Grönsaksgardiner

Det är inte så vanligt att man tar med sig sina personliga tillhörigheter till jobbet, att använda som arbetsredskap, skrev jag i går. Det är säkert inte heller så vanligt att man utnyttjar sin arbetsplats för personliga ändamål. Idag har min arbetsplats fått betala tillbaka lite ....

För 33 år sedan, då jag som 22-åring anställdes i kommunen, så var det utförsäljning på symaskiner. Maskiner som hade blivit för gamla för att använda i slöjden. 60-talsmaskiner, gissar jag. Redan efter någon veckas anställning, så hade jag köpt en symaskin till priset av 500 kr. Med tanke på att penningvärdet bör ha fyrdubblats (?) på dessa 33 år, så ser jag idag att det var mycket pengar för den gamla maskinen. ( Lönen låg på 3500 kr och hyran för en trea på 750 kr/mån).

Nåja, den har varit väl använd - jag sydde ganska mycket kläder- mest klänningar och kjolar- förr i tiden. På senare år mest gardiner. Under de senaste tio åren, har maskinen varit gammal och hackig och jag har dragit mig för att använda den - det brukade ofta ta en evighet att sy en uppsättning enkla gardiner, mest för att tråden gick av gång efter annan.

I skolans slöjdsal står åtta maskiner oanvända sex dagar i veckan, samt hela sommaren. Så dumt att inte använda dem! Vilket jag idag har gjort - och ett antal gånger dessförinnan också.

Ett bra sätt att ta tillbaka lite, när man har gett en del!

Gardintyget köpte jag på Borås Väveris affär. Den ligger alldeles bredvid Borås´ (och hela Knallebygdens) stolthet och angelägenhet: Navet. http://www.navet.com/

Navet är ett naturvetenskapligt centrum, dit vi åker med våra elever varje år. Dessutom är den kunniga personalen behjälplig om vi behöver kompetensutveckla oss i matte eller naturtvetenskap. Ett riktigt toppenställe! Under lov och på helger, så är det öppet för allmänheten.

Det blev ljust och somrigt i köket, med de nya grönsaksgardinerna.

Gräsklippning fick bli dagens motion. Ärlehannen följde mig, ungefär som en hund följer sin matte. Honan syns till korta stunder ibland .... kan det vara mera smått på gång???

Tänkte när jag gick där med min trofasta följesagare - Jag kommer att sakna mina ärlevänner när det blir höst...

Men än så är det mycket sommar kvar - och äntligen, efter fem veckor i tygpåse, så kom sommargardinerna upp.

Fasligt fort

http://www.puzzles.com/products/RushHour/RHfromMarkRiedel/Jam.html?40
När det är rusningstrafik har alla fasligt bråttom och det är trångt och besvärligt. Rush hour heter ett nätspel som är byggt på denna företeelse. Rush hour finns också som fysiskt spel, samt prova på spel på nätet.//http://www.thinkfun.com/RUSHHOUR.ASPX?PageNo=RUSHHOUR
Igår klockan 9.30 beställde jag ovan nämnda spel från ABC leksaker i Danderyd. Beställde ytterligare två enmanstankespel, Chocolate Fix http//www.thinkfun.com/Flash/ChocolateFix/ och Square by square. Samtliga spel är tillverkade av amerikanska Think fun.


Idag klockan 9.45 stannade den gula postbilen uanför huset och den unga sommarbrevbäraren lämnade in paketet från ABC leksaker. Det måste väl vara snudd på hur snabbt ett paket kan levereras, ett dygn från beställning tills man har paketet i hand. Jag är full av beundran och tycker att det gick fasligt fort från dörr till dörr.


Spelen ska vi använda här hemma för att hålla hjärnan i gång i sommar, C och jag. Det var J ( inspirerad av speltokig sambo) som introducerade oss till de utmanande spelen, som är klart beroendeframkallande.


Sen har jag faktiskt tänkt använda klurigheterna med mina elever i höst. Jag tror på att dessa logikspel är väldigt bra och utvecklande - i synnerhet vad det gäller matte-tänk.


Dilemma - ska jag, som privatperson, köpa saker till skolan? Det händer ju ganska ofta att det blir så, jag använder det hemma först och sedan hamnar det skolan. Min ena digitalkamera har används i skolan hela våren t.ex. Vad gör man, när det inte finns kommunala pengar, och man samtidigt vill att eleverna ska ha bra material att jobba med ???? Jag tror att det är så för de flesta av oss i skolans värld, vi använder mycket egna, privata saker i skolan. Vilket aldrig skulle kunna tänkas förekomma på en annan arbetsplats...... Har någon en bra lösning på detta dilemma???


