte inte huset. Egentligen gillar jag att klippa gräs, gjorde det gärna med den gamle uppgivne trotjänaren, men den här var klumpig och besvärlig.
Inte blev det bättre med en tunga som ständigt sökte sig till det tomma "hålet" mellan tänderna och ett knä som understundom kändes knak, knak genom motorbullret.


Hjälp till självhjälp behövdes.
Fick en ide. Jag cyklar till Hestra och hämtar bokpaketet från Ad Libris. Tolv kilometer enkel väg - det borde kunna bota knaket i knät.



Ryggen och rumpan bråkade väl lite, och uppförsbacken när man lämnar Småland och kommer in i Västergötland igen, den är såååå lång.
Men knät gillade trampet och har inte sagt ett knak sen vi kom hem.
Hoppas att det håller sig tyst nu.... annars får jag väl trampa iväg igen.


13 kommentarer:

  1. Det är lite för långt fram för att det ska kännas bekvämt utan tand...Hoppas det går smidigt att åtgärda och att ditt knä bara var tillfälligt på knakhumör!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den tillönskan! Och hellre knakande knä än frånvaro av tand...

      Radera
    2. Jag håller med om det! Tandlös är en skräck!

      Radera
  2. Nämen kära mån!! Du har då verkligen haft otur nu i veckan!! När jag läste om knak nr 2 så trodde jag att det var en till tand men knak i ett knä är ju värre! Det där med rotfyllningar hade jag inte en aning om, det lät ju inte så bra, kanske lika bra att tänderna knakar då!!?? Lycka till nu med både tänder och knä, kram!

    SvaraRadera
  3. Tar hellre knäknak än tandknak. Dåliga knän är det många i min/vår ålder som har...men tandlös, det är man inte. Kram!

    SvaraRadera
  4. Oj ... så det kan bli! Inte kul med tandknak - inte med knäknak heller, men det fixar sig säkert!
    Ha en fin helg ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kunde varit betydligt värre...Ha det fint!

      Radera
  5. Förmodligen var det en rotfylld tand för annars hade du garanterat haft ont. Rotfyllda tänder blir mycket skörare tyvärr men vi behöver ju dem ändå!

    Ha en bra lördag och tugga försiktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så tror jag oxå det är. Tack för lite support i fallet. Tuggar tuggummi som brukligt är efter större måltid. Funkar utmärkt! God lördag!

      Radera
  6. Du är inte ensam! Även jag har haft tänder som har "ramlat loss" och den känslan är konstig. Tandläkaren trodde att det berodde på att min glaskrona är mycket hårdare än "vanliga" tänder och att den därför har skadat min friska tand mitt emot i underkäken. Tanden klövs på mitten, gjorde inte ont men blev lite vasst. Snacka om att jag blev förvånad när baksidan av tanden plötsligt lossnar. Det åtgärdades och nu syns det inte. Tanden i underkäken slipades dessutom ner och är lite kortare än tänderna intill, för att inte "krocka" med den hårda tanden i överkäken. Hoppas att de kan fixa så att du får en tand igen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska bli intressant att höra vad tandläkare Anna-Lena har för lösning. En dyr en blir det sannolikt. Tur att jag jobbat lite längre än till 65, så att jag äŕ stadd vid kassa. Kram Emma!

      Radera
  7. Usch, att tänderna bara går sönder så där... det är inte roligt.
    Det hände mig en gång och jag funderade starkt på att bara dra ut resten och låta det vara så. Men tandläkaren övertalade, eller kanske snarare övertygade, mig om att jag skulle laga den ordentligt. Med rotfyllning, vilket jag gick med på. Och det var nog bra, blev både snyggare och mindre gruvsamt för mig att skratta stort.
    Men jag tänker att om det händer igen så kanske jag låter bli. Det beror lite på var i munnen tandeländet sitter.

    SvaraRadera
  8. Funderar åt det hållet oxå. Få se vad vår namne till tandläkare anser. Lär nog ta ett tag innan jag får tid, eftersom jag inte har det minsta ont.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas