onsdag 21 juli 2021

Roadtrip- igen

 ... eller  Man klarar mer än man tror....

Svägerskan, C-Es syster, ringde i måndags och frågade om vi ville åka med på en runda till trakten av Växjö. Hon hade sett ut fyra ställen som skulle vara intressanta att besöka.

Jättekul initiativ! Klart vi ville hänga med. Onsdagen- mellan inbokad tisdag och torsdag- var "ledig".

Det första resmålet, det var Singoallas grotta. Jag googlade på "resmålet" och fick klart kalla fötter.


Från parkeringen, långt inne i skogarna mellan Lammhult och Växjö, så finns en knapp kilometer lång vandringsled. Den leder till utsiktspunkten Hultaklint och vidare till Singoallas grotta.

"Pigga ben och god balans" behövdes enligt Växjö kommuns sida. Stigen skulle vara brant och stenig! Röd markering på leden.


Hm... en tant med artrosknän. Och dålig balans. Skulle det funka?
Stavar till balansen förstås...
Nåja, det är väl bara att bita ihop. 
Även om svägerskan är tio år yngre än oss andra tre, så är hon ju ingen bergsget...

Uppåt går det ju alltid att ta sig. 
Klinten bjöd på en vid utsikt, en utsikt som man inte kan återge i bild.


Nerfarten från klinten funkade bra. Man får ta det lite långsamt. Vilket jag gjort vad det gäller nerförsbackar de senaste tio åren... 

Bland de första upp. Absolut sist ner...

 
Ner mot grottan, så var det gott att ha stavar. Är så avundsjuk på dem som känner sig bekväma att gå över stock och sten och känna att balansen funkar.


 Allra sista biten ner till grottan var  en brant natursten-"trappa". Herrarna tog sig ner. 
När även svägerskan valde att stanna på platån ovanför och bara titta ner på grottan, så kände jag att jag inte heller behövde tänja på mina gränser och försöka ta mig ner den allra sista biten.


Viktor Rydberg skrev boken  Singoalla. Om zigenarflickan och  riddaren Erland Månesköld.
På Hultaklint hade man sina hemliga möten och i Singoallas grotta, där gömde sig den unga flickan under dagarna.


Damerna väntade på avsatsen ovanför, medan den minsta av herrarna kröp igenom hela grottan. Dock utan att finna spår av något som kunde tas som ett gömsle. 


Jodå, det gick jättebra att gå. Både upp och ner. Och jag som hade mått lite illa nästan, inför att ta mig längs en rödmarkerad ( om än bara knappa kilometern lång) vandringsled. 

Man klarar mer än man tror. 


Dags för lunch. Helena hade tidigare besökt Krogen på Logen i Tolg. Långt ut på landet, dryga tre mil nordöst om Växjö.



Det var en ríktig liten pärla. 
Matsedeln var kanske lite fattig, men det som erbjöds, det smakade superbra.
För egen del valde jag en vegetarisk pastarätt, med svartkål och valnötter. Och parmersan...
Älgisterband, smakade också bra, tyckte de som valde den rätten.



Helena hade kollat upp en speciell park i Växjö, en park som hade gett dess kände designer, ett fint pris.
Fråga mig inte vem eller vilket pris.... 
Hon hade inte riktigt koll på var parken hette... men trodde att den låg vid Teleborgs slott.



När vi parkerat vi slottet, så visade det sig att det var över en kilometer att gå till parken.
Bara att bita ihop och trava i väg. Funkade bra.
Det var en fin promenad längs Tummern- sjön.
Parken? Tja... liten - men naggande god. Kanske. 
Den var i alla fall ovanlig.
Och vi passerade ett nybyggt område med intressant arkitektur längs vägen.


Visst ville vi kolla slottet också. 
Här har ju flera av "Stjärnorna på slottet"-produktionerna spelats in. 
Slottet används som hotell. 
Måste kolla vad det kostar att bo där en natt.... Vore ju lite spännande....


Sista delmålet, det var platsen där eftermiddagsfikat skulle intas.
Toftastrands konditori. Ytterligare en pärla vid en av alla vattendrag som finns i trakten av Växjö.
Jag har lite svårt för ordet "gofika". Här passade beskrivningen på fikautbudet!

Vägen hem... tre trötta pensionärer och en trött semesterfirare.
En trevlig dag var det.



Instagrambilden sammanfattar dagen ganska så bra.

Hur det känns i knäet/knäna?  Absolut ingenting då jag sitter ner. När jag strax ska resa mig upp, lär det vara stelt. Men stelhet efter mera påfrestande rörelse, det får jag nog leva med.

