Arbetsanfang

Passande nog, så blev första arbetsdagen efter sommarledigheten, en kylig dag och höstlik dag. Nejdå, det är inte höst än, det är bara sensommar ... än kommer många härliga dagar... men... ja, det är bara att inse .... högsommaren är över för detta år.

Blandade känslor att börja skolan. I stort sett positiva, det enda negativa är att jag är rädd att arbetsbelastningen kommer att bli så stor, att vi inte kommer att mäkta med det. Helt enkelt för att resurserna minskat och minskat år efter år, och nu finns det inte längre någon marginal.

Ska man dessutom starta upp med en ny läroplan och allt vad det innebär - ja, det känns lite övermäktigt. Men man får göra så gott man kan, och eleverna måste få gå före allt pappersarbete.
Tänkte på det, att för en del kan det vara förenat med negativa känslor och rädsla att återvända till arbetet. Kollegor som fryser ut varann, ledare som ignorerar och skuldbelägger sina arbetstagare. Kanske omedvetet. Men det kan medföra oerhört negativa konsekvenser för den som blir drabbad. Kanske har man inte ens någon att prata med, som förstår en, därför att arbetsledaren är så sofistikerad i sitt utfrysande att det inte syns. Då är det inte kul med arbetsanfang.

Vi är ju också arbetsledare, vi lärare. Naturligtvis gör vi fel mot eleverna också. Omedvetet. Man behandlar elever på olika sätt. Det behöver inte alls vara fel, tvärtom. Det enda som är viktigt är att alla blir bemötta på ett positivt och och för individen utvecklande och respektfullt sätt - det gäller för lärare-elev, elev-elev, kollega-kollega och chef- lärare.

Det ljusnade vid horisonten, denna lite kylslagna sensommardag, molnen skingrades och himlen lyste blå. Så hoppas jag att vi alla ska känna i mötet med varann. Och förhoppningsvis kan vi under läsårets gång skörda frukterna av arbetet i det positiva mötet.

Detta är vad jag önskar denna dag då läsårets arbete tog sitt anfang.