Höstigt

 

Från badväder till höstväder över en natt. Märkte skillnaden på gårdagens eftermiddagsrunda. Ännu mer höstigt och lite dystert, kändes det när man fick höra att drottning Elisabeth lämnat det jordiska. Jag är absolut ingen rojalist, tvärtom, men drottning Elisabeth har alltid ingett respekt och nästan känts som en bekant person. Hon har ju funnits med i hela ens liv. Hon var drottning redan då jag föddes. Helt otroligt att hon har kunnat hänga med så länge. Men det känns ändå lite konstigt och tomt att hon är borta, även för en svensk "anti-rojalist".

Lyssnade på partiledardebatten i TV4 i går. En sådan massa gapande och skrikande från en massa håll! Förstår inte att de personerna kan ha blivit LEDARE  för politiska partier. De ska ju vara föredömen och inte skrikande lögnare och häcklare.  

Känner mig orolig för valets utgång. Utifrån min synvinkel. Claes Eriksson ( Galenskaparna) skrev i en artikel/krönika, att han flyttar utomlands om ett visst parti får inflytande. Bara det att han inte vet vart han ska ta vägen. Jag delar hans känsla.....

Arbetsveckans fyra timmar klarades av i går. Dags att ta helg alltså.... varför inte en liten utflykt?

Höstväder på gång, men lite regn, det har ju inte skadat någon. Maken var på, det brukar han vara då jag förslår dagsutflykter,,...

Började med fika på anrika Göstas konditori, i Smålandsstenar.  "Helgledigt", då får man fira. Är så sällan som jag äter bakelse/tårta. Nu hade jag chansen. Äppelmaräng hette den här skapelsen. Vaniljkräm, sockerkaka, äppelmos och  maräng. Gott! Sötsurt.....

Men jistanes vilka priser det är på sötsaker numera. 52 kr för en bakelse. Tror aldrig jag betalat över 40 tidigare... men det var nog ett år sedan senast, förstås...

Anledningen till att vi tog vägen över Smålandsstenar, det var att det kommit ut en ny geocachingrunda där. en runda längs elljusspåret. Regnet kom, men det var helt ok. Regnjackan höll undan blötan från duggregnet...

Det var välarbetade cachegömmor som "GSK-nisse" utarbetat. Alla på temat tio, då han lade ut rundan för att han geocachat i tio år. 

Känns annars som geocaching har haft en ordentlig nedgång, sedan storhetstiden för bortåt tio år sedan. Men en del gamla geocachare håller i, nya tillkommer. Tacksamt för oss som tycker att det är kul att gå någon runda då och då. Tror dock inte att jag/vi kommer att lägga ut några fler rundor. Eller gömmor. Intresset har svalnat ganska mycket hos oss också.

Målet för dagens utflykt, det var den här platsen. Tiraholms fiskrestaurang.  4,5 mil från Smålandsstenar. 8 mil bort, om vi kört raka vägen hemifrån. Långt bortom "all ära och redlighet", beläget i "tassemarkerna" på Bolmens västsida. 

Vi brukar åka dit och äta lunch en gång varje sommar. Så det var hög tid att komma iväg. I slutet av säsongen har man bara öppet fre-sö. Konstigt att så många hittar dit, med tanke på läget. Det var en del folk i restaurangen idag också, men inte alls så mycket som det brukar vara under semestertid. 

Det gick snabbt att få den stekta gösfilén. Så otroligt gott! 

I samma hus som restaurangen finns också en fiskaffär, med ett utmärkt utbud av den fisk som kan fångas i Bolmen.  Vi köpte med fryst, vaccumpackad, gädda, gös och abborre hem. Samt en bit varmrökt regnbåge. Blir goda luncher framöver.

Det finns en badplats vid Tiraholm. Funderade på att ta med baddräkten. Men avstod. Den hade inte blivit använd. Tokig lär jag vara som tycker om att bada kallt.... men så tokig så att jag gillar  kallt regn då jag kommer upp ur badet, det är jag inte. Det ska finnas lite känsla av sommar kvar, inte vara så höstigt som det är idag. 