Fasligt fort gick skyarna på förmiddagen - under 7800 stegs promenad hann jag bli blöt tre gånger och torka upp två gånger.


Fasligt fort flög också den vackert blåglänsande jungfrusländehane, som jag försökte få med på bild. Inte en chans att han kunde hålla sig lugn så länge.....


Fasligt fort går också semestertiden. Snart har hälften av tiden gått. Och ännu snabbare går den nu, när C idag har påbörjat sin semseter. Så nu blir det åka av....


Fönstren gick fasligt fort att putsa! Använde diskvatten med YES i + torktrasor från Ullared. Snabbt! Glasklart!

Det gäller att få ut den röda bilen från parkeringshuset. Den här uppställningen tog det en stund innan jag löste.

Erfarna entusiaster

... har jag omgett mig med denna dag. Erkända eliteleventuiasmerare med enorm erfarenhet...

Gamla kollegor, med andra ord.

Kollega K träffade jag redan på tidig förmiddag, för att vi tillsammans med vår eminenta Eu-samordnare skulle gå igenom det vi behövde förbereda inför vår drama-kurs på Hydra i september. Vår Eu-tjej är en pärla, och har uppmuntrat så många av kommunens pedagoger att söka Comenius-kurser, så att den lilla kommunen denna ansökningsperiod, har fått sig tilldelat 10% av avsatta EU-medel, tänkta för hela landet. Man ska till Island, till Malta, till Skottland, till Tjeckien och till Spanien på olika veckokurser. EU betalar kurs och resa ( man kan få betala en liten del ur egen ficka) och kommunen står för vikarier.

Tranemo kommun ligger ju verkligen i framkant, vad det gäller att entuiasmera till EU-kurser! Synd, att inte fler känner till dem, för det är riktiga kvalitétskurser. Det är inte så lätt att söka på egen hand, men nu när jag gjort det en gång, så kan jag hjälpa till. Programkontoret i Stockholm är också behjälpligt. http://www.programkontoret.se/sv/Program-Stipendier/Program1/Programmet-for-livslangt-larande/Comenius/Comenius-fortbildning/

Leta upp din egen kurs! Det finns ett digert kursutbud!

I Tranemo finns en vandringsled på 5,5 km. Den går i ett synnerligen naturskönt område runt sjön. Backtimjan blommade rikligt, liksom den vackra kovallsläktingen Dag och Natt.

När jag kom tillbaka från vandringen, bjöd gamla vännen och kollegan R in mig till en guidad tur i hennes jätteträdgård. Vi pratade också om hur skolan har förändrats under senare år. Man känner sig inte lika viktig längre, får inte alltid samma stöd från ledarhåll, har inte samma möjlighet till inflytande som förr. Det gäller att använda sin erfarenhet och sin entusiasm, och våga tro på det man gör, trots att man ibland får signaler om att man är obekväm, när man inte går i riktigt samma lika-görande- fålla, som man förväntas göra.

På Hofsnäs väntade två andra gamla kollegor. Vi brukar försöka träffas varje sommar, vi som jobbade ihop förr. Ibland är vi sex-sju stycken som ses, idag var vi bara tre. Vi pratade mycket skola, under de tre och en halv timmar som vi satt i soldis och vattenglitter, utanför vackra Hofsnäs herrgård. Det är jobbigt, det yrke som vi valt - ibland är det övermäktigt. Man får också mycket tillbaka - ofta kommer struliga elever tillbaka gång efter annan, och ger en positiv bekräftelse. Att jobba två pedagoger tillsammans, för att kunna dela på arbete och samtidigt vara varandras bollplank - det är idealet - det var vi alla tre eniga om.... Tillsammans har vi ungefär 100 års lärarerfarenhet - så vi bör ju veta.... Synd bara att inte de styrande, varken från politikerhåll eller tjänstemannhåll, konsulterar oss när man ska klubba igenom något? En riktig dundertabbe, att inte ta råd från de som vet och kan.....

Mycket skolprat, denna dag - vi har svårt att släppa vårt jobb - vi erfarna ( och säkert även många mindre erfarna) entusiaster.....

På Hofsnäs finns en hantverksstuga. Vi avslutade vår eftermiddag med att gå in där och njuta av vackert hantverk och nyttiga bra- att- ha saker....

