Regnfritt

Hade ett ärende till Borås idag. Ett ärende som var snabbt utfört. Ett ärende som vi med glädje utförde, men som samtidigt ger lite besk eftersmak. Det gör ont när en vän är sjuk och  som man inte vet om och när man får träffa igen.

Vi som får förmånen att vara friska, vi mår bra av att röra på oss. En geocachingrunda har börjat höra fredagar till. Så blev det idag också, denna första dag i maj.

Det regnade när vi gav oss av hemifrån. Regnjacka, mössa, extrakläder packades med i bilen.

Borås har fått ett rykte om sig, att vara Sveriges regnigaste stad. Anser inte att det stämmer. Hela väst-Sverige är ett regnhål, om vindar med regntunga moln kommer in från väster. Borås är inte värre än någon annan plats.

Redan när vi var vid sjukhuset, så hade det slutet regna.

Efter ytterligare ca en och en halv mil i sydvästlig riktning så hade molnen ( om än tillfälligtvis) skingrat sig. Regnjackan packades ner i ryggsäcken. Den behövde inte packas upp på den drygt halvmillånga rundan. Det var regnfritt hela vägen!

En geocache kan se ut på olika sätt, men de vanligaste "burkarna" det är ett petrör, som på förra bilden, eller en välförsluten plastburk, som här.

Den här burken hade en egen vakt. Skogsnigeln. Han protesterade inte då jag öppnade locket. Han väntade snällt på sin plats, och fick fortsätta vakta, då vi lade tillbaka burken på sin plats och vandrade vidare.

Som så många geocachingrundor, så ligger även Mölnetjärnsrundan en bit från tätare bebyggelse, oftast får man kära på en dålig grusväg/skogsväg för att komma fram till startpunkten.
Ofta, ofta så finner man smultronställen på dessa undangömda platser.
Här vid sjön, skulle det inte göra ont att bo. Iallafall inte så här års.

Vandringen gick på helt ok grusvägar. Cacherna låg ibland en bit från vägen. Gillade verkligen denna runda, då den var lätt att ta sig fram på. Utmaningarna bestod i att ta sig upp eller ner för mer eller mindre jobbiga branter. Alla cacher var lätthittade. Trots att rundan till största delen gick igenom skogen, så var den ganska varierad och ganska så kuperad.

Rester av boställen långt ut i skogarna, de är alltid fascinerande. Hur var livet för dem som bodde här, hundratals år tillbaka i tiden? Vad hade de för glädjeämnen? Vad hade de för sorger? Vilka var deras rädslor?

Tjärnarna syntes mellan trädstammarna.

En gömma fanns alldeles bredvid den ena tjärnen. En avstickare nerför en brant ristäckt backe, på dryga 50 meter.  Bra känsla att få komma nära vatten flera gånger, även denna fredag.

Ja, det var en kul runda. Arton burkar fanns utlagda. Ville man fortsätta så kunde man ta den stora rundan, sannolikt sammanlagt en och en halv mil. För vår del, så är det alldeles lagom med ungefär halvmillslånga rundor - med avstickare hit och dit från rundan.

För att komma till området för geocachingrundan, så hade vi åkt sydväst från Borås, mot en plats som heter Seglora.  Det är en ort som ligger lite off-road, och som vi aldrig besökt.

Och Seglora kyrka, den har väl många av oss besökt då vi varit på Skansen. En vacker träkyrka, flyttad från den lilla orten i Västergötland, redan i början nittonhundratalet.

Så när vi nu var på vägen mot Seglora, med bara en mil kvar dit.... varför inte ta en titt på orten och på....

... Seglora kyrka.

En ordentlig kontrast mot den lilla fina träkyrka som numera finns i huvudstaden.
Hade gärna gått in och kollat i denna katedralsliknande  byggnad  ( ja, en mini-katedral då) , men här var det förstås tillstängt.

På andra sidan av den stora kyrkogården fanns platsen där den gamla kyrkan funnits.

Se där, så fick vi med lite kultur på vår runda !

I Seglora fanns också en vacker stenbro som går över vattendraget, som också går genom min barndoms hemby, en bro som går över Viskan. En cache fanns gömd vid bron, och den fick avsluta cacheletandet denna första maj, en dag där det varit (nästan) regnfritt på de platser som jag/vi befunnit oss på.