Svalka!

 Det var det som maken efterlyste. SVALKA!

En tur med elcykel svalkar. En sådan tur tog vi igår. Till vårt närmaste fikaställe- knappt en och en halv mil bort, i skogarna mellan Västergötland och Småland, Erikson Cottage. 

Idag fick det bli en biltur. 20 grader i bilen. Närmare 30 ute. Maken tycker att temperaturen i bilen är perfekt. För egen del, så börjar jag vänja mig vid lite högre temperaturer, och tycker att det är rätt OK, bara jag slipper vara i direkt sol.  I bilen känns det på gränsen till för kallt, sommarklädd som man är.

Maken hade bestämt målet. Jag fick i uppgift att bestämma några stopp på vägen.

Fika på förmiddagen är väldigt viktigt för maken. 

Jag klarar mig gott utan.

Men visst fikar även jag, om det bjuds på sådan.

I Dannäs, söder om Värnamo, så har man gjort den gamla skolan till ett våffelcafe, som drar folk från när och fjärran. 

Det fick bli dagens första stopp. 

Jättemysigt att sitta under ett parasoll i den stora trädgården, i det närmaste i total stillhet. 

När man befinner sig i den här delen av Småland, så är man långt från allfarvägarna. 

De vägar som leder till den gamla byn, de är smala och slingrande.

Idag blödde asfalten på sina ställen.'

Det finns hur många våfflor som helst att välja bland på  Dannäs våffelcafe. 

Våfflor med bär, sylt, grädde, glass- och matiga våfflor. lunchvåfflor.

Med tanke på att makens mål var en fiskrestaurang, som vi skulle komma till om ett par timmar, så fick det bli en helt vanlig våffla. Med hjortronsylt.

En sådan här service gillar jag. Ihop plock av olika kaffekoppar. Skulle dock sett att det fanns muggar också. I de små kopparna blev det både påtår och tretår. Och i makens fall - jag sa ju att han är tokig i sitt förmiddagskaffe- fyrtår.

En gång hade jag en riktigt god vän, Inga. Vi träffades via våra respektive bloggar, 2009.Vi träffades ett antal gånger, då hon bodde i Forsheda, bara 5-6 mil från Grimsås. 

Den första gången jag var hemma hos Inga, så hade hon en "kurs" i betongtillverkning. Ja, ni vet sådana där krukor och skålar som man kan göra av finbetong.  När vi var klara med gjutandet så tog hon med sig till ett av sina smultronställen, Slättö Sand.

Slättö Sand, det är det närmaste en öken man kan komma. Numera är det ett naturreservat.

Inga var den som lockade mig att börja geocacha.

Hon var helt såld, då hon började med den, för tio år sedan väldigt populära,  fritidsaktiviteten. Jag hängde på hennes geocachingrundor ibland, Riktigt kul att åka ut med henne, för hon hittade nästan alltid de gömda burkarna. Vilket jag inte alltid gjorde/gör.

När man är "geocachare" så lägger man också ut egna cacher. 

Det finns många olika typer av cacher, men det ska jag inte gå in på.

Här på Slättö Sand lade Inga ut en s.k. Earth Cache 2011.

Tyvärr finns inte Inga med oss längre. Hon fick blodcancer, myelom. Inga  genomgick cytostaikabehandlingar. De hjälpt inte. Stamcellsbyte gjorde heller ingen nytta. I september 2017 gick hon bort. Sista gången som jag var ute på en geocachingrunda med henne, det var i juni för fyya år sedan. Då var hon ordentligt märkt av sin sjukdom.

Jag saknar henne fortfarande Trots att vår vänskap bara blev en vänskapstid på 7-8 år.....

Idag loggade denna tanten Ingas cache, däruppe på "öknens" sanddyn.

