Ilsken igen

Känner igen ilskan.
Den som årligen återkommer.
Det är skolavslutningstider.
Många skolor har sina traditionella avslutningar i kyrkan. Sommarsånger, duktiga instrumentalister, prästen som säger några ord, rektorn gör det samma och så sjunger man "Den blomstertid" och sen sjunger man några sommarsånger till och månget öga blir fuktigt av rörelse.
Så kommer skolinspektionen med sina pekpinnar - inga religiösa inslag - Fy, för den fule - då kan man kränka nå´n. Varje år är man där med sitt hackande!

Bön får man inte ha, då blir det religiöst, välsigna nå´n får man inte ... och det som är helt sjukt är att man inte "får" sjunga "Den blomstertid nu kommer" för det är ett religiöst inslag.
När jag hör detta, så blir jag så ilsken så det börjar nästan koka i ilskesignalsubstanserna och deras receptorer.
1. Vi bor i en land vars lagar, förordningar, riksdag, regering .... vilar på en kristen grund.
2. I läroplanen kan man läsa att man i undervisningen ska möta olika estetiska inslag från olika religioner, som sång, musik, dans.
3. I läroplanen som börjar gälla i höst, så ska man enligt det centrala innehållet för åk 1-3, sjunga välkända psalmer.
"Den blomstertid ..." är en av våra mest kända psalmsångerna - och den passar väldigt bra att sjunga i början på juni. Verkligen en del av det svenska kulturarvet, som
4. ... ska överföras inom skolans ram, det betonas redan i de inledande sidorna på nya läroplanen.

Skolinspektionen får mig gång efter annan att se rött .... och just pekfingervisandet kring våra traditioner i fråga om skolavslutning, ja det gör mig knottrig.

Tog en promenad på seneftermiddagen. Den tänkta rundan var blockerad av taggtrådsstängsel. Taggtråd gör mig också ilsk - fast en något lättare form av ilska - ja, det handlar mest om irritation över att det är så vasst. Men det är väl det som är vitsen!

Med tanke på att jag lider av ko-skräck, så övervägde jag noggrant överklivandet av taggtråden.

Beväpnad med en ilsken pinne, tog jag klivet, utan att fastna. Var klart beredd att försvara mig mot ev. ilskna kor. Inget av djuren gick till närmare angrepp.

Ändå blev det en suck av lättnad som drogs, när jag återigen stor på andra sidan taggråden, fast på andra sidan hagen och kunde beskåda denna ytterst vackra bild.

Bröderna Karlsson sitter varje morgon och tittar ut genom fönstret. Fredrik är lika jamande ilsken varje morgon, för att han inte får gå ut. Innan vi gett oss i väg så har de insett fakta och gått och lagt sig till ro igen.

För det mesta tjänar det inte ett dugg till att vara ilsken, men ändå kan man ibland inte låta bli att bli det.