I morgon bär det av till Halmstad. Jag ska inte göra några längre vandringar än den på 3-400 meter ner till havet. Och så minst 50 meter ut i vattnet  för att kunna ta ett ordentligt dopp. 








20 kommentarer:

  1. härliga vyer och platser, jag gjorde två mils roadtrip på cykel till min mor, härligt väder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra för en road trip ...på cykel ocå.

      Radera
  2. Vilken trevlig tur! Jätteroligt att få hänga med och vidga vyerna. I Växjö har jag varit och även besökt Tegeborgs slott men allt annat var nytt.
    Förstår att det blev en bra, innehållsrik och omväxlande runda. Fina bilder som jag och andra fick njuta av.
    Skönt att ditt knä är ok efter all gång.
    Önskar dig en fin tur till Halmstad.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varierande tur var det verkligen.
      Slottet är verkligen som ett törnrosaslott. En guidad tur där hade inte varit fel.
      Ha det gott!

      Radera
  3. Trevligt inlägg och där fick jag lite tips. Grottan kanske inte var något för mig men krogen och slottet var ju fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Växjö har nog mycket att bjuda på. Och strandcafeet var en riktig liten pärla.

      Radera
  4. Har aldrig hört om Singoallas grotta. Men runt slottet har jag gått vilse en gång. Följde en markerad led och hamnade i både träsk och ödemark. En fruktansvärd upplevelse som fick sin upplösning på en skogsväg långt från utgångspunkten. En kvinna stannade och plockade upp mig med bil. Tack och lov att hon dök upp och att hon vågade stanna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ett sådant äventyr! Tur att det slutade bra.
      Annars ser ju slottet ut som gjort för en utgångspunkt för spännande händelser.
      Kollade vad det kostar att övernatta. 1500 för två. "Billigare" än vad jag trodde.

      Radera
    2. Det var ju inte så farligt ändå för 2 personer!

      Radera
    3. Nä, lite lockande faktiskt. Bara att få sova på ert törnrosaslott.

      Radera
  5. Instämmer m Tony - ett bra tips.

    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fanns mängder av gamla hus i området Lammhult-Tolg-Växjö. Några fina kvarnar . Tänkte på er när vi körde förbi dem. 🙂

      Radera
  6. Vilket trevligt initiativ till en roadtrip och så mysigt att ni kunde hänga med. Det blev intressanta stopp och en hel del motion för er. Slottet hade jag gärna övernattat på. Min kollega bodde där när hon var på en kurs och tyckte det var väldigt fint. När det gäller bra matställen så har de oftast färre rätter på menyn. Långa menyer lär vara ett varningstecken säger de som kan.

    Kram och god torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt tydligt är det så vad det gäller menyerna.
      Funderar på en övernattning i Törnrosaslottet. 1500 kr. Inte alls orimligt pris.
      Bodde på Häckeberga när maken fyllde 50. Då läste båda döttrarna i Lund. Så det passade ju bra.
      Får väl vänta två år, så får det bli 70 årsfirande på Tegeberg...

      Radera
  7. Nu blev jag riktigt avis på er roadtrip som innehöll det mesta! Ja förutom bad då men det ska du ju kompensera strax. Ja tänk att boka in sig en natt på slottet, helst med spöken också!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Japp! Gott bad idag. Lite blåsigt på stranden.
    Vore toppen att bo på Teleborg någon natt! Utan spöken!
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Himla kul initiativ av svägerskan. Gissar att det ger mersmak:-)
    Turen var väldigt tilltalande, men precis som du har jag lättare för uppförsbackar and nedför. Åt andra sidan - ned kommer man alltid;-)
    Restaurangen "in the middle of nowhere" är riktigt cool. Det förvånar mig att den kan överleva. Gissar att utbudet var anpassat till antalet gäster = inte sådär jättemånga ätande gäster alltså. Då är det bättre att ha ett mera begränsat utbud tycker jag.

    SvaraRadera
  10. Här är det väldigt populärt att åka till restauranger och fikaställen långt in i skogarna.
    Finns lite varstans, många bara öppna över helgerna.
    Det går relativt snabbt att få maten om personalen har ett fåtal rätter förberedda. Blev förvånad över hur snabbt det gick igår.
    Ja, ner kommer man alltid... igen sent omsider!

    SvaraRadera
  11. Men så intressant att få följa med på denna tripp. Helt i min smak, fast jag är fullt medveten om att jag inte skulle klara så mycket av "gåningen" i mitt nuvarande tillstånd. Därför är det så värdefullt att få se det hela med dina ögon.
    Så skönt att inte knät blev sämre av utflykten, det gläder mig.
    Hoppas att ni får en finfin helg.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får passa på att göra saker, så länge man förmår. Det är något man inser ju äldre man blir. Kram!

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas