Återkommande åtta

För ett år sedan var det triss i åttor. Om jag inte minns fel, så var det mängder av par, framförallt i Japan, som gjorde denna speciella dag till sin bröllopsdag. Åttor tycks vara magiska. Dubbelåttan återkommer varje år - och att varje dag har sin magi oavsett siffra - det inser man när man börjar blogga....
Nåja, denna dubbelåttadag, så slog jag upp mina grå exakt klockan 8 - så dagen skulle kunna räknas som trippelåtta....

På måndag ska vi var på plats klockan åtta - och varje dag långt framöver .... det blir en omställning - det är ju så gott att sova fram emot åtta tiden....

Idag är det halvårsdag! För bloggandet.... Första korta inlägget skrev jag den 8 februari. Känns som ett helt liv sedan. Tittade lite i taggarna och såg att åtta olika teman ofta återkommer i mina "Tankar kring vardag och arbete"...

Skolan - den har jag skrivit mycket om. Om arbetet och den frustration som man ibland känner, utifrån allt som ska göras, förutom det viktigaste - att undervisa. Det har också handlat om det alltmer ökande behovet av datorer och IKT-teknik/kunskap - vilket är långt ifrån tillfredsställande.

Döttrarna - jo, de är allt med här och där. Tänker på en gång då jag träffat en kollega och dotter J frågade vad vi pratat om. - Ja, det var väl mest om våra egna barn, svarade jag. - Men ni måste ju prata om något annat, sa J. Ni måste ju prata om er själva också, och vad som händer - ni måste skaffa er ett eget liv....
Visst är det så att många av oss bara pratar om våra barn ( och barnbarn). Synnerligen trist, om det blir för mycket........ Usch, vad många gånger jag irriterat mig på barn (barnbarn)-ältande personer... Familjen är ju de viktigaste man har - men de får ju inte överskugga ALLT!

Upplevelser - oj, vad man uppskattar både de små och de stora upplevelserna, när man kan bearbeta dem i skrivandet. Jag lever ett underbart kul liv just nu....och jag vet att jag uppskattar det på ett helt annat sätt, när jag också fått känna hur elakt livet kan vara. Och bloggandet har hjälpt mig till uppskattning, självkänsla och styrka.

Relationer - är viktiga... Har fått stöd av er, har fått skriva av mig och delvis fått hjälp att se mig själv ur ett annat perspektiv....

Bloggvännerna är också viktiga - jag möter några av er så gott som dagligen här ute på nätet. Ni ger nya tankar och mycket stöd. Underbart! Tack för att ni finns!

Elfsborg har fått en hel del utrymme. Jag som inte är så sportintresserad i allmänhet - även om jag har koll på mycket - för mig har mitt ungdomsfavoritlag fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Vilket faktiskt också smittat över på döttrarna ( nu var vi där igen) och t.o.m. på deras respektive, trots att dessa unga män har rötter en bra bit från Knallebygden.

Naturen är min livslunga. Fåglar, fjärilar, djur och växter är mina stora fascinationsobjekt. Många blombilder blir det - och det beror mycket på att blommor är mycket mindre flyktiga än fåglar, vilda djur och fjärilar....
Ärlorna gör numera bara sporadiska besök i vår trädgård.... Förra gången jag klippte gräsmattan, så var de inte speciellt intresserade, utan flög sin kos. När ungarna var i uppväxtstadiet, så kom fågelföräldrana och kvittrade och kvattrade alldeles intill mig ( och även nära C) och höll på så, ända tills gräsklipparen kom fram.

Böcker slukar jag på sommaren - däremellan inte så ofta. Hoppas att jag gett någon inspiration att läsa en bra bok.

I går köpte jag stickor nummer åtta i Eks lilla bod. Det är ett härligt ställe, som ligger 3,5 km söder Värnamo, mot Tånnö. Vi körde tillbaka katten Kitty till sin matte och husse, passade på att bada ( från en privat brygga, bekanta till J och M) i Vidöstern. Underbart, mjukt, ljummet, vackert! På vägen hem bjöd C på glass i den lilla boden, belägen mitt i sommarstugeområdet, 500 m från Js och Ms hem. Förutom glass, så sålde man garn och tvålar av olika slag. Innehavarinnan satt och stickade på en disktrasa ( ja, just disktrasa) - stickor nummer åtta - tre trådar lin.... Blev nyfiken, förstås, inköpte garn till trasa till J, till K och till mig. Ks trasa är nästan klar - den ska hon få med sig när hon gör snabbvisit i mitten av veckan. ( Här blev det genusfel - naturligtvis är disktrasan till alla berörda herrar också!)

Tvättnötter såldes också - och vi diskuterade dess fantastiska effekt. - Jag tvättade elva tvättar på fem nötter, berättade fru Ek. http//ekslillabod.blogg.se/

Själv har jag hittills tvättat sex tvättar ( det sista en ganska hårt smutsad vittvätt) på sex nötter. Resultatet har varit över all förväntan.

Om åtta timmar så är 2x50 årskalaset i full gång. Jag tror att det blir kul!

Zuper! zmart?

Oj, vad det var kul att vara åskådare på Borås Arena i går kväll! Vilken Zupermatch elfsborgskillarna genomförde! Borås härligaste engelsman, James Keene, var uppskriven i tidningarna redan före match. Bragaspelarna hade stor respekt för honom, kunde man läsa. Den ständigt löpande mannen gjorde sitt livs match - med två mål. Tyvärr, så fanns det ingen storbildsskärm på arenan igår - alltså kunde man inte omnjuta de härliga målen.
Keene hade stora, positiva förväntningar på sig. Han stod upp för dessa förväntningar. Direkt gick tanken till våra elever. För att de ska göra goda (topp) insatser/resultat/arbeten, så behöver de också höga förväntningar, rimliga krav och att någon verkligen ser dem tror på dem och stöder dem. I min tankevärld rimmar det illa med betyg - och faktiskt också med åtgärdsprogram. IUP är ett synnerligen gott verktyg, där man som lärare kan styra elever i god utvecklingsinriktning, utifrån de krav och förväntningar som man kan ställa på var och en. Toppen, toppen! Betyg är helt förkastligt - i allafall i lägre årskurser. Även om eleven jobbar stenhårt och utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar, så kan betyget bli mediokert - eller dåligt. Hur bra är det för fortsatt uveckling???

Åtgärdsprogram gillar jag inte heller, för har man ett sådant, så är man inte med på banan, man är inte riktigt godkänd. Kalla det i stället IUP, och skriv ner samma mål som i det tänkta åtgärdsprogrammet - och du är inte på något vis stigmatiserad.....

Jag tänkte försöka träffa mina elever och deras föräldrar tidigt på terminen - i slutet av september - bara för att göra IUP, lägga upp arbetetstanken på rätt nivå. PODB - omdömena - de får bli en julklapp - tillsammans med utvärdering av IUP, och sen kan man fortsätta diskussionen kring dem i början på den nya terminen. Så var tanken, den har kommit till mig genom emperi....

Zmartboard har diskuterats mycket på bloggarna under de senaste dagarna. När jag för ett par år sedan fick höra om den digitala skrivtavlan, sa jag till rektor och kollegor - En så MÅSTE vi ha!

Jag har tänkt om - och tror inte det skulle vara så zmart att köpa in smartboarden till skolan. Det är dyrt - riktigt dyrt - alltså skulle bara ett klassrum kunna utrustas..... Man kan byta klassrum, visst, men man vet hur det är ... det är bossigt att flytta ett antal elever fram och tillbaka.

I stället vill vi ha projektorer i VARJE klassrum. Kostnaden är ungefär en fjärdedel av smartboardkostnaden - och, med tanke på att det tar ett tag att lära sig Smartboardtänket, så skulle projektorn användas i stort sett på samma sätt som smartboarden.

Drömmen är ju, vilket egentligen inte borde vara en dröm utan en realitét, att varje elev hade sin egen lap-top. Dagens grundskoleelever är födda in i datavärlden - och de lever i den. De allra flesta. De finns elever som är dataovana, och som fortfarande är inne i en grundläåggande lärandefas. Dessa elever kommer inte vidare i skolan, därför att de blockerar datorerna som finns, och stiger självmant åt sidan, för dem som behärskar mediet till fullo.

Tänk om vi skulle gjort likadant med de självklara böckerna. Tvinga de som inte kommit så långt i läsandet att med snabbhet läsa tjocka böcker - medan de som skulle kunna ägna sig åt "tegelstensböcker" inte skulle komma åt dessa, utan måste nöja sig med bilderböcker. Det skulle aldrig accepteras - men egentligen är det samma sak - fast på en annan- mindre kostsam-nivå.

Zykeltur till kommunens vackraste zand ztrand, Lagmanshaga, blev det igår...ÄNTLIGEN! En tur på ca tre mil...Så underbart vackert! Min dumma rygg har väl tagit lite ztryk av det, det molar fortfarande lite lagom .... men vad zpelar det för roll - zolen skiner, elfzborg vann och äntligen är det zizta dagen på ett fantaztizkt zommarlov!