Nostalgi! Tillbakablick! Insikt om att ett stelt knä inte är så mycket att gnälla över. ( Selfien tog jag för att man (helst)  ska bifoga en bild på sig själv då man loggar en Earth Cache. )

Maken ser ni i bakgrunden. Hade längtade efter svalka i den angränsande tallskogen- och allra mest till 20 grader i bilen. 

Makens "bestämda" mål, det var att vi skulle äta lunch på Tiraholms fiskrestaurang. 

Om vi befann oss långt från allfarvägarna då vi var vid våffelcafeet och då vi var vid Slättö Sand, så var det inget mot hur man känner sig då man fortsätter färden söderut. längs Bolmen västsida, till Tiraholm.

Några få byar,  lite sjöutsikt, krokiga vägar och skog, skog skog.

Nä, Tiraholm är inte nära. Men folk hittar dit ändå!  Färsk insjöfisk lockar. Samt läget vid Bolmen.

Vad som avses, det är att restaurangen ligger precis vid Bolmen. och i Bolmen fångas all den fisk som restaurangen bjuder på.

Vi har blivit bjudna på julbord på Tiraholm en gång. Den gången fanns all möjlig slags fisk i olika anrättningar, även "skräpfisk" som braxen och mört. 

I restaurangen erbjuds gös, gädda och regnbågslax. 

Samt en delikatesstallrik där bl.a. ål ingår.

Regnbågslaxen odlas i "bassängerna" en bit ute i sjön.

Idag valde både jag och maken stekt gös. Jättegott! Dyrt, förstås. Men god mat får man betala för.

I anslutning till restaurangen finns en liten affär. Ibland är det ganska urplockat, men idag fanns både fryst gör och fryst gädda, Och rökt regnbåge. Vi hade med oss kylväska, och faktum är att vi lyckade få med det inköpta, den knappa timslånga resan hem, utan att fisken alls börjat tina.

En rolig dag blev det! Fick ta en promenad fram till byn i den trettiogradiga värmen, för att få upp temperaturen lite efter den svalkande bilfärden. 

Nu ska jag ta mig upp till husets tv-rum, på andra våning. Där är det sannolikt allt annat än svalt.

Bolmen

Mitt ute i färjeleden, så kändes det som om man befann sig på en jättesjö.  Vatten och öar, så långt man kunde se.

Balkongkänsla fick man också, där ute på line-färjeleden. Så fint att pynta färjan på detta sätt.

Överfarten från Sunnaryd till Bolmsö, den tog tio minuter. Det gungande en del, mitt ute i farleden.  Klockan tio prick avgick vår tur-färja. Vår bil var det enda som färjades.
Returresan blev en vänteresa. Vi kom inte med den färja som var på väg in då vi ställde oss i kö. Åtta bilar tycktes färjan ta. Vi var bil nummer åtta. En rackare med släpkärra gjorde att vi fick en halvtimmes väntetid. Vi satt inte i sjön! Bara femton-tjugo meter därifrån.

Bolmen ÄR en stor sjö. Sveriges tionde största, närmare bestämt. Dessutom är den ö-rik. Ca 350 öar lär det finnas i sjön. Rik på fisk är den också, gös, gädda.abborre, lax och öring finns i Bolmen, vars största djup lär vara dryga 35 meter.

Tanken med dagens utflykt till Bolmen var dels att åka runt lite på Bolmsön, och då med hjälp av guidning från de geocacher som finns där, dels att åka till Tiraholms fiskrestaurang för att avnjuta närfångad fisk samt att inhandla lite insjöfisk, i första hand gös.

Det finns inga mängder av geocacher på Bolmsö. Ändå hann vi inte med att uppsöka dem alla, innan vi blev hungriga och tog färjan tillbaka till Sunnaryd, för att åka vidare till Tiraholm.
De cacher vi letade upp, de var väldigt enkla att finna.
En kyrkcache fanns förstås.... och alldeles i närheten av dem, blommade dessa blommor. Undrar om det är en invasiv sort... de ser lite hotfulla ut.....
Kan det vara en gullrisväxt, tro?

