-Så skönt att ha lämnat den perioden bakom sig, tänkte jag. När man var yngre så hade man ju hur många måsten som helst. Man skulle vara duktig husmor, baka, städa, sylta, safta, sy ... Man skulle vara god maka och god mor..... ställa upp på sin man och på sina barn. Helst skulle dessa barn vara med i ett antal utvecklande fritidsaktiviteter och väldigt gärna skulle dessa barn vara riktigt duktiga i skolan - och i båda fallen behövdes föräldrars delaktighet. Man skulle ha bjudningar för släkt och vänner, man skulle delta i egna fritidaktiviteter, man skulle göra ett bra jobb, man skulle se bra ut ------
Visst är de flesta av post prestations pålagorna borta - barnen har vuxit upp, släktingarna är också till stor del borta, vännerna har sitt eget, fritidssysselsättningarna är nästan helt borta (därför att jobb och blogg tar tid), bakar gör jag ibland för att det är kul, och när man är 55, ja, då är det OK att vara lite tjock....
Är jag fri nu - fri från prestationskraven?
Har funderat på detta under det att jag gjort Photo Story-film, fixat med tvätten ( tvättad i nya nötter), lagat kålpudding och klippt gräset....
Nä, det är nog inte så lätt att frigöra sig från de självpålagda förväntningarna. Visst känner jag prestationskrav vad det gäller bloggandet, samtidigt som jag tycker att det är så kul och självutvecklande. Jag har krav på mig själv att det ska vara med en bild på bloggen - annars blir den så tråkig.
Jag har jättehöga krav på mig själv att vara en god pedagog/lärare/medmänniska- och förbannar mig själv när det inte lyckas. Utseendet? Inte heller där är jag renons på egenanspråk. Visst beställer jag olika naturläkemedel för att bli lite mindre stor - och visst är jag noga med klädseln.....och att få lite solbränna på mig när det är möjligt. Motionskrav har jag också, på torsdag börjar gympan igen.
Trädgården ska se bra ut, krukväxterna likaså....
Jag skulle nog kunna hålla på ett bra tag med att radda upp fortfarande existerande prestationspålagor. Men numera har man ju bara sig själv att leva upp till, tiden med hemmavarande barn är över. Karriärsmöjligheterna känns inte heller så stora längre, ibland kan jag känna mig lite besviken över att jag bara "blev" en "sketen mellanstadielärare".
Jag tror att det är bra att ha lite krav på sig, utbrändheten känns avlägsen. Och det går inte att förneka, lärarjobbet är ett av de allra viktigaste arbeten som finns. Det är vi som till stor del lägger grunden till hur framtiden ska te sig! Den tanken kan nog framkalla ångest - men fungerar bäst om man ser den som en utmaning.
NU MÅSTE JAG GÅ UT OCH FOTA EN BILD TILL DETTA INLÄGG!!!!
Astrakan-äpplen i sensommarsol får bli en symbol för all glädje man får skörda i det "sketna" och lågstatusfyllda lärarjobbet.
Vilken vacker bild! Min kamera verkar ha tagit semester ;). Hoppas att allt är bra. Jag har idag lagt till en ny blogglista på min blogg: Elevbloggar, där jag har lagt till er. Ha det bra!!
SvaraRaderaJättekul - ha det bra själv!
SvaraRaderaDet känns skönt att vara 55+. De egna kraven på att prestera har minskat. Jag håller helt med dig att det blir mycket bättre om man inte ser det som krav utan som utmaningar. Jag gillar utmaningar. Jag är också en vanlig "sketen" mellanstadieläare, men det är jag stolt över. Vi är ett utdöende släkte ochborde vara fridlysta vid det här laget.
SvaraRaderaPå tal om att se bra ut har jag ett tips på en bra affär med fina kläder för alla storlekar: Generös på Storgatsbacken i Värnamo, mellan skoaffären och Team Sportia. trevlig betjäning också.
Jag har ju inte nått 55 årsstrecket än så jag kanske tillåter mig att ha lite prestationsångest. Men det är bara lite i så fall. Jag har ju fortfarande barn som bor hemma, och det i sig medför lite andra sysselsättningar än att bara tänka på sig själv.
SvaraRaderaOch jag håller nog med Inga om att ni har fått en fantastisk utbildning, all den kunskap som ni också plockat på er med åren är otrolig. Så kalla er för "sketna" mellanstadielärare kan jag bara inte. göra. Jag hade gärna velat ha er utbildning, med allt vad den innebar.
Sedan är det roligt att läsa dina tankar, kloka sådana och ofta mitt i prick! Du är en fantastisk skribent =)))