Den här handsydda tavlan borde vi alla ha framför ögonen ibland - åtminstone i semestertider!

Delikatess debut

Tog en förmiddagspromenad på så där en 7000 steg och 5 km. Längs vägkanten på min favoritskogsväg hade beigegula delikatesser stuckit upp sina små, fasta huvuden. Kantarell-premiär! Lagom att steka till kvällen och dela på två - tillsammans med lite överbliven färsk potatis. En riktig gourmet- måltid!

Många gamla pålitliga kantarellställen försvann tyvärr med stormarnas framfart. Och även avverkningar har förstås tagit bort svamparnas värdträd. Men här i skogsområdet hittar man alltid några delikatesser varje år - och det är ganska tidig debut i år.

Har använt stegräknare av och till tidigare. Mest av, för antingen har de rackarna inte funkat alls, eller så har jag böjt mig framåt, och "tjockemagen" har då nollställt apparaten som varit fastsatt i byxlinningen. I veckan fick jag en hängande pedometer, i samband med att jag gjorde en beställning från Yves Rocher. ( Jag förstår inte att ett företag kan ha så bra produkter till så låga priser, f.ö. Men det tackar man ju för....)

Under dagens och gårdagens promenad, har jag haft både kamera och pedometer hängande runt halsen. Igår gick jag nästan 10 000 steg på promenaden, idag 6 800. Stegen blir ju olika långa, beroende på underlag och geist hos vandraren - så det går inte att använda pedometern som en exakt avståndmätare. Men på ett ungefär stämmer det säkert. På den här apparaten visas även kaloriåtgången - och den är säkerligen också ungefärlig. 460 kalorier visade den på efter dagens promenad. Vi fikade innan vi gick - med stor bulle. Säkerligen innehöll den hälften av de åtgjorda kalorierna. Köpte Singoalla lakrits (inte så goda) efter att jag sett reklamen i en tidning. Ett kex innehåller 64 kalorier. Åtta sådana kex och jag har fått i mer kalorier än vad jag gjorde åt på dagens promenad. Idag avstod jag.

Intressant att få fakta på och insikt i att onyttig mat bara är tomma kalorier - och lätta att avstå --- för som min gamle kollega Ingemar B ofta sa när det vankades tårta på fredagar på min tidigare arbetsplats: - Ska man bli fet, så ska man bli det på goa kalorier!

De debuterande delikatesserna gav säkert en del kalorier genom det smör som de stektes i. Men vad gör det - kombinationen smör och kantarell ger ju en sagolik smak.

Chosefri celibritet

Vi tog en förmiddagspromenad, C och jag, för att undersöka om gammelskogens chosefria celibritet, linnean, stod i blom. När jag flyttade ner till de djupa skogarna från hagar, öppna fält och lövskog, visade C med stolthet den naturligt anspråklösa lilla klockan, som var blomsterkungens egen favorit. Han visade på en plats där den blommade, och under trettio år av skogspromenader har jag funnit den gracila, bittermandeldoftande blomman på ytterligare några platser.

Under de senaste åren så har det blivit allt svårare att hitta linneorna. De är försvunna från de flesta av de gamla växtplatserna, detta trots att den gamla skogen står oförändrad. Idag hittade vi ( C) en enda blomma. Kanske det funnits fler, som redan var överblommade - linnean har ju en kort blomningstid. Jag försökte fota, men det blev inte så bra..... och allra helst skulle jag velat förmedla den milda bittermandeldoften, som den enda blomman omgav sig med.

I år verkar det vara väddår. Dikesrenarna är alldeles blålila av åkervädd. Blåklockor, gulmåra och johannesört blommar också rikligt. Riktigt nationalistiska dikesrenar....

Träffade K på promenaden. Vi pratade om hennes hästar. Hon hade problem med att hästarna inte ville äta tillräckligt mycket. Inte för att de matvägrade, utan för att hon hade så mycket bete, så att de inte hann äta av allt. Vilket gjorde henne "kriminell" - om EUs kontrollanter kom på att hennes marker inte var avbetade, så skulle hon få böta. Varvid jag undrar vad det är för värld vi hamnat i.....!!!!