Bolmsö och områdena kring Bolmen har varit bebodda länge.Under vikingatiden så bodde det mycket folk på ön. En stor gravplats från denna tid, Spökkullen, vittnar om detta.
Vackert var det, med alla gravkullar och resta stenar där inne i ekskogen.

 De cacher som vi sökte upp, de låg strandnära. Till Motudden fanns en relativt bra "skogsväg". Inte tänkt för gemene man att köra på, men geocachare är ju inte gemene man.

Regnskurarna kom och gick, men de var inte värre än att man kunde ta skydd under ett träd.

Något fikaställe som var sommaröppet dagligen finns inte på Bolmsö. Vi tog med kaffe hemifrån, och så stannade vi till vi ett nyöppnat fik i Gislaved, Cityfiket, och köpte onyttigt fikabröd.
Jaja, det är som det är.... ett wienerbröd en gång i halvåret gör varken till eller från för tjock tant!
Gott var det, och badsugen blev jag där vi den fina stranden. Men, även om jag haft baddräkt med, så hade jag nog inte badat idag.... inte så mysigt när det regnar...

Vid Bolmstad så går bron över till fastlandet. Nu hade vi inte alls tänkt oss att åka över dit denna väg, men cachen på "revet" passade bra att leta upp. Roligt att hitta burkar som lades ut,innan jag hade en aning om vad geocaching var för något. Här fanns det en sådan gömma.

Upptäckte, då jag fixade till bilderna, att vissa bilder gör sig bra i svart-vitt. Antagligen de allra flesta.

Vid Kråkudden fanns de första mogna rönnbären. Eller iallafall de första röda, som jag sett i år. Smakar gör jag inte, för som räven uttryckte det, rönnbär är surt!

Roligaste cachen fanns här också. Läste i andra cachares logagre att de inte kunde få upp burken, för det satt en spik i vägen. Hahaha.... konstigt att sjömans-cachedesignern inte tagit bort de loggarna...
Det var ju spiken som var huvudet på spiken!

Bara något hundratal meter från denna plats, fanns både året-runt-hus och fritidshus. En plats som man inte skulle tacka nej till att bo på!

I hamnen i Backarebo, hade vännen Katrin lagt ut en gömma.
Så här långt söderut  hade vi inte begett oss, om det inte funnits en cache som skickat ut sitt lockrop. Både hamnen och den lilla byn, var ett riktigt smultronställe.

Loppisställe fanns det på ön. Där fanns det många bilar -och presumtiva kunder- men det är inget för oss. Skräp har vi så det räcker här hemma. En våffelstuga som har öppet på onsdagskvällar såg vi också. Antar att det är fullt med MC-folk där då.
Vid de här vackra djuren gjorde vi dock ett fotostopp....

De var inte jätteenkla att få med på bild, men till slut lyckades det.
Antagligen så gjorde fotostoppet, att vi fick vänta extra länge i färjekö.
Men som sagt, vi satt inte i sjön.

Det är tråkig skogskantad väg mellan Sunnaryd och Tiraholm. Men den som väntar på något välsmakade....Grillad fisk, gös+gädda + lax, smakade utmärkt.
I affären inhandlades filéer av samma arter.
En cache hittades lätt.

Tog en "ny" väg hemåt. Genom Unnaryd.
En kyrkcache fanns där och när jag skulle logga den, så kom det en ordentlig åskskur. Tant blev något blöt!

Hembygdsdsården fick också ett snabbt besök. Hit skulle jag vilja återvända och besöka bonadsmuséet. Få se om det blir av... Unnaryd ligger trots allt en bit från alfarvägarna...

En bra utflyktsdag blev det.... ganska så ok att vara ute korta stunder mellan regnskurarna. Bolmen med omnejd är helt klart ett område att återvända till!