Ytterligare yrke?

Konstiga morgonfunderingar man har så här på sommarens andra ( och näst sista ) feriedag. Semestern tog ju slut i tisdags.
Mina funderingar har gällt grundskollärare som måste lägga del av sin tjänst på fritids. Jag tror nog att det förekommer på antalet skolor. Att vara grundskollärare och fritidspedagog är ju inte riktigt samma sak - tycker jag. Att splittra upp sin tjänst på ytterligare yrkesverksamhet skulle kunna ge sämre kvalitét i undervisningsyrket. Dessutom är det svårt att bli en bra fritidpedagog, under några timmar i fridtidsgruppen.... Och den verksamheten får ju inte bara bli barnpassning.... tycker jag. Och om man nu måste ta av grundskoleresurser för att fritidsverksamheten ska vara fullt bemannad, är det då inte bättre att en person har en tjänst som innefattar övningsämnen ( t.ex) i skolan och sedan har stor del av sin tjänst på fritids. På så sätt jobbar man ju inoom näraliggande ämnesområden, och man har möjlighet att lära sig och göra ett bra fritidspedagogjobb också. Detta i stället för, som jag vet förekommer, ett antal grundskollärare går in på fritids under ett par timmar varje vecka. Det känns ju varken hackat eller malet...
Så gick mina tidiga morgonfunderingar.... vill gärna veta vad ni andra har för åsikt i detta. Jag må vara helt fel ute.....
Ytterligare ynnest vore att Elfsborg kunde slå Braga på Borås Arena i kväll. Ysterhet skulle då ytbryta.... eller heter det utbryta....?
Ha en bra sommardag och njut av blommorna vid Cramers perennplantering!

Xemplarisk xakthet

-Gör det ont att lämna blod? har en och annan frågat.

-Jo, det känns allt, har jag sanningsenligt svarat. När man sätter in kanylen, när den sitter på plats och ett dygn efteråt.

Så har det varit alla de tre gånger jag tidigare jag besökt blodcentralen för att tappas på en knapp halvliter av den livgivande kroppsvätskan.

Idag var det en ung tjej som tog emot mig, och som satte kanylen. Det kändes knappast någonting alls. Det gjorde inte alls ont under de tio minuter som blodtappningen tog och svidandet i såret är försumbart, nu ett antal timmar efteråt.

Tidigare har det varit ordinarie medelålders personal, och idag en tämligen nyutbildad sköterska. Och hon gjorde det mycket bättre - ur min synpunkt sett!

Varvid tanken har slagit mig ett antal gånger under eftermiddagen - Tänk, om det är så i vårt yrke också...... Här går jag omkring och tycker och tänker att med min ERFARENHET, så har jag mycket mer att ge, än vad de nya lärarna har. Och det kanske jag har också - MEN är jag en bättre lärare ur ELEVERNAS PERSPEKTIV?

Ja, där fick jag något att tänka på .... och också en INSIKT att man kan vara väldigt duktig i sitt yrke, trots att man inte har så lång erfarenhet. Man har andra kvalifikationer, som kan vara nog så bra....

Känns i allafall bra att ha gett ett bidrag till blodbanken. Man vet aldrig när man behöver ta ut.... och jag kan vara säker på att min lilla insättning, ger en möjlighet till ett fortsatt liv för någon medmänniska.

Xtremt mycket snygga överdelar fanns det på KappAhl, XLNT - för riktiga kvinnor. ( Ja, det står så på deras etiketter - och jag suger åt mig...... vilket är meningen.) Kunde lätt köpt fyra stycken olika, nu fick det inskränka sig till två stycken + två linnen till xtrapris ...jag ska ju till solen och värmen och dramakursen om en månad..... om livet fortsätter att vara gott....

Köpte ett XL-sizat grattiskort på Bokia (A4 -format). Visste inte att det fanns sådana....riktigt häftigt - och behovsuppfyllande.

Bilden---- boll-x, inköpt i bygdens bästa växtvaruhus - Cramers i Hillared.

