Sanningssägande

Ämnet sociala medier poppar upp i samtal lite då och då. Inte så mycket i klassamtal, man hör mycket sällan diskussioner om dem barn emellan- för de är så självklara för den yngre generation - nä, det är medelålders - i alla medelåldrar - som ofta kommer in på sociala medier - och dess faror. Mycket sällan tas fördelarna upp.

Man är för öppenhjärtlig på nätet, inför alla. Det är det mest förekommande argumentet mot sociala medier. Plus att man kan vara elak mot andra......

Funderar på hur mycket av sig själv man egentligen visar på bloggen. Många tycker säkert att jag är alldeles för frispråkig, men när jag tänker efter, så är det bara en liten, liten del av Anna-Lenas tankar som finns med på bloggen. Det finns så mycket, så mycket - av arbete, relationer och privata angelägenheter som jag aldrig skulle skriva om. De allra flesta skriver ännu mindre personligt ... fast jag tycker nog att de bloggarna är rätt tråkiga ... man vill ju känna att man lär känna människan bakom orden ... iallafall något.

Människor som sårar varann .... ja, visst finns det sådant på de sociala medierna. Men förhoppningsvis så får man veta felsteget och det sker inte någon mer gång.

Funderar på det här med sanningssägande; många gånger, hos många personer - så är det det värsta man kan göra, att säga sanningen. Däremot är det ok att frisera sanningarna, att hymla, att överdriva, att göra antaganden.

Tror att det finns något talesätt som säger sanningen är farligare än något. Men, vet ni, jag skulle önska att man under en dag skulle få höra sanningen av alla. Inte fundera på hur mycket sanning det ligger i det något, utan att veta att det är helt sant det man hör och läser. Som det nu är, så finns det alldeles för många människor och medier som man inte riktigt litar på. Jag tror inte de sociala medierna speglar mer sanning än något annat medie, men de är absolut inte sämre. Och fördelen med sociala medier är ju ändå att de är kontaktskapande ....i en tid som blir mer och mer renons på direkta kontakter.