Fiskfrosseri, fest och friskluft

Till Tiraholm var vi bjudna. Vi skulle få avnjuta ett annorlunda julbord, ett julbord baserat på insjöfisk och viltprodukter.
Klockan sex skulle maten stå framdukad- Vi startade hemifrån redan före halv fem. Vägen till Tiraholm går via den väg där jag var och geocachade på novemberlovet och där vi var på julmarknad för bara två veckor sedan.
På Tiraholm har vi varit flera gånger, men aldrig på vintern.
Kunde inte komma ihåg att det var så långt mellan Reftele och Tiraholm. Vid avtagsvägen mot Bolmsö, fick vi stanna och ta fram den gamla hederliga atlasen, för att försäkra oss att vi verkligen  var på rätt väg.

Det var vi, och hade fortfarande en dryg mil kvar.

Var ändå framme i god tid. Fiskbutiken var fortfarande öppen, vilket gav anledning att köpa både gädda och lax. Halva gäddan är just avnjuten. Tillagad i ugn med pepparrot, dill och grädde. Mums.... trots en del benplock.

 Det dukades upp många intressanta saker på bordet.
Inlagd braxen, kokt och stekt inlagd mört. Knappast någon fisk som man vanligen tar till vara. Sån´t man gav katterna, då man var barn/ung och metade i Viskan därhemma  i Rångedala.
Här hade man verkligen ansträngt sig för att ta till vara det lilla som fanns att ta tillvara, på det som jag hittills ansett som skräpfisk. ( Grymt för fiskarter att få det epitetet....)
Tiraholmskockarna hade  fått till välsmakande inläggningar av alla sorters fisk En favorit för mig var göskinder. De hade samma smak och konsistens som en nykokt kräftstjärt..

Mycket lax i olika former fanns på bordet. Alltid lika gott.
En del kött fanns också, allt från vilda djur. Vildsvinsskinka smakade helt ok och viltköttbullarna var riktigt goda. Kål i olika former kunde också avsmakas, och jag fick en ny favorit, brunkål.

 

Ja, det var en spännande och smakfullt julbord, där det  gällde att ta lite av varje på tallriken och avnjuta varje rätt långsamt. Tror att det blev tre besök vid bordet.
Tänkte på det då jag vaknade i morse: tänk så mycket bättre fiskfrosseri är jämfört med traditionellt julbordsfrosseri. Efter ett "vanligt" julbord brukar jag ha svårt att sova, för magen vill inte ge mig det lugn som behövs för en rofylld sömn.

Anledningen till att vi var bjudna på julbordet i Tiraholm, var att Johanna och Martin gift sig på alldeles egen hand, för fyra veckor sedan.

 Nu ville de bjuda sina allra närmaste på en liten festlig tillställning, med anledning av detta.

 

Martin mamma och pappa, Arne och Kerstin, hans syster Jenny och hennes make Göran, hade via lite krokiga vägar tagit sig från Östergötland, ända ner till mörka Småland... eller rättare sagt ända ner i Hallands län, för det är där Tiraholm ligger.

 Efterrättsbordet gick väldigt bra ta för sig från, trots att magen var ganska så fisk- och viltfylld.
Mandelmusslorna var rena nostalgin för en tant. Ostkaka har aldrig varit någon jättefavorit för mig, men saffranskakan som också fanns på efterrättsbordet,  var supergod.

Lite konfekt gick också ner.
Nästan lokalgjord även denna, importerad från Markaryd.

 Arne hade förberett ett tal för "brudparet".

Det handlade om Martins barndom och unga ungdom.

Kände mig lite socialt handikappad, då vi inte ens funderat på något liknande - tal eller sång eller bildbok.