Vid Vättern

Ett telefonsamtal på förmiddagen gladde mig. En oberoende person berättade spontant, att en annan person hade blivit mycket gladare och mera positiv. Det var en klar koppling till mitt försök att kapa en gammal förtöjning och ersätta den med en ny. Härligt, härligt!
Mina tankar kring relationer fortsatte vid min eftermiddagsvandring vid vackra Vättern. En anledning till att jag lite då och då promenerar på sjöns södra bankar, är en relation som inte fungerar. Och som aldrig försökts få att fungera.
En anledning till att jag inte kan se fram emot kommande festligheter, på det sätt som jag skulle vilja, är också en icke fungerande relation, där ena parten inte vill släppa den dåliga förtöjningen och skapa nytt. ....
Kallas det bitterhet, när man är ledsen och besviken ända in i själen.....? Jag vet inte, var och en tolkar laddade ord på eget vis.... Men det gör ont när det inte fungerar, när det egentligen skulle vara så lätt att prata, reda upp och förlåta..... Varför blir det så fel, för så många? Är det rädsla, är det hårdnackad stolthet???? Än värre är att det finns människor som underblåser de snåriga, ondgörande förtöjningarna och gärna ser till att det blir ännu värre .... i stället för att ge rådet om lossad förtöjning.... Hur är dessa människor funtade...?
Åh, vad jag önskar att alla kunde vara "glada i varann"!
Det var vad jag tänkte på när jag vandrade vid vackra Vättern!

Utmärkt underhållning

- Jag funderar på en sak, sa en av ynglingarna som passerade utanför anrika Parkteatern i Borås. Hans ton var helt allvarligt, utan inslag av försök till skämt eller till ironi. Den unge mannen vände sig sig till sina båda kamrater;

- Jag funderar på en sak. Jag undrar om det är PRO eller Föreningen för inkontinens som har möte....?

Jo, det kändes som om vi kommit fel jag och C - med nio år kvar till normalt gällande pensionsålder. Och det kändes jättekonstigt - lika knäppt som om vi kommit in i ett sammanhang med bara ungdomar... Äldre människor kommer ofta i god tid - och det hade vi också gjort - med fem -sex mil att köra in till Borås. Så när konserten började, så var vi inte ensamma icke-pensionärer - men jag är övertygad om att vi sänkte medelåldern...

Nåja, detta är synnerligen oviktigt - men det kändes konstigt - och, ni må tycka vad ni vill om min konstiga humor - men jag tyckte att pojkens notering hade en klar poäng.

Konserten var SUPERBRA! Sven-Bertil Taube, stilig, ungdomlig, med en härligt personlig röst, framförde tiotalet av sin fars visor. Kören Notknäckarna sjöng också ett antal Taubevisor - med eller utan Sven- Bertil - och den ( förstärkta) Salongsorkestern stod för kompet.

Förutom några timmar rysansvärt utmärkt underhållning, så gladdes jag åt och kände mig stolt över att en gammal musikelev till mig återfanns i orkestern ( numera bl.a. lärare på T-mo eminenta Kulturskola) , dessutom en gammal kollega - och som orkestermästare, en av de allra härligaste, spexigaste och trevligaste lärarna som återfinns inom ovan nämnda Kulturskola.

En helt underbart, jättebra, för sinnet glädjegörande kväll!

Förutom all underhållning, så fick vi också sjunga allsång - och jag kände att det var så kul att sjunga - i alldeles lagom tonläge - och jag blev bara så sugen på att börja sjunga i kör igen....Få se framåt hösten, om jag vågar ta steget....

Det är ett rikt utbud på underhållning just nu..... stora artister, mindre stora artister, lokal allsång, sommarteatrar... och så alla idrottsevenemang som också erbjuds, live eller på TV.

Elfsborg lyckades inte vinna i Kalmar - och jag, som inte förstår bättre, blir lite irriterad av alla utlandsmatcher, senast i Portugal - UEFA-cup - som sliter på spelarna. Nu gjorde Elfsborg en bragd i Braga, och vi har biljetter till returmatchen i Borås på torsdag....

Jag vet ju ocskå att ett bra resultat i mötet med de utländska topplagen, är viktigare än en vinst i den svenska fotbollsligan. Det gäller att placera sig bland de fyra i topp, för att få möjlighet till utlandsspel....

Böcker är utmärkt underhållning. Har fått en ny författarfavorit under sommaren - Mons Kallentoft. "Midvinterblot" och "Sommardöd", är utgivna i pocket, och sträcklästa av mig. En lite annorlunda prosa, med suggestiv laddning. Övergången till Jens Lapidus "Aldrig fucka upp" blev lite konstig - det är starka kontraster mellan de båda sätten av ordbehandling och läsarfångeri. Nu när jag kommit halvvägs in "Stockholm Noir"- boken, så har den blivit en riktig bladvändare - med lite ont-i-magen-känsla över vad som ska hända huvudpersonerna....

Underhållning kan vara mycket - tänkte ringa några av mina underhållande kollegor..... passar bra i den uschiga utgjutelsen av uteblöta.

Två semseterdagar kvar - sen är det bara tre feriedagar kvar....och tveklöst, så ska det bli kul att börja jobba igen!