Passerade kalhygget . För fyra, fem år sedan plockade vi hinkvis med blåbär här. Idag har kruståtel tagit över. Läste en gång att kruståtel är en av de växter som med all sannolikhet skulle överleva den totala katastrofen. Kom att tänka på en studiedag som vi hade i början på 80-talet. En medelålders man, Bengt nå´nting, talade om för en tämligen ung lärarförsamling att forskare 1975 kommit fram till att det var 25% chans att jorden skulle "överleva" milleniumskiftet. Snacka om att skapa ångest! Min ångest satt kvar i många år, och jag skrev bl.a. ett förtvivlat brev till Stockholmskonferensen ( -83, 84?), där jag bad stormakterna att nedrusta. Jag skickade också brevet till flera stora tidningar. Blev publicerad och fick ett antal personliga brev som tröst och uppmuntran. Det var fantastiskt vad folk engagerade sig....

Idag har jag ingen katastrofångest - och katastrof är inte inne idag.... Å andra sidan så tycks folk numera vara mest engagerade i oviktigheter --- som Jackos död....... Riktigt oetiskt med alla sörjande "fans" tycker jag.

Många unga bryr sig om miljön. Det är positivt - det gäller bara att få de stora elefanterna att inse att levnadsvillkor har ett värde, ojämförligt med dollar!

Nedrustningen startade och det kalla kriget tycktes ta slut, efter mitt brev till de mäktigas församling. Om nå´n läste det maskinskrivna brevet, det har jag inte en aning om, men ibland kan jag tänka..."Det var JAG som räddade jorden från kärnvapenkatastrof" Snacka om hybris!

Läste ut Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" vid Gussjön i eftermiddag. En spännande berättelse - och ett överraskande slut. Läs den! C premiärbadade idag - jag lät också det svalkande vattnet ta mig i sin mjuka famn. I morrn lär vi få ett mer normalt sommarväder - jag tror att det är risk att man fryser då, efter en så här lång värmeperiod.

Behagligt bad

Trettio grader klockan tio på förmiddagen. Det har jag aldrig varit med om - i Sverige. Var i T-mo och handlade i Sveriges billigaste mataffär. Bestämde mig för att scanna in varupriserna på egen hand. Tycker att det egentligen tar längre tid, än att handla på gammalt vis. Men idag hade jag ingen brådska, och lite kul är det ju att kunna följa kundvagnens innehåll på displayen. Plus att man kan packa ner medan man handlar.

När jag kom fram till de två kassorna, var där två jätteköer. Man kände sig minsann som en riktig VIPare, när man gick förbi alla, och snabbt betalade genom att sätta scannaren ( heter det så?) på rätt plats, dra kortet och trycka på några knappar.

Bestämde mig för att ta med en ny bok och åka till en sjö. Ska man bada, så får det bli Gusjön, vid Öreryd- norr om Hestra. Nissan rinner genom den svala, ganska snabbt djupnande sjön. Dessutom finns det inget mjukare vatten än Gusjöns. Det känns som om man vilar i en svalkande, mjuk famn när man låter sig omslutas av dess vatten. Bad blev det, ljuvligt, en stund njutande vid vattenkanten - men sen tornade molnen upp sig och åskan började mullra från alla håll, så det var bara att packa ihop - äta medhavd lunch och läsa Läckbergs "Sjöjungfrun" här hemma.

Men jag fick ett svalkande bad - och det behövdes verkligen efter några riktigt varm-fuktiga dagar.

Ärlemannen är ensam idag igen. Han och den ensamma koltrastkillen går och äter av den inbjudande gräsmatte-buffén. Funderar ... kan deras fruar ligga på ägg igen...... ???

Funderar också på vad Mona Sahlin menade, när hon i Almedalen hävdade att det var av vikt att Sveriges befolkning fortsätter ett verksamt yrkesliv, även efter 65. Som jag fattade det, så var det för att mer skatt skulle komma staten till del.... och kommunerna också?? Nio år kvar fram till 65.... om livet fortsätter att vara vänligt... så tror jag nog att jag vill jobba fram tills dess. Jobbet är ju så kul - och just nu i största utveckling..... Men sen, kan jag ha samvete att fortsätta mitt jobb, när jag vet att det finns många lärarutbildade som inte alls har något arbete? Jag förstår inte hur Sahlin tänker..... utbildningar måste ju löna sig.

Sen tror jag att det vore av värde att jobba i lag - gammal erfaren, ung nyutbildad med nya idéer, samt någon med kompetens som fattas hos de övriga två. Då kunde ju t.o.m den "gamle" kunna jobba vidare efter sextiofem - i allafall på deltid - för att vara "mentor" åt de övriga.

Solen har kommit tillbaka.... det är bara drygt 25 grader. Det blev inte mycket till regn idag... men ett behagligt bad blev det. Är det likadant väder som idag, så får C följa med och ta premiärdopp i morgon.