Kanske för att vi själva gift oss på samma sätt som Johanna och Martin, och att jag personligen tycker att stora tillställningar med tal och klädkod och "måstevaragladochtrevligfastviingetharattprataom" är .... milt uttryckt... inget som jag vill vara med på. Gäller både bröllop och stora fylla-årkalas...  ( sen har jag varit på något trevligt fyllaårkalas, det har jag.... tänker på när Inga fyllde år förra året... det var trevligt ... och utan krav att vara något annat än den man är..)


Trevligt var det iallafall... lite ovanligt.... säger tack till Johanna och Martin för en trevlig kväll, ( och födelsedagspresent till tantmamman), tack till Kerstin och Arne för present ( när man fyllt 61!!!) och sällskap och till lärarkollega Jenny och Göran för trevligt sällskap.

Konstigt var det, men hemvägen kändes mycket kortare än vägen till Tiraholm.... det var ju inte så långt hem till kända trakter ändå.

Första adventsöndagen inbjöd till långpromenad.
Längesedan jag gick den drygt 5 km långa rundan på landsväg, skogsväg och byväg ... den som vi kallar "Stockremmarundan".

Det har blivit en hel del avverkat utmed landsvägen också, inte bara hos oss.
Landskapet blir annorlunda och ljusare. Kan nog bli riktigt fint då man fått bort virkeshögarna.

Utmed skogsvägen finns det flera fina naturområden.
Som detta, där det växer tiotalet arter av lavar.
På träd, stenar och på marken.

Har länge tänkt lägga ut en  geocache här, en som man får svara på lite allmänbildande frågor för att hitta koordinaterna till. Få se om jag kan få till det ... snart... eller till våren.
Skulle vilja gömma en tomte här ute i skogen... skulle passa bra som cache-burk.

 Solen bröt igenom molnen, när jag var nästan hemma, inte långt ifrån Roberts tv-berömda stenmur,
Fick en bild med ordentliga skuggor på, både från tant och stolpe.

Julrosen blommar mer än någonsin tidigare.
Kommer att fortsätta blomma ända tills det blir många minusgarder eller den blir övertäckt med snö. Outslagna knoppar klarar vintern och slår ut till våren.
Såg att den gamla julrosen, som jag en gång fick av Karla som julblomma, nu spridit sig och satt två nya miniplantor med ett par blomknoppar på varje planta.

Åkte ner till skolan och fixade till den traditionella adventskalendern.
Fick den här kalendern då jag fyllde 50. Döttrarna hade fyllt den med godis och med lappar som hänvisade till olika paket i en medföljande kasse. En favoritpresent, som under alla följande år ( förhoppnigsvis) glatt mina elever.

 Det blev en promenad till, efter hemkomsten från skolan. Solen sken så inbjudande, så att jag bara kände att jag måste ta tillvara de livgivande strålarna.
Tog pumpstavarna ( istället för de vanliga... går nästan alltid med stavar, för det får tanten att räta på sin gamla rygg, så att den inte börjar bråka i onödan)
C-E  gjorde mig sällskap på den drygt 1,5 km långa rundan kring Flathult.
Tänkte att vi skulle träffa på vit katt ( Fredrik), och det gjorde vi.
Han brukar så gott som dagligen gå ut till landsvägen, passera den och sitta och spana efter sork (??) i närheten av Gunnars hus. Så gjorde han även idag.

C-E undrade om han ville gå med hem och äta Sheba.
Lite tvekade katten, för det var ju inte kväller och hemdags än.

Katter är inte så smarta. Sheba är ett fungerande lockrop.
Så katt bestämde sig för att få tidig måltid idag, och följde med hem.

Ser en del fruktansvärda trädgårds/hus-ljusdekorationer på bilder och irl.
Detta är vår lilla ljusslinga. Tycker att den är så fin och så lagom.

Smaken är ju delad vad det gäller det mesta.... så det får jag ju tycka.

Förstaadventsbloggandet avslutas med hemkommen katt på adventsduk, vid adventsriskruka.  Fin bild tycker jag.

Ute faller mörkret och lite skoljobb återstår inför veckan. Hög tid att sätta igång med det!