Tack, Torpateatern!

Torpa slott har anor från 1400-talet. Från detta gamla stenhus, vår kommuns stolthet, hämtade Gustav Vasa sin tredje fru, Katarina Stenbock. Gustav var 56 år, Katarina var 17 - och trolovad med sin kärlek, Gustav von Rosen. Äktenskapet varade inte många år, och man kan ju fundera på hur "lyckligt" det kunde vara. I sextioett år levde sedan Katarina som änkedrottning på Strömsholms slott - och lär ha betraktats som en mycket vis kvinna.

Torpa Slottsteater ( tidigare Torpaspelen) har under tio års tid satt upp olika teaterföreställningar i den fantastiskt vackra slottsparken, nedanför slottet. Den första uppsättningen handlade om hur Gustav Vasa tvingade den unga Katarina att bli hans fru, mot allas vilja. En annan uppsättning handlade om den kloka Katarina, och hur hon hjälpte andra att lösa sina kärleksproblem.

På senare år har många Shaekspearedramer skrivits om av regissören Lena Fridlund, för att passa den stora amatörteatergrupp som utgör ensemblen.

I år var det "Så tuktas en argbigga" som nydanats¨och fått titeln "Systrar". Det hela går ut på giftermål - och det har nog alla uppsättningar som Torpaspelen genomfört gjort. Men det var /är kanske det viktigaste i livet - att bli gift/få ett fast förhållande....

Tidigare teatrar har framförts i dräkter som hört till 1500-1600talets klädstil. I år var det futuristiska kläder som gällde. Handlingen var också förlagd till nutid/framtid, och detta var ett positivt grepp. Föreställningen startade med fart och fläkt och man kom ganska snart in i handlingen. Första akten var lysande.

Torpa Slottsteater har enbart mer eller mindre erfarna amatörer som skådespelare. Alla deltagande aktörer ska få sin uppmärksamhet, genom att var och en ska ha en större eller mindre talroll. Det är synd, man kan hjälpa till att bära upp en föreställning genom att bara agera på scenen. Nu ska alla prata, och då måste manuset utvidgas med ett antal för handlingen ovidkommande sidoskeenden. På det sättet kändes andra akten lite seg och lång, och man fick lite träsmak på den enkelt uppbyggda läktaren.

Tidigare år har de medverkande varit i ålder från tidig skolålder upp till tidig pensionsålder. I år var det ett fåtal aktörer som var över trettio år. De var också synd, det blir mer dynamik i föreställningen när man är i olika åldrar och de olika livs- och skådespelarerfarenheterna kommer fram.

Men i stort - en jättebra föreställning. Dåligt med publik igår, på lördagskvällen, tyvärr! Har du möjlighet, så åk till vackra Torpa och njut av en "feel good" föreställning. http://www.torpaslottsteater.se/

Tack, säger jag,för alla trevliga sommarkvällar som den helt ideella teaterföreningen bjudit mig på, under ett helt decennium.

Tack är ett ord som man inte kan använda för ofta. Det var något min mamma lärde mig. Ibland blev jag irriterade på hennes evinnerliga tackande. Idag, när det är alldeles för få som kan frambringa det lilla enkla ordet TACK, så har jag tänkt om.

Jag märker att mina egna döttrar är bra på att säga tack. Det värmer mig. Jag hoppas att jag också är bra på det - men jag tror också att jag brister ibland.

I vår by är vi ett par damer/kvinnor/ tjejer som är bra på att fixa och ordna saker. Jag är den ena. Många gånger har det slagit mig, att knappast någon säger TACK. En gång fick jag en bukett tulpaner, när jag fixat en teaterresa - det levde jag på länge. Just nu är det en födelsedagsinsamling som gäller. I veckan fick jag ett mail, där det stod "TACK för att du tar hand om insamling och inköp av present. Kram M."

Det mailet har jag tänkt på många gånger under veckan- och varje gång har jag känt mig så GLAD.
Har funderat på hur viktigt ett TACK är för just mig - och samtidigt så har det slagit mig, har jag sagt TACK till familjen J, när de ordnat och fixat något......???

Men jag lovar absolut skärpning!

Vill avsluta med en textrad från "Systrar". En proffsig slutscen och en tänkvärd sångtext:

"Du måste orka att vara dig själv och vara den du är, annars förlorar du ditt hjärta."

Min absoluta önskan - visa dig som du är - med fel, brister och positiviteter. Det är vad jag skulle vilja se hos varje människa, för jag vet att det positiva överträffar och förlåter de fel och brister som alla faktiskt har....