Attans apparat

.. tänkte jag för mig själv, när jag skulle få gräsklipparen att börja arbeta. Det gick inte, trots att jag tryckte på de knappar som C instruerat mig att trycka på. Vid tredje försöket åkte i gångsättningssnöret ur sin hållare, och ner i sin trumma. Där satt det fast!

Jag som tänkt göra sädesärlorna glada och klippa deras gröna matbord. Ja, ni läste rätt. Sädesärlorna! På förmiddagen, då jag målade klart staketet, så fanns även fru ärla på plats i trädgården igen. Funderade lite på var hon hållit hus i ett antal dagar, kanske på välbehövlig husmorssemester - eller ute på vift och funnit gräset är inte mera kortklippt, ej heller mera grönt på andra ställen. Tänk, så härligt att ha en trogen make/sambo väntande här "hemma".

Skam den som ger sig... efter en stund försökte jag få igång den attans maskinen igen. Hittade en sladd som hängde lös - fann en plats för den. Höll in "död mans grepp handtaget" - och tänk, då kunde jag få ut snöret igen.... och STARTA.

Under klippningen var bara hanen på gräsmattan. Han såg lite gladare ut än tidigare dagar, men jag blev lite bekymrad, hade honan bara varit på besök.? När alla ytorna var nerklippta, så gick herr ärla där och tittade sig omkring. Väntade - han hade ju massor med mat på sin nyklippta tallrik.... Har ni sett något mer ensamt än en väntande sädesärle-kille? Det gjorde ont i hjärteroten att se på, och inget kunna göra....

Vips, så flög ärle-tjejen in, och dök ner i en brant landningsbana. Hannen blev över sig lycklig, rusade mot henne, men hon var varm och passade på att ta sig ett bad i några vattenpölar som bildats, när jag tvättade mattor. Hoppas att hon stannar kvar nu.....Om inte annat, så får jag se till att hjälpa till så gott jag kan, genom att ge möjlighet till god mathållning.

Igår träffade jag mina bloggkompisar Inga och Bobo. Så kul att träffas i verkligheten, att få ansikte, mimik och röst på den som man varit "bekant med" i flera månader. Att blogga ger så oerhört mycket - man lär känna nya, intressanta personer - och man lär känna sig själv.

Klar rekommendation till alla-- börja blogga!

Var hos J på kvällen. Promenerade, var hästkompis och plockade helt underbart goda körsbär. Körde hem framåt halv elva tiden. Höll en hastighet på 80 km/h och kollade noga utmed dikena - i stället för att, som i dagsljus - sätta farthållaren på 103 och lätt falla in i andra tankar.

Jag har respekt för djur i skymningstid. Vilket det visade sig att jag borde ha.....

Ett rådjur passerade framför bilen, två såg jag nära vägen. En älgko gick över vägen en bit framför bilen, och när jag sakta ner för att kolla om det kom nå´n mer, ja, då såg jag en stor ståtlig älgtjur stå och vänta på henne. Rena älgromantiken!

Lite senare såg jag konturerna av ytterligare en manlig älg, som gick över vägen. Så vackert! Synd, att jag inte kunde filma den majestätiska upplevelsen.

Två små harar satt på ett fält, nära vägen. Det kunde jag också urskilja i halvmåneljuset...

En härlig skymningstur alltså!

En rent andlig känsla föll över mig, när solen lyste igenom de svagt rosafärgade molnen över Vidöstern i går kväll. Så underbart vackert! Tyvärr hade jag inte kameran med! Men jag hade en känsla att NÅGON genom det starka- men milda -skenet som skar genom molnen kommunicerade med mig.... Häftigt!

För två år sedan, när livet sved ganska ordentligt i vår familj, vet jag att jag ofta tänkte: - Tänk om jag finge känna lycka och glädje igen.

Jag har ofta hft förmånen att känna glädje under en lång tid, och igår var absolut en glädjefylld dag.... och då kan jag inte låta bli att tänka, tänk, om jag - utifrån min erfarenhet - kunde hjälpa någon som har det jobbigt - ge hopp, och framtidstro....

Att blogga är en hjälp till självhjälp ..... man mår bra av att skriva av sig....och att ha mottagare ... även om inte alla är synliga genom kommentarer.

På bilden ser ni lilla fölet Wilmina - ett riktigt litet charmtroll. .... och ett klart alternativ till den attans apparaten..... och dessutom självgödslande.